Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg i kategorin onsdags boktipset

Tillbaka till bloggens startsida

Onsdagsboktipset. Riddarliv. Illustratör Tina Karlsson.

I lördags var jag på en oerhört trevlig bokrelease i Livrustkammaren. Tipspromenad, dubbning och diplom, bildspel, testa olika kläder och smink. Det mitt barn sögs mot var att färglägga detaljerade och spännande bilder. Ett stort bord med massor av kritor var framdukat.

Min vän Tina Karlsson har illustrerat för Livrustkammarens tidning Riddarposten under åtta år och nu har hon illustrerat en gedigen bok om riddare, Riddarliv!

Boken är fylld med massa spännande fakta, och roliga samt lite läskiga bilder. Jag älskar bilderna då personerna i bilderna har så tydliga karaktärsdrag och uttryck. Tina Karlsson arbetar tydligt normmedvetet och trots att mycket i boken handlar om män är det fler kvinnor än män med på bilderna! Här har karaktärerna nära till alla känslor. Oavsett kön. Viktigt!  

Denna fantastiska bok är utgiven på Opalförlag och går att köpa här och var!

Onsdagsboktipset. Landet bortom brunnen.

I går hade jag och min Artypartykollega möte och började med att gå på en bokrelease (Skugge&co) på TIOTRETTON på Kulturhuset. Alltså ett bibliotek endast för personer mellan 10 och 13 år. Det var så grymt häftigt ställe. Jag önskar att alla i passande ålder får reda på att denna inspirerande fristad existerar. Jag ska tipsa min elvaårings klass att besöka biblioteket.

Douglas Foley har exempelvis givit ut bokserien om förortskillen Habib och har länge arbetat på skolbibliotek i Alby. I går släpptes hans nya bok Landet bortom brunnen på Lavaförlag. 

Det var oerhört intressant att höra om hur boken har vuxit fram. En klass 5 har varit med under skrivandets väg och fått ha tankar och åsikter. Klassen var med på releasen och det var tydligt hur inspirerande och viktigt det hade känts för eleverna men även för författaren. En oerhört fin och superbra idé tycker jag!

Det är en magisk berättelse där en tjej är huvudperson och möter en obehaglig varelse som också är en kvinna! Så bra! Detta behövs! Författaren verkar verkligen veta vad som är viktigt för ungdomar. Tjejen i denna berättelse är med om mycket motgångar, hon är mobbad och modern är död. Men det dåliga går över vilket ger läsaren hopp. Man måste verkligen ha nått mörkret för att kunna uppleva ljuset, säger författaren.

Jag och min Artypartykollega fick våra exemplar signerade och vi tog självklart en groupie med denna karismatiska författare. 

Det festliga är att mellanstadieelever kan vara med att skriva utifrån boken Landet bortom brunnen. En fanfictiontävling är igång! Kolla in detta!

Jag stötte på Fridah Jönsson vars bok jag lottade ut på min blogg 2011! Det var trevligt. Sex, sprit och ätstörningar-tonåringarnas handbok till föräldrarna.

Nu ser jag fram emot nästa bokrelease då min artypartykompis ger ut sin, hon är illustratören! Och jag är stolt kompis! Detta blir nästa helg!

Boktipset! Bosses rymdäventyr.

Som vanligt fick barnen massa böcker i julklapp. Minecraftboken har varit mycket bra! Istället för att barnen har slagits om Ipaden eller argt väntat på att den skulle ladda så har de med glädje kunnat inspireras av boken! Och istället för att titta på massa youtubeklipp då andra spelar för att lära sig mer, har barnen själva varit lite aktiva genom att läsa sig fram till fakta! Fakta som de gärna har velat veta!

Suneboken fick jag censurera en del. Eftersom att barnen är besatta av Ullared tänkte jag att det var en bra bok. Men själva språket har inte ändrats sedan Suneböckerna kom då jag var liten. Det är inget genustänk alls, jag vet, Sune är en tjejtjusare, men det är mycket annat som är mycket stereotypt och befäster könsroller. 

Katitzi- helt underbar såklart. Nu är det ju i och för sig mannen som har haft kvällsläsning ur den, men vi har läst många andra Katitziböcker. Jag såg dokumentären om Katarina Taikon och hon nämner just att barnböcker är så viktiga då de når så väldigt många. Och alla viktiga ämnen kan behandlas på ett öppet vis.

Alla Dinosairieböcker av Sarah Sheppard har barnen älskat (läs här) så det var en självklarhet att köpa den nya boken om hajar, som är ett annat stort favoritdjur. Den är lika bra och intressant som de andra böckerna, roliga, spännande och härligt illustrerade. Bildriket sitter vi och bläddrar i vid soffan, den ligger där för att bara inspireras då lusten faller på. Tyvärr är det något fel på ljudet på den dyra julboken med ljud. Så den måste jag skicka tillbaka eller något. Annars var det ju mysigt att höra Astrid Lindgren berätta en saga i vintermörkret, nära.

