Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg taggade med superstar orkestar

Tillbaka till bloggens startsida

Sisters of Balkan.

 

I fredags var en mycket trevlig kväll för mig. Jag var ute och svängde, en del får för sig att jag är ute hela tiden, men jag var inte ute en enda gång under år 2014. Men, detta var ett ytterst speciellt tillfälle. Vi åt på Sibiriens soppkök som var mycket gott, mysigt och personligt. Det var min Artypartykollega Tina Karlsson, och min favoritmålare Susanne Frister och en vän som jag inte har träffat sedan 1999! Vi gick tillsammans på en folkhögskola.

En superkonstnär, en av "sisters av Sättra",  som är cool på alla vis och jag har en dröm att få arbeta tillsammans med henne i framtiden.

Mina vänner, och jag, ville dansa så vi gick till Fasching för att lyssna på min brors Balkanband Superstar Orkestar, och det var perfekt! Vi hade så grymt kul och till en början ägde vi dansgolvet. Min ena vän är oerhört dansant och älskar Finlandsbåten och andra ställen, med sin glittrande top ryckte hon med sig de flesta.

I och för sig är denna musik ytterst medryckande i sig själv. Men det som är fint med mina vänner är att de gillar att dansa, det är inte parningsdans på gång, de bjuder upp alla och är glada och inspirerande. Själv skrattar jag mest på dansgolvet och bjuder på mitt vis att dansa.

Jag hade grymt kul och rekommenderar verkligen att uppleva detta Balkanband! 

Min sommarplan är att följa dem på balkamturné! Troligtvis har de inte samma plan.

Grattis 6-åringen! Trummisen.

För sex år sedan föddes min mellanprins! Den finaste person som jag vet (förutom mina andra barn). Han är mycket godhjärtad, positiv och öppen. Jag tänker på arv och miljö. Att han, det enda av fyra barn, har fastnat för musiken så mycket. Jag säger alltid att hans musikintresse kommer inifrån honom själv. Kanske är det så, men han har även blivit inspirerad av sin far, som gav honom ett trumset i doppresent. Sedan har vi fortsatt att ge honom instrument, men det är ju för att han har visat stort intresse.

På sommaren innan han fyllde två år så märkte jag att han faktiskt hade musiken i blodet. En sådan inlevelse som han hade där på Ålandsbåten spelandes Guitar Hero, har jag sällan skådat.

Han använde allt till mick och i tvåårspresent fick han en mick på stativ med inbyggd applåd. Det var skönt, då han annars krävde applåder från mig hela tiden. Han gick efter mig med micken och sjöng. Ofta fick jag en toalettföreställning.

Sedan ville han stå på alla bord och lite överallt för att få en scenkänsla. Så, i treårspresent så fick han en scen. Den byggde vi själva med Hollywood stjärna med handavtryck i mitten.

Då han var tre och ett halvt år så slutade han med napp, och eftersom han tidigare hade lånat sin storebrors dopgåva, en elgitarr, så fick han nu en egen, riktig! I nappavslutningspresent… Då blev det riktig rocknroll.

Familjen började att tröttna på allt "oväsen", så i julklapp då han var fyra och ett halvt år fick han ett digitalt trumset, med hörlurar, så att bara han själv skulle behöva höra. Men, han slog så hårt så att alla hörde ändå. Även förskolepedagogerna började hinta om att det började bli för mycket. Han fick inte trumma vid matbordet men ute på gården var det väl fritt fram.

Sedan var han på några konserter med balkanbandet Superstar orkestar, där hans morbror spelar. Han blev väldigt inspirerad av den trummisen och konstruerade en egen Davoultrumma. På femårsdagen kom balkantrummisen hem till oss och utförde Star warsmusik på trumman och överlämnade sedan den Davoultrumman till födelsedagsbarnet.

Men, sexåringen har ändå mest önskat sig ett riktigt trumset. Hans bästa har varit att sitta och titta då faderns band repar i källaren. Så, idag fick han det där riktiga trumsetet, och det låter superhögt. Han är så glad och nästa år ska han få en cello istället!

Söndagspersonen Anton Grandert.


(akvarellstudie 8 år)

I onsdags bjöd min bror Anton, familjen på bio. "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Filmmusiken är inspelad av Antons band, Superstar Orkestar, i Benny Anderssons studio! Jag tyckte att filmen var spännande, brutal och mycket fin. 

