I dag börjar jag på ett nytt jobb så jag vill gärna berätta lite om mitt gamla jobb. Norrtälje ligger ju mig varmt om hjärtat, som många vet, och konst likaså. Jag är glad över att ha varit med på nya Konsthallen sedan start. Under fem terminer. Till en början hade jag fredagsverksamhet varannan fredag, under den här terminen har jag haft verksamhet i Studion i samband med vernissage, vilket jag planerar att fortsätta med.

Under de tre senaste terminerna har jag haft äran att ha Skapande skola med kommunens alla femteklassare!Det har varit fantastiskt! Så jag är lite ledsen att jag lämnar detta jobb bakom mig. Det har varit roligt eftersom att jag är utbildad bildlärare och har fått arbeta med lite äldre barn, utan att sätta betyg.

Det har på ett vis varit ett ensamt arbete utan kollegor, eftersom de andra som jobbar på Konsthallen har haft häcken fullt med annat. Men jag har känt mig uppskattad, och det är alltid i sitt arbete. Det har varit en bra utmaning för mig, jag har utvecklats. Upplägget har varit att jag visar befintlig utställning och sedan skapar något i Studion utifrån det. Jag har tidigare inte varit så bra på att prata om konst, komma ihåg fakta, och ordbajsa. Men det har gått bra för jag har analyserat verken tillsammans med elever och lärare och jag tror att eleverna har fått med sig ett nytt sätt att se på konst. Att relatera till konst. Och jag känner till ännu fler konstnärer. Sex utställningar har jag arbetat med.

Utställningen luftslott.
 
Elevers verk utifrån Maria Bajt.

Ann Frössén.

Marja-Leena Sillanpää.

Jesper Nyrén.

Just nu finns utställningen Make a change på Konsthallen och Muséet. 11 konstnärer med olika verk med tema flykt, krig, fattigdom, sorg, förstörelse mm. En oerhört stark utställning med konstnärer från flera krigsdrabbade länder. Ett måste att se!

Jag har under dessa tre terminer haft ca 90 skolklasser. De flesta har gått i femman, men jag har även haft särskola, lågstadium och nyanlända. Det har varit så givande och eftersom att jag gillar att skriva och analysera så har jag fört anteckning om klasserna. Till en början var det som en utvärdering för egen del, men efter ett tag förstod jag vilket guldläge jag hade. Tyvärr så vill, kan eller får jag inte hänga ut de olika skolorna men jag kan försöka formulera mig lite allmänt.

Stora grupper är "stökiga" grupper. Om det är en liten grupp med en som "stör" så märks inte det lika tydligt som i en större grupp. Den som "stör" (har svårt med koncentration eller liknande) i en mindre grupp blir lugnare av att det är en mindre grupp! Mycket tydligt.

En klass med engagerade lärare ger engagerade elever. I en del grupper har den trötta läraren bett mig samla ihop barnen som jag aldrig sett tidigare. Om läraren ställer sig i ett hörn och kollar på sin mobil istället för att gå med eleverna så blir det mycket svårare för mig att motivera eleverna.

Där lärarna pratar över huvudet på eleverna hur jobbiga de är, så blir eleverna jobbigare.

Om läraren pratar högt inför eleverna att det bara är tjejer som brukar pyssla så vill inte killarna "pyssla". Blanda sådana fall tjejer och killar kring pysselborden.  

En gång kom en klass som var helt galen. De pratade bara om att de skulle bränns ner skolan. Efteråt kom jag på att den skolan alltid haft dåligt rykte. Att det kan sitta kvar! Hur vänder man sådant? Föräldrar och vuxna får börja tänka på vad de säger.

Det har också varit tydligt att om samma klass kommer två gånger så är de lite varmare i kläderna och vill gärna säga -åh vad tråkigt! För att provocera lite och ta kontakt med mig. De är liksom i den åldern. Vill både vara lite coola och hålla lite i hand.

Vad har eleverna från de 30 skolorna gemensamt?
Jo, precis som det var i matsalen att man inte ville ta den översta tallriken, så vill de inte ta det översta pappret. Så det blir lite stökigt. Och ca en i varje klass har blivit förälskad i denna skulptur. Pussar, kramar och tittar under klänningen är vanligt förekommande.