Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från juli 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Mapplethorpe!

I flygplanet på väg från Island, några veckor sedan, tittade jag på en film. Eftersom att jag inte hade några hörlurar valde jag en film som jag kände igen för att kunna hänga med bättre. Jag valde Mitt stora feta grekiska bröllop. Jag skrattade högt många gånger. Det brukar jag inte göra till film. Jag mindes inte att den var så rolig! Träffsäker och fräck. Kanske var det avsaknaden av ljudet som bidrog? Det slog mig då att jag nyligen sett reklam om Grekiska bröllopet nr 2.

Jag blev som besatt av att se den. Jag går annars endast på barnfilmer. Tänkte att jag nu skulle bestämma själv. Trots att jag förstod att det var töntigt att se filmen, men det sket jag i. Jag ville ju ha kul. Jag bokade upp biodejt med min svägerska. Men, filmen hade slutat att gå så jag köpte den för 139 kr på TVn. Den sög.

Istället bokade jag filmen om Mapplethorpe. Det var den första mina ögon sökte upp då jag frenetiskt scrollade efter ny film i SFs utbud. En stark kontrast till bröllopsfilmen. Det gemensamma var att Mapplethorpe ständigt letade efter män och det gjorde morfarn i den grekiska filmen också. 

Mina bröder barnvaktade bröderna så jag kunde mysa med svägerskan i biosalongen. 

Mina barn mös med morbröderna framför TVspel.

Mitt första möte med fotografen Mapplethorpe var i början av 90-talet på Lousiana i Danmark. Min familj besökte detta konstmuseum ett par gånger om året. Jag var ung och blev nyfiken. Min pappa köpte en stor bok med Mapplethorpes bilder som jag skulle få då jag fyllde 15 år. Åldersgränsen flyttades successivt fram och boken står fortfarande inplastad i mina föräldrars bokhylla. Nu då jag sett denna intressanta dokumentär om fotografen anser jag mig själv redo att ta emot boken. Det ska jag göra nästa gång som jag besöker Norrtälje. Snart ska jag dit.

Dokumentären drog in oss i en värld med sex och droger. Oerhört snygga bilder på bl a Patti Smith. Det kommenteras otaliga gånger att Mapplethorpe inte kunde/var intresserad av tekniken i bildframkallning. Jag tänker att måste en det? Jag tycker att det är okej att han endast gillade att fotografera.

Personen Mapplethorpe som presenteras i dokumentären påminner om många andra artister. Speciell, egensinnig, driven, målmedveten och framgångsrik. Samt lite socialt störd. Jag och min svägerska diskuterar detta efter filmen. Att så många män vågar och tar detta utrymme att vara och göra som de själv vill. Det är ganska manligt. 

Vi går förbi bokaffären Konstig, där på väggen hänger ett fotografi av två fräkniga kroppar. Detta fotografi tillsammans med alla bilder på nakna män och penisar vi just skådat i biosalongen påminner mig om, mig själv! Det drog fram minnen av bilder som jag fotograferade som ung. Stolt kände jag mig lite "svinig" liksom Robert Mapplethorpe, som drog hem en fräknig kille med namn Robert för att fotografera HELA honom naken. Jag har alla negativ kvar men med respekt visar jag endast detta från 2001. (OBS, killen var också svinig)

Jag är inspirerad av Mapplethorpe. Det enda som jag personligen inte njöt av var fistfuckingen, likt en ko bli inseminerad. Det andra berikade mig. Jag känner mig nästan hel. Nu ska jag kolla in Prideparaden i Stockholm. Jag tänker hur tiden ändras. 2001 besökte jag Stockholm Pride för första gången. Då vågade jag knappt säga det till någon. Nu är det något som alla med lite hyfs gör. Den 13 augusti är det Roslagen Pride. Då jobbar jag där i år igen. Pride!

Skåne på två dagar.

Jag har varit på Skånesemester under två dygn. Det är i Skåne jag har spenderat mina somrar, närmare bestämt Ängelholm. Vi åkte förbi min mormor och morfars grav. Jag var väldigt nära min mormor, och jag känner att jag fortfarande är det. Folk är inte döda förrän man slutat tänka på dem. Min kusin som bor i min mormors gamla hus var inte hemma, hon var visst nära mitt hem i Stockholm. Det var lite typiskt. Det är som en hel tid försvunnit i och med att jag sällan besöker Ängelholm längre.