Vi var en mycket stolt familj som såg den fantastiska filmen! Jag är alltid stolt över min bror, och om jag hade varit delaktig i en sådan här film så hade jag levt på det hela livet. Men detta är inte det första coola som min bror har varit med om. Om jag skulle skriva någon slags CV över musik och bild, skulle ingen tro mig. Men jag ska berätta lite grann i alla fall. Så kan jag leva på min bror.

På jobbets planeringsdag i måndags hade en kollega ett Whitelines-block. Då kom jag att tänka på att Anton faktiskt har illustrerat en liten reklamfilm för Whitelines. 

Så musik och bild har dominerat hans liv, sida vid sida, ibland har det ena varit en större del, ibland det andra. Under tio år har han undervisat i musik och bild. Han har ofta gjort affischer och skivomslag till just musik, så ibland har det gått hand i hand.

Anton har alltid varit sjukt grym på att teckna och jobbar nu på DICE, som är ett dataspelsföretag, där han målar Concept Art till ett kommande Star Wars spel. Mycket spännande och hemligt! 

( 7 år)

Jag är grymt glad för hans skull, då han hela min uppväxt har gillat Star Wars. Vi lekte Star Wars med de andra barnen på gatan och jag fick vara Leia. Jag minns hur han kuvade sina händer, som att han höll i något, kikade in i händerna och sa att han såg Star Wars där inne. Jag trodde på honom men fick inte se. Bilderna över ritade han som barn och bilderna under är från nyss. En gång trodde han att det var jag som hade färglagt en av hans otroligt detaljerade Star Warsbilder. Han blev jättearg och ritade en mustage på alla mina affischer som jag hade i mitt rum med snygga killar. Det visade sig vara lillebror som hade förstört hans bild.

(Dessa bilder är gjorda för skojs skull, tidigare. De har alltså inget att göra med Star Wars och DICE.)

Mina barn älskar sin morbror. Under hösten har de fått vara på tu man hand med honom på olika museum. här är mina barn, lite manipulerade av brorsan. Barnen älskar dessa bilder. Bilden på nioåringen  är från Antons jobb och bilden på femåringen är från Livrustkammaren.

Under en period så spelade Anton Drakar och Demoner. Ett slags brädspel som jag fick vara med på en enda gång. Tyvärr så dog jag visst efter en minut. Anton var desto bättre och under låg och mellanstadiet så målade han rollspelsinspirerade tennfigurer som var mycket skickligt gjorda och gjorde några uppdrag åt Games workshop och ställde ut i skyltfönster.

Då vi gick på låg, mellan och högstadiet så var det rittävling om vem som fick göra skolkatalogens omslag. Han vann nog nästan varje gång. Han fick många musikstipendium också.

Han var för övrigt bra på alla ämnen i skolan. Den enda gång som jag kanske har varit lite avundsjuk, var då han fick femma i barnkunskap, och jag som var barnvakt fick en tvåa. Men, man ska inte jämföra sig! Matte var ett ämne som han var ett snille på, och under högstadietiden var han med i många matematiktävlingar. 

Det bästa var hans kemikunskaper, tyckte jag. Han gjorde hemmagjorda bomber, påminde en del om "hundraåringen som försvann…" sprängde leksaker i luften och det kom snygga tonåringar och köpte något pulver av honom. Detta pulver slirade de coola tonåringarna med sina moppar i, så det blixtrade mycket fascinerande.

Planering av Linda Skugges tatuering.

Även varit en av de två illustratörerna i ett TVprogram som hette Dating in the dark. Jag tror att det var så att människor blev (eventuellt) tända på varandra i ett mörkt rum, sedan fick de beskriva för brorsan hur de trodde att den andre såg ut och brorsan ritade ett porträtt efter det.

Det är lite av det som jag kommer på angående hans bildkarriär. Jag har alltid fått jättefina illustrerade bilder av honom. På mig som gravid, på barnen, bröllopsbild osv. Vi har jobbat lite ihop. Till exempel dessa bordstabletter som säljs på Liljevalchs.

Anton var även en av de artister jag intervjuade till mitt examensarbete på Konstfack, där jag undersökte mötet mellan fin och populärkultur. Han spelade med Red Bulls Artsehcro i Carnegie Hall, världens första konsert för turntable och symfoniorkester. Vilket är oerhört coolt och stort! Detta är bara en av alla hundratals projekt som han har deltagit i. 

