Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från juni 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Berikad i Österbybruk. Stina Wollter.

I går morse skulle de två äldsta barnen på det efterlängtade scoutlägret. Mannen kom hem mitt i natten från en spelning och jag hade satt klockan på väckning, dock bara för vardagar! Vi vaknade exakt den tiden barnen skulle vara vid scoustugan vilket innebar att vi inte hann att gör matsäck, men jag skickade med de pengar jag hittade hemma och några frukostmackor. Vi hann till bussen och jag kände mig som världens sämsta förälder. Vi som hade förberett allt så bra. Scoutföräldrar som bodde i närheten hämtade mat till mina barn. Nu hoppas jag att de får det bra.


Jag överraskade mannen med att åka på en dagsutflykt. Han var lite trött efter alla konserter. Jag måste ju berika mig och inte bara åka till Norrtälje hela tiden. 

Vi åkte till Österbybruk där svärmor har en pittoresk stuga. Jag hade inte varit där på 10 år, men vill snart tillbaka. Mannen fick vila där hos sin mamma. 


Även här fanns det en skog.

Och badplats med plats för det första badet. 


Och bruket i Österbybruk.

Men! Framförallt en utställning med Stina Wollters målningar och installationer.

Jag har följt henne på instagram och sett hur denna målning har vuxit fram. Jag har tyckt att den påmint lite om mig. Hon är förbaskat skicklig på måleri och har humor, djup och feminism invävt i sina alster.

Hon är en sann förebild på många vis.

Och inspirationskälla.

Och vem träffade jag mer? Jo, min gamla fotolärare! Jag blev så sjukt glad av alla möten. Berikad helt enkelt. 

 
Österbybruk är asgrymt!

Om du vill ha det där lilla extra i din vardag så följ Stina Wollter på instagram. Eller köp en tavla. Det är mitt mål! Och jag är mycket intresserad av att lyssna på henne  och hennes band.

Dunka dunka, huvuddunk och diskdunk.

I går festade jag till det och gick på klubb med min vän. Det var roligt och vi var på riktigt partyhumör. Det var mycket länge sedan som jag gick ut. 

 

Mina bröder har gjort omslaget till Imperial State Electrics nya album som kommer ut i augusti. GRYMT!

Därför var det lite intressant att se detta band på Debaser Strand. Han till höger på scen är jag mest intresserad av, tyvärr ställer jag mig alltid på fel sida av scen så jag kommer långt bort från honom.

De var så bra att jag tappade hakan och tungan. 

Även Radio birdman spelade. De var ascoola och såg nästan döda ut. De var mycket gamla men still going strong. Tänkte lite på mannen då jag såg dem.

För övrigt så väckte mannen mig kl sju på morgonen. Min enda sovmorgon på hela sommaren. Jag och min vän hade ätit middag här innan vi gick på konserten och vi hade inte diskat. Mannen älskar dock att diska, HÖGT, så mitt huvud dunkade i takt till diskskrammel och jag kunde inte somna om. Nu har han åkt till Bråvalla för att spela lite och jag ska sitta här och glo lite innan barnen kommer. Jag kom nu på att jag sa till en kille på konserten att han kunde swisha mig pengar för en skiva, vilket han gjorde, jag måste nog fixa lite med det nu.

Taggat med: 

Norrtäljetips, konstdetektiv och Drömkåken.

Nu har jag tyvärr sett klart alla nya avsnitt av Orange is the new black. Det känns lite jobbigt. Men, så var jag i Norrtälje, igen! Där mina föräldrar bor granne med fängelset.

Genast blev det lite mer spännande. Norrtälje tidning bjöd på ett hisnande löp. Förutom detta så beskriver jag ofta alla fördelar med Norrtan. Till exempel parkerade vi utanför polisstationen, vilket i sig är intressant för barnen som är uppväxta i en villaförort. Inom några meter hade vi kunnat råda bot på det där gigantiska Pokemonbegäret som sexåringen har haft länge och vi ett stenkast bort låg det nya museet där vi blev konstdetektiver och hittade olika saker i verken.

Sedan fick vi skapa själva då det är drop-in hela dagen i Studion, utan ledning.

Sedan åt vi på pizzerian vid polisstationen. Där åt min familj pizza varje fredag efter att vi hade varit på badhuset. Nu skådade vi hur badhuset rivs. Jag älskade det badhuset som jag nu har upplevt astråkigt. Men jag visste inte bättre förr.