Nu var det främst fest på ön Ven som vi var i Skåne för, på väg från Legoland. Vi besökte Ven förra sommaren också, jag har varit där många gånger under min uppväxt. Det är lite extrasläktingar som bor där. Det är ganska bra att kunna välja egna släktingar. Såna som man tycker mycket om, ibland ses man jättemycket, och ibland dröjer det mycket länge. Det var sex år sedan jag träffade ena födelsedagsbarnet i Berlin, men det var åtta år sedan som hon blev gudmor till mitt mellersta barn. Med vetskapen om att de sällan skulle träffas. Nu blev det deras första möte. Det är fint!

Det var en trevlig fest. En fyllde 50 och en fyllde 70. Min bror råkade även fylla år denna dag. Han var även på denna fest samt min mor. Barnen lekte precis så där som jag tänker att barn ska leka. Det var ca tio barn i olika åldrar som hittade på egna lekar, lekte kull osv. De matade fåren som gick och betade bredvid huset.  All mat vi åt var odlad på egen mark. Fantastiskt härligt.

En person uppträdde med dragspel, en annan på piano. Mannen blev tillfrågad om att spela gitarr. Något han ogillar är "lägereldssånger", såsom Kungens man och annat härligt. Snällt ställde han upp och vi hade det så där fantastiskt mysigt. 

Vi var många som sjöng Beatles, Harry Belafonte, Cornelis mm. Självklart tog vi Kungens man/Maria går på vägen och brorsan kompade på en tuba som han hittade. En underbar afton. Mannen säger jämt att jag byter tonart, vilket jag uppfattat som något negativt. Nu fick jag beröm av andra för detta, jag påminde om Carola sa de, och det är ju fint. Vårt vandrarhem låg nästgård, vilket var skönt. Det var det sista rummet på hela ön som vi fick tag på ty det var en musikfestival denna helg. Det vi inte visste var att det var bröllop på vandrarhemmet som fortsatte hela natten så jag sov inget. 

Nästa dag var det bara att göra som alla andra turister. Vi hyrde cyklar och cyklade runt. Vi svalkade oss i det ljuvliga havet.

Alltså, många skrattar då jag säger att jag ibland cyklar på Ven. Det är ju inte unikt. Men, det finns ju en anledning! Det är fantastiskt vackert vart man än ser. Det är en frihetskänsla samtidigt jävligt läskigt att cykla vid de branta stupen mot haven. Man känner att man lever!

Morsan var med och duttade lite med sitt solstift på min rygg.

 
Hon är inte så supernoggrann men jag tröstade mig med en inhemsk durumvete-bulle.

Vi mellanlandade en natt hos en vän där barnen spelade på en orgel 

samt tog kvällsdopp. Underbart. Är kort.


Legoland.


Jag och mannen tog de två yngsta barnen till Legoland.  Liksom så många andra föräldrar. Mannen hade veckan innan tagit de två äldsta till London. Detta var deras julkappar. Jag hade en romantisk bild av att det skulle bli mindre bråk med endast två barn. Jag hade även trott att barnen skulle sova tidigt varje kväll, att de skulle var helt utslagna, så att mannen och jag skulle få en romantisk stund. Kanske chilla och dricka vin. Så var inte fallet. Bråk och speedade barn dygnet runt.



Vi bodde på ett trevligt hotell med gångavstånd till Legoland. Inte det dyraste med lyxpool. Vi hade inte heller avsatt tid till att besöka vattenparadiset Lalandia till barnens stora besvikelse. Men som en bonus fanns en liten pool på vårt hotell som vi kunde svalka oss i. Ty det var väldigt varmt. Vi var fortfarande inställda på Islandsväder och enligt väderrapporten skulle det regna och åska. Det gjorde det inte. Vi hade strålande sol och vinterkläder.



Det var fem år sedan vi var på Legoland sist. Det lustiga var att jag inte mindes något alls av detta besök. Jag kände inte igen mig något. Sedan slog det mig att jag hade en sexmånaders bebis med som jag troligtvis satt och ammade på en bänk någon stans, så det var nog inte så konstigt. Helt onödigt att jag skulle med på den där resan över huvud taget. Så, den då bebisen och treåringen var nu där som för första gången.


