På kvällen då jag har läst tillräckligt många sagor för barnen så släcker jag lampan och berättar något i mörkret, så att barnen ska somna in. Ibland blir det något påhittat men ofta blir det Hans och Greta. På Ikea köpte jag ett mycket fint litet pepparkakshus som barnen leker med. Vi blandar in lite andra leksaker också. Det är mycket festligt att både berätta, leka och läsa olika versioner av den klassiska sagan.

Ännu festligare var att vi fick biljetter till den hyllade Hans och Greta på Elverket, Martina Montelius otroliga version! Det var såna där tokroliga detaljer, lite galna och hysteriska, som verkligen är roliga för både barn och vuxna. Lite fräcka. Det var sjukt roligt och lite obehagligt då häxan lockade Hans och Greta att gulla med hennes skägg. Först njöt hon, sedan skällde hon ut barnen för att gulla med skägget på sitt läspande och spottande vis. Sedan sa hon att hon bara skoja då hon blev arg och bad de stackars barnen att gulla igen!  Inland fantiserar jag att jag är i en film som är riktigt bra. Denna gång fantiserade jag att det var jag som hade kommit på allt det här intressanta i föreställningen. 

I Montelius version av Hans och Greta är det ingen elak styvmoder som sänder ut sina barn i skogen, utan en "vanlig" mor. Och, det är Greta som är den starkare blend de två syskonen, ledaren.

Det var en färgsprakande, spännande, rolig och lite sorglig berättelse. Många barn i vårt samhälle kan ju numer relatera till fattigdomen som beskrivs. Alla berörs och alla ser fattiga tiggare varje dag. Efter föreställningen fickpubliken känna på skägget, det var snällt.

Elverket ligger ju på Östermalm och då vi gick från Karlaplan mot teatern fann vi inte en enda restaurang som var öppen, det är inte som på Söder precis. Så vi åt på Brasserie Elverket som ligger i anknytning till teatern. Vi frågade om vi skulle hinna, det var en timme till föreställningen. Vi fick dock vänta 40 minuter på maten, trots att det knappt var några besökare denna tid. Vi fick så bråttom att äta maten så jag tvingade tioåringen trycka i sig sin fisk. Då han illamående sa att han inte orkade mer så förklarade han att den var vattnig och kall. Den var helt rå under paneringen! Jag klagade och vi blev ombedda att komma tillbaka efter föreställningen. Mamma som hade fått råa korvar, lämnade in dessa på lite stekning, och hann inte äta dem. Jag slängde ned pommesen i ryggsäcken och så försökte vi glömma bort maten för drygt 500 kronor för fyra personer.

Efter föreställningen gick vi in till restaurangen igen där jag skötte snacket, om mamma skulle ha gjort det hade det inte blivit så trevligt. Istället för fisk och korv blev mamma och jag bjudna på våfflor som vi fick grilla själv. Jag ville inte förstöra den trevliga luciadagen, men annars tycker jag att det var för lite kompensation. Jag kommer dock aldrig äta på det där stället igen!

 Dagen fortsatte dock bra med lite gratis julupplevelser som att sitta i tomtelegofigurer, titta på lysande älgar och att titta på dyra fiskar i saluhallen.

 Det var mycket mysigt att kolla på NKs julskyltning, det hade jag bara gjort med mina jobbarn.

Sedan gjorde min familj ett pepparkakshus. Det är en sån där grej som alla gör och lägger ut på facebook, jag känner mig då pressad att vi också måste göra ett. I år köpte vi ett på IKEA, ty dessa var bäst i något test. De jag annars brukar köpa är alltid trasiga, men detta var faktiskt helt. 

Barnen gillar aldrig att äta upp huset då de inte gillar det brända sockret som jag brukar limma ihop huset med, det är det som jag själv tycker är hela höjdpunkten på pepparkakshuset. Och eftersom jag alltid har lappat ihop huset med massa socker så är det ju mycket sånt på, men i år har jag använt kristyr istället så får jag hoppas på att det står ända fram till julafton. 

Alla i familjen fick göra en sida, det var ju bra att det är gjort av sex delar. Barnen ville gärna ha maränger på sitt, inspirerat av Häxans pepparkakashus.