Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från maj 2016

Tillbaka till bloggens startsida

På bröllopsresa i USA med föräldrarna.

Jag arbetar med en film som jag ska visa på min utställning 18-30 juni i Norrtälje. Den handlar om min pappa. En person som har varit med om mycket, men inte berättar någonting. Min pappa och mamma var med på min bröllopsresa till USA. 

De hade varit där 30 år tidigare på sin bröllopsresa. Vi åkte nu tillsammans och hälsade på släkt. En släkt som höll på mycket med Cheerleading. Övre bilden (av de två undre) är från släkting i Minneapolis och undre en släkting i Los Angeles.

Det var då vi lämnade San Fransisco efter två dagar som pappa nämnde att han hade bott där. Det hade ju varit kul att veta under själva vistelsen i staden. Det är bland annat detta som lockat mig att filma pappas och mina samtal under två års tid.

Jag letade nu i mitt USA-album efter bilden från vår resa och vill nu dela med mig av några. Det är 10 år sedan i juli som vi var där.

 

Vi reste runt i närmare tre veckor. Chicago, Minnesota, Los Angeles där vi hyrde bil och bilade hela vägen upp till Portland.

Det var verkligen superintressant och roligt.

 
Sista kvällen fick vi dock besöka sjukhus då mitt lilla barns, 2 år, arm gick ur led. Den gjorde det då och då på den tiden. Men det ordnade sig bra! De rullade in en röntgenmaskin och efter detta fick vi en visning av sjukhuset som mer liknade en hotellobby. 

 
Det är kul att kolla i album. Det gör jag alldeles för sällan. 

Artyparty på BandDagen.

I dag var Artparty på BandDagen! En supertrevlig folkfest i Bandhagen.

Ett härligt gäng personer från olika delar av världen som gillar Bandhagen är initiativtagare BandDagen.

Den här dagen handlar om att föra grannar ihop och skapa lite ’community feeling’ i Bandhagen - Att göra något kul och trevligt tillsammans.


Målet är att det ska vara en återkommande tillställning. Bandhagen är min och min Artpartykollegas närmsta tunnelbanestation och det var en fantastiskt plats att vara på idag! Så mycket glädje, så många människor, loppis, konst och mat från olika länder. 

Bandhagen kändes ovanligt levande och folk pratade och skrattade med varandra. Bandhagen är alltid trevligt men kan bli ännu trevligare för oss som bor här samt för besökare. 

 

Förutom fler folkfester där folk möts så tog vi, Artparty pulsen på Bandhagenborna- Vad saknas i Bandis? Vad skulle göra Bandis ännu bättre? 

Detta gjorde vi genom ett gemensamt plakat. Som en karta, ett virr varr av tankar och önskningar. Allas röst är viktig! Vi vandrade runt och pratade med besökarna och så fick de skriva vad de kände! Mötet är viktigt. Att småprata. Ta kontakt. Gemenskap. Tanken är att fler BandDagar ska leda till att vi ska känna igen varandra, bli närmre varandra, trygga och glada.’Community feeling’ . 

Jag är oerhört peppad efter denna stund tillsammans med massa sköna personer i alla åldrar från väldigt många länder, men främst är vi BANDHAGENBOR! Min kollega har gjort en fantastisk Bandhagen-tygpåse med ett snyggt mönster som baseras på alla länder som representeras i Bandhagen. Den finns till försäljning!

Taggat med: 

, ,

Onsdagsboktipset. Riddarliv. Illustratör Tina Karlsson.

I lördags var jag på en oerhört trevlig bokrelease i Livrustkammaren. Tipspromenad, dubbning och diplom, bildspel, testa olika kläder och smink. Det mitt barn sögs mot var att färglägga detaljerade och spännande bilder. Ett stort bord med massor av kritor var framdukat.

Min vän Tina Karlsson har illustrerat för Livrustkammarens tidning Riddarposten under åtta år och nu har hon illustrerat en gedigen bok om riddare, Riddarliv!

Boken är fylld med massa spännande fakta, och roliga samt lite läskiga bilder. Jag älskar bilderna då personerna i bilderna har så tydliga karaktärsdrag och uttryck. Tina Karlsson arbetar tydligt normmedvetet och trots att mycket i boken handlar om män är det fler kvinnor än män med på bilderna! Här har karaktärerna nära till alla känslor. Oavsett kön. Viktigt!  