En av poängerna att bara vara vi fyra var att vi inte skulle behöva dela upp oss, vilket vi annars alltid gör vid liknande tillfällen. Det fanns endast två attraktioner det yngsta barnet inte fick åka så vi delade ändå upp oss. Att dela upp, att vara på tu man hand med mamma eller pappa blev nu jättepoppis för barnen, så de ville helst aldrig åka samma sak. 



Eftersom att det var så långa köer till attraktionerna så tyckte jag att det var roligare att vara tillsammans och åka samma sak. Förra året var vi till Disneyland Paris. Där hade de verkligen lyckats med att göra själva väntetiden festlig. Det fanns alltid mycket att uppleva i kön. Legoland var sämre på detta. Men jag beundrar barnen, de som annars är så otåliga, som nu kunde vänta en timme på att få åka något som tar en minut att åka, för att sedan vänta lika länge igen. Det är bra träning på något vis.



Vi var på Legoland under två dagar, vilket jag tyckte var perfekt. Då behövde vi inte stressa eftersom mycket tid gick åt att stå i kö. Sjuåringen fick även ta körkort och vaska guld. Att vaska guld som sedan smältes ned till en guldpeng var ju väldigt häftigt! Att vaska guld kostade extra. Det är ju självklart en väldigt kommersiell plats att vara på. 



Förutom allt lego som såldes fanns det ju gotter och lotter. Jag lovade barnen ta en lott sista kvällen. I fall vi skulle vinna ett jättestort pris som vi inte ville bära runt på. Detta gjorde ju att förväntningarna var höga. Vi tog lott på ett ställe med vinst varje gång. Vinsten var ett fult litet gosedjur som mitt barn gång på gång kastade på marken. Han blev skitdeppig och hela Legoland sög. Så det var dumt att avsluta med lotter.



Efter varje attraktion säljs även bilder på familjen där man ser hur kul man hade då man åkte. Vi ville slå på stort och köpte ett paket så vi kunde få bilder från fyra attraktioner lite billigare. Ibland åkte jag själv med något barn som självklart ville ha bilden på oss och jag sa strängt nej! Hela familjen ska vara med på bilden. Sedan kom det fram att Slösa (mannen) hade köpt bilder hela tiden. Till och med de exklusivaste som var inramade med glitter. Alltid framstår jag som den dumma.



För att vara snäll köpte jag små minilegopåsar med en överraskning i. Det var ju lika dumt som att köpa en lott. Femåringen ville ju ha den guldiga men fick en lokalvårdare. Jag försökte peppa med att hen jobbade hos Harry Potter och att hen brukar åka på sopkvasten. Detta gjorde mitt barn ännu mer upprörd. Jag var en idiot.



Mannen är sjukligt höjdrädd men vi tvingade upp honom i en ustsiktsattraktion. Efter detta fick jag åka de läskiga trots att jag är hemskt åksjuk. Men det var ju bara att ställa upp. Huvudvärk förvandlades snabbt till halsont på grund av allt skrik.



Det fanns en attraktion som var lite mer interaktiv. Det var ca tio brandbilar som tävlade mot varandra. Man skulle pumpa sig fram till ett fönster, där skulle man pumpa vatten mot fönstret. Den som gjorde fortast vann. Jag tänkte att jag var så svag och mannen var ointresserad, men barnen var så peppade och ville vinna. Jag tog fram mina superkrafter, jag pumpade tills magmusklerna som jag ej var medveten om existerade, sprängdes. Jag satsade så att jag nästan svimmade och vi vann! Jag var så lycklig men kunde knappast gå. Jag hade sån träningsverk. Trots att det ropades ut högt i högtalaren att vår brandbil vann, kopplade inte mannen det för långt senare. Vilket var jobbigt eftersom att jag ville impa. Han trodde inte på mig att vi vann. Det var ju tydligt, vi kom först med bilen till mål. Självklart ville barnen göra den en gång till. Jag ställde självklart upp men gjorde tydligt att vi inte orkade vinna denna gång, det var inte värt det. Så jag gav pumpade bara lite, och vi kom tvåa! Jag upplevde då för typ första gången att jag har lite tävlingskänsla och det var kul.