Men då vi är i Norrtälje är vi mycket benägna på skogen. Denna gången hade jag med barnens cyklar vilket var grymt bra. De cyklade på elljusspåret likt en BMXbana.

Min mamma som älskar att fika och äta gott, liksom jag, fick jag med mig till Drömkåken i skogen. Mannen vägrar att åka dit, han gillar inte kitsch. Nu tänker jag att det är bra att han inte var med för då skulle han ha sett att Drömkåken hade likadan vaxduk som vi har, och då hade inte den varit lika populär längre.
 

Både bakelser och inredning ser ut som en härlig karamell.

Och även lekplatsen.

Vägen hit var minst lika upplevelserikt då en idyll sågs överallt. Åh, åh, åh, sa jag hela resan. Vi stannade och kände på det iskalla vattnet

och vi såg en urinvånare, typ Alfred som hässjade hö eller något.

Vi avslutade det hela med lite mys framfött TVn där Carola uppdagade sig som, jag vet inte vad. Jag är berikad igen. I det lilla.

Kiss i sängen och ha det bra.

En del tycker det är asäckligt att använda samma säng som sin kille har "pip" med andra. Trots att det var innan en själv. Min kille hade en sån väldigt dyr och fin säng, minst 20.000 kronor inköpt för ca 16 år sedan. Jag tyckte inte att det var äckligt, bara skönt med en inkörd och mjuk säng. Men, denna säng har blivit sjukt sunkig med åren. Välling, kiss, blod, mjölk och andra vätskor har sugits in i den dyra madrassen.

Så, eftersom att barnen är så stora nu så det inte borde komma kiss i sängen i alla fall, köpte vi till slut en ny. Under ett tag hade jag lagt en uppblåsbar madrass på den gamla sunkiga sängen. Det var jätteskönt men lite konstigt. Den nya sängen blev en "billig" en, från IKEA. Det som var så grymt var att vi åkte dit sent en vardag kväll och fick en sänginstruktör för oss själva så länge vi ville, barnen var på leklandet. Vi skrev upp alla artikelnummer och åkte hem för att vänta på att bli rika. 

Då vi hade stålar åkte vi till IKEA och plockade ut alla delar, istället för att trängas och kolla ut en säng tillsammans med alla andra på helgen. Det värsta med detta var nu att mannen som är en perfektionist då även måste köpa nytt golv till sovrummet! Och nya väggar, tak och inbyggda garderober. Jag fick en hastig depression då jag förstod det underliggande syftet. Jag har vart med förr. Han vill ha en anledning till att kasta bort mina arvegods! Som till exempel vagnen som min mormor låg i för över 100 år sedan och sminkbordet som jag använder till klädförvaring!

 Men, mannens planer har inte utvecklats ännu. Däremot så har jag insett att jag har massa kläder som jag inte ser då de varit intryckta i en garderob. Så jag sålde min garderob och funderade på att ha en sån där modern klädhängningsgrej som står på golvet. Då ser man ju allt! Och det blir dammigt. Men eftersom det var lådor under den nya sängen så funkade det inte att ha något under sängen. Då tänkte jag hänga upp en pinne i taket med taket är bara av papper, så det gick inte heller. Då hittade jag en skena för 50 spänn på IKEA! Två såna utgjorde min nya garderob som jag är sjukt nöjd över.

Den andra garderoben sålde jag för tundra spänn, värd över 1000 kronor. Jag fick gå ned i pris för att jag hade limmat på en dyr tapet, 600 kronor metern. Efteråt kom jag på att jag kunde sparat den fina tapetserade dörren och bytt den mot en vit som stod i ett annat rum. Så hade det varit en win-win situation. Nu blev det en lose-lose situation. 

Den gamla exklusiva EKENsängen försökte jag att skänka utan resultat. Så nu är den kastat på tippen. Det känns fruktansvärt! Men den hade gjort sitt. Den nya är invigd genom att ha blivit nedkissad tre gånger! Men fortfarande är gästsängen den skönaste så där sover jag helst.

Midsommar 2015.

Det känns som att jag lägger ribban lägre och lägre för varje midsommar. Tidigare år har jag jobbat ihjäl mig för att hitta på festliga lekar och plocka blomster till stången och städat inomhus trots att vi ska vara utomhus. 