Denna fantastiska bok är utgiven på Opalförlag och går att köpa här och var!

Balkan på Söder.

Igår var jag på svärmors 75-års kalas, brorsans balkanband, kompisens bokrelease i livrustkammaren samt Björns trädgård med femåringen. Han längtar alltid hem. Jag rabblade upp alla festligheter och frågade vad som var roligast, jag misstänkte att det var att klättra i lekställningen i Björns trädgård. Jag har inte rätt att värdera vad han uppskattar. Han undrade då varför jag inte hade rabblat upp Willys. Att köpa lördagsgodis på Willys var det bästa och säkert tryggast.

 

Jag tycker lite tvärtom är det bästa, det som inte tillhör det vanliga. I dag är det sista delen av brorsans balkanband Superstar Orkestar på SVT2 kl 18:30. Svenskarna i Guca. Otroligt fin skildring mellan olika möten. Missa inte!

I går upplevde jag dem live utanför Engelbrechts blommor på Renstiernasgata. Varje år, samma helg i maj, spelar bandet där och det blir en trevlig gatufest. Folk dansar. 

Ett tag dansade två för varandra främmande snubbar. Jag garvade lite, tyvärr, för den ena fattade inte riktigt hur den skulle göra med sina fötter. Jag tänkte på hur folk har garvat åt mig, och det där skulle jag klara i alla fall. Och så blev jag uppbjuden! Och i fokus eftersom att vi bara var tre som dansade just då. Jag dansade så sjukt dåligt. Jag fattade ingenting. Det var så mycket svårare än vad jag trodde. De andra dansarna försökte peppa mig att det bara var två olika danssteg, det gjorde inte saken bättre. Jag gillar nog mer att dansa fritt. 

För att få tillbaka min coolstämpel drog jag fram en sedel och tryckte upp den på ett instrument, likt det brukar gå till i liknande sammanhang. Vi blev mycket uppiggade av musiken och gick in i blomsterbutiken Engelbrechts blommor som anordnade musikfesten. Femåringen fick välja blomma.

Studentpresenttips, Linnéa, Edblad.

Förra fredagen var det Linneadagen och lagom till det lanserade Edblad en ny kollektion som heter just Linnéa. Och det tyckte ju jag var extra festligt eftersom att jag heter Linnéa! Ännu festligare är att det är brorsan som har designat Linnéa i samarbete med Edblad.

Så nu har jag ett nätt smycke runt halsen. Det är i silver vilket jag noterat är mycket modernt eftersom att jag är ytterst trendkänslig.

Jag har varit stammis på Edbladbutiken i Gamla Stan länge. Då jag jobbade i närheten tog jag mig ofta en tur in och speciellt övervåningen med interiörer lockar mig. Fina brickor och annat. Men även den trevliga och kunniga expediten har bidragit till mina besök.  

Nu har jag köpt studentpresenter till några släktingar. Det är hett tips. Studentpresenter kan vara svårt att hitta tycker jag, men på Edblad finns något för de flesta. 

Balett för alla.

Jag råkade på detta klipp på youtube. Jag mindes inte att jag lagt ut mitt examensarbete där, men jag tror att jag gjorde det i samband med att jag skrev om min bror, som är med i denna balett för alla. Han var sjukt bra på att dansa, troligtvis hjälpte det att han är musiker och kände till musikens gång. Men, i detta arbete var det inte fokus att vara bra, fokus var att få tillåtelse. Tillåtelse av sig själv och bryta normer.

Det är nu i maj exakt tio år sedan jag gjorde detta arbete, därför tycker jag att det passar bra att minnas detta lite. Det var under samma vår som jag planerade mitt bröllop och jag hade en tvååring och en sexåring.

Tyvärr hittar jag inte själva c-uppsatsen. Denna film är bara ett komplement till uppsatsen. Gestaltningen värdesattes inte över huvud taget. Den är bara en dokumentation över en del i undersökningen. Undersökning om gränsöverskridande möten mellan populär-och finkultur.

Jag har aldrig känt själv att jag tillhör ett speciellt "fack", vilket tidvis har varit jobbigt. Jag slets mellan cellospel och lyssna på rock. Varför inte göra båda, varför skulle alla rockare vara klädda på ett speciellt vis? De är ju inte samma personer. Varför vilja känna sådan samhörighet, så en nästan tappar bort sig själv?

