Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg i kategorin berättelser

Tillbaka till bloggens startsida

Nya favoritberättelserna!

 

Barnen har fått tre nya böcker i samma serie från bokförlaget OLIKA. Nioåringen säger att böckerna passar för barn från 0-11 år. OLIKA rekommenderar för 3-9 år, vilket passar perfekt för mina tre barn. Här läser min nioåring för sina syskon ur "Badbomber och simhopp".
Den beskriver på ett fint vis hur ett barn övervinner sin rädsla över att hoppa ned i vattnet. Med sina spännande och detaljerade bilder och intressanta perspektivkan en titta länge i böckerna!  

Varje bok handlar om olika händelser som barnen kan relatera till. Dessa tre, precis som alla OLIKAs böcker, genomsyras "med idén att gå bortom begränsande stereotyper och bidra till ett inkluderande samhälle." Alltså världens bästa och viktigaste bokförlag! 
Förutom att boken "Camping och kurragömma" är spännande i sig så berikas mina barn av bilderna med speglingen av dagens samhälle och kulturer.  

Huvudpersonerna i serien är romska barn, illustrerade av romen Marcus-Gunnar Pettersson. ”Att berätta romska historier ur barns perspektiv i nutid är inspirerande! Vi får aldrig glömma vår historia, men jag tror också på en framtid där många olikheter ska lära sig leva tillsammans. Jag hoppas mina böcker kan bidra till den bredden. Vad jag vill med mina bilder? Skänka spänning, skratt, igenkänning, drömmar! Jag hoppas kunna ge så många som möjligt något fint.”

Marcus-Gunnar har fått inspiration från sin egen barndom till "Camping och kurragömma". Vi åkte omkring, bodde på olika campingplatser. Vi jobbade åt bönder med att sprutmåla lador, fixa hängrännor och spika staket. Det är mest ljusa minnen om blindbock och kurragömma tillsammans med sina 42 kusiner.

Jag tog med mig böckerna till min förskola. Vi har ett fantastiskt levande språkotek, och en fantastisk sagoberättare. Hon har läst ur böckerna för barnen som satt som trollbundna. Självklart är dessa böcker en självklarhet för varje förskola! Vi ska köpa in snarast! Mina tre ex behåller jag själv. Alltid aktuellt ämne, speciellt nu!

Jag berättade för illustratören Marcus-Gunnar Pettersson om mina olika möten med romer. Om mina elever som jag hade i bild och första gången som 14-åringen såg en rom med vacker känning. Det var på Willys och hon blev så lycklig, tre år gammal, att se en riktig drottning! Helt plötsligt kom det fram en till mellan hyllorna!

Barn blundar inte lika mycket som andra och vill lära sig saker. Det ger en medvetenhet som vi vuxna måste kunna möta upp och prata om . Men inte prata på ett sätt som om det inte är en del av vår stadsbild och värld just nu. (M-G.P)

Fanfiction. "Jag är poppis".

Fanfiction är ett begrepp för skönlitterära berättelser skapade av amatörer alternativt professionella skribenter som utspelar sig i redan existerande fiktiva universum, så kallad apokryfisk fiktion – oftast utan att upphovsrättsinnehavarens/upphovsmannens tillstånd inhämtats. Företeelsen är vanligt förekommande inom populärkultur och uppkommer vanligen i kölvattnen till populära tv-serier, tecknade serier, filmer, romaner och datorspel.

Fanfiction skapas med utgångspunkt i originalets värld, men exakt hur fritt fanfiction-författaren ställer sig till dess kanon varierar. Vanligen används figurer, begrepp och platser som redan är etablerade i förlagan, men dessa kan i sin tur sättas in i nya sammanhang och interagera med egenskapade rollfigurer för att på så sätt låta nya situationer uppstå och skapa nya berättelser. Även historier som beskriver ett till förlagan alternativt händelseförlopp är ett ofta förekommande berättargrepp.

Detta är ju grymt! Jag som fantiserar så mycket kan ju nu skriva ner alla fantasier utan att skämmas!