Det fanns även ett vattenområde, utan pool där barnen kunde svalka sig lite, ett akvarium med stackars fiskar och pingviner samt en imponerande föreställningen några gånger om dagen. Circus cirkörliknande där fyra killar fajtades om en prinsessa som bara gnydde. Det var kanske inte så bra me de gjorde häftiga volter och annat ned i vattnet som var spännande att titta på.



Vi hade det mycket bra på Legoland men det bästa var nog resan därifrån. Tyvärr stod vi stilla i en bilkö ca 1,5 h, men det bidrog till att vi hade skoj. Vi var inte supertrötta och inte superstressade. Vi hade massa med godsaker i bilen och plötslig började vi att snacka danska. Det var som att vi kunde pusta ut och bara hänga och lyssna på bra musik. Ha semester.

Island dag 4. Blå lagunen.


Detta var den sista hela dagen på resan. Vi åkte på en till bussutflykt mot Blå lagunen, tyvärr var det samma busschaufför som innan, han som åt sitt eget snor, konstant. Det var jobbigt. Blå lagunen hade vi bokat in för att ha något härligt att se fram emot. Speciellt för mig som älskar varma bad. Vi hade planerat att bada hela dagen men det var faktiskt för varmt i det varma badet. Men det var ordnat så bra att det gick att köpa dyr dricka direkt i badet via sitt armband. 

Hela anläggningen var superlyxig. Vi hade trott att det skulle vara ännu mer naturligt, naturlig botten osv. Men det var som badbassängen vi var på inne i Reykjavik fast det här var ännu varmare samt saltvatten. Jag tror att det skulle vart ännu härligare med det heta vattnet om det vart kallare i luften. Det var härligt men barnen pallade inte så länge. Alla barn under nio var tvungna att ha armpuffar vilket sjuåringen var upprörd över. 

Jag tyckte det var bra eftersom många säkert svimmar i det varma vattnet och man ser inte mer än fem cm under vattnet.  Jag kände försiktigt framför mig om jag skulle hitta något lik. 

Det jag hittade var levande manskroppar. Jag studerade dessa med största entusiasm. Varför pratas det endast om kvinnokroppar, överdrivet mycket. Manskropparna ser ännu mer olika ut! Superfascinerande. En del är konkava, en del konvexa. En del har behåring med mönster likt en Islandströja med hår på bröst samt överarmar och axlar. En del hade små hängande bröst. En del en större variant. 

En del ryggar påminde mer om en luden björn. Förfärligt mycket generad hårväxt. En del manskroppar är oerhört smala och vissa är gigantiska. Väldigt många hade mycket stora magar, precis som jag. Ingen av männen såg ut att skämmas. Jag ska försöka att aldrig heller skämmas. 

Dagen efter åkte vi hem. Först tog vi en promenad i kvarteret och kollade in alla smyckeaffärer. Sjuåringen älskar smycken och fantiserar om alla smycken han ska göra själv. Han vill helst köpa alla.

 

Det som var bra är att 1000 isländska kronor är ca 70 svenska. Det gör att barnen tyckte allt var jättedyrt och ville inte köpa något. Däremot samlade sjuåringen skrot hela tiden som han ska smälta ned till smycken. Det gjorde de han på scouterna, fast det var tenn. Så nu önskar han sig tenn i present. Vi plockade lite lavastenar som vi ska tillverka smycken av. 

Plötsligt gick jag förbi Eggert. Jag blev mycket glad. På mina tre sista jobb har, liksom av en slump, mina efternamn blandats ihop till just Eggert. Min mailadress har fått vara Eggert. Snyggt ju!

Det har varit en mycket fin resa, med mycket naturupplevelser som hela familjen har uppskattat. Rekommenderas varmt. Men, borta bra men hemma bäst!

 

Taggat med: 

,

Island, dag 3. Gullfoss, Thingvellir, geysrar.


Denna dag åkte vi på en heldagsutflykt till Gyllene cirkeln. Vi hade en guide som talade både svenska och engelska. Det var bra för barnen. Vi satt längst fram i bussen och då resan var över berättade mannen för mig att busschauffören snaskade på sitt snor hela tiden. Jag är hemskt glad att jag inte såg denne typ av idisslande ty då hade jag troligtvis kräkts över chaffisen. Vad han hade gjort med spyorna vill jag inte ens tänka på. 

