Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från april 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Hannah Grees. Pensionärsfotograf?

I söndags skrev jag om en klasskompis från Konstfack och idag vill jag berätta om en annan. Vi var ju väldigt tajta i vår klass. Vi var tillsammans var dag under 4,5 år. Många umgås jag med fortfarande och Hannah Grees är en av dem! Hon är en av de få som fortfarande arbetar som bildlärare och stöttade mig oerhört mycket på alla vis i höstas då jag var bildlärare på fredagar.

 Bild: Hannah Grees.

Vi träffas alltid på somrarna, i Roslagens famn på en idyllisk ö. Då fotograferar hon stämningsfulla porträtt. Det är väldigt roligt att få någon bild då och då eftersom att jag sällan annars blir på bild. Det tråkiga är, tycker jag, att Hannah inte har facebook, det blir så svårt att hålla kontakten då. I alla fall den där nära men kanske ytliga som man oftast har tid med. 

Bild: Hannah Grees.

Däremot så har hon Instagram (#lillacowboyapan) och la upp en trevlig bild där för ett par dagar sedan. Hennes man har dock facebook och delade bilden på det gamla paret på sin sida. Många vänner uppskattade den fina bilden med två äldre personer som tillsammans bar en matkasse. Den delades och delades! Drygt 35000 likes! Nyheter24 och Aftonbladet hörde av sig till Hannah och har använt sig av bilden.

"Hon var ute och gick på Hornsbruksgatan i Stockholm när hon hamnade bakom ett gammalt par som hjälptes åt att bära en kasse mellan sig. Hon tog bilden och skickade den till sin man som la upp den. – De ser så genuina ut, och det är något med äldre personer som väcker känslor. Bilden är så ren, säger Hanna Grees till Aftonbladet."

Jag var ju tvungen att fråga Hannah lite om detta! Just eftersom att hon själv har valt medvetet att inte ha facebook. Och är bildpedagog! 

Jag - Vad tycker du om att din bild har spridits något så kolossalt? (med lite avundsjuka i tonen)

Hannah -Jättekul att den delats så mycket. Bilden lämnar inte ut någon och har en positiv verkan och folk blir glada av den! Så toppen!

Jag- Vet dina högstadieelever om vilken fotografkändis du helt plötsligt blev? Hur har ni bearbetat detta?

Hannah- Ja, jag har pratat med eleverna om detta och de tycker att det är skitcoolt att det blivit så stort! Vi har pratat om vilken typ av bilder som man lägger ut på sociala medier, vad man säger med dessa och hur man faktiskt kan påverka eller ofrivilligt säga något med en bild pga spridning!

Jag- Vet de två personerna, som jag och många andra tolkar som ett gammalt par, om att de är med på en bild som setts av mer än 30000 personer?

Hannah- Paret är ovetandes men de borde bo i mitt område eftersom de handlade där. Så ser jag dem så haffar jag dem!

Och nu sprider jag bilden lite till! Och några fler härliga ögonblicksbilder som Hannah har fotograferat. Värme, kärlek och sommar!

Bild: Hannah Grees.

 

Bild: Hannah Grees.

 

Bild:Hannah Grees.

Taggat med: 

Söndagspersonen Cecilia Pettersson. Ack Värmeland du sköna!

 

Under mitt första år på Konstfack hade jag en klasskamrat, Cecilia Pettersson. En av våra sista kurser ihop var textil, rapportering, mönster, screentryck. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, så jag gjorde en blomma och sydde en kudde som har legat i sängen som prydnad sedan dess. Jag minns att Cecilia var något mer ambitiös och hade den rätta känslan. Jag minns att hon länge satt och funderade på vilken grön nyans hon skulle ha i sitt tryck. Själv slafsade jag på det som blev över… Cecilias mönster var mycket intressanta och vackra !

På sommaren besökte jag tillsammans med några andra klasskamrater, Cecilia i hennes stuga i Värmland, ack du sköna. Vi hade en mysig weekend ihop i skogen vid sjön och efter detta gick Cecilia vidare till Högskolan för design och konsthantverk. Men jag har följt henne via facebook och instagram på #vejacecilia. Och det är tydligt att hon inspirerats just av Värmlands skog och natur.

Det roliga är att flera instagramkonton som jag följer har de trevliga och glada kopparna som Cecilia har gjort för House of rym! Så jag ser hennes alster poppa upp här och där. Nyligen var det en tävling på just instagram där man hade chans att vinna Cecilias kudde "firforest", alltså granskogen. Den ville ju jag vinna såklart! Jag älskar ju skogen och denna var så estetiskt cool. 

