Oväntat, eller genom missförstånd eller snarare okommunikation blir jag hastigt av med bilen. Då jag drabbas av något mycket olustigt får jag en grav men oerhört kort depression. Sedan reser jag mig snabbt som fan upp. 10 gånger starkare och kreativare. 


Att ha tre barn och åka bil till Norrtälje så ofta och smidigt som jag gör med bil blir omöjligt. Att åka och spontanshoppa rosa flamingos på Rusta kan inte prioriteras. Att köra runt barn i bil på diverse aktiviteter kommer inte att ske. Att låna ut en icke-bil blir omöjligt. Att köra en snabbis till mataffären för att komplettera med lite mjölk kommer inte att gå. Att åka till en badstrand eller bilsemester-den eran är över. 


Jag tänker på hur jag och exmannen kämpade då ex-bonusdottern var liten för att ta oss till Norrtälje med buss, innan vi hade bil, med barnvagn och barn med stark vilja. Och massa packning. Men! Nu har jag stora barn! Det är inte som det var förut. Förra helgen cyklade jag med barnen till Gubbängen för att lyssna på en konsert. Det var ljuvligt. Främst cyklandet. 


Då jag tänker på hur jag vill transporteras, hur mina semesterdrömmar ser ut, så är det cykelsemester på Åland och tågluff jag längtar efter. Nu kan detta bli möjligt. Nu bestämmer jag. Folk har tidigare hindrat mig i dessa planer. Det kommer bli för jobbigt för mig, tycker de. Jag är inte kapabel. Och jag har alltid känt att jag behöver en till vuxen med på längre resor. Det känner jag inte längre. Känner nu att jag klarar mig bättre själv och jag är aspeppad på mitt nya liv. 


Nya och nya... alltså jag är uppväxt på cykel i Norrtälje. Bilen använde pappa till att transportera instrument. Själv gick jag med min cello. Jag var alltid rädd att jag skulle tappa den. Detta gjorde ju att jag kände att jag levde. Samma sak då jag cyklade till Danmark med morsan. Jag fick så ont i rumpan att jag stod upp och cyklade till slut. Detta gjorde att tyngden kom på händerna så dessa gjorde också ont. Till slut stod jag upp och cyklade utan att hålla i mig. Detta gjorde ju att jag kände att jag levde. 


Förutom att billöshet leder till ett fantastiskt socialt tillfälle med familjen, så är det ju klart bättre för miljön. Då både jag ( typ) samt barnen är scouter så var detta sista pusselbiten för oss. På mitt arbete arbetar vi klimatsmart aktivt. Min kollega samt goda vän och tidigare flitigt läsare samt supporter av min blogg, har uppmuntrat mig att börja skriva igen. Med fokus på att ta tåg istället för flyg. Förhoppningsvis blir det en resa med min trevliga kollega i framtiden. 


 


Jag har två tågluffar inplanerade i sommar. En till Berlin och kanske Prag. Och en med mina tre barn, från Stockholm till Danmark. Med stopp i Göteborg och Ängelholm. Om detta går bra så satsar jag på sound of music nästa sommar, trots allt. Så om någon mer än min kollega tycker att det verkar spännande med mina resor så är ni välkomna att läsa.