Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från april 2016

Tillbaka till bloggens startsida

I mitt land får tjejerna inte prata eller lukta.

Jag har en del skapargrupper på Norrtälje Konsthall och brukar då sova över hos min mamma om jag börjar tidigt. Hon vill alltid festa med mig. Hon är mycket generös men har även en del gamla råvaror. Hon blir lika förvånad varje gång. Osten som gick ut innan jul ville inte jag smaska på men mamma provade lite trots att den luktade ammoniak. 

Det var inget mot gelatinet hon ville ha till påskkakan. Jag tipsade om att det finns vegansk gelatin. Då hon upptäckte att hennes gelatin gick ut 1992 gick hon med på att köpa nytt. Mamma är allt annat än snål, hon gillar bara inte att slänga saker! I bilen låg ett plast-champagneglas som hon fått gratis i skoaffären. Alla andra som fick dricka i affären slängde sitt glas i affärens soptunna. Förutom att äta så får jag en aftondrink. Min mamma växte upp i ett nykterist hem och jag har växt upp med att man inte ska dricka så mycket. Pappa däremot drack desto mer så nu tycker mamma att hon måste ta igen fler års drickande och jag hänger på.

Annat vi roar oss med är att jaga möss. Varje dag så lägger katten ett fynd på mattan som tyvärr har lite kamouflagekänsla så det är inte helt sällan jag ramlar över ett litet mus eller fågelhuvud. Det jobbiga är då vi hittar musbajs här och var och anar att det bor små sötnosar inomhus.

I fredags då jag har barn i förskoleålder i Studion planterade vi. Jag erbjöd många trevliga grönsaksfrön men melon var det som blev populärast.

Med ett mjölkpaket som grund skapade barnen fantastiska och kreativa krukor åt sina frön!

Målade kartonger, silkespapper, pärlor eller små hus med trädgård.

Jag tar även emot skolklasser, tidigare endast femteklassare. Nu är det en ny utställning som är mycket uppskattad av eleverna. 

 Seventeen rooms av Maria Bajt från Norrtälje.

 

Verk gjorda av papper främst. Små detaljer, små scener, abstrakt, serieinspirerat. Små boxar, vi tittar nära, blir en del av scenografin.

Kontraster, svart och vitt.

Vi tolkar och fantiserar tillsammans. Vi pratar om titelns påverkan och våra egna erfarenheter som gör att vi ser olika saker i verken. Verk nummer 6, jag tänker på 666, det är ett svart stängsel, jag som just varit i Auschwitz tänker på det.

 

 Det vita stängslet är något positivt för mig. Jag tänker på hönor. Men så har jag en språkgrupp från gymnasiet. En kille säger till mig att han tänker på Turkiet. Han har flytt genom ett sånt stängsel. Jag vet inte vad jag ska säga, vad kan jag säga? Något kallt forsar genom mig snabbt. Jag känner mig ändå lycklig över att träffa denna fantastiska grupp just nu, just här. Fantastiska samtal med bara några ord.

Det är första gången jag har haft en gymnasiegrupp, som lärare har jag bara undervisat i grundskolan. Eleverna satte sig knäpptysta och började att arbeta på en gång.

Vi arbetade i 3D med svart och vitt papper. Inspirerat av Maria Bajt. En elev vek ihop en båt med en bro.

I slutet av varje workshop får eleverna ställa upp sina grejer och de som vill får säga något om det som de har skapat.

 
En tjej i sjal berättade om denna bild hon hade i sitt verk. Tjejen på bilden har ingen mun eller näsa, för i hennes land får inte tjejer prata och inte heller lukta.

Jag är berikad igen och hoppas på att eleverna också är det. 

Den rosa triangeln och Tjernobylkatastrofen för 30 år sedan.

I går kväll var mamma och jag på teater, Riksteatern, i den skola som hon har jobbat över 30 år och som jag gick på högstadiet i. Det var speciellt att vara tillbaka. 

Biljetterna köpte vi innan jul och jag tar en dag i taget och hade inte ens kollat upp vad det var för teater förrän i salongen. Männen med rosa triangeln. Jag läste i programmet. Det handlade om koncentrationsläger. 