Och jag vann!!! Så nu vill jag ju gärna visa kudden här! Den säljs via finelittleday.com. Den finns också som tapet hos photowall där den ingår i kollektionen curated by finelittleday. Så, nu är det nog dags att kasta ut min egen gamla design, från 2002, och ha lite fräscht. Tack Cecilia, jag är väldigt glad! Nu kommer jag nog att sova gott! Den är så mjuk också! Och jag kommer ännu närmre naturen. Back to nature! 

Och önskar dig lycka till! Du är grym💪

Mamma-mage-dagen imorgon! Karin Björkegren Jones och Zendium!

I går kommenterade en kollega att hen kunde bära en korg fylld med saker ut till lekparken. Jag sa -äh! Ryggen skiter jag i nu! Så känns det. Jag har lagt massa tid på ryggen, läkare mediciner och andra hjälpmedel. Om ryggen skulle bli bra så krävs sjukskrivning och operation, och det är lättare sagt än gjort, därför så skiter jag nu i ryggen och identifierar mig som frisk och kör på som jag har gjort under alla år tidigare.

Så idag står det i Metro att det är mammamagedagen imorgon! Så detta tar jag och hedrar med en mammamagebild! Detta betyder inte att jag är gravid, fast man skulle kunna tro det, jag ser helt enkelt ut så här efter att ha burit barn i min mage tre gånger. I Metro står det om en kvinna som fick in massa fingrar mellan magmusklerna, dessa har alltså särat på sig och ut hänger tarmarna. Jag minns då min brorsa skulle känna på min mage och han kände ända till ryggraden, sa han. Sjukt äckligt, och träning är inte alltid det som hjälper. Utan operation. Eller bara leva med att tarmarna hänger ut och att folk undrar om jag är gravid och när jag ska få en liten flicka… Jag får fösöka att inte skämmas i alla fall.

Och det står även om att förlossningskador är vanliga och man sällan får hjälp. Jag har tidigare skrivit om att jag har opererat mig efter en sådan, men jag har ju inte skrivit vad mitt problem är, eftersom att det är skämmigt och skamligt. Ryggen kan jag däremot prata om hur mycket som helst. Den är inte tabu. Och i tidningen får jag också bekräftat att detta hör ihop, ryggsmärtor och obefintliga magmuskler.

Men, då är jag glad över att jag har en så inspirerande vän som Karin Björkegren Jones. Jag har varit på knipyoga hos henne, och har fler av hennes härliga böcker. Nu har hon gjort 23 knipfilmer tillsammans med TENA! Och det är sjukt bra att problemen uppmärksammas och att stöd fås! Heja Karin! http://www.lightsbytena.se/trana-underlivet/knip-med-karin-bjorkegren-jones/

Precis vad jag behöver! För övrigt så ska jag nog återkoppla med snippdoktorn innan jag orkar satsa på ryggen igen. Jag har själv ett stort hett tips angående omvårdnad. Jag är sjukt glad över detta! Förra veckan var jag till tandläkaren på rutinkontroll. Första gången under hela mitt liv som jag inte hade hål!!! Jag har alltid ca tre hål men denna gången hade jag inget! Trots att jag hade början till hål förra gången. Jag har även funderat på att dra ut alla tänder för att ha löständer som jag slipper att laga. Men nu behöver jag inte det!  

Det började i somras. Jag har lidit av afte. Blåsor i munnen som uppstår vid stress. Kratrar som gör sjukt ont så att jag knappast har kunnat prata eller äta. Jag blev tipsad om att prova Zendium tandkräm. Jag har inte fått någon blåsa sedan dess! Jag har ibland känt att det har börjat att försöka komma en blåsa men den har snabbt försvunnit! Mycket positivt. Jag kan inte annat än tro att det är Zendium som har hjälpt mig att bli hålfri!

Helg i teatertema.

Jag tänker på att utseendet spelar stor roll för hur andra upplever och bemöter en. Jag brukar sällan göra något åt håret eller smink. Kläder har jag ofta på mig men typ det första som jag hittar bara. Jag har känt mig lite sliten på sista tiden och tänkte att mina glasögon kunde pigga upp ögonen lite. Jag har inte använt dessa på länge då jag upplevde att jag tappade min identitet med glasögonen då jag fick höra att jag är "hon med glasögonen".

