Jag, barnen och morsan har varit till hennes födelseort Gävle på lite påsklov. Hennes farmor var endast 17 år då hon fick sitt barn, alltså mammas pappa. Detta barn lämnade hon till sin mor och levde sedan ett fint liv på järnvägsrestaurangen.


Därför det extra kul att besöka det väldigt trevliga Järnvägsmuseet i Gävle! Var det här kanske en skulptur föreställande min gammelfarmor?

Barnen verkade mest uppskatta det enorma legobygget!

På väg till Gävle ville vi rasta oss och äta några gamla mackor. Vi hittade ingen rastplats men en övergiven restaurang i Mehedeby. Morsan ville sitta på den uteserveringen men jag tyckte det kändes konstigt.

Vi hittade ett bord i skogen där vi kunde äta, morsan satte i sina papiljotter, 11åringen fantiserade om att det fanns björnar, det var ju mycket blåbärsris. Jag tyckte mest att det var tråkigt väder och att Mehedeby troligtvis är väldigt vackert i solsken. Då vi fikat passerade vi ett stort palats som barnen hellre velat rasta vid, vi lovade att göra det på hemvägen.

Varenda dött djur i vägkanten misstänkte elvaåringen var en björnunge. Han ville att vi skulle åka tillbaka och inspektera alla döingar. Vi åkte istället till mammas farmors grav, hon som jobbade på järnvägskaféet. 

Vi besökte även levande släktingar. Femåringen är besatt av guldkuddar, så det första han gjorde hos släktingen var att springa till soffan för att kolla läget. Och där var en fin guldkudde!

 
Jag hade sett fram emot detta möte mycket! Det är min älskade mormors syster. Den enda av 8 syskon som lever. Vi tittade i gamla album, det var riktigt kul att se bilder på mormor som ung. Det var en fin bild från en julafton, 86 år sedan, där mormors syster fått en docka som hon än idag har kvar.
Vi bodde över hos mammas kusin. Hon hade en hund, så jag sa -upp till bevis! Barnen vill nämligen ha en hund. Barnen var faktiskt ute med hunden och lekte med den mycket. Sjuåringen tappade dock lusten en liten stund då hunden träffade en annan hund och dessa hundar hälsade genom att slicka varandra i rumpan. Men då chocken lagt sig var allt som vanligt och de fortsatte att leka med hunden.
Innan vi åkte hem besökte vi ett till museum. Fängelsemuséet. Vi fick titta in i riktigt gamla fängelser och fick höra en kvinna berätta om den tiden folk trodde på häxor och dessa sattes i fängelse, bland annat. Det var en läskig historia om vad häxorna gjorde med barn i Blåkulla.

På hemvägen stannade vi vid palatset, som vi lovat barnen. Tyvärr var det mycket öde så vi åkte till skogen igen.