 

Förra helgen var jag till Auschwitz och har inte kunnat sova sedan dess. Jag har vaknat på nätterna av ångest men trots detta har jag ändå slukat ännu fler filmer och annat efter besöket. Jag sa till mamma att jag måste ta en paus från hemskheterna bara en halvtimme innan teatern. Men så satt vi där och såg denna viktiga och oerhört hemska historia.

”Männen med rosa triangel” bygger på den österrikiske författaren Josef Kohouts bok med samma titel. Ett självbiografiskt vittnesmål, där han skildrar tiden i de nazistiska koncentrationslägren Sachsenhausen och Flossenbürg från 1939 fram till krigsslutet 1945. Titeln syftar på den rosa triangel som homosexuella tvingades bära i lägren.

 

I dag är det 30 år sedan katastrofen i Tjernobyl inträffade. Norrtälje stadsbibliotek har ett stort program om detta ikväll. Jag visar några bilder där från min resa i höstas. Ännu fler bilder visar jag på min utställning 18-30 juni, då går 10% av försäljning till välgörenhet.

I november hade jag ett reportage i Norrtälje tidning. Kolla och lyssna här.

Eller min blogg från resan här. 

Där romer är kungar och trumpeten är Gud!

Efter två års filmande har jag till slut börjat redigera. Jag har fått proffshjälp av Isak Skagerström på Sound & Vision Studio i Norrtälje. För en stund tyckte jag att "dokumentären" om min pappa verkade bli bra! Jag hälsade på pappa på hemmet där han bor och visade en snutt. Han gav inte mycket feedback. 

Senare på kvällen mötte jag honom och mamma vid färdtjänsten utanför Kulturhuset i Stockholm. Vi träffade min bror Anton för att se honom uppträda live men framförallt se en riktigt proffsig dokumentär om hans balkanband! 

Utanför såg jag många tiggande romer, en av dessa gick in på Kulturhuset och råkade hamna där min brorsas band Superstar Orkestar började att spela. Han såg så glad ut och filmade allt. Det var något av det mest rörande jag har upplevt! Det var hans musik! Han blev något annat, eller sig själv.

Min pappa som varit så trött tidigare blev genast mycket upplyft av musiken och rullade fram sig själv i rullstolen längst fram till musikerna. Många (kulturer) samlades för att förenas i musiken. Sedan gick vi in i biosalongen för att få se förhandsvisningen av dokumentären Svenskarna i Guca. De tre delarna kommer att visas i SVT2 med början 8 maj kl 18:30. 

Vilken fantastisk dokumentär! Oerhört fantastiskt filmat, nära! Vilka miljöer! Vilka samtal! Jag fick oerhört mycket inspiration. (till min egen anspråkslösa film)De svenska musikerna från Superstar Orkestar var till blåsorkesterfestivalen i Guca för tredje gången. För några år sedan var även pappa med på en resa. Jag skulle verkligen vilja följa med någon gång. Till stället där romer är kungar! Där folk möts i musiken. Färgstarkt och innerligt! Så aktuellt ämne om romer och roligt och intressant att se sådan glädje! Ser fram emot att se dokumentären igen. 

Det är vägen som är målet. Också.

Här om dagen lyssnade jag på P3dokumentär med Patrik Sjöberg och hans sjuka tränare. Samma kväll hade sjuåringen fotbollsträning. Jag spanade misstänkt in tränarna. De såg så fina ut så jag blev rörd. En tränare, en förälder, såg ut att just kommit från jobbet och stod och bollade med barnen i sin tjusiga kostym. Sjuåringen såg nöjd ut. Han ville så gärna att jag skulle vara med att titta. Jag gör inte alltid det, tyvärr, det är ju så mycket annat som ska göras jämt!