"JAG ÄR POPPIS"

"Jag satt i min skolbänk och drömde mig bort. Jag tänkte på Joey i "New Kids on the Block". Det kändes som att han var lika förälskad i mig, trots att han var vuxen och jag ett barn, och vi hade dessutom aldrig mötts, för övrigt. Helt plötsligt vaknade jag ur min dröm och låg hemma i min säng. Fan, tänkte jag, det var bara en dröm. Men det var det inte, för där bredvid mig låg Joey. Jag blev alldeles varm och började sedan att skratta eftersom något kittlade mig på andra sidan. Jag blev lite rädd och trodde att jag hade skaffat mig en hund. Nä! Det var bara Dolly Partons peruk. Hur skulle jag ta mig ur detta? Jag dejtade två samtidigt och på något vis hade jag dubbelbokat mig. Jag smög upp och klädde på mig mina snygga märkeskläder, tog en instagrambild på dem, för detta ville jag dela med alla! Jag skrev en lapp, "förlåt, ni kan ta varandra istället". 

Sen gick jag sorgset ut på regniga och grå gator. Jag satte mig på en parkbänk nära Cornelis grav. Helt plötsligt hörde jag honom sjunga ett kärlekspotpurri till mig genom jorden! Shit vad poppis jag är alltså! Jag mådde lite bättre och satte på mig ett dyrt läppstift på mina leende läppar. Då kom Stellan Skarsgård och ville ta en fika med mig. Han höll i en blodröd ros som luktade gudomligt, den gav han till mig och jag bar den med en romantisk snits i munnen. Jag blev jätteglad eftersom jag hade gillat honom jättelänge. Vi drack någon superinnesmoothie som var jättenyttig och så tittade vi djupt i varandras ögon. Men då kom Joey från New Kids och spöade upp Stellan. Detta kändes lite jobbigt. Jag som var full av kärlek. Då ringde telefonen och jag svarade hallå. Det var Dolly Parton som sjöng "I will always love you" för mig. Hon friade och jag visste varken ut eller in. Det fanns ju så många mer kändisar som kunde bli kär i mig. Vi tog i alla fall en sån där populär kändisselfie."

Äh, detta var ju asdåligt!!! Overkligt och överdrivet. Jag har blivit inspirerad av bonusdotterns texter. Hennes är verkligen utförliga. Hon vill gärna läsa upp dessa för nioåringens kompisar, jag försöker förklara att barnen inte kan relatera till innehållet som är mycket spännande med slagsmål på hotellrum. Hon skriver jättebra och kanske jag kan publicera en text här någon gång. Jag läste upp min fanfic för de två äldsta barnen, de var positiva. Mannen förstod som vanligt inte att jag skojade. 

Kändes bra att ha med Joey från New Kids, nu då de precis har varit här, men jag såg dem inte. Det var liksom ingen som ville gå. Men i en fanfic kan allt hända!

Måndagsserien. Det var en tysk, en Bellman och jag.

Mina kollegor skrattar lite åt mitt dåliga minne. Jag är en mycket bra pedagog, men jag glömmer liksom bort vem jag just haft en diskussion, konflikt, myspys med. Jag deltog i aktiviteten till 100 procent, men sen glömde jag bort vilka de inblandade var. En kollega sa något om de fem eller sju? V:na, som en lär sig ska tänka på som skådas. Vem är jag? Var är jag? Varför? Osv. Sen sa hen något om att jag inte har något V alls. Men jag vet att hen gillar mig ändå.

Så är det även på gymmet med sjukgymnasten. Jag kör till 100 procent, men glömmer bort vad jag precis gjorde. Ibland får jag för mig att instruktören tycker att jag är lite konstig, hen är dock mycket snäll och lugn. Jag är mycket fokuserad, men jag ska både minnas en övning samtidigt spänna magmusklerna, samtidigt som jag räknar hur många gånger jag gör övningen samtidigt ska jag räkna hur länge. Det är svårt samtidigt någon övervakar så att jag inte fuskar.

Jag gjorde en skiss över hur jag ville att min serie skulle se ut. Men eftersom jag är Super Opretto, så stannade jag vid skissen. Det är tanken som räknas. ( och tidsbrist). 

Ta på dig glasögonen, av någon anledning blev bilderna så små. 

 

 

 

Var det så här?