Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från februari 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Söndagspersonen Björn!

Min elvaåring älskar björnar. Han fantiserar om björnar. Han vill gärna möta en björn i skogen för att bli vän med den. För ett tag sedan skulle alla i hans klass skriva något positivt om varje klasskamrat. Mitt barn var så orolig då han trodde att alla bara skulle skriva något björnrelaterat. Det ville han inte, han berättade att klasskompisarna är lite trötta på honom och hans björnprat eftersom att mycket relateras till björnar. Jag tycker att det är ett relativt sunt intresse och eftersom att jag inte kan så mycket om björnar så berikar han mig. 

Till exempel med detta fina skåp med björnutseende som jag fick i julklapp! Här om dagen kom han hem med en huvudbonad som han hade gjort i en workshop i skolan. De skulle göra något som skulle finnas i framtiden. Mitt barn tillverkade en hatt som skulle göra att han kan tala med björnar.

I bland sover vi bredvid varandra och då lägger han sig på något hårt och skrynkligt, obekvämt. Han gillar det för då känns det som att han ligger i ett ide. Om inte den den där björnälskande Timothy på tv, hade blivit uppäten av en björn kunde mitt barn och han ha blivit goda vänner! Jag undrar ju klart vad som fascinerar så mycket och mitt barn vill gärna svara;

-Det började då jag var i Luleå hos farfar för några år sedan. Han berättade då om björnar, att de synts i trakten. Jag ville så gärna möta en björn och rida på den. Som i filmen björnbjöder. Att de är snälla och mänskliga. 

Nu tänker jag på björnar jämt. Jag har många björngosedjur. Jag gillar även Björn Borgkalsonger. Det gör inte mamma eftersom de är så dyra. Nyligen hade jag en skolläxa att presentera en inrikesnyhet. Jag hittade inget intressant men då jag höll på att ge upp så hittade jag en nyhet om en björn. En som väckts ur sitt ide. Jag blev genast glad, men tyckte synd om björnen. 

Min högsta björnönskan är att bli vän med en björn på riktigt. Orsa grönklitt är roligt. Men jag vill mer än se björnar så.

Bresa.

Alltså, jag vill bekänna en sak som jag skäms lite över. På Facebook och instagram lägger folk ut bilder som de tagit i smyg på män som särar på benen då de åker kommunaltrafik. Jag gör också det. Alltså särar på benen. Och åker kommunaltrafik. Jag har nu blivit varse detta. Och det verkar ju vara det ondaste som finns! Så fort jag märker det så skärper jag till mig och hoppas att ingen har sett, undrat, smygfotat.

Varför gör jag det? Är det för att jag vill var man? Att visa att jag kan ta plats? Är det för att provocera? Är det för att jag har ont i ryggen? För stor mage? För mycket könshår? Eller är jag bara skapt så? Jag har ingen penis i alla fall. En gång påstod någon att jag satt som en gravid.

Min mamma som visat bilder för mig hur fint hon satt på alla skolfoton. Ihop med benen så mycket som det gick och sen la men dessa åt sidan, alltså satt snett. Med benen under nästa person. Jag vet ju att det anses fint och kvinnligt att sitta ihop med benen och ändå har jag inte gjort det. Pinsamt eftersom att denna norm bör inte brytas.

Men, jag tänker att skillnaden är ändå att jag reflekterar över det, skäms och gör något åt det. Männen sitter kvar lugnt på två säten och låtsas att de har större penis än vad de har.

Onsdagens boktips. Ansiktsmålning och prinsessor.

Jag vill börja med en diss. Mitt barn fick en fin bok i julklapp med olika tips på ansiktsmålningar. Mitt yngsta barn gillar att titta i den. Han hamnar alltid vid en fin målning med någon fjäril eller vad det är. Han säger drömskt och kärleksfullt; mamma den här kan du ha... Jag säger då tillbaka, åh så kul, och du med.

