Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg taggade med gamla stan

Tillbaka till bloggens startsida

Lucka 4. Gamla Stan, lucköppning!

Förra veckan var treåringens förskola stängd så han fick hänga med mig istället. Vilket går mycket bra på alla vis. Speciellt rasten går bra då förskolan ligger bredvid Stortorget. Vi besökte julmarknaden och köpte gotter och sånt där.

Han fick fiska fiskdamm och fick en jätterolig superhjälte! De såg lite retro ut, är osäker om de var gamla eller bara gjorda av någon som inte är så intresserad av dessa superhjältar. Kanske inspirerade av ABBA. Jag gillade den så skarpt att jag fiskade några till. De är i hårdplast.

Och, varje år köper jag en mistel med förhoppning om många pussar. Det brukar vara torrt på den fronten men snart ska jag ha gäster så jag tänkte försöka lura dessa under misteln och säga typ -oj! en mistel, vad var det som det betyder nu igen? SMACK!

Imorgon kväll, fredag, kl 18, rekommenderar jag att ta en sväng förbi förskolan Nicolaigården i Gamla Stan. Då har de lucköppning. Det betyder att barnen bjuder på ett rörande och magiskt framträdande för de som önskar lite julkänsla. Fram till jul är det, enligt tradition, olika framträdanden samma tid på olika platser varje dag i Gamla Stan. Trevligt!


Ghostwalk.

Trevlig Halloween önskar jag alla!

Nu är det ju Halloween igen, en högtid som inte existerade i min värld som barn, men är mina barns bästa högtid. Min tioåring har tidigare önskat att ha Halloweenkalas, och nu funderar jag på om han inte ska få ha det nästa år, för då han fyller år är det så mycket annat som händer så allt blir så forcerat under den perioden. Under kommande helg är barnen bjudna på olika kalas, varav på en inbjudan står det tydligt "inte spökkalas". Så det kanske inte heller är så roligt att alltid ha ett spökkalas. 

Jag och de två yngsta barnen var på ett Halloweenkalas nyligen. Det var så väldigt läskigt överallt. Blodhandavtryck på väggarna, spindelnät, läskiga dockor osv. Det var så läskigt att barnen knappt vågade att vara där!

Till lunch åt vi avklippta fingrar (vegkorv) och maskar ( pasta). Barnen vågade knappt smaka. Vi drack blod och åt det läskigaste och goda kakorna fria från ägg, mjölk och mjöl. 

Sedan fick barnen måla varsin läskig ansiktsmask innan det blev skattjakt. Då fick barnen ledtrådar med bilder som ledde dem hit och dit. Och så fick de massa godis och läskiga tatueringar. 

Det var ett himla lyckat Halloweenparty, och det märktes att det var mina konstkompisar som hade ordnat det. Festen avslutades med en jätteläskig film som nästan fick barnen att kissa på sig.

Under höstlovet har jag tagit med mina barn till mitt jobb. Jag tycker att det har gått bra, en åt gången. De har undrat så mycket om mitt jobb och nu tog jag chansen att visa dem. I går var treåringen med och då promenerade vi till en park på Söders höjder och såg ut över vattnet. Det är lite speciellt då jag tänker på att jag åker på utflykt till skog och museum med andras barn varje vecka, men inte så ofta med mina egna barn. Men så är det bara. Jag är tacksam mot mina kollegor som hade överseende med att jag hade med mina barn denna vecka. 

Gårdagen avslutades med ett disco med limbo och dansstopp! Jag har så sjukt kompetenta kollegor. de har lite olika kompetenser. En är skådas och sminkade alla barnen, en har varit scenograf till "Livet i bokstavslandet" och gjorde grymt läskig scenografi. Jag själv är ju en utmärkt dansös och bjöd på dans…

Då sexåringen var med till mitt jobb, besökte vi även Buttericks. Detta ställe minns jag starkt från min barndom. Sexåringen brydde sig mest om alla pokaler, och fick en för att han hade varit så duktig angående sitt öga. Både han och storebror har fått metallspån ögat som har behövts gröpas bort.

Den dagen 10-åringen följde med till jobbet arbetade jag till kl 18 och då passade det bra på att gå Stockholms Ghost Walk med Majsan som guide. Det var spännande och trevligt. Majsan var professionell och skrämde skiten ur oss då och då. Jag rekommenderar att gå denna vandring, speciellt med lite äldre barn. Vi fick höra om horor, helvetet, blodbad och enbuskar. Vandringen varade drygt en och en halv timme och vi gick genom gränderna i Gamla Stan där jag annars går dagligen i samband med mitt jobb.

Måndagsserien. Onda ögat.

 Min pappa är en trafikpolis och stirrar på folk som han upplever är ohyfsade. Typ alla.

Detta är lite svårförklarat så jag har provat på att göra en serie. Kanske måste man känna honom för att den ska bli extra kul. 




Taggat med: 

, , ,

Lucka 18. Julefrid och julekonst.