Han deltog även i min gestaltning, "Balett för alla", och är en underbar dansare! Det är han med vit dräkt. Kolla! Senare vit skjorta och svarta byxor.


Han är skolad musiker med början i Norrtälje Kommunala musikskola, Södra Latins musikklass i Stockholm vilket innebar att han flyttade hemifrån då han var 16 år, sedan folkhögskola och Musikhögskolan där han avslutade sina två sista år i Melbourne! På Musikhögskolan i Piteå var hans inriktning trombon och dirigering. Han hade sin egen orkester som dirigerade, och spelade in skivor med nutida musik som skrevs av kompositörerna på skolan, under överinseende av professor Jan Sandström.

(1989)

Detta har medfört privatlektioner i trombone, och att han har varit med i många olika orkestrar i Norrtälje, sedan Stockholms ungdoms symfoni orkester, SUSO med turnéer runt hela jorden, bl.a Kina och konserter i Konserthuset. 

(Kinesiska muren).

Sedan var han med i Orkester Norden där han spelade Stravinkys Våroffer på Island, vilket var en av hans musikaliska höjdpunkter, enligt honom själv. Och Världsorkestern med resor över hela världen. 2 månaders turné i Nordamerika och Europa med Ann-Sophie Mutter och Kurt Masur. Spelade bla på Julliard i New York och Berliner Philharmonie i Berlin. 

Kom 2:a i en Nordisk trombontävling. Uruppförde pappas (Johnny Grandert) solostycke för trombon "Braccio di Ferro" (järnarmen, eller Popeye, på italienska) med sån framgång att i recensionen så lyftes han fram som den musikaliska höjdpunkten, och trots att han bara var 16 år måste han redan räknas in i Sveriges musikerelit! Har även spelat mycket med Nisse Landgren.

Men, det var ett hårt slit dit, mycket vilja, kämpande och offrande. Han var solist då han gick i 7:an, farsan dirigerade Musiksällskapet i Norrtälje, Anton spelade hela Lars-Erik Larssons trombonkonsert utantill. Spelade ett fel, sprang hem gråtandes efter konserten medan alla hurrade och jublade över insatsen. Mycket höga krav på sig själv.

Anton med trombon och pappa dirigent. Under är ett porträtt på pappa av Anton 8 år.


En annan gång spelade Anton på Odd Fellow, tror jag det var. Hans mellanstadielärare satt i publiken och pappa var där, Anton stod uppe på en läktare, ingen kunde se honom, organisten och mamma var där uppe tillsammans. Anton hade blödit näsblod den dagen, och mitt i solot började det forsa. Det klibbade fast i munstycket, men Anton vägrade att sluta "show must go on", mamma började torka med en servett medans Anton spelade. Antons lärare Bosse var i tårar efter konserten eftersom Anton spelade så fint...

Ett tag jobbade Anton på en sån där lyxkryssare som åkte runt i medelhavet. Han underhöll de rika amerikanska pensionärerna med trombonen i ett litet band. Tyvärr åkte jag aldrig med. Men det är härligt att ha en bror som upplever så mycket då jag själv är lite mer låst, då kan jag både ha kakan och äta den på ett vis. 

Jag önskar bara att Anton och jag hade lite mer tid för varandra. Ibland erbjuder jag min sång och flöjttjänster, men han nappar inte riktigt. Ibland på julafton har han varit snäll och ställt upp att kompa mig då jag spelar cello, det låter liksom bättre då.

Även lite modell och mannekäng i tidningar och tv har han tryckt in.

Jaa, vad kommer här näst kan en undra då han har lyckats med så mycket under sina 36 år. Vi får se. Här är länken till hans hemsida antongrandert. Han fortsätter att spela i sitt balkanband på festliga fester och tillställningar ( igår kväll på Fasching), jag kan tipsa om nästa gång, eller lajka Supestar orkestars facebooksida för mer information! 

Lycka till brorsan! Och, jag vill faktiskt säga att vissa människor upplever jag segla runt på en fet räkmacka utan att vara värda det. Anton har verkligen satsat hela sitt liv och varit sjukt ambitiöst i allt! Han är värd att åka på Yasuragi! Eller dit han vill.

(rovfågel 4 år/9 år)

Superstar Orkestar! Tjo ho!