Det var fantastiskt kul att göra denna undersökning, skrivandet var inte lika lätt eller roligt. oerhört akademiskt, så klart. Jag ville bara ut och höra vad folk hade för tankar. Jag intervjuade bl.a Peter Stjärnvind som då var trummis i Entombed och de hade spelat på operan till en balettföreställning, om jag minns rätt. Jag intervjuade Peter Wahlbeck om hans Balett för alla. Jag intervjuade Caroline af Ugglas om hennes kör för alla. Jag intervjuade min bror som hade spelat i Carnegie Hall tillsammans med Red Bull och DJ. Jag intervjuade en kille som dansat balett i många år, han sa att det var tråkigt. Mannens enda uppgift var att lyfta runt tjejerna. Han slutade med balett efter vårt möte.

Kolla gärna på filmen, den är rolig tycker jag. Det är kanske fräckt att skratta, men jag skrattar åt glädjen och att dessa olika personer som aldrig tidigare dansat på en scen till sådan här musik levde sig in i det och verkade ha roligt! Filmen är dålig, som sagt är det bara en dokumentation. Dansarna fick ibland bilder att förhålla sig till och inspireras av, ofta som start för varje nytt stycke.

Jag hittade en skylt som jag hade i vita havet i samband med examensutställningen. Så här beskrev jag undersökningen för tio år sedan.

Människor lever alltför mycket utifrån normer. I stort sett allt de gör inplaceras i fack och värderas efter klasstillhörighet. Det kan tyckas självklart att man ska tycka om vitt skilda saker inom kulturen, konst, musik, dans och litteratur- men ändå finns det en vag känsla hos många människor att det inte passar sig att samtidigt uppskatta t ex klassisk musik och dansbandsmusik. Vad är det som håller dem tillbaka- vad är det som styr dem? Jag har i min uppsats undersökt- genom ett flertal intervjuer- möten inom konsten där "kulturkrockar" har uppstått. Syftet har varit att se om gränsöverskridande möten kan befria människor-utveckla dem i sin nya erfarenhet. Även min gestaltning är en del av dessa exempel: en film där vanliga människor kliver över tröskeln in i ett av finkulturens allra finaste rum, i en balett för alla. Undersökningen har till syfte att se vad som händer då människor intar rum de normalt inte rör sig i- att prova på balett- och om det utvecklar dem och visar dem dolda behov de inte visste att de hade. Resultaten i uppsatsen visar att skilda konstformer verkligen kan mötas. Men det krävs att båda har en egen legitimitet och sakkunskap inom sitt område -den ömsesidiga respekten kommer inte automatiskt i ett oberoende konstmöte, men det finns nyfikenhet. Synen på finkulturens konstnärer som "hantverkare" leder också till intressanta iakttagelser: populärkulturen lånar manér från finkulturen för att få legitimitet. Samtidigt längtar finkulturens "hantverkare" till populärkulturens spontanitet. Mötena kan också ske mellan respektive kulturs publiker i det gemensamma rummet. Dessa interagerar med konstnärerna och öppnar i sin tur upp rum som varit dolda/borta.

Jag frågade ljudteknikern som hjälpte mig under baletten vad han tyckte. Jag var ju riktigt entusiastisk. -Var och en blir salig på sin tro, svarade han. Och det stämmer ju så bra!    

Grönt är skönt, och rosa.

Nu börjar vi få ordning i trädgården. Allt ser helt annorlunda ut sedan vi flyttade in för 9 år sedan. Vi har bytt ut vår vackra fasad som ramlade sönder i stora sjok. Då vi dränerade försvann alla våra vackra blomster som jag hade vårdat ömt. Vi tog även bort några ingångar till huset.

Här var det en dörr upp och en till källaren. Det rev vi bort för att lägga en mycket bred gång som är lätt att köra rullstol på.

Nu kommer fyra förebilder på samma plats.

Här var det lummigt och trevligt tidigare. Bara buskar och stora komposter samt en uteplats under garagetaket. Vi har tagit bort allt det mysiga och satt en lekstuga där komposten var. Lekstugan är nu mer min utomhusateljé och det bästa stället i mitt hem! Bredvid planterar jag grejer som jag ej minns förutom att jag stoppat ned gamla potatisar. Där den minimala uteplatsen låg tidigare har vi gjort ett skjul.