Detta år hade vi bara de två yngsta barnen då den äldsta var med sin mamma och den näst äldsta är i Luleå med mål att se björnar!😂 Vi blev åtta vuxna och sex barn. Två stycken ettåringar och en två och etthalvtåring och två fyraåringar och sexåringen. Jag hade glömt bort lite hur det var med de där små barnen. Förutom att de är supersöta så ville de ju undersöka allt! Och då det regnade konstant var vi endast inne vilket innebar att jag fick städa min ateljé som även är en matsal.

Och planen att gå till den allmänna midsommarstången ställdes in men förra året tillverkade jag en med fejkblommor som varar år till år  den passade perfekt på vår malplacerade strippstång. 

Eftersom barnen ändå sprang runt så fångade vi upp dem till dans i Bosse Larssons anda. Som tur var en av gästerna inte bara musiker, utan även förskollärare, så det blev helt plötsligt en förstaklassig performance med massa nya barnläkare jag inte var bekant med sedan tidigare.

Jag bakade två olika tårtor som jag är stolt över. Jag bakade en tårtbotten själv. Blandade grädde och hallon som fyllning. Grädde med jordgubbar på ( klassiskt, jag vet) och topping av riven vit choklad. Kladdkakan hade jag cocos till istället för ströbröd. Som smaktillsatser hade jag kaffe, lakritspulver, chili och havssalt. Och ett lager med en kräm av sirap, socker, lakritspulver, grädde, cacao och smör.

Idag vill jag äta rester och titta på en svartvit film. Nu börjar mitt sommarlov. 

Nu är denna termin slut och jag gråter över alla barn jag aldrig får se igen.

  

Nu går jag på semester. Nu ska jag pusta ut och njuta av att vara med mina egna barn. Denna termin har jag haft 25 utvecklings och avslutningssamtal, vilket har tagit nästan all min planeringstid. 

 

Det känns så konstigt denna termin. Det är första gången som mina förskolebarn försvinner bort. De börjar i skolan på olika vis. Denna grupp har jag följt under 2,5 år. Det har hänt så mycket med dem. Det har varit så fantastiskt roligt, och vilken ära! Jag har haft nior som har gått ut tidigare, men en del av dem la till mig på facebook efter jag var deras lärare.

Här om dagen grät jag en skvätt, inför mina egna barn. Då sa mina egna barn tröstande, att du har ju oss. Så klart jag har det! De bästa jag vet. 

Men det är ändå konstigt så mycket jag har lärt förskolebarnen, skapat med dem, stöttat dem i konflikter och framförallt varit på massa utflykter. En gång i veckan har vi haft matsäcksutflykt till något ställe.  

Det lustiga är att de troligtvis inte kommer att minnas mig. Men jag hoppas att dessa 33 barn har upplevt denna tid som positiv också! Nyligen då vi gjorde olika djursteg hem från skogen så utbrast ett barn ;-det här är världens bästa förskola! Och det är härligt då barnen verkligen uttrycker det själv, för att sätta ord på något som egentligen är självklart för dem är ju väldigt stort.

Dessa barn har haft en fantastisk förskoletid. Det tycker jag verkligen. Att inte ha en gård att bara springa ut till är komplicerat, mest för pedagogerna. Det är väldigt mycket planering bakom för att få det att gå ihop. 

Men, att få ut och se så mycket som dessa barn har fått, har ju varit fantastiskt. De har lärt sig att gå massa, åka kommunalt och gå i trafiken. De har upplevt så många museum och teatrar som vi sedan har arbetat mycket med på avdelningen. Då den Indiska presidenten var på besök så såg vi hela bilkortegen. Annars ser vi ridande poliser och framförallt många turister, främst i Gamla Stan. 

En av de roligaste sakerna med att ha varit med samma barngrupp länge är att se dess utveckling. Något som jag fascineras av är deras fantasi. Jag upplever att vi har lite spartanskt med leksaker. I alla fall jämfört med mitt överdrivna hem fyllt med leksaker. Men barnen har inte klagat en sekund. De är mycket inne på rollekar och rörelselekar. Musik, dans, teater, att hjula osv kan barnen göra utan massa leksaker. De blir mer kreativa utan massa färdiga leksaker. 

