I går var det första maj. Det var en vacker dag och folk demonstrerade och tänkte på viktiga saker samt på andra. Mannen satt i köket exakt hela dagen och arbetade med bokföring. Jag var med barnen. I sista sekund försökte mannen få ihop alla våra kvitton osv. Tidigare år har svärfar hjälpt oss med detta, men nu finns inte han längre. 

Så då blev det så att jag fick göra pannkakor för första gången. Ena barnet skulle ha med sig matsäck till skolan idag. Pannkakor är något som jag tidigare endast provat att göra en gång, det blev katastrof, jag gjorde allt i fel ordning, det skar sig, jag kokade upp allt och det blev konstigt, barnen grät. Det har varit skönt att ha en grej som mannen har fått göra. En maträtt som barnen uppskattar ohyggligt. Men nu hade han verkligen inte tid, jag växte i detta för det var inte alls svårt. Jag gjorde även fina fransar och olika former på mina, något jag aldrig har sett på pannkakor tidigare. 

Det heter ju små barn-små bekymmer. Stora barn-stora bekymmer. För fem år sedan då jag började att blogga skrev jag mycket om hur jag stod och vaggade vagnen med ena handen samtidigt jag lagade mat med den andra och försökte få resterande tre barn att sluta slåss och inte väcka bebisen. Eller om då jag till slut skulle hoppa i det där sköna badet och något barn diarréar i badet. Eller om alla konstiga matrester, exempelvis kycklingben som jag har hittat i element eller liknande. Det är ju bara småsaker jämfört med nu.

Just nu har det varit en sån period då många saker försvinner eller går sönder. Till exempel elvaåringens mobil, massa fix med det. Sen fick han en ny fin dyr cykel som alla syskon sedan skulle ärva. Den blev snodd vid skolgården på cykelns månadsdag. Jag hann inte ens ta en bild på mitt stolta barn med den dyra cykeln. Massa pappersfik angående detta. Sedan är det 16-åringens mobil. Den fjärde på ett års tid! Och massa fix med det. Ja, det är väl så livet är. Ibland kan jag önska att jag hade hunnit att jobba, i alla fall en månad, innan jag fick barn. Jag har aldrig haft en lön som har gått åt till mig själv. Men det kommer såna tider också. 

Men en del saker blir överraskande bra istället. Det har funnits två saker som jag har fasat för denna termin. Det första är tandläkaren. Jag har trots överdrivet borstande haft flera hål varje år. På senare tid har det känts som att jag har haft massa hål, jag har vaknat på nätterna och gått upp och borstat tänderna extra. Så jag berättade detta för tandläkaren, hon bannade mig och sa att vuxna inte ska ha så dåliga tänder. Jag berättade även att det känns som jag har fått dålig andedräkt och att jag troligtvis har en äcklig matgömma i munnen. Hon förberedde sig på det värsta. Men allt var superbra! Det enda var att det gått av en liten bit av en tand på grund av julgotter, så denna ska lagas. 

Det andra positiva är angående min dator. Min dator lade av i januari. Där har all film och alla foton från alla mina resor och alla mina arbeten funnits. Jag har haft sån ångest utav detta så jag inte har vågat lämna in den tidigare. Jag har kunnat vakna kallsvettig på natten och tänkt på den. Men i torsdags lämnade jag in datorn, eller nästan kastade in den och sprang därifrån. Lagningsstället var snälla och lyhörda då jag berättade vilken stor ångest som låg bakom. De var oerhört försiktiga då de ringde tillbaka dagen efter och sa att allt i datorn var räddat! Det kanske var bättre förr då det var filmrullar, fast det var sjukt mycket dyrare.

Nu ska jag försöka att inte oroa mig för allt. Nu hoppas jag främst att min pappas operation går bra idag. Han ska operera in en slang i magen för att få i sig näring. Självklart är jag mycket orolig över detta. Familjen betyder allt!