Sjuåringen har nämligen sagt till mig att han är bäst på fotboll. Jag kan inte så mycket om fotboll så jag har svårt att bedöma sådant. Huvudsaken är ju att han har roligt, tycker jag. Men det tycker inte sjuåringen, han är styrd av att vara bäst! Helst få pokaler och medaljer. Storesyskonen har gått på scouterna länge, det ville dock inte sjuåringen testa på. Jag tyckte att han kunde prova en gång. Och han älskade det! För han fick massa märken. Nu vill han fortsätta för att få hela armen full av scoutmärken.


Även i badhuset är detta drivkraften. Målet, belöningen. Märkena! Varje vecka tar han något nytt simbevis som han betalar för sin veckopeng. Sjuåringen tycker även att han är bäst här. Det slår mig hur olika vi är. På den tiden jag spelade mycket kort så ville jag gärna förlora för då fick jag ju vara med att spela länge! Det var min poäng och mål. Det var det som drev mig. 

Jag har dock saknat denna känsla och drivkraft. Att vilja vara bäst. Att specialisera mig på något. Jag kan lite allt möjligt, hellre än bra. Fast samtidigt upplever jag mig ambitiös. Tänker också att det en har lite svårt för tycker en är tråkigt och tvärtom. Att en ofta blir intresserad av det en är bra på. Sport har jag inte haft fallenhet eller självförtroende för. Därför blivit rädd och ointresserad. Som ett skydd. Jag är glad att min sjuåring har fått dessa egenskaper och att det finns bra vuxna som jobbar idéellt som fotbollsledare och scoutledare. 

Krakow 3. Pedikyr, Kazimierz, Schindler, Wawel.

Förmiddagen skulle börjas med pedikyr. Men vi hade lite tid innan så vi tänkte att vi skulle passa på att gå in i den kyrkan som var mest värd att se i Old town. Tyvärr var den just bokad för någon gudstjänst så vi strosade lite och kände av den fina atmosfären. Kyrkan låg på det stora torget med alla fina uteserveringar så vi bestämde att det var där vi skulle sitta på vår sista kväll.

Pedikyren/fotvård/massage tog 1, 1/2 h. Superhärligt samt att det var en massagestol jag satt i så den där massagen kvällen innan hade vi kunnat skippa. Hela Gamla stan hade vi gjort eftersom att vi irrat runt där hundra varv så vi bestämde oss för att åka spårvagn till Judekvarteren Kazimierz. Eftarom att vi inte kunde förstå kartan gick vi av på fel ställe. Min vän som är proffs på engelska då hon är gift med en Ny Zelendare hade aldrig känt sig så dålig på engelska någon gång. Hon fick tänka om och bara säga det mest väsentliga i en konversation.

 

Då vi stod där vid stationen och jag med mina röda läppar försökte fråga folk efter den rätta vägen kom två nunnor. De bekräftade med varandra att det var okej att prata med oss. På sin dåliga engelska förklarade de, ena klappade mig mycket varmt på armen och sa att de också skulle till samma ställe så vi kunde följa med dem!Det var ju som en dröm eftersom att jag alltid har velat bli nunna men det kanske är för sent. Då vi gick av frågade nunnorna om vi var på väg till kyrkan, vi sa ja, eftersom att vi ville vara artiga och inte visste var vi var på väg. Så vi besökte en kyrka i de judiska kvarteren, inte någon synagoga tyvärr.

Vi åt väldigt gott! Och drack drinkar så ofta vi kunde bara för att det var billigt och lyxigt. Vi satt tillsammans med några Italienare. De hade nog också dåligt lokalsinne eftersom att de trodde att vi var i Gamla Stan!

Eftersom att vi åkte fel med spårvagnen tidigare bestämde vi oss för att promenera till Schindlers emaljfabrik. 

Det var ett väldigt fint och välordnat museum!

Efter detta var det bara en sevärdhet kvar, vad vi visste. Pawel, ett palats på ett berg. Så vi gick dit också. Vilse som vanligt, men som tur var skrattade vi bara. Vi blev inte arga, vi blev berikade!

Tyvärr stängde det kl 17, just då vi var framme. Men det var mycket folk som skådade utsikten och de vackra miljöerna. Vi fikade lite och tittade på utsikten och såg de stora tunga molnen komma mot oss!