Polisboja och dator-fyllda med liv.

Jag kommer att undra hur det går för dessa barn hela livet. Jag vill verkligen veta vad det blir av dem! Det är ju lättare att hålla kontakt med kollegor.

 I förrgår hade jag en återträff med mina gamla kollegor, de fantastiska personer som är värda en guldram. Livet går vidare helt enkelt, vi tog en aftonpromenad.

Tranströmers begravningsblommor vilade på barnens lekplats. Dessa barn är ju mycket bekanta med Tranströmers Haikudikter.

Trevlig midsommar säger jag och tänker på det där barnet som gav mig den skönaste kramen någonsin, en ärlig kram och ingen ville släppa taget.

Skäggpondus eller generande hårväxt?

Då jag var ca 8 år, min storebror var tio och min lillebror var 4 år sa min mormor att hon trodde att mina bröder skulle ha skägg då de blev stora. Jag tyckte att detta var fruktansvärt sagt av min snälla mormor. Jag var barn på 80-talet och tänkte då på de som var lite omoderna, som fortfarande hade den håriga 70-talslooken. Men idag är det ju oerhört modernt och jag tycker att det är mycket snyggt! Det är lustigt hur man kan vänja sig vid vissa moden, kanske först bara acceptera, sedan gilla och sedan tycka att det är assnyggt!

På min avdelnings är det 8 personer. Fyra kvinnor och fyra män. Hälften av männen har skägg. På mitt jobb är jämställdhet en självklarhet. Vi jobbar för att alla har rätt att få vara som de vill, alla är lika mycket värda oavsett något. Då den ena, mycket trevliga, kollegan började hos oss i januari hade han inte mycket skägg. 

Men under terminen har det vuxit och vuxit. Jag har inte tänkt på det så mycket, typ alla har ju skägg. Skönt att inte behöva raka sig. Men, tydligen hade min skäggkompis tänkt och framförallt känt en del om sitt skägg.

Det är nu första gången som han har sparat ut så här mycket ansiktsbehåring. Kollegan upplever att han genom skägget får kontakt med en känsla av "Jävlar anamma" och "Dont fuck with me!". Skägg förknippar han med manlighet, att känna sig "större", och förvänta sig mer respekt än då han inte hade skägg. En mer pojkaktig look, utan skägg, förknippar han med den del av sig själv där han knappt vågar be att någon "skickar mjölken" över matbordet. Ett skägg enbart gör ingen man. Men för kollegan inbjuder skägget ändå till en en primal bakgrund och kraft. 

Min kollega hänvisar till att det finns mycket skrivet om detta, vilket jag vet! Jag förstår att inte bara min kollega har denna upplevelse i anknytning till sitt skägg. Sist jag läste något om skägg var det om alla bajsbakterier som trivdes bra likt tandtroll i tänder som inte sköts. Jag frågade kollegans partner om vad hen tänkte kring sin killes nya manliga look. Hon sket i bajsbakterierna och tyckte nog att han var mest snygg med hade lite svårt att komma åt läpparna och även några uppskattade gropar runt munnen hade gömts i håret. Det där med läpparna har jag tänkt på då jag sett Alexander Bard.

"Vanliga män som för bara några år sedan ängsligt hade rakat av sig för att passa in i pojkidealet låter nu de små fjunen på hakan växa fritt. Snart kanske vi till och med kommer se skäggiga skyltdockor i butiksfönster.

Ansiktshår är en symbol för manligheten. Skägget var historiskt en symbol för den vise (mannen), den intellektuelle (mannen) och den arbetande (mannen). Men nu för tiden så har skägget blivit en symbol för den ovårdade (mannen) och den galne (mannen)."

"Skägg anses vara en sekundär könskarakteristiska och är starkt förknippat med manlighet. En undersökning visade att kvinnor bättre tycker om män med helskägg än om slätrakade män. Kvinnorna enligt denna studie ansåg att skäggiga män generellt sett sågs som mer sympatiska och sexigare.[1] Detta resultat kunde förklaras dels genom att männens ansiktsdrag doldes av skägget vilket gjorde att de tillskrevs mer subjektiva egenskaper, men även studiens urval av kvinnor." Wikipedia.