Han svarar då nej, den är fin, den är för tjejer. Han visar andra bilder; de här är för killar, de är coola! Mina andra barn har aldrig resonerat på detta vis, därför reagerar jag extra. Inte detta barn heller, tills nu, helt plötsligt då allt handlar om att dela upp på detta vis. Även hos logopeden då han spelade rim-memory. Han samlade par genom att ta de coola. Logopeden skulle ha de fina. I julklapp önskade han sig bara "fina" lampor och drog runt på sin lila ros-ljusslinga överallt.

Jag tycker att det är tråkigt och onödigt och supersynd att inte en sådan här typ av bok kan göras på ett annat vis! Skandal egentligen. Det är just genom att klä ut sig, måla sig osv barn har chans att testa olika typer. Det är ju det som är härligt och befriande. Att då ha en bok som är så stereotyp är ju hemskt! Jag beställde den på nätet och utgick bara från att den var bra och normmedveten. Tänk om tjejerna i boken haft en orm eller blixt i ansiktet också, och de som vi tolkade som killar kunde ha en fjäril eller så. Det är ju bara naturligt. Tråkigt! Endast en tjej hade lite klös i sig på biled, en häxa.

Hiss är denna kärlekssaga, Den stora kärleken. Den är från 2004 då dottern var liten. För dem som gillar princessböcker men tycker att dessa kan bli för puttinuttiga så gillar jag och barnen den här. Den handlar om prinsessan Jasmine som försöker pusha sin ledsna kompis Anden, som vill bli kär och inte vara ensam. Hon berättar om sin väg till den sanna kärleken. Att hon var olycklig då hon skulle bli bortgift, att hon inte ville gifta sig med en prins. Hur friarna ville att hon skulle sköta allt hushåll, men Jasmine röt ifrån! Sedan får man följa Anden hur han försöker klä ut sig/klä upp sig till något han inte var och får då tipset att vara sig själv. Den Anden ska hitta beskrivs bara som en annan Ande, aldrig han eller hon, vilket ger extra pluspoäng!

Fruktjuice.

Mitt yngsta barn äter inte mycket alls. Han har aldrig provat ost, tomat eller potatis. Han gillade korv och köttbullar förut. Nu gillar han bara chicken nuggets samt fiskpinnar. Detta är jobbigt för oss alla.Men en dag kom räddningen, trodde jag. Han såg på Bolibompa då de gjorde juice av morot och banan och blev mycket inspirerad av detta. Han berättade för mig i detalj hur allt gått till, först på lägsta hastighet, sen på högsta. Jag tänkte då att detta kunde vara något! En maskin där jag kan smyga ner nyttiga grejer.

Vi åkte till ett ställe där de sålde diverse produkter och jag kände mig som en god mor som skulle spendera massa pengar på en grej som kunde få mitt barn att äta! Vi tittade och valde länge. Jag fattade inte mycket av de där maskinerna men vi gick till slut nöjda till kassan och betalade. Då jag betalat började jag att ställa massa frågor om maskinen och vi kom till sit fram till att det var fel maskin. Denna var för isbitar och smoothie. Inte hårda morötter.

Expediten följde med mig in i affären och valde den rätta! Då vi kom hem tryckte vi ned massa morötter, äpplen, bananer och kivi i den där dyra maskinen och ut kom ett litet glas juice! Kvar i den låg en härlig fruktmos som jag tryckte i mig, det var ju en förmögenhet av frukt! Vilket slöseri! Vad var poängen med detta! Barnen avskydde juicen då en beskhet från morötterna tog överhand! Jag provade då med endast annan och äpple, men barnen hade redan bestämt sig för att detta var pyton och vill aldrig dricka den dyra juicen igen! 