 

 I dag är vi bara sjuka, och min styvdotter fyller 13 år. Jag har tagit hand om henne sen hon var två år, oj! så fort det gick. Tur för henne var, att efter vi sjungit och ätit frukost så skulle hon till sin mamma. Där blev det säkert mycket roligare än här. Jag brukar tycka att det hemskaste som finns är att vara sjuk själv med sjuka barn. Men nu tror jag nog att det är hemskare att vara sjuk med friska barn som röjer runt. Men i går hann vi att aktivera oss. Mannen åkte slalom med de två äldsta. Det känns som den bästa sporten, då en rör sig under många timmar. Många andra aktiviteter som att simma och skridskor gör man under ca en timme.


Jag och de två yngsta gick på konsert med min mamma. Vi var på den mysiga Pygméteatern och deltog i balkanbandet Superstar Orkestars familjekonsert. Min brorsa spelar i bandet. Fyraåringen som annars är så musikalisk och rytmisk är mycket obseverande under sådana här tillställningar.

Det var mycket trevligt och familjärt i den lilla salongen. Det bjöds på dans, undervisning, sing along, historia och humor. Det medryckande bandet gick runt i salen och blåste lite här och där. En satte sin bastuba mot min mammas mage, som ett stetoskop och blåste.


Sedan dansade vi glada ut tillsammans. Bandet fortsatte på Fasching, själv fortsatte jag Citykyrkan. (tror jag) Det var ett gammalt danspalats där vi fikade. Oerhört stressande att ha med ettåringen dit som gömde sig under alla bord hela tiden medan sura gubbar blängde. Mamma påstod att de sura gubbarna var glada och tyckte att det var trevligt att det kröp små dregglande barn vid deras fötter.

Taggat med: 

Mina proffsiga bröder.

Min mormor föddes 1911 och dog 96 år gammal. Jag avgudade henne. För fint för att skriva om.

Har sett några gamla fotografier på henne, men inte så många. En av mina tre skickliga bröder, har handcolorerat denna bild på henne. Jag älskar ju svartvita bilder, men vilket liv denna bild fick. Verkligen ett liv för mig. Det är som att jag verkligen får träffa henne som ung. Är förvånad över hur jag upplever skillnaden. För mig känns hon mycket mer närvarande på färgbilden. 

Det rekommenderar jag alla att göra på någon gammal svartvit bild. Om du inte kan fixa den själv så kanske brorsan kan.. har inte frågat, men han är ju grym! Han tyckte att jag var lik mormor. Det tycker faktiskt inte jag, men jag vill gärna vara lik henne på insidan.

 

Nästa lördag så är det rajtan tajtan på Pygméteatern! Då är det familjetillställning med balkanmusik. Min andra brorsas band Superstar Orkestar spelar. Jag kommer att ta med hörselkåpor till mitt yngsta barn. Det är himla drag i bandet och jag gillar att barnen kan se och höra klassiska instrument på nära håll. Nästan känna. Oroligt imponerande. En kan ju tycka att det är lite speciellt med att svenskar spelar balkan, men min filosofi är att allt är för alla! Så kom och njut! Och bli glad om du inte redan är det.

Brorsans fina CD-omslag.

Mycket är kul men förfester är mycket kul!

I går förfestade jag med mina bröder i ena brorsans lägenhet. Kom hit så ska vi spöa dig, sa de. De menade på något TVspel. Brorsorna var jättesnälla och jag fick spela jättemycket. Då jag var yngre så spöade de ner mig innan jag ens hade börjat att spela, men nu berömde de mig jättemycket, så jag kände mig väldigt bra. Det var bara vissa gubbar som jag skule slåss mot som var jätteläskiga, tyvärr hade jag valt att vara en katt. Trodde att den hade några superkrafter, men inte. Vi spelade också ett skidspel Det var mycket härligt.

Så här låg de då jag kom. Jag fick ligga i mitten.

Så här ser jag ut uppifrån.Skidspelet.

Syskonen, utan han som är rädd för löss.

Ena brorsan spelar i balkanbandet Superstar Orkestar. Ett otroligt bra band. Ett av mina topp tre, bland The Objects och Imperial State Electric! Balkanbandet spelar utanför Engelbrechts Blommor en gång om året. Då vi passerade blomsteraffären på väg till Nalen, så blev vi inbjudna på lite ouzo. Det var mycket trevligt och Engelbrechts har till exempel gjort blommorna till Idol! Festligt och personligt.