Då måste jag ju undra hur pondusen är för kvinnor med skägg? Hur ser folk på dessa? Inger det lika mycket respekt? Det borde ju ge ännu mer eftersom att det är lite ovanligare! Då jag ser kvinnor med lite extra mycket mustage, de som inte tar bort den (vilket jag självklart tycker är helt frivilligt och vilket jag inte lägger någon värdering i) utan stolt, eller omedvetet, eller jag-bryr-mig-inte bär sin ansiktsbehåring tänker jag själv -Coolt, bra, säkert bra självkänsla, vilket gör att jag får respekt för denna kvinna. Självklart hade jag haft respekt för någon utan mustage också, men jag vet att många tycker att det är äckligt med kroppsbehåring på kvinnor, en del kallar det även för generande hårväxt! Vilket är ju precis motsatt hur behåringen på männen ses som!

Den bästa helgen någonsin!!! Väder och flyt spelade in.

Alltså, jag är en jävla gnällspik som fokuserar på alla tråkigheter mycket. Men, jag fokuserar även på allt det roliga. Nu känner jag mig mycket glad och vill gärna dela med mig om det. Jag har haft en grymt bra helg. Men, den började med att jag fick böter då jag hämtade barnen. Jag sprang efter bötesbilen som erkände att de bara varit där en kort stund och bestämde sig för att vara snäll mot en fyrabarnsmamma som ville ha en härlig sommar med sina smutsiga barn. Det var ju positivt!!! Själv hade jag min hemsydda, lite för tajta bananklänning, dagen till ära eftersom vi var på väg till jobbfest. Min kollega kallar mig för HannaBanana, så jag tyckte att det var trevligt att bjuda lite på sig själv en dag som denna.

Sedan ringde dottern i sista sekund, som skulle utomlands, och ville ha sitt pass. Och det hittade jag på en gång! Skönt, för sedan drog jag med mina andra barn till Långholmen där mina jobbarn skulle ha sommaravslutning. Jag förklarade länge för mina barn hur viktigt det var att de skulle uppföra sig då mina kollegor och barn med föräldrar skulle vara där. Och eftersom att jag jobbar i förskola så borde ju mina barn vara mycket väluppfostrade osv… Det var så trevligt och för första gången fick jag presenter av barnen (föräldrarna)!

 
Det som också var trevligt var den dignande knytisbuffén och berget med alla solnakna personer. Dit upp fick jag gå många gånger och valla ned alla barnen. Barnen brydde sig inte så mycket, de satte sig i mitten av alla nakna och åt picknick i lugn och ro. Sedan hittade mina barn ett annat berg som de klättrade upp och gömde sig i. De ville gömma sig för sin pappa som tyvärr kom då hela kalaset var slut, så barnen fick sitta där länge.
Sedan gick min familj ned till vattnet och köpte glass och kände på vattnet. Vi var verkligen som en lycklig familj. OCH vädret var fantastiskt!
Sedan åkte vi hem och såg på tre avsnitt av ORANGE IS THE new black. Sällan har jag haft en bättre dag! Det var lite för lite sex bara.
Igår åkte mannen på miniturné så då tog jag barnen till mitt Neverland där min bästis bor. Då hade jag också flyt. Det har aldrig gått så fort att köra förut. Förra veckan tog samma väg dubbelt så lång tid. Det var inga köer alls nu trots att alla varnat på grund av det prinsliga bröllopet. Och, bara en sån sak är oerhört skönt då man åker i värmen med massa barn vars största intresse är att bråka. Och av en slump så hittade jag en 40 år gammal tidning med kungen och drottningens bröllop. Den kanske är värd massa stålar!
Hos min vän var det underbart som vanligt. Barnen blev som förbytta och hade det mycket härligt och var oerhört självständiga.
Min andra bästis hade med sig sin treåring. Vi tyckte lite synd om henne som fick springa runt och jaga sitt barn hela tiden. Men, jag har ju gjort detta under 13 år! Nu var det första gången jag var borta och kunde slappna av! Vilket gjorde mig mycket lycklig. Jag har ju varit ensam oerhört mycket med barnen. Mannen har inte varit med på många utflykter. Så det är bra med lite perspektiv! Nu är livet så mycket lättare! Och jag är glad över detta!!! Så glad så att det inte finns ord. Jag kommer aldrig att skaffa ett till barn!

