I helgen var det Roslagen Pride. Jag blev tillfrågad att ha workshop i det så kallade transhuset. På stora torget var det happenings. 

Kl 15 var det promenad genom stan med Feministas Acidas Rrriotsamba i spetsen som slutade på Transhuset med utställningar, film, föreläsningar och workshops mm. Jag och min kollega kunde inte haft en bättre dag tycker jag. Vi kompletterar varandra bra. Hon är mycket noggrann och jag kan inte vara noggrann. Jag satte på henne en tejp där jag skrev hennes namn. Jag satte den lite snett och en del råkade komma på huden. Hon kämpade ett tag med att ha den där tejpen snett och på huden, sedan rättade vi till den. Vi har helt olika "glasögon", och det är det som är så fint, vi respekterar varandra och berikar varandra ändå.

Vi hade massa besökare, från 3 år till säkert 80 år. Alla var glada och peppade. En del arbetade jättelänge.

 
Det var fantastiskt kul med mötet med alla dessa personer. En härlig stämning. En jobbade med saltbehandling. Jag blev jätteglad då jag älskar salt! Jag berättade om mitt saltberoende, som jag skäms över. Hen sa att salt är jättebra, man kan dö av för lite salt, inte för mycket. Tre teskedar om dagen får man äta. Helst himalayasalt, så det ska jag köpa nu.
En av de yngsta besökarna gjorde denna bild med schabloner och sprayfärg.

En av de äldsta gjorde denna.

På kvällen blev det fest men först stressade jag mig till mina föräldrars hus för att lämna bilen, ge katten mat och klä om. Sedan cyklade jag förbi min pappa på hemmet för att säga hej. Helt plötsligt blev jag så lugn. Vilken frihetskänsla! Jag cyklade, jag hade ingen hjälm, vilket jag annars alltid har. Det var varmt, jag hade keps och linne, jag cyklade i mina gamla kvarter och kände mig som en tonåring!

Jag hade sällskap med en vän. Jag ville vinka överdrivet glatt till alla jag kände igen. Så är det ju i Stockholm. Om jag känner igen någon här blir jag jätteglad. Min vän bor i Norrtälje och var inte lika intresserad av att småprata med de halvbekanta. Jag kände knappt igen en enda på utestället, som för övrigt hette Salt och var nytt för mig. Så i denna ljumma sommarkväll efter en lyckad dag kändes allt bra.

Jag fick även bugga med en buggmästare som tyckte att jag var bra! Det var jättekul och jag hade ett fånigt leende på  läpparna hela tiden.  

På detta ställe var Pridedeltagare blandat med andra personer. Jag satt i en soffa där några 20 åringar också satte sig. De hade tydligen aldrig sett några i min ålder tidigare och tyckte att det var så fascinerande med "milfar". Sedan satt de och skrattade åt alla "pridepersoner" vilket ledde in oss på intressanta samtal. Jag hoppas att de blev lika berikade som jag blev. Sen vart det nog för mig och en härlig cykeltur ledde mig hem till mitt föräldrahem!