Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg taggade med tokyo

Tillbaka till bloggens startsida

Dag 6. Tokyo.

Den här dagen promenerade vi åt ett annat håll än vad vi brukade. Där vi brukar gå är det ett myller av affärer och restauranger och neonskyltar. Där vi gick nu var det lite mer luftigt och stilrent.  

Vi åt frukost på ett trevligt ställe med "hipsterkänsa". Här gjordes ricottaost vilket vi åt till frukost. Jag tyckte även att det kändes som att juicen var spetsad med vassle. Just drickan var inte min favorit, annars mycket trevligt och detta stilrena ställe påminde om Yasuragi. Så som jag föreställt mig att det skulle vara på lite fler ställen i Japan. 

Vi fortsatte att promenera och var snart framme till den kända Yoyogiparken.  

Vilken vacker och harmonisk upplevelse. Allt var vackert och alla verkade så lyckliga där då de cyklade, dansade, picknickade, kastade freesbee och blåste såpbubblor. En del uppträdde på olika vis. 

Det var här och lite längre fram vi hade förväntat oss att se ungdomar klädde i de mest extrema kläder. Vi trodde att de skulle stå uppradade, som på zoo, men det gjorde de inte. Eller så missade vi dem. Troligtvis så hade jag också blivit lite hemmablind av Japanernas annorlunda mode ( från mitt mode) att jag inte såg skogen för alla träd. 

Denna dag var det en stor folkfest med mat och krimskrams och uppträdande med Sydamerikanskt tema. Så vart jag än såg så var det något spännande.

Vi besökte en lagom stor leksaksaffär på tre våningar. Den var mycket fin. Påminde om en Krabatshop. Jag hade trott att det skulle vara vräkigare, men affären var mycket smakfull. Vi köpte lite presenter till barnen. Nioåringen ville egentligen ha lego, men det kändes konstigt att köpa det i Japan. 

 

Jag ville besöka en mangashop men det var inte lätt att få fram mitt budskap då allt är manga, nästan. Jag gick till en gigantisk bokaffär där det även såldes begagnade böcker. Där hittade jag ungdomsmangaserier på engelska till barnen. Jag köpte även några pocketböcker för några kronor som jag kan pyssla med. Det är ju vackra tecken i dem. Då jag kom hem upptäckte jag att böckerna till dottern var lite för snuskiga, så de behöll jag själv!

För övrigt är det ju roligt att shoppa. I Japan fanns mycket fina saker, men det är ju inte Thailandspriser precis. Vi handlade mest småsaker men jag känner att ordet souvenir borde försvinna, då det är en stor press och stress som genomsyrar alla resor att en ska köpa grejer till den och den. Vissa har till och med önskemål. Det var ingen som egentligen hade pressat mig på souvenirer, den pressen låg i mig själv.

 

Jag rekommenderar att besöka Tokyo. Jag kände mig aldrig rädd eller hotad. Endast av cyklisterna. I Tokyo verkar cyklisterna ha företräde på gågatorna. De cyklar jättesnabbt och väjer  inte för någon. Superkonstigt eftersom i Stockholm bör en helst leda cykeln på liknande ställen.

Om jag hade haft mer tid hade jag besökt en sushirestaurang där maten åker runt och det bara är att plocka på sig. Jag hade även uppskattat att se deras Moderna museum med de Japanska samlingarna. Även att titta lite på en sumobrottare eller Geisha hade varit spännande. Jag är nöjd över resan och glad att vara hemma. Ni som vill se fler bilder är välkomna hem till mig och titta i min albumbok som jag ska göra. 

Taggat med: 

, ,

Dag 5. Tokyo.

Denna dag åkte vi mycket tåg. Först mot Asakusa. Mannen reste sig för att ge plats åt en äldre liten dam. Hon satte sig ned och ägnade hela resan åt att le och buga mot mannen. Det var fint. 

Till templet Sensoji vallfärdade många många människor. Det var mäktigt och stort. Besökarna slängde på sig lite rök och bad. 

De gjorde många andra ritualer också. Jag klappade lite på statyn som skulle hela mina onda ställen.

Var och en blir helig på sin tro, så att säga. 