Då jag har gjort äppelmos i en maskin så kör man ju om äpplet tills det bara är lite hårt kvar. Så nu behöver jag råd! Har jag gjort fel? Eller är det meningen att det ska bli så mycket gotter över? Eller ska man göra en paj av resterna? Och är det inte nyttigt att äta fruktkött? Både jag och barnen om var så peppade på detta är nu besvikna. Mannen säger ingenting. Det enda jag kan föreställa mig att den är bra till är att förvandla gamla skolor till något gott. Exempelvis bananer och äpplen som fått lite blåmärken som barnen inte vågar äta.

Att materiella ting kan orsaka sådana besvär.

Här kommer en lista på veckans tre värsta:

1,Vi renoverar vårt sovrum. Det har varit såna där gamla sunkiga garderober i en smal gång. Vi åkte till Bauhaus för att köpa skjutdörrar till en ny garderob. Vi hade barnvakt. Först skulle vi komma överens om utseende… sedan skulle det mätas och räknas. Då det var klart skulle papper skrivas på då vi fick låna ett släp gratis för att köra hem allt. Då vi betalat och släpat på allt på släpet så funkar inte lamporna där bak! Trots att vi lagat biljäveln för 35.000 och då ingick det att laga lamporna. Så av med allt, in med allt i affären, skriva under pappret igen. Eftersom vi hade tagit de absolut sista skjutdörrarna så fick vi förvara dessa vid ingången till affären. Vi skrev under massa papper. Sedan fick vi åka iväg och hyra en asdyr bil för att få in de där skjutdörrarna. Mycket jobb för inget, och dyrt på alla vis.

2, Eftersom att diskmaskinen har varit trasig under ett år så har vi till slut köpt en ny. Jag var standby hemma, eftersom att den skulle levereras någon gång under ett spann på fem timmar. Självklart kommer de i sista sekund och säger på en gång att de inte kan installera den eftersom att droppskyddet ser slitet ut. De parkerar den i hallen och går. Jag får sitta i telefonköer för att boka in jobbarna igen. Först hittar de inte oss i systemet. Sedan då jag ska betala att de kommer en gång till, det kostar 500 kronor för varje gång de sätter sin fot innanför dörren, påstår de att inte mitt kort fungerar. Till slut gör det det och jag måste åka iväg för att köpa ett sånt där skydd. Nu väntar jag på att de ska komma igen, troligtvis kommer de väl exakt just den tiden som jag är hos logopeden med mitt barn.

3, Idag då jag var på Willys och storhandlade för en otänkbar summa så hade både två som stod framför mig i kön fått betala för mycket. Detta gjorde att jag också granskade mitt kvitto, vilket jag annars inte gör. Jag såg då att de slagit in 60 kronor för mycket. Då ville kassören att jag skulle plocka upp alla mina varor från de tio påsarna för att hitta den där produkten. Då började jag nästan att gråta och sa att jag skiter i de där 60 spännen! Då fick jag pengarna ändå.

De tre bästa sakerna under veckan:

1, Familjen är frisk.

2, Det är på riktigt sjukt trevligt då fåglarna kvittrar.

3, Jag fick hoppa in som scoutledare för sjuåringens grupp. Det är verkligen superkul. Vi var tre ledare som höll i varsin station. Så tre grupper med ca 8 scouter i varje kom till min station. Vi pratade om kompass, väderstreck samt tittade på kartan. Jag fick ett uppslag i en bok där det stod om scouter i världen. Många barn hade själva föräldrar från andra länder vilket ledde in att prata om just de länderna. Ett barn hade till och med gått i skola i Thailand och vi pratade om skoluniformer och att i Colombia kunde inte scouter vara utomhus då de riskerades att bli kidnappade. Barnen hade så mycket kunskap och tankar. Det är så tacksamt att komma som gäst, och scoutverksamheten växer i mina ögon hela tiden! Det mysigaste var ju såklart att min sjuåring var så stolt över mig och ville hålla i mig hårt hela tiden. Och jag stolt över honom!

Centralbadet.