Det var tre stopp. Egentligen fyra om jag räknar med det första. Vi besökte ett tomat-växthus där alla helst skulle köpa lite tomatsoppa. Det gjorde vi. Sedan åkte vi till gejsrar. 

Den största sprutade upp vatten ca var femte minut och barnen ville att jag skulle dokumentera detta. Det var inte lätt. Det var en fantastisk utsikt var vi än såg. Obeskrivligt vackert. Platt och kulligt och kargt. Det finns tydligen ingen skog på Island. Träden växer långsamt. 

Vi stannade även vid vattenfallet Gullfoss. Mannen som är höjdrädd tillät inte barnen att gå nära skyddsräckena. Varpå ett av barnen blev jättesurt och vägrade titta över huvudtaget. Jag ville hemskt gärna fotografera familjen framför det mäktiga och romantiska vattenfallet, men det gick inte, så jag poserade själv!

Sedan åkte vi till en stor klippvägg, Thingvellir, där de hade rådslag förr i tiden och nu för tiden spelar de in filmer som exempelvis Game of Thrones. 

Efter alla dessa sevärdheter ville vi vila oss på hotellet. Barnen vill köpa något gott och köpte då svenska pågens bullar/gifflar för 50 spänn. Jag köpte lakrits vilket det finns stort utbud av här! Sedan bråkade och slogs de tre barnen om ipaden. Jag avbröt med att leka charader. Det blev faktiskt kul. 

Klockan 20:00 på kvällen drog vi ut barnen för att åka på valskådning igen. Nu var det stilla på havet. Supervackert. Inte alls så vilt som dagen innan. I solnedgången hoppade delfiner. Och! Vi såg valar. Tack gode Gud för detta! Elvaåringen var lycklig. 

En trubadur underhöll och jag önskade Elvis och Beatles-låtar! 

Island. Dag 2. Valskådning och Harpa.

Min hy kändes så len efter badet igår. Jag bad mannen känna. Han sa att vattnet öppnat upp porerna och all flott strömmade ut. Det var därför jag kändes len. Jag som trott att jag var fräsch och renad! 

Min familj, tillsammans med diverse japaner och några andra, åkte ut på Atlanten med en båt. Vi alla hade overaller mot vind och kyla. Det stormade och var ett riktigt äventyr. Vi hade tagit åksjuketabletter som i kombination med ett gungande hav gjorde oss trötta. Men elvaåringen som drömt om att få se valar stirrade ut i det blå under drygt tre timmar med förhoppning om att få skåda en val. 

Men det gjorde vi aldrig. Jag visste att det kunde bli så, men jag hade ju hoppats på att få se någon. Elvaåringen hade varit besviken redan hemma ifall han inte skulle få se någon val, jag hade varnat honom men ändå hoppats på att få se. Vi såg bara massa tråkiga fåglar som guiden låtsades var jätteroliga. 

Det bästa var att jag blivit tipsad om att börja islandsresan med valskådning. För om man inte ser någon får man åka en gång till utan att betala. Vi bokade genast upp en ny tur till kommande afton. Här på Island är det ju ljust hela tiden så det spelar ingen roll vilken tid man åker. Under sommarhalvåret. 
Bredvid hamnen låg Harpa, det vackra konserthus och operahuset. Vi köpte biljetter till en föreställning till senare på kvällen för att bli lite glada, sedan gick vi hem och tröståt. Tyvärr blev jag magsjuk och kräktes, kan ha varit en sjösjuka som kom i efterhand, så på skakiga ben gick jag tillsammans med familjen ned på stan igen för att se föreställningen. 


Jag ville ju verka glad för barnens skull. Jag hade hoppats på att få uppleva lite klassisk musik. Jag ville berika barnen. Det enda som visades på kvällen var en komedi på engelska om Islands historia. Det var bra! Tyckte barnen också. Den var interaktiv och fartig. 
Sedan promenerade vi hem och sov gott i de sköna sängarna. Det är korta avstånd i Reykjavik och mitt yngsta barn som alltid vill bli buren gick hela tiden. Allt var intressant att titta på. Mysigt. Det finns mycket att göra med barn. Det bästa är att många utflykter är gratis för barn under tolv år, vilket mitt äldsta fyller om en månad. Det sämsta är att många utflykter som snorkling, ridning, forsränning och annat är mina barn för unga för, så jag skulle gärna återvända med några kompisar en annan gång. Eller med barnen då de är äldre. 