Det skulle ju vara fint väder denna dag. Vi skulle ju sitta på uteservering på torget! Vi skyndade oss mot torget och uteserveringarna och där blixtrade det och var någon typ av orkan. Alla restaurangarbetare var hysteriska då det blåste så mycket och de var tvungna att få in alla gäster, ta ned alla parasoll och in med alla dynor. Vi satte oss inne och drack lite till. Sen la vi oss tidigt igen eftersom att taxin till planet skulle hämta oss kl fyra på morgonen. Borta riktigt bra! Men hemma bäst! 

Krakow 2. Auschwitz, Saltgruva, massage.

Vi gick upp i tid och åt den fina hotellfrukosten. Vi gick tillbaka till hotellrummet för att borsta tänderna då min vän upptäckte att hon fått mens. Mens är ju ytterst naturligt men jobbigt då det inte fanns med i beräkningen. Hon sprang runt och frågade hotelljobbare efter skydd samtidigt jag sprang ut för att leta efter en shop för att handla åt henne samtidigt bussen med alla medresenärer till Auschwitz väntade på oss. 

Vädret lättade och jag ville titta ut på den vackra landsbygden men en film om koncentrationslägren visades samtidigt i bussen. Då sekvenserna på små barn som fick agera försökskaniner var tittade jag ut. Det var för mycket. Jag tänkte också på en av mina närmsta vänner vars båda föräldrar suttit inlåsta på detta vis. Det finns inte ord. Så här kommer mest bilder, inte så mycket text. Både jag och min vän hade tittat på många dokumentärer innan vi åkte.

Efter en dryg timme var vi framme. Vi hade en guide som visade runt oss i Auschwitz 1 och 2, Birkenau. Det var oerhört många turister här.



 
De blev av med sina skor och alla tillhörigheter, alla fick ha samma typ av träsko, det fanns endast en storlek.

Fotografier på kvinnor.

Gaskammare.

Birkenau. Hit blev människorna körda med tåg i boskapsvagnar.

 

Fångarna fick sova i trevånings"sängar". 8 på rad utan madrass eller täcke. De var så svaga så de orkade inte gå på toaletten. De låg på kö till gaskammaren.

Ruiner av gaskammare och massgravar. 

Då vi sett det värsta människan åstadkommit fick vi se något av det vackraste. Ca en mil från Krakow ligger saltgruvan. Jag hade sett fram emot denna. Wieliczka.

Den är över 700 år gammal och mycket djup. Vi fick komma 130 meter ned. 

Vi gick runt i gångar, den är 300 km lång sammanlagt! På ett ställe fick vi slicka på väggen, annars inte röra! Jag ville inte slicka, det kändes lite äckligt men jag köpte istället med mig lite Grey Gold hem. Vi avslutade i en fantastisk kyrka. Allt var gjort av rocksalt. Plötsligt släcktes lamporna och jag trodde att elen gått. Men ett ljusspel till orgelmusik förvandlade rummet till något ännu mer magiskt! 

Vi fick åka en hiss upp. Den tog fyra personer, så vi trycktes in tio stycken i hissen. Vi grät lite grann. En stor sal, likt Blå hallen var avstängd för besökare då det skulle vara en stor fest där på kvällen, 100 meter under marken. Vi mötte dessa uppklädda besökare och funderade på om vi hade kunnat slinka in, men vi var inte tillräckligt snygga.

Vi hade inte haft någon matpaus på hela dagen så vi köpte en snabb falafel då vi kom till hotellet, så vi skulle hinna äta innan de bokade massörerna skulle komma. Falafeln tog mycket lång tid att tillverka och den blev gigantisk. Vi hade fantiserat om att dricka vin innan massagen så vi tryckte i oss vin och falafel. Magen började bubbla och så stod massörerna där. Min vän gick på toa och jag fick fylla i ett formulär. De frågade mig flera gånger om jag hade diskbråck. Det lät precis som min vän hade berättat det för massörerna så till slut erkände jag. De såg förskräckta ut, men jag sa att det inte gjorde ont. Min vän skulle fylla i ett också. Hon skulle absolut inte kunna få massage heller eftersom att hon hade mens! Men hon sa att det var sista dagen. Så till slut skulle vi få vår massage. De tryckte upp sina bänkar i det lilla hotellrummet och masserade i takt till en stressig pianokonsert. Sen försökte vi sova. 