I går var jag på Centralbadet med två vänner. Först tänkte jag inte skriva om det, men det var så roligt så jag måste dela med mig. Jag tog tyvärr inga bilder av oss, vi tre konstnärskompisar som har känt varandra i 18 år! konstaterade vi. Vi gick på folkhögskola tillsammans och har fortsatt att vara goda vänner. Jag skrattar konstant då jag tycker att vännerna är så roliga!

Vi började med att äta lunch tillsammans. Det var då vi kom fram till att vi känt varandra i just 18 år. En av oss utbrast, men vi har nog aldrig sett varandra nakna, vilket vi snart skulle göra. Vi alla blev lite generade. Även jag som går på badhuset varje dag. För man tittar ju alltid ändå på hur andra ser ut, sa en annan. Tänk att det blev så konstigt då vi pratade om detta, vi byggde upp en spänning och övervägde att inte gå och bada, att det skulle räcka med den goda maten.

Det blev bara värre och värre desto mer vi pratade om det. Vi pratade om våra magar och hade vi rakat oss? Sedan kom vi på att vi kanske bastade tillsammans 1998 på Fejan. Eller kanske 1999 på Singö? Nej, vi bastade ju år 2000 på Finlandsfärjan! Till slut bestämde vi oss för att gå in och bada ändå och det var ju fantastiskt härligt och roligt. Jag tittade bara lite, mycket lite, på mina nakna kompisar. Vi provade alla pooler som fanns, inklusive den kalla samt alla bastu. Tyvärr så skulle man helst vara tyst på detta vackra ställe, vilket var mycket svårt för oss. Så egentligen ska man nog inte gå med en pratsam kamrat. Tror min Norrländska och tysta man är perfekt. 

Det var ljuvligt att själva få hela den vackra jugendbassängen att simma i. Vi gjorde olika simkonster ty en av oss hade hållit på med sådant en gång i tiden. Vi gjorde musslan och andra trix. Det var befriande. Men inte tyst.

Kärlek och sånt.

Eftersom att det var Alla hjärtans dag igår hade jag kärlek/vän/ vara extra snäll-tema i Studion på Norrtälje Konsthall i fredags. Jag har alltid med mig femåringen, bara för att jag kan och för att det är så mysigt med på-tu-man-hand-tid.

Jag hade med massa inspirations"pyssel", det har jag alltid. Men alla deltagare har ju egen fantasi och det är fantastiskt att se hur alla formar skapelser av det som finns och hur de inspireras av varandra. Många kommer varje vecka och känner sig lite hemma. Jag hade en ny besökare i fredags och det tog ett tag innan jag såg att det var min gamla svärmor som jag hade för 20 år sedan. Hon kom med mitt ex-ex-ex-exs barn. Det var kul! Mitt barn fick jobba på själv utan vuxen och det han gjorde var fantastiskt tycker jag. Han brukar vara väldigt beroende av mig, men nu gick inte det. Han såg en av mina inspirationsbilder och gjorde en egen själv! Allt i svart, silver och glitter.

Sen skyndade jag mig hem eftersom att mannen var på turné. Jag var ju tvungen att ta hand om resterande barn. På lördagsmorgonen sa femåringen att pappan var hemma. Nä, han är i Norge sa jag. Men vi hittade en utsliten karl nere i soffan som hade varit på spelning, åkt till Arlanda där flyget var inställt, tidigt tidigt på morgonen och sedan kommit hem. Femåringen stod glatt bredvid och viftade med flaggan och sa -pappa är bäst, pappa är bäst!

Jag hade ju fixat barnvakt till de två yngsta för att hinna röja hemma, men de fick gå till barnvakten ändå. Då vart det jag, mannen och elvaåringen hemma, så lugnt har vi aldrig haft det. Vi åt lyxig mat, som vi aldrig äter annars. 

Röjningen innefattade sovrummet. Nu då jag gjort tipp topp i alla andra rum så skulle sovrummet snabbt röjas ut och renoveras. Så nu är alla andra rum superstökiga igen eftersom att jag får förvara allt överallt. Det bästa är att vi ställt in sängen i elvaåringens rum där det finns TV, så på lördagskvällen tittade vi på skräckis i sängen. Det var kärlek.