 

Här är en till av våra väldigt många ingångar som tidigare ledde till en liten tobaksbutik. Denna sida har vi aldrig använt, tills nu då vi har gjort om allt och har vår uteplats här, från köksingången. Superbra.


Vi har planterat nya buskar och till slut köpt utemöbler.


Jag gillade det gamla mycket, men det nya är praktiskt. Det har tagit oss nio år att bygga upp detta, lite varje år. Har det varit värt det? Det känns så just nu. Det enda är att mannen och min stil inte är samma. Hela nya fasaden är grönmålad, inklusive fönsterfoder. Jag vill ha vita och röda! Men det spelar ingen roll.


I fredags släppte mannens band en ny singel. Ytterligare en som jag misstänker handlar om mig. Den är bra tycker jag. Lyssna här

Alltså maj och juni. Så underbart men jobbigt!

I dag har jag namnsdag, detta kom jag på av en slump då barnen var arga på mig för att de aldrig har namnsdag. Eller, vi firar det aldrig, ändå har barnen tre namn var. Idag delar jag namnsdag med yngsta barnet, Linné och Linnéa. Även min mamma och mormor har namnsdag idag. Men hur ska man komma ihåg allt!?

Present till svärmor som fyller 75! Rota fram mynt till tandfen. Elvaåringen skulle hux flux ha 10 kronor till scouterna. Det andra barnet skulle ha 200 kronor till scouterna till en hajk som vi anmälde honom till för sent. Denna hajk krockar med massa andra saker. Varför ska allt kul hända samtidigt? Tappat bort fritidslappen om sommarlov. Tappar bort läxor. Gör läxor typ hela tiden. Köpa vårdmedel till barn som plötsligt fått fem vårtor bredvid varandra. Komma ihåg att pensla vårtorna hela tiden. 

Ena barnet hoppade in i bilen från Norrtälje utan skor (sprillans nya skor) och märkte det då han skulle hälsa på morfar på Karolinska. Leta fram alla sommarskor och prova om några passar. Barnet är arg på mig för detta. Kalas för ena barnet krockar med fotboll för andra barnet. mannen hinner inte hem för att hjälpa. Panik! Fattar inte vart skydden ska sitta och vilka skydd det ska vara. Vi har hundra! Barnet är lika förvirrat. Vilka av alla skor? Jag slänger in udda grejer i bilen med förhoppning om att fotbollsledarna kan hjälpa. Jag tänker att barnet inte ska behöva straffas för att föräldrarna är idioter.

Mannen kommer just då vi satt oss i bilen och hjälper till så gott han kan. Sen kör jag fort till fotbollsplanen som egentligen går snabbare att cykla till men barnets cykelkedja har hoppat av och jag hittar inte min cykelnyckel. Väl framme får barnet springa till träningen medan jag försöker fickparkera. Ägaren till bilen framför mig märker att jag är stressad och gestikulerar och visar hur jag ska backa och köra fram och vända osv. Trots detta kör jag in i hans bil! Men han ser snäll ut ändå. 

Sälja bil, göra mig av med extraplattor från trädgården. Fix trix. Hem och baka och fixa loppisgrejer till happening på barnens skola imorgon. Upptäcker att muffinsformarna nog är glasskoppar, tur att de inte började brinna, jag som ansträngde mig så!  Skriva in i kalendern. Studentmottagningar. Scoutavslutning som krockar med annat. Skolavslutningar, fotbollsavslutningar, klassfika, förskoleavslutning- som jag inte kan gå på då jag jobbar i Norrtälje, måste fixa någon annans om går på detta. Drop in fika för sjuåringen, mycket viktigt eftersom att jag glömde det sist! Fixa presenter till Alla! Det är vackert väder och mycket roligt händer. Men varför händer allt på samma gång?

Här är en dikt från elvaåringen, då jag läser den blir jag lugn.

Skånsk sommar.

Brännässlorna tisslar i Skånes sommarljus.

Vi sitter vid Skånes vita stränder medan havet kommer med ett brus.

Solen bränner huden gyllen.

I sommar tar vi glass i stora lass medan vi känner hur den smälter.

Prästkragen, Skånes fina landskapsblomma, ser vi överallt.