Sen köpte vi massa andra böcker också, bland annat Bosses Rymdäventyr. Jag trodde att den skulle handla om rymden men det gjorde den inte helt riktigt. Marcus Gunnar Pettersson har illustrerat denna, och han är fyraåringens favoritillustratör, har illustrerat en del böcker för Olika bokförlag till exempel, som jag har skrivit om här, så denna bok var given att ge till fyraåringen. Aldrig hade jag trott att den skulle passa så bra! Den handlar om Bosse som är lite arg och tvär och sur, han vill inte massa saker, han vill mest vara i rymden och refererar allt till rymden. 

Jag älskar att det finns så många olika böcker som representerar olika typer av barn, sinnesstämningar och upplevelser. Bosses mormor lockar med Bosse på ett äventyr och de har till slut en fantastisk stund tillsammans och de båda blir berikade och det blir även jag och min fyraåring. Framförallt trollbundna av de magiska illustrationerna.

Onsdags-boktipset. Oscar Levertins vänner.

"Ska hon få se Maggan naken nu? Det verkar så, ty Maggan flyttar sig närmare, hon tar en klunk cava och i nästa ögonblick kysser hon Boel , djupt och enastående slafsigt, hon gör faktiskt det, och Boel vågar röra vid Maggans kropp, hon vågar vidröra Maggans stora, tunga bröst, och Maggan grymtar jakande som svar på Boels manuella spörsmål, hon låter klänningen glida ned, och hon krånglar sig ur sin praktiska behå som avlastar ryggen."

Sen vågar jag inte skriva mer, men det är en mycket spännande och intressant fortsättning. Det tyckte även min svärfar. Dagen innan han hastigt gick bort i somras, ville han diskutera boken med mej. Han hade bott i vårt hus då vi var på semester, hittade boken "Oscar Levertins vänner" som låg framme på mitt sideboard, och läste hela! Vårt samtal var lite trevande, ingen sade något specifikt, mer lite konstateranden, som att det var en egensinnig bok. Jag tänkte ju mest på alla snuskiga bitar i boken där författaren Martina Montelius detaljerat beskrivit sexuella akter. Jag ville skydda svärfar från detta, men han hade ju läst allt själv, onekligen frivilligt.

Jag älskar denna bok. Jag tar fram den då och då och läser ett kapitel. Alla kapitel är ytterst underhållande. Någon gång har jag läst ur den i tunnelbanetåget, det gör jag inte om eftersom att jag skrattade hela tiden och jag vill ju inte upplevas suspekt. Boken handlar om Boel, som jag tror är lite stiff till en början, men är oerhört häftig och speciell. Boel är på en litteraturkryssning där hon utnyttjar diverse hytter flitigt. Själv får jag en väldig lust att åka på kryssning med bokens författare Martina Montelius. 

Martina Montelius är ju ordets mästare och kan få det mest banala och ointressanta låta väldigt viktigt och värdefullt. Hon kan beskriva vad som helst, lägger märke till vad som helst och höjer upp vad som helst, ofta lite vanliga men ovanliga ting. Men även personer. Jag tänker på min favoritserie "Orange is the new black". Där presenteras alla intagna och bjuder på en bild av hur de hamnat i finkan. Samma med "Oscar Levertins vänner." Dessa blir läsaren presenterad för. Alla är vanliga men har en egen unik och ofta hemsk berättelse. Det är fint, hon lyfter upp de olika gestalterna men främst kulturtanten Boel.

"När Boel återvänder till hytt 447 minner endast en oöppnad Tobleroneförpackning och en svag doft av patchouli om att Jörgen varit där. Jörgens fäbless för patchouli är mer än beklaglig. Den infiltrerar föreningens möten och sänker därmed, misstänker Boel, de övriga närvarandes intelligensnivåer en smula. Men Boel vill inte inskränka någons frihet att använda sin favoritparfym. Hon vill inte inskränka någons frihet överhuvudtaget. Det måste hon hålla i minnet om bara några ögonblick, när hon ska infinna sig på restaurang Vilda Hummern, plan 8, bord 16. Allt är sorgfälligt planlagt, samtliga allergier noterade, och Boel vet att Gwen, den traumatiserade scenografen i sällskapet, är nykter alkoholist. Naturligtvis är det Boels uppgift att tillse att alla får de gotter de bespetsat sig på, att ingen behöver äta hjortron mot sin vilja, att alla vet var klosetterna och livbåtarna står att finna. Nödutgångar finns säkert också, även om tanken ter sig absurd när havsvattnet kastar sig mot de tjocka, smutsiga fönsterrutorna likt pruttfulla nyblivna änkor mot färdigspelade dansbandsmusiker."