I går kände jag nog julefrid. Det var magiskt. Jag hann att tvätta både mitt och ett barns hår på morgonen. Jag hann att göra matsäck till både mig och ett barn på morgonen. Under ett års tid så har jag åkt på utflykt en gång i veckan och på sin höjd haft gamla skulor med. Eventuellt en morot. Jag fick sittplats i tunnelbanan och hade möjlighet att läsa Metro, det händer nog en gång varannan månad. Jag kände mig så lugn och harmonisk och var som i schock över detta så att jag snubblade lite i trappan. Jag är så lättskrämd, så jag skrek till lite, och sen infann sig julfriden igen. Jag strosade genom Gamla Stan och log mot alla som hade morgonmysfik på alla mysiga kaféer. Jag blev inte avundsjuk, jag gladdes åt alla andra och julfriden spred sig även till mig. Jag kände mig som en ängel som skred fram genom gränderna. 

(har jag gjort nov -13)

Jag skådade de vackra gamla byggnaderna och tänkte "tänk de som jobbar i en sån fantastisk och historisk byggnad". Sen kom jag fram till mitt jobb och då blev jag varse att jag jobbar i en sån där vacker byggnad. Då jag kom hem var dörrhandtaget till frysen av! För tredje gången på sex år!!! Jag blev tyst, ledsen och apatisk. Handtaget var droppen som fick bägaren att rinna över. Allt var förstört. Det är ett helvete att beställa nya handtag, ringa, sitta i köer, betala, ha tid och ork. Förstod att denna morgondimma som jag befann mig i endast var något tillfälligt, men jag är glad för den upplevelsen.

(har jag gjort nov -13)

Troligtvis var julefridkänslan en känsla av lättnad angående jobbet. Höstterminen går så fort. Jag har ansvar för skapande, och att ha tålamod och upprepa samma sak med 30 barn i fyra-årsåldern är ganska energikrävande. Så fort alla höstalster var färdiga var det dags att böja med julgrejer. Sedan har jag gjort fina dokumentationer över vad som har hänt på avdelningen. Men nu var detta över, och även alla utvecklingssamtal. Jag har inte hållit i 30 stycken, men jag har ändå haft 30 barn att relatera till, förhålla mig till, 30 barn att se och höra varje dag. Nu är detta över och på rasten gav jag mig själv en 30 minuters massage hos massören bredvid jobbet. Det var skönt. Det blev ingen julmiddag eller julklapp med jobbet detta år, så jag låtsas att massagen var från jobbet. Och jag önskar det till mina fina kollegor också. Tanken som räknas. Alla kramar och kärlek som jag får av mina jobbarn betyder allt. Det är mysigt. 

Livsdroppe som alla kan droppa.


Jag har ett sånt häftigt jobb. Ett fantastiskt möte med människor, nära, varje dag. Miljön i Gamla Stan är också häftig. I går gjorde jag frottage med barnen i Gamla Stan. ( sånt en ofta gjorde på pengar som barn). Vi gick runt Nobelmuséet och kalkerade av alla olika typer av brunnar som vi hittade. 13 stycken! Jag har haft denna idé i många år. Tänkte att det kunde vara häftigt att samla på frottage från olika brunnar från resor i andra länder. Men man går ofta så fort, så jag har inte hunnit än. Så nu provade jag med barnen, och den resan blev häftigare vad jag hade kunnat tro.

Jag tog en slumpad grupp på fyra barn i taget med mig i. Barnen kände sig viktiga, vi hade ett uppdrag tillsammans. De hjälptes åt att bära kritor och papper. De sökte efter olika ställen att frottera på. Efter ett tag kunde barnen själva ana vilket som kunde vara svårare och lättare. Ibland blev vi överraskade. 

Vi rullade ut pappersrullen då vi var färdiga och tittade på resultatet. Barnen började spontant att räkna de olika brunnarna och kategorisera in dem i vad de påminde om, och hur många som hade bokstäver och vilka som liknade varandra. Det häftiga var att de mindes exakt vart brunnarna hade funnits. Barnen blev medvetna på ett nytt vis om hur det ser ut där de går. Det var mycket häftigt att uppleva detta tillsammans med barnen.

Det som också är bra med mitt jobb är att det ligger nära tunnelbanan. Vi åker på utflykt med matsäck varje vecka, och vi åker ofta till skogen. Där händer mycket med barnen. Där blir det lite friare och de bryr sig inte lika mycket om sina vanliga gruppkonstellationer. I tisdags då vi var på väg hem höll jag ett barn i var hand. Jag sjöng, vilket barnen inte riktigt gillade. De var trötta på mina gamla promenadsånger. Så jag hittade på en ny trudelutt om natur.

Detta bjöd in till att barnen började att sångbattla. De sjöng de mest fantastiska, melankoliska och poetiska visor som jag sällan har hört. Helt otroligt! jag är säker på att skogen framkallade en ny sida, i alla fall en sida som jag inte har hört tidigare. Här kommer en minuts vers, ordagrann, från en ca 30 minuters sångbattle.

Vinden blåser i fågelbo. Det blir som ett liv.

Gå att bli som ett liv hela livet långt.

Det var en gång en stuga. Det var ett sommarbo med varma vindar. 

Livsdroppe som alla kan droppa.

Det var en gång ett liv som bodde i en skog. 

Jag vet inte det men jag kan bli sån. Kanske bli vuxen. Som ett monster, jag är inte rädd för mörker. 

En människa som kan bli större.

Alla sånger har försvunnit i rymden.

Ofta skrattar vuxna och tycker att barn svarar så ärligt och gulligt på olika frågor. Jag tycker att det var häftigt att här höra ord utan att de först fick en fråga. Barnen kändes mycket belevade. Jag vet inte hur mycket som är vuxnas ord i detta, men det var häftigt att höra från fyraåringar.