Jag kom att tänka på den gången då jag var på samma ställe. Det var vinter och jag var höggravid. Skulle föda fyraåringen efter en vecka eller så. Mannen var på turné. Jag hade min då 2,5 åring och min då 7,5 åring med mig. De var så bråkiga så vi fick gå ut och springa av oss. De andra var inne i huset. Mina barn skulle gå ned i en håla under huset! Jag försökte styra upp allt, men det var inte så lätt med en så stor mage. Jag halkade och slog mig då jag försökte trycka mig ned under huset. Sedan grät jag. Det var så fruktansvärt. Jag gråter sällan, men jag kände mig så maktlös. Men, nu behöver jag inte uppleva såna saker mer. Detta blir en bättre sommar än någonsin då mitt yngsta barn är 4,5 år!

Och barnen älskar detta ställe med djur och natur. Tioåringen som älskar björnar gosade med den uppstoppade björnen som fanns i ett av husen...

Då vi skulle åka hem fick jag massa gigantiska rabarber med mig! 

 

Som jag genast gjorde hallon och rabarbermarnelad av. 

 

Det hade jag aldrig kunnat gjort om mannen inte var på miniturné. För då hade jag behövt att städa först. Men nu ville jag bara ha roligt! Nu ska jag packa alla barnens väskor för de ska åka på minisemester under fyra dagar och tre nätter. Vi har ju en inneboende från USA här, vilket är lite så där, under de enda dagarna som vi har barnfritt på hela sommaren. Jag vet inte riktigt hur de pratar i USA, men jag sa till honom att we never have time for private moments so if you can sleep somewhere else just one of these nights? Då sa han att han kan sova borta alla dessa nätter, då sa jag, No, we will not have so much fun, its enough with one time! Jag tyckte att han var förstående! Bättre att vara ärlig än att vara irriterad. För övrigt är gästen mycket trevlig och jag kan öva min bad engelska!

Sommarrakat.

Jag har nu köpt en rakapparat. Den är främst till huvudbehåring. Jag har av någon anledning inte trott att jag behärskar en sådan. Men min vän som rakade bort lössen i min nacka tipsade om att jag skulle köpa en sådan. Och vips så hade jag sparat in massa pengar på att slippa låta barnen gå till frisören. Först ut var pappa som nyligen sparat ut skägg. Vi hade mycket roligt och tog bilder på steg för steg på olika skäggfrisyrer. Till slut var allt borta!  

Sexåringen hade börjat att klippa sig själv lite… igen. 

Dikt till skalpen på sidan i luggen! Det enda jag kunde göra var att raka mohikan, vilket är snyggt tycker jag.

 
Tioåringen har själv kallat sig för en Östermalmare. Men ville klippa sig till skolavslutningsdagen. Jag försökte säga att det skulle vara bra om vi hade några dagar på oss… ifall det blev fel. Men han ville överraska kompisarna så så blev det.

Skolavslutningen var fin. Många avskyr då man har lika kläder på sina barn, jag tycker att det är grymt praktiskt då jag känner igen dem lättare. Storesystern har en likadan skjorta. Jag sprang mellan alla barnens olika firande för att sedan springa till mitt jobb där jag jobbar till kl 18 just denna dag. Mycket dåligt samvete fick jag då alla andra barn skulle till Grönan eller fika eller något annat roligt. Mannens nya chef hade råkat boka en jobbresa till ett annat land just denna dag, så hen missade också sina barns avslutningar. 

Detta innebar att vi fick ha barnvakt. Vilket barnen älskade då det var deras gamla Aupair som kom. En annan som kom var en bekant från USA som visst skulle sova hos oss i tre veckor… Så nu har jag köpt ett draperi till sovrummet. Vi har ingen dörr där och jag vet inte vad de i USA tänker om nakna kvinnor. De kanske har andra koder där. Det är så varmt på övervåningen så jag måste sova naken. Jag är glad över draperiet, mannen tycker att det är det fulaste som han sett. Men det är kul med inneboende. Så har jag någon att prata med!

Igår hade jag med tioåringen till jobbet. Det var verkligen mycket mysigt. Vi gick förbi en butik i närheten och besökte en med samma ovanliga namn som mitt barn har. Det var så roligt. Mitt barn har inte alltid uppskattat sitt ovanliga namn, men nu gör han det! Ja, sommaren kommer.

Folkets hus. Rucka.