Jag har tidigare skrivit om Montelius debutbok "Främlingsleguanen". "Oscar levertins vänner" rekommenderar jag om ännu starkare! Klar julklapp! Tack kära Martina för att du berikar mig och många många andra med din existens. Ser fram emot nästa bok!

Onsdags-boktipset. "I natt jag drömde…"

"...något som jag aldrig drömt förut, jag drömde det var krig på vår jord." Det var inte riktigt i natt jag drömde detta, men för cirka en vecka sedan. Jag försökte fly, istället för att vara rädd så var jag stark. Någon försökte kasta syra på mig, för att kränka mig, få stopp på mig. Men jag fortsatte min flykt, trots att det brände i hela ansiktet. Jag var förbannad! 

Jag är mycket glad över att detta endast var en dröm, men den var så där verklig som drömmar kan vara. Jag har ju ingen aning om hur de som är på riktig flykt upplever det och jag har ju ingen aning om hur de som får syra i ansiktet reagerar. Inte tror jag att de kan streta på som jag gjorde i drömmen. Jag som är ursvensk, inte ens lite finskättling, jag kan inte förstå.

Då jag gick på mitt första dagis, (som jag slutade på då jag blev storasyster vid 3,5 års ålder,) så sjöng vi en sång ofta. I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut, jag drömde det var fred på vår jord och alla krig var slut. Jag vet inte om det var min egen slutsats eller om någon berättade för mig hur det låg till på krigsfronten, men jag trodde att krig var något som existerade för flera hundra år sedan då folk inte pratade samma språk med varandra. Inte förstod jag då, att även de som talar samma språk, men ändå inte, krigar med varandra.

På högstadiet lyssnade jag som många andra på Ebba Grön. Denna visa, denna vackra visa, om kärlek och krig. Den var spännande. Men att det verkligen hade funnits en mur genom ett land? Jag hade ju sett den själv, till och med varit med och rivit ned en bit av den. Men ändå ofattbart. Vad betydde den. Inte skulle jag kunna tro att då folk var så lyckliga över att riva denna mur, att det skulle byggas nya murar på andra ställen. På samma jordklot. På vårt jordklot. Det är ju allas jordklot. 

 


Jag tänker ofta på att mina superfattiga småländska släktingar, så långt, eller kort tillbaks, som min mormors fastrar och farbröder, utvandrade till USA. Inte på grund av krig, men fattigdom. Tänk att mina släktingar gav sig iväg på en lång flykt, de lämnade sina familjer i det fattiga Sverige och gav sig iväg. De hade inget. Inte varandra heller. De blev strödda över hela USA. De fick börja om på nytt. Rika jag har haft möjlighet att besöka mina third cousins. Och de, mina avlägsna släktingar, som fick möjligheten att börja om på nytt i USA, är ännu rikare nu och har haft möjlighet att åka till Sverige för att besöka "the farm" i Småland. 

Filmerna om Utvandrarna och Nybyggarna har mina barn sett flera gånger. Alla borde se dessa, påminnas, förstå. Ge och ta. Det är vår jord. Vi måste hjälpa! Även De lyckliga kompisarna lyssnade jag på då jag gick på högstadiet, främst.

Nyligen var jag på Tilde De Paula Ebys bokrelease som till stor del handlar just flykt och rotlöshet. 



Ett personligt och även privat samtal om boken "Tiden läker inga sår" bjöds det på. 


En bok som handlar om Tilde och hennes förmödrar. Jag har börjat att läsa boken, den är så spännande, intressant och lärorik på många vis. Om hur hennes släkt har flyttat från Teneriffa år 1867 och fortsätter i Kuba, USA, Chile innan den slutar i dagens Sverige. Jag har just läst om en förmoder som var mycket rik och bodde på Cuba och hade en egen tvätterska. Men även hur Tildes mamma nästan höll på att kväva Tilde ca 9 månader gammal, genom att hålla för både mun och näsa så att den lilla bebisen inte skulle kunna skrika och avslöja dem vilket troligtvis hade slutat i att hela familjen som gömde sig hade kunnat bli avrättade istället.

Tilde berättar även om hur hon och familjen har kämpat för att passa in. Tilde var bara ett år så hon kom till Sverige och är en av de finaste personer som jag har mött. Så varm och genuin. Hon berättade hur hennes mamma blev oproportionerligt arg på Tilde då hon kastade något glasspapper på marken. Om ett svenskt barn gör liknande är barnet bara lite slarvigt. Om ett utländskt barn gör något anses det vara något mycket värre. 

På framsidan av boken är en bröllopsbild på Tildes 14-åriga mor! Varenda kvinnas historia och öde i denna bok är så värd att läsa! Jag vill verkligen rekommendera denna bok "Tiden läker inga sår". Alla borde läsa den. Speciellt i dessa tider då många söker skydd från sin flykt. Trygghet.