På Nalen såg vi det fantastiska bandet The Objects. Det var väldigt bra. Jag har hört dem förr, kan man lugnt säga. Det bästa med det var att jag för en gångs skull kunde sjunga med i låtarna! Kände mig riktigt proffsig! Sen kände jag ju en del i publiken vilket gjorde kvällen ännu bättre! Jag hade laddat jättemycket för denna kväll. Det är väldigt sällan som mannen och jag har chans att vara ute tillsammans. Då vi harvarit ute samtidigt är då mannen har spelat med sitt band och varje gång har jag behövt skynda mig hem för att amma, men inte denna gång! 

En gång då mannen spelade, innan vi hade gemensamma barn, så var jag hemma med hans dotter. Det värsta var att dotterns mamma gick och lyssnade på mannen. Så där satt jag hemma med deras barn, medan de roade sig! Jag har snart kommit över detta, det hände ju ändå för 9 år sedan...Men denna gång hade jag planer på att vara uppe hela natten. Men mannen skulle upp kl 5 i morse, så jag hade sällskap med honom hem. Men det var kul så länge det varade! 

Självklart så hade både ettåringen och treåringen falsk krupp och hostade som hundar och sen vaknade de vid halv sex. Frukosten var färdigäten klockan sju, så man kan säga att jag fick vara uppe hela natten, precis som jag hade önskat! Men nu är jag trött. Mannen är troligtvis ännu tröttare. Skönt att vara hemma med världens bästa barn!

De här coola bandet var på TV 4 i morse! Imperial State Electric.

Ölkorv.


I fredags så träffades jag och pappa på en Indisk restaurang innan vi skulle träffa resten för att dansa en sväng. Det var väldigt mysigt och pappa undrade om jag inte saknade kött, det var ju 20 år sedan. Jag berättade för honom att jag får ont benen då jag ser kött och han förstod precis, han kan också få såna symptom. Det var superskönt!


Sen gick vi till Boule bar där vi träffade två av bröderna med diverse tillhöringar.


Jag köpte varsin öl till pappa och mig. Jag ville vara snäll och köpa lite ölkorv, men hade inga händer kvar så jag fick hälla ut alla de små fingerliknande torra korvstumparna i min sprillans nya gröna handväska! Man vad gör man inte för stämningen!


Den traditionella familjebilden togs. Mellanbrorsan fattas på bilden, det var han som skulle spela senare på kvällen. Till vänster är min äldsta och till höger min yngsta. Äldsta brorsan var ute med sin bästa vän och bästa vännens syster som var på besök. Det blev lite uppförstorat det där med systern, jag trodde att hon hade åkt från USA eller liknande eftersom de skulle fira att hon var på besök. Hon hade åkt från Uppsala!


Sen bar det av till Kägelbanan där brorsans band Superstar orkestar spelade tillsammans med Ferus från Makedonien. Riktigt drag!


Ett bra tips då man har kortkort är att ha ett par snygga trosor över strumpbyxorna om man råkar visa lite för mycket. Lite som stålmannen tänker jag. Dessa är såna här med spets i lager liksom, ungefär som det finns till bebisar. Däremot så var pälsvästen inte det bästa vid en sån här livad tillställning. Jag skulle ha haft sidenpyjamasen precis som Ferus.



Även han var tvungen att ta av sig en del. Hela han var blank, kläderna, håret, ansiktet och saxofonen. Matchad hela vägen. Han imponerade på olika vis, bland annat genom att spela flöjt med näsan. Där ligger jag i lä! Något att öva på tills jag börjar på förskolan kanske? Egentligen är jag mest imponerad av Superstar orkestar som spelade exakt hela tiden. Blåste och blåste så jag trodde att någon skulle svimma när som helst. Själv blir jag helt slut av att spela Bä bä vita lamm.


Det var som att gå ut i hemstaden där man känner alla. Pappa var där, mina bröder med flickvänner och flickvänner mammor och kompisar och bröder och hela bandet. Det var väldigt skönt att jag inte hade någon kompis med som jag behövde ta ansvar för, nu gick från den ena till den andra. 


Ett tag ställde jag mig helt själv och tryckta min svettiga kropp mot den kalla väggen och bara tittade nöjt ut mot den dansande folkmassan. Men då undrar folk hur det är med mej. Det är ju väldigt snällt, men man kan faktiskt må bra även om man inte visar det med dans eller genom att omringas av vänner. Jag var nöjd!.