Åh, vad jag älskar Skåne!

Havet blänker blått vid morgonkvisten och vi går ner och tar ett dopp.

Alla vi älskar fikar och sitter under björken.

Vi badar hela dagen utan att gå opp

för det gör inget med ett litet dopp.

Den långa sommaren är det bästa när vi ligger och slappar,

men vi bryr oss inte om brännässlor för de hindrar inte oss från den Skånska sommaren!

Onsdagsboktipset. Landet bortom brunnen.

I går hade jag och min Artypartykollega möte och började med att gå på en bokrelease (Skugge&co) på TIOTRETTON på Kulturhuset. Alltså ett bibliotek endast för personer mellan 10 och 13 år. Det var så grymt häftigt ställe. Jag önskar att alla i passande ålder får reda på att denna inspirerande fristad existerar. Jag ska tipsa min elvaårings klass att besöka biblioteket.

Douglas Foley har exempelvis givit ut bokserien om förortskillen Habib och har länge arbetat på skolbibliotek i Alby. I går släpptes hans nya bok Landet bortom brunnen på Lavaförlag. 

Det var oerhört intressant att höra om hur boken har vuxit fram. En klass 5 har varit med under skrivandets väg och fått ha tankar och åsikter. Klassen var med på releasen och det var tydligt hur inspirerande och viktigt det hade känts för eleverna men även för författaren. En oerhört fin och superbra idé tycker jag!

Det är en magisk berättelse där en tjej är huvudperson och möter en obehaglig varelse som också är en kvinna! Så bra! Detta behövs! Författaren verkar verkligen veta vad som är viktigt för ungdomar. Tjejen i denna berättelse är med om mycket motgångar, hon är mobbad och modern är död. Men det dåliga går över vilket ger läsaren hopp. Man måste verkligen ha nått mörkret för att kunna uppleva ljuset, säger författaren.

Jag och min Artypartykollega fick våra exemplar signerade och vi tog självklart en groupie med denna karismatiska författare. 

Det festliga är att mellanstadieelever kan vara med att skriva utifrån boken Landet bortom brunnen. En fanfictiontävling är igång! Kolla in detta!

Jag stötte på Fridah Jönsson vars bok jag lottade ut på min blogg 2011! Det var trevligt. Sex, sprit och ätstörningar-tonåringarnas handbok till föräldrarna.

Nu ser jag fram emot nästa bokrelease då min artypartykompis ger ut sin, hon är illustratören! Och jag är stolt kompis! Detta blir nästa helg!

Skärgårdsflickorna.

Jag har fantiserat om att hänga med vänner i skärgården, kanske Åland, ha det lugnt och varmt. I helgen var jag utbjuden till en väns lilla stuga i en skärgård nära. Det var underbart! Det spelar liksom ingen roll hur långt bort man åker, bara man har det bra med sina vänner. Sen ser det nog ut typ likadant var man än är. 

Från Slussen åkte vi med Vaxholmsbåt. Det har jag gjort väldigt sällan men är nu tänd på att göra oftare. Det finns något annat än Norrtälje också! Huset var litet och spartanskt. Vi diskade utomhus och duschade bara rakt upp och ned. Men det berikade bara upplevelsen. Vi var ett med naturen. Vi var ju utomhus hela tiden och hade gudomligt väder. Det fanns ett dass och det finns inget bättre än att sitta och skita med dörren öppen och kolla på blommor och lyssna på fågelkvitter.

Sen bidrog det att mina vänner är så intresserade av natur. Jag bara går, men de kunde urskilja olika fåglar och blev fascinerade av sällsynta växter och diskuterade träd och annat. Jag hade liksom varit lite stressad inför denna helg. Jag är lite speedad och undrade hur vi skulle fördriva så lång tid. Vad skulle jag ha med för pyssel? Jag tog med lite ritpapper och en bok, men tiden gick åt att vara i nuet. Vi promenerade, lagade mat, diskade och främst pratade. Vi pratade mycket men var också tysta och vilade. Och yogade.

Vi satt nakna på klippor och jag badade vid två tillfällen. 

Detta var så fantastiskt och jag är så glad för alla som har sommarhus, vilken lycka! Vilket lugn! Mera sånt här! Jag kände mig lite som Malin i Saltkråkan, lite ljuv.

Äldre inlägg