Men! Nu då jag ville ha dem, så hittade jag dem inte för dottern hade tagit dem hem till sin mamma. Dottern tyckte att gallerna var så coola! Jag trodde aldrig att jag skulle få tillbaka glasögonen men det fick jag till slut. Fyraåringen tyckte inte att jag var cool, han sa att jag var ful! Men det gjorde inget för jag begav mig mot Dramatiska institutet där min svägerska utbildar sig till maskör. Jag är oerhört stolt över henne och tacksam över att jag fick vara hennes provdocka.

Denna bild smsade jag till mannen, som ett bevis för vart jag var. Han skrev "fint". Han trodde att detta var resultatet, fast vi inte ens hade börjat att göra om frisyren! Jag har ju för det mesta en knut uppe på huvudet för att minimera loppbesökare, vilket finns mycket i min bransch. Jag vet även att mannen inte tycker att jag ska klippa eller färga håret. Men, jag har åsikter om hans frisyr också, vilka han ignorerar så varför ska jag ha som någon annan vill, jag måste ju ha som jag vill, eller som maskören vill.

Vi började att klippa av 20 cm. Typ. Och snagga nacken, både för att det är snyggt men framförallt reducerar lössen. Sedan fick jag en färgbomb som ska tvättas ur efter tre tvättar, men jag får se.

Och slutligen en tjusig och komplicerad frisyr som jag aldrig kommer att kunna att upprepa. Men det får bli den vanliga tofsen på huvudet, men nu mer uppiggad med rosa färg och lite nacksnagg! 

Tack kära svägerska! Du är grym! Mina barn tyckte verkligen att jag var fin och blev lite snälIare och gladare då de var tillsammans med mej. I sommar arbetar svägerskan på Dalhalla där hon gjort all mask! Jag har stora planer att åka dit! Det blir nog en upplevelse att se den föreställningen! En opera!

Jag var även på en teater i helgen. 

 

 Min coola föredetta kollega skolar om sig till skådis! Det var mycket häftigt att se henne som den berusade kuratorn Berit!

 Vi var några kollegor som gick för att beundra Berit. "När barnen socer" Regisserad av Joakim Nätterqvist från Arn. Jag har själv aldrig sett Arn. Det gick säkert en sådan tidpunkt på kvällen då jag har lagt barn. Sedan hade vi lite myspys.  

    

Katter och fåglar.

Min mamma tycker om att spara på fina godsaker. Då familjen var på resa till Portugal köpte vi där fina marsipanfigurer. Dessa fick vi äta två år senare då de nästan möglat bort. Det var jobbigt att vänta så länge då man var barn. Eftersom att mina föräldrar gillar kultur köpte jag små fina chokladbitar med olika sevärdheter på då jag var i Paris. Jag tänkte att det kunde vara roligt att titta på och samtala kring. Jag har påmint mina föräldrar flera gånger om att de får äta upp chokladen innan den möglar. Det lustiga var att det var ett litet hål i plasten till chokladen och så kände jag att flera var tomma, ingen choklad i. Det var pappa som smugit ut dessa ur plasten, ätit upp chokladen och sedan pillat in igen. Jag tycker att det var skickligt gjort.

Som sagt gillar föräldrarna kultur. Jag upplever att de har lite för mycket grejer kring sig. Tavlor är till och med upphängda nere vid golvet. Dessa två är lite överflödiga tycker jag.
 

Pappa har ramat in en bild som tioåringen gjorde för ca fem år sedan, på skoj. Idiot morfar står det… Och ett läskigt porträtt. Den gillade visst pappa. Men det är ännu konstigare med nästa inramning. En gång skissade jag av pappas katt på en liten lapp. Denna ramlade ned mellan något och blev skitig och lite möglig. Pappa tog och kopierade och förstorade den mögliga bilden och ramade in. 

Och på väggen bland alla andra bonader hängde en plastpåse. Jag som tycker att mina föräldrar inte ska ha så mycket överallt då man inte ser skogen för alla träden, frågade mamma vad poängen med den där påsen var. Äh, det var bara en mus som hon hade tagit från katten, men glömt att gå ut med den.

Den där söta katten, som min sexåring gillar. Han vill ha en egen katt. Men jag vill inte ha massa möss eller fåglar rännande inomhus, det räcker med alla andra som ränner. Men min pappa kommer att sakna katten nu då han ska bo på ett ställe där han få mycket hjälp. Vi var i helgen på en jättestor second hand i Norrtälje och kollade lite möbler till boendet. Vi passade på att köpa lite prydnadskatter som substitut. Sexåringen köpte pokaler för fem kronor styck. Det var lite bättre en den som vi köpte för 200 kronor på Buttericks!