  

Efter detta begav vi oss mot Nationalmuseum som angränsande till en vacker och stor park med zoo och andra festligheter. 

Jag ville egentligen besöka Moderna Museet, men vi fick prioritera och tänkte att Nationalmuseum innefattar det mesta, förutom modern konst dårå.  

Sedan letade vi upp en stor arena, Budokan, där Kiss har spelat för typ 50 år sedan, för att uppleva den atmosfären.

Precis då vi kom dit slutade en gigantiskt stor konsert. Här gick alla tyst och lugnt hemåt. I Sverige är det en mindre folkfest efter sådana här evenemang. Det brukar vara så mycket människor så det är svårt att veta vart en ska gå. Så var det på Tokyos gator hela tiden, kryllade av folk, vilken tid och veckodag som helst. 

På kvällen så sjöng vi karaoke. Mannen var lite motsträvig till en början, nästan arg. Men jag kände att det var ett måste i Tokyo. Vi fyra fick ett eget rum och det var fri bar, vilket vi behärskade bra men Japanerna spydde på toaletterna.  

Efter ett tag kom vi igång så bra med sången att vi förlängde timme efter timme. Jag sjöng Dolly Parton och Big in Japan, bland andra. Precis dom jag planerat. Jag hade gärna stannat där några timmar till men vi prioriterade att vara pigga till morgondagens äventyr. 

 


Dag 4. Tokyo.

 

Jag hade med mig A3papper och krita för att göra frottage på de vackra brunnslocken. Detta är något jag ska försöka med vart jag än reser. Jag gjorde det bara runt hotellet eftersom jag inte orkade bära materialet med mig överallt, men jag är glad att jag gjorde det över huvud taget! 

Denna dag besökte vi stadsdelen Shinjuku. 

Här delade gänget upp sig lite så några hängde i gitarraffärer medan jag och vännen upplevde atmosfären i Shinjuku. Det var mycket positivt. En i ressällskapet hade ofta mycket bråttom och var onödigt stressad då det var någon tid att passa. En annan i sällskapet var motsatt och sa "ta det långt, vi har massa tid, vi har inte bråttom" osv. Jag själv var som en bebis och gick bara efter hit och dit. Det var jätteskönt att släppa kontrollen för omväxlings skull. Jag kollade sällan på en karta ens en gång. Jag hann liksom inte.

Vi shoppade på 100 yen, typ som dollarstore och vi besökte ett fiskspa, vilket vi ( främst jag) har fantiserat om sedan vi var till Prag tillsammans för ett par år sedan. Vi fick 15 minuter på oss men det tog tio minuter tills vi vågade stoppa ned fötterna till de små giriga fiskarna. Det var panikartat och vi uppförde oss inte som en bör på fina Japanska span. Detta var för flamsigt i en skräckblandad förtjusning. Men det var inget farligt, det bara pickade lite grann. Vi blev mycket berikade. 

Sedan åkte vi tillsammans med våra partners upp i en mycket hög skyskrapa som tillhörde stadshuset.

Vi såg både hit och dit. Det var mäktigt och lite läskigt. 

Efter detta behövdes en drink i kvarteret Golden Gai. Supergulligt gammalt kvarter som kontrast till allt neonljus. Det är små barer där bara några stycken får plats. Mycket härlig stämning, och det första stället kändes som om att vi hängde i en skön snubbes vardagsrum. Atmosfären… 

Vi såg många "alkoholförgiftningar" här och där. De välartade japanerna släppte loss på kvällskvisten och sov i barer, på bänkar och gator. 

Vi satt uppe på Starbucks och tog en kaffe innan läggdags och spanade ut över den kända korsningen vid Shibuyastationen som brukar vara smockad med folk dagtid. Jag satt där och glodde på folk i det stora panorama fönstret till jag upptäckte att någon där nere på gatan glodde på mig, utan att ge sig. Då kom jag på att jag hade en klänning som den där gubben på gatan troligtvis kollade in under. Jag satte mig i damsadel och till slut gav han sig. Det var nog det jobbigaste på denna resa inom den kategorin, så det var ju inte så farligt. Jag kände mig annars rädd för att bli utsatt för våld, närmanden eller att bli rånad.