Krakow 1. Stros och spaletning i regn.

I torsdags åkte jag och min vän till Krakow. Under natten drömde jag att jag kämpade upp för en slalombacke, jag vaknade och hade ångest för att jag skulle försova mig, att det skulle hända något på flygplatsen, att det skulle hända något med det lilla planet, att det skulle hända något med barnen. Jag hade även ångest över att det skulle ske inbrott hemma då jag skulle resa bort och att min dator skulle snos. Därför gömde jag den innan jag åkte och var sedan orolig för att den skulle börja brinna eftersom att jag hade gömt den så bra. Så jag kände att det inte var värt att resa, all denna oro.

Då jag mötte min vän på flygplatsen tackade jag henne för att hon hade fixat allt med resan. Hon svarade att det bara var roligt och att jag skulle få ta hand om henne i Krakow eftersom att hon har så dåligt lokalsinne! Jag är ju känd själv för att ha dåligt lokalsinne men det var bara att hålla god min. Jag berättade för henne att jag var peppad och hade till och med örhängen och mascara på mig. Hon tyckte då att jag hade så snygga läppar så att jag skulle passa i läppstift. Då vi mellanlandade i Warzawa spenderade jag tid i taxfree. En vänlig polack hjälpte mig att hitta ett läppstift, eftersom att jag inte ville köpa ett jättedyrt blev det ett polskt märke. Hon sa att det var jättebra! Long lasting! Jag smörjde på mig det där läppstiftet, det kom mycket utanför. Detta gick ju tyvärr inte bort eftersom att det var long lasting, så det såg ut som att jag hade hånglat.

Vi kom fram vid femtiden på eftermiddagen och tyckte att det skulle passa med lite spa. Vi bodde supercentralt i Gamla Stan. Hotellreceptionisten fyllde i några spaställen på vår karta och vi gick ut för att leta. Det spöregnande, vi var trötta men mycket glada. Vi började med att ta en drink, inte för att bli fulla utanför att det var billigt. Vi misstänkte dock att det endast var saft vi drack och gick vidare.

Det var oerhört vackert då våren hade kommit med sin grönska och alla byggnader såg ut som små palats, det var kyrkor i varje hörn och rikligt med tjusiga soptunnor. Inget skräp på marken och inte heller några uteliggare eller tiggare. Vi undrade var dessa var.

Vi gick och gick, vi gick förbi många Gentlemens clubs. Vi gick fel och fel eftersom att vi inte kunde följa kartan. Vi trodde att vi hade gått mycket långt men det kändes bara så eftersom att vi gick i cirklar. De få spa vi lyckades hitta var fullbokade. Vi började se hägringar. Vi trodde att varenda hälsokostaffär, vegetarisk restaurang, tvålshop osv var span.

Ju blötare vi blev desto mer behov av spa fick vi.

Till slut kom vi fram till deras Mall of Scandinavia. Där skulle det finnas något. Då vi irrat runt där inne ett tag hittade vi ett pedikyrställe, som också var fullbokat. Vi bokade då en tid till på lördag förmiddag. 

Sedan åt vi lite för att muntra upp oss. Vi drack även lite billig sprit som vi upplevde spritfri. Eftersom att många hemma i Sverige påpekar att jag ser polsk ut så köpte jag en vacker sjal för att framhäva detta. Läppstiftet satt där det satt. Då vi kom tillbaka till hotellet bad vi receptionisten boka en massage till rummet kommande kväll. Vi la oss tidigt då vi skulle upp tidigt morgonen efter för att åka till Auschwitz.

Taggat med: 

Nu sticker vi!

Jag älskar massage och har tidigare unnat mig det då och då, men inte en enda gång under denna termin, men inom ett par dagar hoppas jag på det!

Jag och några vänner brukar ha hemmaspa varje år. Då masserar vi varandra, gör inpackningar, manikyr och har tända ljus, öppen eld och lite smaskens. Vi har även tryckt ned oss i samma badkar för att bada i alger.