Vi åkte och spanade in det där extrahemmet. Det var mycket mysigt med havsutsikt. Och ett samlingsrum inrett som en gammal affär. Supermysigt! Där skulle jag ha velat bo. Det verkade lugnt och skönt. Trevlig musik var det också.

 
Det låg precis bredvid det berget som jag ramlade nedför då jag gick på dagis. Jag hade glömt borta detta, men nu kom minnet tillbaka hur jag drog mina naglar längs stupet för att försöka att hålla mig kvar, men jag föll. Naglarna var nästan helt borta sedan. Nu växte där massor av vitsippor.

Jag hade mitt sista fredags-tillfälle i Studion med barn på Norrtälje Konsthall, men den 9-10 är jag där med Artyparty! Välkommen då! I fönstret hänger kinesiskt tuppmåleri, som min mamma hade en workshop i i påskas!

 
Jag hade sparat frottage-uppgiften till sista tillfället då jag tänkte att det skulle vara torrast ute på marken nu, men det regnade ju! Typiskt! Men vi gjorde frottage-collage inomhus och det blev verkligen superlyckat. Jag hade med sexåringen denna gång och det är så mysigt att ha barnen på tu man hand! Mannen var hemma med de tre resterande varav en magsjuk… Vi gjorde även tryck med tusch på spegel. Mycket bra! Jag är så glad och tacksam att jag har fått ha dessa tillfällen på Konsthallen, jag älskar det!

 
Sedan gjorde vi något som vi brukar göra i Norrtälje, vi matade fåglarna. Jag är strängt uppfostrad av min mamma att inte kasta mat till fåglar samtidigt man äter, eftersom de kommer och bajsar och förstör stämningen då. Därför var det extra pinsamt för mig då mamma satte sig bredvid en uteservering för att mata änder som inte existerade. Hon trodde att de skulle komma om man kastade i bröd i ån men det kom istället en flock måsar som skrek och sket.

Jag brukar sällan skämmas så här men till slut gick vi snabbt bort till ett annat ställe och där tappade sexåringen i hela plastpåsen med bröd i ån, så då la sig mamma ned på marken med en liten pinne och hängde sig över kanten för att fiska upp den, det blev oerhört stressigt och pressande för mig för nu fick jag hålla i morsan när hon låg där. Till slut la jag mig istället på kanten och fiskade upp påsen. Och då kunde vi alla pusta ut! Och njuta av det vackra vädret!

Liv och död.

För ett par månader sedan var min familj på besök. Min pappa har blivit lite sjuk och trött så vi satt i soffan och hängde. Helt plötsligt tog vi fram det ena musikinstrumentet efter det andra och alla spelade, till och med min mamma. Vi spelade till en början osynkat och sedan blev det "Amazing Grace". Det var magiskt och underbart, vi bara satt och hade det bra, utan att prata, så samspelta, kanske inte rent musikaliskt, men på ett rörande vis. 

Samtidigt som jag kände mig lyckligt lottad att ha båda mina föräldrar, så är det också en rädsla att förlora dem. Speciellt då sjukdom är inblandad. En av mina allra närmsta vänner har hastigt förlorat sin mamma, och det gör mig bara ännu mer påmind om hur skört livet är.

Dagen efter var jag på en oerhört fin men tragisk begravning för en ganska ung människa. Det var en gnistrande blå himmel, ett övermänskligt sken. I kyrkan spelades just "Amazing Grace". Det var så sorgligt. Så sorgligt att jag inte försökte tänka på något, bara vara tom i huvudet men närvarande.

Då jag kom hem på kvällen fick jag ett meddelande om att en i mitt tonårsgäng hade valt att lämna detta jordeliv just denna dag. Hen hade partner och ett litet barn. Trots detta var livet så pass tungt. Hen hade varit arbetslös under ett par år. Jag har aldrig varit arbetslös men förstår att det måste vara fruktansvärt, speciellt om man är vuxen och har familj att försörja.


På bussen satt två gymnasieelever bakom mig. De verkade inte ha träffat varandra på ett tag och den ena bredde på om att den skulle bli fotograf och flytta till LA. Jag blev lite provocerad av denna självsäkra människa. Sedan ändrades samtalet och de började att prata om hur svårt det var att få jobb. Alla de kände fick jobb genom kontakter, men ingen av dessa två hade en enda kontakt. Det enda de kunde jobba som var telefonförsäljare, men då måste man ju vara social, konstaterade de, och det var de inte. 