Högdalen är mitt Centrum. Det är där jag bor nära. Det är där jag går på badhuset. Det är där jag och Tina har haft Artyparty för barn. För ca tre veckor sedan såg jag på facebook att i den gamla skolan, där det sedan varit bibliotek, folktandvård och second hand, nu har blivit ett FOLKETS HUS. Alla var välkomna för att diskutera dess framtid och om en hade förslag på aktiviteter. Stressad som jag är läste jag nog inte riktigt noga.

Jag hade naturligtvis många förslag och såg min chans att kunna ha olika typer av skapandekurser där och Artyparty. Och tjäna lite extrapengar. Jag åkte upp till Högdalen och gick till den övergivna byggnaden, som var full av folk! Jag hade inte riktigt förstått vad det var frågan om innan jag kom dit. Det var verkligen hur mycket folk som helst, olika typer. Jag möttes av ett stort VÄLKOMMEN på marken, men även av Folkets hus vänner. Byggnaden var ockuperad. (Detta har det utvecklats under dessa veckor och det finns mycket att läsa om det).

Högdalens vänner älskar Högdalen. Vi har fått nog av att våra liv styrs av aktörer som är ointresserade av de drömmar och önskemål som vi som bor här har .

Alla var vänliga, hjälpsamma. Alla arbetade på detta ställe, sitt ställe. Det fixades ett rum där det bara var att ta kläder, eller/och lämna kläder. Ett barnrum byggdes upp, en ateljé. Ett kök. Det var städat och välordnat. Alla tog ansvar. Det var bara jag som stod där handfallen. Jag visste inte riktigt vart det där mötet var som jag hade tänkt att gå på. Och var detta för mig? Det stod listor om vilka som skulle vakta på nätterna. Folk bodde här! Jag skämdes lite eftersom jag faktiskt har ett hem och mycket annat ordnat för mig.

Men! Denna atmosfär som rådde i Högdalens nya Folkets hus har jag sällan upplevt. Här var alla välkomna, alla lika mycket värda. Jag kände mig hemma. I alla andra sammanhang finns ofta en norm hur en ska vara för att bli lika mycket med. Konstnärssammanhang, scoutsammanhang, mediasammanhang och normkritiskasammanhang! Här kände jag mig hemma. Det var underbart! Jag åkte hem och funderade. Det skulle ju vara grymt trevligt att lämna mitt liv hemma och flytta in i Folkets hus, och vara en i gemenskapen. För här var det inte en ledare, alla var vänner till Folkets hus!

Jag återkom på lördagen. Då hade jag två barn med och en vän med sin familj. Denna gång vågade jag ta en tur i de enorma lokalerna. Det var verkligen som en gammal skola där inne. Fantastiska betongreliefer på väggarna, en gympasal som nu var sovsal och ett duschrum. Det stod lappar om att en var välkommen att gå runt överallt, såklart. Detta var ju allas. Men, det stod att det inte var så mycket att se överallt och att elen inte fungerade överallt. På en liten lapp stod det Discorum. Vi gick dit. Det var inget där, men i detta lilla rum fanns en dörr som ledde till ett mycket stort rum. Ett Discorum.

Där stod en person som försökte koppla in ljud och frågade om vi ville hjälpa till att dekorera väggarna. Väggarna var redan mycket prydda, men ordet FUCK tyckte hen att vi skulle göra något åt. Det fanns ju inget material direkt, sånt fixade ju så klart alla själv. Och jag hade tyvärr inte med något. Men vi fixade en spritpenna och försökte ändra ordet FUCK till RUCKA. 

Sedan fick barnen gratis ansiktsmålning, betala om en vill. Även ett fikabord bjöds det på. Betala om en vill. Vi ville betala. 

Det fanns massa informationslappar överallt. Och varje dag kan en skriva upp sig på en lista för att hålla en workshop som yoga, dans, media, film, historia, matlagning. Jag vill gärna skriva upp mig på frottage. 

Det vore hemskt roligt i dessa lokaler. Jag ska bara fixa lite tid, och mod. Och, jag vill även bidra med massa material till Folkets hus, men, Jag vet ju inte om det blir kvar. Det finns massa mer att läsa om detta utopiparadis! Jag hoppas verkligen att det får vara kvar för FOLKET! På ett eller annat vis.

Äldre inlägg