Island dag 1.

Vårt plan till Island gick kl 8:00 på morgonen vilket gjorde att vi var framme strax efter på Island, Isländsk tid. På Arlanda var alla sommarklädda, redo att åka mot ett varmt land. Vi hade långbyxor och regnkläder. På instagram lade alla upp sina härliga semesterbilder med sol och bad och jag undrade en liten stund varför vi skulle till Island. 

Den coola utsikten från planet, som även fascinerade barnen, påminde mig snabbt om att Island var ett bra resmål! Vi kom fram tidigt till hotellet. Vi fick inte checka in men vi fick lämna in väskorna. Utflykten till gruvan vi planerat att göra var inställd så vi begav oss mot en utomhusbassäng istället. Vi hade bokat alla dagsutflykter från Sverige vilket vi snabbt märkte var onödigt. Det fanns turistbyråer överallt som erbjöd diverse turer. 

Vi visste att det var dyrt på Island men vi hade inte förstått hur dyrt. Till och med mannen som går under namnet Slösa tyckte att det var skandal. En pizza kostade exempel 250kr, vilket är jobbigt då vi är fem personer i vår familj. Vi förstod snabbt att den där Hawaiiresan kanske kunde blivit billigare. Men till Island åker man inte för att det är billigt. Utanför att bada i varma källor. Vårt hotell låg centralt och vi promenerade 3 km för att komma till den där bassängen. 

Vi hade tid att promenera och det var trevligt. Reykjavik var som en blandning av Luleå, Södertälje och Helsingör. Det låg liksom i en backe, över vattnet, små gulliga byggnader som ofta var dekorerade. Plåt eller putsfasader var det vanligaste. 

Utomhusbadet var en blandning av Eriksdalsbadet och Yasuragi med det varma vattnet. Badet är öppet även på vintern och det var helt klart väderbitet med lite cool öststatslook. Tyvärr fick man ju inte fotografera. Detta var tydligen en av de finaste dagarna på hela sommaren på Island, solen sken och vi kunde lika gärna ha varit vid en pool på Mallis, förutom att det var varmare i detta vatten men paraplydrinkar såg jag inte susen av.

Det fanns en hög vattenrutchkana som barnen tvingade mig upp i. En ranglig spiraltrappa. Jag slängde mig ned i det kolsvarta röret, ibland blixtrade det till av stjärnor. Jag hörde att mitt barn kom snabbt bakom mig och jag skrek, aj! Mitt huvud, det gör ont. Trots att barnet aldrig nådde fram med sina fötter. Men jag hade panik. Konstigt nog åkte jag den flera gånger. Barnen var mycket nöjda då de fick bada med sin pappa. Annars är det mest jag som badar med barnen. Trötta tog vi taxi tillbaka till hotellet.

Vi hade en egen lägenhet! Det var superflott som i en modern Hollywoodfilm från 90-talet. Glasbord, glasväggar samt dricksglas. Alla blev förtjusta över vårt hotell, Room With a View. Jag skrek till då jag såg utsikten. Jag såg min favoritaffär Tiger där nedanför. Men jag kom snabbt på att denna billighetsaffär troligtvis var svindyr på Island. 

Då vi installerat oss begav vi oss ut på stan. Det fanns fullt av fejkisbjörnar men inga riktiga. Om de dyker upp på Island har de kommit vilse och är då hungriga och arga och den gamla lagen säger att dessa djur då får skjutas. Elvaåringen var besviken.  Det är ju lite falsk marknadsföring att ha så mycket björnar överallt. Vi tänkte gå på ett museum. Penismuséet var det första vi såg reklam om, men då bara halva familjen ville besöka detta och halva familjen var kränkt, tog vi museet om Islands historia istället. Där fick vi lära oss hur folk kom till detta land. Männen var främst norrmän och kvinnorna var främst skottar. Det fanns olika tankar om hur detta kunde gått till. Min tanke var brutal.

På vägen därifrån köpte jag en Islandströja på Röda korset. Folk, turister samt urinvånare gick verkligen runt i dessa och jag gillar att ta seden dit jag kommer. Det fanns ett stort urval av tröjorna i den butiken jag köpte min. Det fanns även många second handaffärer som verkade balla. 