Trots att detta har varit asmysigt kände vi att nu jävlar kanske vi måste göra detta på riktigt! Vi är värda något dyrare! Vi kollade resor och fantiserade om New York men bestämde oss för Polen, det var i rätt prisklass och det är ju skönt att ha råd att ha lyxigt på sin resa. 

Tidigare har vi varit till Skellefteå tillsammans

och Gotland.(2001/2002)

Så idag åker jag och min vän till Krakow! Vi är superpeppade, och har längtat länge! Jag tror vi får det trevligt, härligt men även sorgligt. Vi ska nämligen besöka Auswitch och vi har på varsin kammare sett massa dokumentärer om förintelsen. Vi kommer, förutom spa, besöka saltgruvan, jag är ju tyvärr benägen på salt och denna saltgruva har styrt vårt resmål en del. Mina föräldrar var dit för 30 år sedan, då jag var liten och jag tror att det var Norrtälje kammarkör som sjöng i gruvan. 

Jag tror att vi kommer få det super! 

Sneak peek.


Sneak peek på min utställning 18-30 juni Norrtälje Galleri Gillet. Jag vill ju inte visa för mycket, då blir det ju ingen idé att komma, så jag visar bara lite, för att kanske locka.

Under två år har jag filmat min pappa som blivit sämre och sämre, jag har som mål att klippa en film utifrån detta med tillhörande installation. I början av filmandet kunde han fortfarande gå och stå. Det kan han inte nu.

Jag kommer även visa bilder från min resa till Tjernobyl i höstas, nu är det 30 år sedan katastrofen inträffade.
Sedan kommer det att vara några andra verk och installationer i olika material, en del kroppsrelaterat. Vid eventuell vinst kommer tio procent gå till utvalda hjälporganisationer.

Välkommen!
  

Mask, inälvor och slem.

Jag och femåringen har varit i Norrtälje och jobbat igen. Eftersom att jag börjar tidigt så sover vi över hos morsan. Denna gång hade jag med ett par ansiktsmasker inköpta på Rusta. Morsan ville ha den med aloe vera, det ville jag med, men sa inget så jag tog en annan. Jag läste högt om hur viktigt det var att inte lägga masken för nära ögonen. Mamma smetade du in extra mycket runt ögonen och på ögonlocken då hon tänkte det skulle bli extra effekt. Hennes mask skulle sköljas av och min kunde jag dra av likt ömsat skinn. Morsan blev avundsjuk på denna upplevelse så vi skulle egentligen ha bytt mask från början. 

 

Sen kom en natt. Jag har oerhört svårt att sova borta. Jag tycker att alla sängar är för hårda. Sen låg jag och tvingade mig till att sova eftersom att jag skulle vara pigg på jobbet, hälsa på pappa, eventuellt bada men främst köra bil hem på kvällen. Det är något jag ofta somnar av. Detta hjälpte mig inte att sova och värre var att katten drog in en mus som morsan sprang runt och fixade med. Detta gör katten varje dag. Katten gillar även att lägga mysrester på en kamouflerad matta så det är inte sällan som jag går i en liten inälvshög.

Och katten låtsas som ingenting och ser söt ut.

Det var väldigt roligt på jobbet i Studion på Norrtälje Konsthall. Först fick besökarna göra en fönsterdekoration av svart papper och silkespapper, sedan fick de måla direkt på fönstret.

Efter detta brukar jag, morsan och femåringen besöka samma lunchrestaurang, denna gång propsade jag på att berika oss. Vilket vi gjorde. En japansk. Den andra restaurangen har buffé, det var inte här så vi beställde in flera rätter istället vilket kanske är lite ovanligt, men vi gillar att äta. Det var gott och det regnade utanför.

Sen köpte femåringen slem och så åkte vi till pappa på hemmet. Jag tror att han tycker att det är lite upplyftande då femåringen kommer då han blir bjuden på breakdance-uppvisning samt lek med slime, de behöver inte ens prata med varandra!

 

Äldre inlägg