Jag och gullebror.



Taggat med: 

Dans och glada grabbar.

I kväll ska jag på Mosebacke och dansa till Superstar Orkestar som min ena bror spelar med. Vännen som jag tänkte dansa med är sjuk men då ringde pappa så nu ska vi dansa tillsammans. Han är oerhört dansant. Han slänger runt den han dansar med så det gör riktigt ont. Fort ska det gå. Så detta blir spännande. 

Pappa 50 år jag 10 år.

Först kommer vi att äta middag tillsammans, det har vi inte gjort på väldigt länge på tu man hand. Undrar vad vi kommer att prata om då han frågat om jag lånat ett videoband av honom. Vi kanske är lite tysta för han tycker att jag och mamma pratar för mycket. Han vill inte älta saker och prata om hur folk är. Han brukar stänga av sin älskade TV då jag är hos honom för att jag och mamma förstör genom allt prat. Tv ska man titta på, inte prata till. Efter middagen så ska vi möta upp resterande bröder med partner.

Det ska bli riktigt trevligt. För några år sedan åkte pappa och brorsan till New York för att lyssna på andra brorsan då han spelade i Carnegie Hall. På kvällen var pappa ute och dansade så mycket så han blev igenkänd och fick gå före i köerna till uteställena. Han hade tydligen gått in i en ring och dansat och dansmuckat med någon. Då var han nästan 70 år. Få se om han har dansskorna i kväll. Men till sån här balkanmusik brukar det vara svårt att sitta stilla.

Mammas 60 årsfest.

Den enda gång som jag har sett att några inte uppskattat musiken till 100% var då mamma hade bokat bandet på hennes 60 årsdag. Först var alla 100 personer ute och dansade ringdanser till musiken. Gästerna i 90 årsåldern gick in och satte sig eftersom musiken var ganska hög. Men då började Superstar orkestar att gå runt på led och hittade till slut gänget som hade flytt. Musikerna stod ganska länge en halvmeter framför de gamla och spelade som bara den. Högt var det och det var ju bara för de gamla att artigt le!

Nu kan det ju verka som att jag är borta jättemycket, det tycker i alla fall jag. Men mannen har nu repat två dagar i rad och har spelningar varje helg i april och mer ändå. Så jag ska njuta så gott det går. Huvudsaken att barnen har det bra. Sjuåringen är mycket avundsjuk på sin syster som imorgon får följa med en kompis till Sälen för att åka slalom. Vi tycker att det är för komplicerat att åka iväg med så här små barn. Men vi ska försöka hitta på lite andra roliga saker.


Sjuåringen tycker även att det är orättvist att dotterns föräldrar är skilda för hon får ju alltid dubbelt av allt. Hon kommer ju alltid och berättar om allt kul hon haft hos sin mamma. På alla hjärtans dag så hade hon varit inne i stan och ätit på en jättegod restaurang och bowlat. Här hade jag gjort mannens favoritmat som inte ens barnen gillar och mannen kom hem kvart i åtta på kvällen. Annars brukar jag ringa honom kl fem varje dag för att påminna att han ska komma hem, men på alla hjärtans dag ville jag inte vara så jobbig. Men då kom han inte! Vi får försöka att bowla lite i helgen så sjuåringen blir glad. I kväll ska han i alla fall ha fredagsmys hos sin bästakompis. 


Taggat med: 

, ,

Mamma ligger fint på golvet.

Förra tisdagen så blev jag spontanhembjuden till en trebarnsmamma. I dag bjöd jag hem henne på morgonen då vi lämnat barn på förskolan. Om hon hade kommit förra veckan då städerskan nyligen varit här och det var städat på grund av kalasen så hade det varit trevligt för henne. Men nu låg det kläder och blöjor överallt plus att vi byter rum på övervåningen. Hon kände nog att det var lite kaos och föreslog att vi skulle åka till IKEA eftersom vi hade fått barnbidrag. Jag hade ju planerat att åka dit i helgen och köpa hyllor till mitt nya rum, så detta var ju utmärkt. Jag tycker att det är svårt att åka ensam vuxen med ett litet barn dit.