Jag vart lite besviken först då mannen var hemma. Hela livet läggs ju upp efter hans turnéer. Vi fick byta helg så dottern var här förra helgen istället, för att ha kalas snabbt då för henne och femåringen. Samma helg som hans syster hade 50-årskalas, vilket innebar att vi fick ha ett kalas tidigt på förmiddagen för femåringen osv osv. Men det bästa att mannen bara låg där hux flux i soffan var att vi vann mycket tid. Vi tittade på tapet tillsammans och nya garderober mm till sovrummet. Det var härligt. Men jag saknade dessa små barn. Alla var ändå glada, jag skiter i alla hjärtans dag, men det gör inte barnen. De tyckte att det var jättestort att pappan skulle vara borta, nu blev det en bonus att han var hemma! 

Vego-rätt, eller fel?

Det är ju mycket populärt att minska ned på sitt köttintag för miljöns skull. För alla typer. Det är så klart superbra! Lägligt har det nyligen varit premiär för ett oerhört sågat matprogram med Vegorätter. Att det är stereotypt. Själv tycker jag att det är ett trevligt program och inspirerande. Men lite överdrivet utspelat av programledarna, jag hade självklart inte kunnat göra det bättre själv så det känns dumt att yttra sig. Programledarna känns bara lite ovana, lite som i min favoritsång Påtalåten, de har viljan men inte rätta känslan-ÄN. 

Folk klagar så mycket på allt, hela tiden. Jag är med i diverse vegogrupper på facebook. För att få inspiration. Det är mycket hat och pekpinnar i dessa grupper. Inte mycket inspiration. Det finns bara ett rätt. Att folk skulle ha egna val existerar inte. Däremot är översittarfasoner mycket populära. Själv har jag inte ätit kött på 25 år på grund av min köttfobi. Detta lägger veganer sig i och tycker att de är mer värda eller duktiga eftersom att jag äter fisk. Hur kan jag äta fisk? Vad är det för dubbelmoral? Varför inte lika gärna börja att äta kött?! Jag är inte vegetarian, jag vet det kallas inte vegetarian men jag bryr mig så lite så jag har inte lagt på minnet vad det specifika ordet är för min kosthållning. Så jag kallar mig för vegetarian då jag känner att jag behöver beskriva något angående mat.

Jag är ändå glad, under de senaste månaderna har jag ätit nya goda "vegetariska" rätter! Jag var på Pizza Hut för första gången i mitt liv och åt den godaste pizzan som var lite friterad under med honung och chevré där uppe. Då jag har ätit något gott vill jag gärna äta det igen. Så jag besökte Pizza Hut en vecka senare men då hade de bara en pizzabuffé som inte alls var så god enligt min smak.

På julbordet fick jag hemmagjorda vegetariska köttbullar baserade på nötter. Asgoda. Och så har jag sent upptäckt grönkålsstuvning, som har varit poppis så länge. Det åt jag senast i dag och det tycker jag verkligen är asgott. Fram för fler vegetariska matlagningsprogram! Det behövs för alla! Vegetraianer, fejkvegetarianer som jag, och för de som vill äta mer vegetariskt!

Grattis Helge 5 år!

För exakt en vecka sedan fyllde dottern 16 år och önskade sig då ett nytt rum, vilket hon fick, hon fick mitt, vilket bidrog till att alla fick nya rum, vilket var bra eftersom att det behövdes rensas en del. Alla barnen har mest glott på TV i vardagsrummet. Det är ju kul att de vill vara nära mig men det är ju också kul då de uppskattar sina rum och främst alla saker.

Jag visade bilder på dotterns rum och sjuåringens, han fick dotterns tidigare rum och trivs bra. Tidigare delade han med sin storebror som nu har det största rummet alldeles för sig själv. Bilden över är hur det såg ut då de delade, bilden under hur det ser ut nu.

