Under sommaren har jag träffat flera vänner som berättat om sin och andras erfarenhet av Tinder. Eller snarare har de berättat om sitt liv, kärleksliv samt sexliv. Till en början har de bekanta kvinnorna varit väldigt positiva då de på ett entusiastiskt vis visat sina profiler på Tinder och även visat hur de swipar hit och dit på det som de till synes gillar och även ogillar. 

Sedan kommer dessa historier om träffarna som blivit efter ett tag skrivande. Om mina bekanta inte visat bilder på sina dejter, hade jag trott att de dolly pratat om exakt samma kille. En kille som är oerhört romantisk, snabbt skriver att kvinnan i fråga betyder allt, att han älskar henne osv. 

Kvinnorna är mycket glada och nöjda men sedan drabbas männen av en depression eller någon typ av psykos och från att ha skrivit hundra meddelanden om dagen så hör inte killarna av sig alls. Kvinnorna sitter och tittar på sina telefoner och räknar hur många timmar det är sedan de hörde något. Nu förstår jag ju såklart att psykisk ohälsa är mycket allvarligt, men jag upplever att det mer är något annat männen i allmänhet lider av.

Dessa smarta, kompetenta och sociala kvinnor kan inte släppa dessa idioter. De är fångade i deras nät, deras invecklade och klibbiga nät. Tjejerna väntar gärna. Men vad väntar de på? De kan ju få vem som helst, men de vill ha denna fantastiska man som överöser komplimanger. Kvinnorna beskriver det själv som att de känner sig lite olustigt upphöjda. Det är en lite konstig känsla men även lite härlig. Kvinnorna har känt en längre tid att det inte är riktigt sunt, men de kan inte släppa Tinderdejten. 

De deprimerade männen återkommer ofta till att de är missnöjda med sina liv och inte lyckats med sin dröm, istället för att göra något åt det så deppar de och vill att deras önskan ska flyga till dem, likt det i livet. Blir det jobbigt då kvinnorna är mer "lyckade" och starka? Förstår de inte att kvinnorna kämpar?

Är det klassikern att omvända? Att hjälpa? Varför vill kvinnan det? Kvinnorna anstränger sig, gör sig snygga och framförallt anpassar sig. Killarna bara är. Det räcker för killar att bara vara. De kan till och med ha krav på att en tjej ska vara snygg och fräsch men själv vara supersunkig. Det är bara härligt. Det går nog att råda bot på. Ju mer killarna kommer igenom med, desto mer sjunker kvinnan i deras ögon. Och framför allt i sina egna ögon.

Det känns som att det kanske blivit någon inflation i Tinder. Jag har själv inte Tinder men tänker att det verkligen verkar vara slit och släng. Vilket många gillar, det är väl på ett vis tjusningen med Tinder. Jag har även gifta bekanta som har Tinder för det höga nöjets skull. Men folk bryr sig inte om de beter sig som skit. Det är ju bara en mobil de skriver till men på andra sidan mobilen är en människa med känslor, mycket känslor, mina ledsna vänner som har en oro i magen. Kunde de gjort något annorlunda? Det undrar de hela tiden. Har de gjort något fel?

Och, nu baserar ju jag detta endast på mina egna erfarenheter, mina möten med olika kvinnor. Men om jag ska vara ärlig så har de män jag samtalat med i sommar främst berättat om vilka skitar de varit mot kvinnor, mot sina ex och diverse tillfälliga typer. De har nästan stolt berättat, det har inte varit snygga eller speciella män, men de har kommit undan med massa skit. För ju skitigare en kille är ju mer vill en kvinna ha honom, verkar det som.

https://www.youtube.com/watch?v=_utP1mGoutQ 

En bekant har berättat om hur hon planerat ett möte med en man, de skulle träffas kl 19 och äta. Då hade mannen redan ätit och kvinnan fick äta själv. Sedan visade det sig att mannen även var nykterist så kvinnan satt och drack och åt själv. De nya planerna hade inte mannen en tanke på att berätta för kvinnan innan dejten. Jag har även hört den motsatta historien om då kvinnan tydligt förklarat att hon är nykterist och mannen kommit aspackad till dejten och varit allmänt svinig.

Dessa kvinnor har tidigare levt i relationer där de fått vara som morsor för sina män. De är trötta på det. De vill bli omhändertagna, i alla fall vill de vara på samma nivå. De orkar inte massa tjafs. Kvinnorna behöver inte dessa energitjuvar, kvinnorna behöver energi, bli berikade, inte berövade. Det männen inte förstår är att de gräver sin egen grav. De gräver och gräver. DJUPT. Och det är det som är så sjukt att männen inte fattar det, förrän det är för sent. Kvinnorna har överseende med det ena konstigare än det andra till de inser att det inte är värt det längre. Då ligger männen djupt där nere och väntar på att någon annan ska hjälpa de upp en bit, att hjälpa sig själv finns inte i männens värld. Det är så skönt då en kvinna (mamma) gör det.

http://https://www.youtube.com/watch?v=u9sRJ-eOHnc&list=RDu9sRJ-eOHnc#t=0 

Känner mer och mer, för varje dag, hur viktigt det är att uppfostra mina tre söner till oegoistiska, generösa, öppna, självständiga och sociala personer. Många killar får vara barn (oansvarsrfulla) till de är 20 år samtidigt som många tjejer tidigt får lära sig att ta ansvar och vara en bra medmänniska från tidiga år. Hur ska då männen lära sig?! Jag vet, alla killar är ju såklart inte så här, det vet jag ju, men jag är bara förvånad över allt mina vänner och bekanta upplever och berättar. Mina starka vänner som bryts ned av de män som inte är värda dem.