Andra iakttagelser jag gjorde angående folk var att färre har tatueringar än i Sverige, folk röker mer här ( kan vara turister) och många skejtar här. Vi kom att äta lunch ute varje dag och middag i hotellägenheten. Vi handlade mat på BONUS tillsammans med alla andra turister som tyckte det var överdrivet dyrt på Island. Vi åt pannkakor. 

Imorgon ska vi på valskådning. Det som vi egentligen åkt hit för. Elvaåringen älskar valar och förra julen då jag sa att han skulle få något stort i julklapp var han säker på att det var en val. (Han fick en resa till Disneyland/Paris.)  

Mitt fina sovrum.

För ett halvår sedan påbörjade vi en renovering i sovrummet. Under dessa nio år som vi har bott här i huset har de flesta barnen haft detta rum, men nu är det vårt sovrum, som barnen sover i. Tyvärr. Ibland flyttar jag bort dem men som en jojo kommer de tillbaka. Denna bildvisning kommer kanske bli otydlig, men kanske spännande för de som gillar att renovera.

 
Den vänstra bilden togs för nio år sedan. Då var rummet grönt. Det var en dragdörr i ett äckligt material. Det fanns en liten hall med två svåra garderober att passera innan jag nådde det gröna rummet.
I detta halltak kunde jag pynta i smyg. Nu finns det inget halltak, planlösningen är helt annorlunda nu.

Från början var det två ingångar till detta rum, den på bilden under satte vi igen och den andra har vi flyttat en meter.

 
Bilden under visar hur vi hade i sovrummet just innean renoveringen. Vi hade många olika garderobssystem, nu har vi en, den på övre bilden. 

 

Dörren är flyttad åt vänster, den innersta väggen är borrtagen.

 

Så här ser det ut nu! Helt klart det snyggaste rummet i huset. Synd att jag inte hänger här så ofta, inte ens på nätterna. Lamporna är det sista som kom på plats, de två vänstra har varit på restaurering. Den tredje är en saltlampa som är bar för astma, inköpt i saltgruvan utanför Krakow, och den fjärde kallar jag skötet. Har gjort den själv.

Här kan jag göra mig riktigt snygg.

Planlösning innan

och efter.

Wonder women.

I fredags firade mannen och jag tennbröllop. Tio år som gifta. Sedvanligt tillbringade vi dagen hos mina föräldrar med jordgubbstårta. Mamma fyllde år då och pappa fyller år idag. Grattis!

Alla fyra barn var med och jag var mycket peppad på att ta en tioårig-bröllopsbild tillsammans med de fyra barnen, samt mannen. Det skulle ju vara jättestort. Men han var irriterad på de bråkiga barnen, så han var inte på humör för fotografering vilket gjorde mig ännu mer irriterad på honom. Så, irriterade tog vi en paus från alla de andra kalasfirarna och badade. Jag gillar ju det där med att dokumentera, så jag var besviken över det där familjefotot som aldrig togs. Jag fortfarande besviken. Jag smygtog dock ett foto på mig och mannen i bilen hem. Det lustiga är att vi lycktas byta frilla med varandra under dessa tio år. Det ironiska är att han ogillar min kortare frisyr och jag ogillar hans långa frisyr. Och så får det vara.

På vår bröllopsresa till USA, för tio år sedan, köpte jag denna statyett BEST HUSBAND i gåva åt mannen. Jag tyckte det stämde in på honom, mycket unikt. Jag fick nu en gåva tillbaka som han köpt i London. Wonder women. Jag tänker på kroppsspråket. Mannen står lite blygt och stelt och med benen ihop. Kvinnan ser mer självsäker ut där hon möter betraktaren med en stadig blick, spänner sina muskler, tar mer plats!
I lördags hade vi barnvakt till alla barnen, den enda och därför viktiga natten på hela sommaren. Vi såg det som att vi firade vår bröllopsdag denna dag istället. Det gjorde vi genom att gå på ett festligt 40-årskalas. Det var bordsplacering så jag satt inte och gullade med mannen precis. Födelsedagsbarnet sjöng Hanna i Örby (Hanna från Arlöv) på min 30-års fest vilket gjorde att jag tyckte att det var viktigt att göra något för henne. Jag spelade inte blockflöjt utan höll ett tal. Mitt hjärta slog så hårt att jag trodde att jag skulle svimma. Det var intressant då jag inte hade förstått att jag skulle bli så nervös, med det som inte dödar härdar (eller gör dig bitter). Grattis finaste Ellinor!