Nu kan han sitta alldeles själv mitt i rummet och prata med sina kompisar via ett tvspel. Jag flyttade runt alla bokhyllor i alla rum så det blev mer harmoni, och inte så brokigt. Sängen vände jag på, likt en soffa, jag har reducerat massa grejer.

Jag har fixat lite med lamporna, jordgloben som femåringen hade sönder kunde nu bli en taklampa. Eftersom att han älskar björnar har han fått en stor björnbild. Och alla utklädningskläder får vara kvar i hans rum. Dessa leker barnen med dagligen.

Även femåringen har fått nystylat i sitt rum. Bilden över är hur det såg ut tidigare då alla bara har slängt in allt de inte vill ha in i hans rum. Han älskar programmet Fixa Rummet, så nu har vi lekt det. Han vill nu ha coola grejer som Michael Jackson och One Direction. 

Jag bytta plats på sängen och det stora blå skåpet. Det blir luftigare och trevligare. jag tog även av luckorna på skåpet så det blev mer som en hylla vilket är funktionellt i hans rum. Annars finns det mycket fina lampor, det är det han gillar mest. Att ha disco. 

Det känns så himla skönt nu. Äntligen vågar vi bjuda hem lite kompisar. Det har varit så stökigt och skräpigt tidigare. Nu har jag ingen bebis längre. Mitt yngsta barn är fem år. Småbarnsåren börjar försvinna. Jag har varit småbarnsförälder sjukt länge eftersom de flesta jag har gett mig i lag med har haft småbarn. Det är ju mycket mysigt, men lite tröttsamt i längden. jag är i alla fall väldigt glad över att se mina barn så nöjda över sina rum.

Kalashelg.

Två gånger om året fyller de fyra barnen år. I onsdags fyllde den äldsta 16 år och på onsdag fyller den yngsta fem år.

16-åringen fick önska sig god mat så vi beställde Indisk mat, sedan fick hon hänga i sitt nya rum. Fyraåringen ville bara bjuda tre kompisar på sitt kalas vilket gjorde att vi tog beslut om att ha ett kalas på ett lekland. Det behövde dock vara mist 8 barn på kalaset så det var bara att bjuda fler. Så den ekonomiska aspekten sprack.

Det blev ett lyckat kalas, men annorlunda. Vi lånade ett piratrum en liten stund, barnen ville ju knappt äta, de ville ju leka, sedan spreds alla för vinden. Fyraåringen hade de finaste kläderna han visste på sig, begravningskavaj, Star Warspyjamas och fotbollsstrumpor. Men kalasstället gav honom en tröja i present och det blev ju fin reklam.

I går hade vi det stora släktkalaset här hemma. Det blev ovanligt skönt för nu är alla de hundra barnen så stora så nu behöver man inte passa så mycket. Tidigare har det sett ut som ett slagfält. Nu lekte barnen parallell-lekar istället. De satt tysta utspridda, en del under bord osv och tittade på sina smartphones. Annars brukar kurragömma vara poppis i vårt hus men jag hade sagt att de inte fick gå ned i källaren eftrsom att alla mina grejer ligger utspridda överallt. Vi har gjort en omrokad i alla rummen och mina grejer blev liksom över.

Detta bjöd vi på. Jag brukar baka men beställa prinsesstårta. Denna gång gjorde jag en själv och det var det lättaste som jag har gjort. Det tog fem minuter. Jag ska aldrig köpa en prinsesstårta igen. Nu då mitt yngsta och sista barn fyller fem år har jag ingen bebis längre. Det är definitivt. I går tappade han sin första tand också. Då är det ännu mer definitivt. Han tror att han är fem år nu efter två fina kalas. Då jag berättar att han fyller fem på onsdag blir han arg och kränkt. Han känner sig stor nu. Så alla paket som jag har fixat kanske jag kan ge bort till någon annan.

Äldre inlägg