Väl framme tyckte jag att det var dags att fråga mamman vad hon hette. Barnen har ju ändå gått på samma avdelning under snart tre år! Det var första gången på tio år som jag var på IKEA utan mannen. Mycket skönt att få köpa vad jag ville! Då jag kom hem kom jag på att jag hade köpt allt som mannen ville! Till exempel har mannen varit irriterad på att treåringen drar runt sin stol i köket hela tiden då han vill vara med och laga mat, titta och diska. Nu köpte jag en lätt och billig plastpall.


Mannen har även önskat ett nytt överkast till vår säng. Han har tyckt att vårt är för tunnt, det blir skrynkligt då barnen hoppar i sängen. Det fanns bara två andra än det vi redan har att välja mellan på IKEA, för dubbelsängar! Mycket dåligt utbud. Jag tog detta som påminner om ett hästtäcke, det andra var för romantiskt.


Men, jag köpte något onödigt och lyxigt. Superfina lakan som jag har spanat på i flera år. Brorsan har såna. Det är ju ändå nästan 500 spänn för två pack. Men jag lämnade ju tillbaks massa varor som jag hade tänkt att impulsköpa, så jag fick ju lite pengar över, kan man säga. Jag har inte köpt nya lakan på säkert 15 år! Däremot har jag massa fina lakan som vi fått i present. Men nu fick JAG välja vad JAG ville ha! Det känns lite extra bra nu då jag har bytt bort min vackra ateljé mot sovrummet.

I kväll skulle jag egentligen ha gått bort på festligheter, igen, men det var föräldramöte på skolan och grannen skulle ju komma. Hon var ju här i söndags också för att titta ut genom fönstret på hennes hus under tiden det var visning inför försäljning. För ett år sedan blev hon änka och för ett halvår sedan pratade vi med varandra för första gången. Då var hon helt skärrad och lam. 


För en månad sedan hade hon träffat en ny vän och de har varit på dans ihop, de går varje torsdag. Grannen hade inte dansat på 30 år,  det var innan hon gifte sig. Hon hade så kul med den nya vännen och imorgon skulle de på pensionärsföreningen för att dricka vin! Det är fantastiskt att höra såna här historier tycker jag! Hon berättade hur nervös hon hade varit då hon skulle gå in på pensionärsförening första gången, vilket stort steg det var för henne. Hon ångrar sig inte en sekund! VÅGA MERA! 

Hon grät lite då hon tittade ut på alla som gick in och ut ur sitt hus. Då hon skulle gå så kom hon fram till mig och kramade mig ordentligt och tackade. Bara det var en stor utveckling, för ett halvår sedan var det som en fisk som man hälsade på. Hon frågade om vi gillar glass, vi kunde få v henne. Hennes man hade köpt kolossalt mycket glass. De brukade äta det varje dag till efterrätt. Det är ju ett år sedan han dog, så jag kan ju bara föreställa mig hur mycket det kan ha varit!


I kväll ringde min pappa. Det gör han bara om han undrar om jag har lånat något videoband av honom eller om mamma har bett honom. Denna gång var det tydligt att mamma hade bett honom, för jag hörde henne säga till honom allt han skulle säga. Det blir lite konstigt och osammanhängande eftersom han missuppfattar en del. Först sa han hej lilla gubben till mig. 

Sen undrade han om jag skulle bort i morgon kväll, till slut förstod jag att han undrade om jag skulle bort på fredag kväll för att lyssna på brorsan och Superstar Orkestar. Han frågade mig om han skulle ringa till mina andra bröder och till slut sa han att mamma låg så fint på golvet. Osäker på om det var katten han pratade om, men det är ju trevligt att han ringer ibland. Han försökte ge luren till mamma hela tiden, men jag sa att jag ville prata med honom just. Det är ju lite roande.



Superstar Orkestar, husband på Mosebacke!

Nu sitter jag här hemma och har fredagsmys med min fantastiska familj, som jag har på alla fredagar. Men så här efter en mörk vinter så börjar det att spritta och sprätta i mina håriga ben och jag får lust att börja dansa!

skivomslag som brorsan gjort.

Men! så lägligt att Superstar Orkestar har sin första spelning på Mosebacke nästa fredag. Då ska jag ladda inför det! Om man vill ha riktigt röj och glädje och dansa till ett fantastisk balkanband så är det dit du också ska gå. Bland annat så spelar min snygga bror i bandet, så man kan ju kolla på honom om man vill!


Taggat med: 

Äldre inlägg