Toaletterna var något av det bästa. I början blev jag rädd för att det skulle börja spruta avföring tillbaks till rumpan, men så var inte fallet. Toapapper behövdes inte alls. Förhoppningsvis var detta hygieniskt. Jag gillade även att vi fick våtservetter eller liknande på alla restauranger medan vi väntade på maten. Dock förbrukades onödigt mycket plast från alla förpackningar.


Dag 3. Tokyo.

 

Vi blev transporterade till tåget mot Tokyo av några spännande bekanta. En hade 30-åriga dreds. Dessa typer kunde viss engelska, vilket inte alla japaner är berikade med. Det gjorde att vi kunde få tips på trevliga upplevelser i Tokyo. 

Tågresan med det supersnabba Nozomi, var fantastisk med dess utsikt över fält, täta små skogsdungar, berg och byggnader. Det kändes som att Totoro bodde där någonstans. Mäktiga Fuji kunde vi ana borta i dimman. Trots att vi var mycket trötta så ville jag inte missa en sekund av utsikten. 

  


Överallt där vi var fanns det artiga personer i olika uniformer. Många vaktade gatorna. Ibland frågade vi om hjälp med vägbeskrivning, och om de inte kunde hjälpa oss, så hämtade de en annan person eller googlade tills allt var under kontroll. 

På tågstationen så satt säkert 100 ungdomar ned på golvet, alldeles tysta, stilla och vända åt samma håll. En sådan syn hade jag aldrig fått uppleva i Sverige. Om ungdomar skulle vänta på tåg i Sverige skulle de troligtvis ligga ned i högar och skrika lite. 

Efter några steg såg jag en mamma med två barn, ca 3 och 5 år gamla. Hon satt på huk och kollade en karta. Barnen satt på huk på varsin sida om henne och hade huvudet böjt ned i marken, som en rulle. Detta hade jag aldrig fått mina barn till. Plötsligt lyfte det ena barnet på huvudet, mamman dunkade till barnet i ryggen, och barnet böjde snabbt ned sitt huvud igen. 

Jag mådde superdåligt av detta och ville inte sedan se en enda familj igen, med risk för att se något obehagligt. Som tur var upplevde jag inget liknande mer på resan. Jag såg inte så jättemånga barn. Förutom att vårt hotell låg bredvid en förskola där barnen skrek, vilket var jobbigt, men det gör ju barnen på min förskola också. Jag såg inte många barnvagnar, de flesta bar sina barn i en bärsele på magen. 

Vi bodde i Shibuya, men tog tåg eller gick till andra stadsdelar varje dag. Jag gick i den superstora affären Tokyu hands, som är en välsorterad blandning av Clas Ohlsson, Panduro, tygaffär och det mesta. På första våningen tittade jag på allt, men då jag förstod att det var åtta våningar gick jag lite snabbare bland alla små fiffiga manicker. Hundra gånger om dagen fick jag en tvåsekundersdepression pga att jag glömde min stegräknare hemma. Troligtvis har jag gått så det räcker för redaren av året!

Sedan gick vi till en mycket högljudd spelhall och tog läckra modebilder. Det är så fiffigt att ett datorprogram slätar ut hyn så att en ser ut som ett fräscht barn. Även mina ögonbryn fick ryka. Vi fick pimpa bilderna själva, men det tog ett tag innan vi fattade eftersom allt var på Japanska. 

Det var inte mycket information någonstans på engelska, och det var inte mycket västerlänningar då vi var där. Jag reagerade varje gång jag såg en. Det var inte som i Bangkok precis. På en del restauranger fanns det engelska menyer, annars fick jag inspireras av de uppstoppade rätter som fanns i skyltfönstren. 

Detta gjorde att jag beställde en mycket äcklig glass med suspekta geleklumpar i. Jag blev jätteglad eftersom jag gärna vill bli berikad då jag reser. Bara jag inte behöver äta kött, så är jag nöjd. Vegetarianer verkar inte existera i Japan, japanerna är så stolta över sina fläskiga bitar. Som tur är så äter jag ju fisk. 

Taggat med: 

, ,