Sen kom då till slut den där (bröllops)natten, och vi sov gotJag vaknade ganska tidigt, tittade på bilden med den snygga tjejen i det sexiga nattlinnet. Jag kom på att jag hade ärvt ett sånt, vackert, tunt, sensuellt av min mormor. Jag satte på mig det och tänkte ragga upp mannen. Men det blev inte alls bra, så jag satte på mig de fula mjukisbyxorna med knän och gick ner för att glo på TV istället. 

Jag tittade på min vägg med tavlor. Här om dagen hade jag besök som undrade om det var någon speciell poäng med att exakt alla tavlor satt mycket snett. Det var det ju inte. Då kom jag på att vi ärvt massa tavlor av svärfar som gick bort förra sommaren. Mannen tycker att exakt allt är mitt här hemma så jag smackade upp "hans" tavlor nu. 
Det roliga var att tavlorna var helt i min smak. Jag tror inte mannen sett vad motiven var, det var bara viktigt att han hade lite tavlor uppe. Två nakna damer, leksaker på en strand och en räv i guldram. Dock reagerade tolvåringen starkt på onanibilden, mannen försökte neka motivet, den lilla skissen som han ärvt av sin far. Men jag såg! Nu måste den bort med respekt till tolvåringen. Jag tyckte att den var härlig. 

 
Vi ärvde även en kristallkrona och guldspegeln som satt på den lilla toaletten. Den passade perfekt på min vägg med djurtema. Då är det bara att spegla sig och bli som ett med djuren. Att inreda, pyssla och skapa är bättre än att ligga i sängen, tycker jag.
 

Från Blue Hawaii till Blå Lagunen!

I dag firar mannen och jag tioårig bröllopsdag. Vad ska vi göra för festligt för att fira dessa intressanta år? Då vi gifte oss för tio år sedan ville vi egentligen åka till Hawaii, men hade inte råd, så vi bestämde att det gör vi då vi firar tio år som gifta. Så nu sticker vi! Not! Som att vi är rikare nu med fyra barn? Nej, vi firar som vanligt genom att fira mammas födelsedag i Norrtälje. Bilden under är från min bröllopsdag.

Jag hade nyligen utställning där jag visade tre filmer. En handlar om bröllop. Det är dock inte min bröllopsfilm, vilket många trodde. Det är hembygdsår i år, så i filmen får vi se hembygd, tre generationers brudklänningar, normer, förväntningar och släkt. Jag har nu lagt ut den på youtube. Den är ca fem minuter. Här kommer den! Dagen till ära FILM 

Men, det är inte synd om mig. Då mannen och jag (mest jag) fantiserade om Hawaii, kom vi osökt in att tänka på vulkaner, vilket ledde oss till Island. Ja! Island, eventuellt billigare men kallare. Bara jag och mannen. Hm, det kanske blir tråkigt. Elvaåringen vill ju se valar, det har ju vi pratat så mycket om. Om han ska med måste alla barn med. 16-åringen ville inte med, hon är trött på sina småbrorsor, så mannen fick ta henne till London istället. Så nu blev en härlig exotisk resa som i filmen Blue Hawaii med Elvis en resa med hela familjen till Blå lagunen på Island istället senare i sommar. Jag hoppas att det blir bra. De två yngsta vill inte heller med, de vill bara till Legoland.

Det där med att fira bröllopsdag är inte riktigt min grej, det bästa brukar vara att man kan unna sig att köpa en god chokladmoussetårta eller liknande. Men då jag tänker tillbaka på mitt bröllop, speciellt bröllopsfesten blir jag lycklig. Den var så himla bra! Nu har jag bestämt att jag ska ha en 10 årig bröllopsfest i september. För jag vill ha kul. 

 
På vårt bröllop sov de flesta över, en del (jag) tog nattdopp. En del andra kokade korv.

Pappa var pigg!

 
Kolla handen.
Dagen efter chillade vissa

 medan andra städade. Jag hade inte tittat i detta album på typ tio år. Det är bra att påminna sig ibland.


Äldre inlägg