Eller jobba som barnvakt efter skolan. Det var asenkelt, sa de, jag blev provocerad igen. Det var bara att sätta på en film till ungarna, men om man fick jobb genom Nanny, då var det massa krav! Och det var ju asjobbigt för efter skolan är man ju trött! Då tyckte jag synd om dem igen. Minns att under gymnasiet gick jag och la mig efter skolan, åt sedan middag och efter den pluggade! Vilken press att behöva jobba också för att skaffa sig erfarenhet! Femårs erfarenhet vill arbetsgivare att man ska ha, sa ungdomarna. De sa också vilken press, konkurrens och depp det var. Livet!

Usch, jag tycker synd om de flesta. En del jobbar ihjäl sig och en del mår asdåligt för de inte har något jobb. Det är hemskt med dessa jobbrelaterade depressioner! Jag tycker att vi kunde ta efter till exempel Norge och Italien där i alla fall 100% arbete i förskola är betydligt mindre än här. Vi kunde dela lite på jobben, så hinner alla med att leva lite mellan varven också! Ta hand om oss själva och varandra.

Nu ska jag ta hand om min pappa. Nu ska han flytta till ett ställe där han får hjälp med sin sjukdom. Det känns som slutet för något stort, men det är ju också början på något nytt. Men sorgligt.

Bo och leva.

Nu har vi snart bott i vårt hus under åtta år. Vi jobbar och jobbar på det. Men det är massa kvar. Jag är lite extra glad nu då vi äntligen har tagit oss igenom dränering och fasadrenovering. För nu kan vi äntligen börja att bygga upp tomten. För mig är tomten den största delen varför vi har hus!

 

Då vi flyttade hit såg en del av tomten ut så här. Det ser ju trevligt ut med det gröna. Till höger, under garagetaket var då den lilla uteplts. Det var mycket mörkt och man ramlade alltid ned från plattorna rakt i brännässlorna. Till vänster går ett staket rakt ut, till vänster om den gula busken, som jag för övrigt tror var giftig. Bakom det staketet var det en gigantisk kompost. Min pappa var så snäll och kom hit och jobbade som en galning för att få bort komposten med tillhörande råttor.

Nu har denna del en annan form. Till vänster, istället för en kompost står en isolerad friggebod med el, denna har varit lekstuga åt barnen men ska nu bli min utomhusateljé. Till höger är ingen uteplats längre. Där har vi istället byggt som ett skjul för att ställa massa grejer. Och, det som blev färdigt i helgen! Planteringslådor. Så nu ska jag ta de där gamla groddna potatisarna från kylen och trycka ned i jorden!

Det bästa av allt! Här ska vilken sekund en altan byggas! Vi har bara haft massa bord stående här och där tidigare! Nu ska vi ha så där fint, och ropa på grannarna som kommer förbi -Kom och ta en kopp kaffe vetja! Härligt! Nu ska jag inte bara bo här, jag ska leva också! (jag ska bara förtränga att grannen sa att hen skulle bygga ut sitt hus så att vi får skugga på hela tomten) 

När barnen sover.

Nu har vi äntligen sett filmen Annie på bio! Barnen har väntat sedan i julas, och jag med. Den gamla goda klassikern Annie har jag sett massa gånger. Barnen med. Den är så bra. Bra musik och det är så härligt med tanken av att ens liv kan ändras tvärt. Även om det för det mesta händer på film. 

Barnen gillade den nya Anniefilmen lika mycket som den gamla. Jag tycker att den gamla har en coolare barnhemsmamma. Hon är så fräck, sexig och berusad. Jag känner igen mig i henne, förutom att jag inte är fräck, sexig och berusad, utan maktlösheten att ta hand om massa barn. Dock tar jag ju hand om min egna för det mesta.

I den nya Annie var det endast fem barn som bodde hos en fosterförälder. Lite mer anpassat till nutid. Det var samma musik fast lite extra smörsång. Mina barn diggade detta mycket, speciellt sexåringen som inte kunde sitta stilla i biosalongen och fick onda ögat här och var ifrån.

Det har varit en viss diskussion angående att det oftast är manliga huvudrollsinnehavare i barnfilmer och böcker. Och om det är tjejer som är huvudpersoner är de många gånger självständiga, starka och coola. Mer sällsynt med lite "lugna" killar.  

Nu har jag gått på bio två helger i rad med barnen där det varit självständiga, starka och coola tjejer som huvudpersoner. Mina barn har inte reflekterat alls, i alla fall inte sagt något över personernas kön, det är det bara jag som gör. Den andra filmen vi såg heter HOME. Den var bra. Handlade lite om utanförskap. Och båda barnen letade efter sin förälder. Deras utseende har också en viss likhet. 

Kommande helg blir det ingen barnbio för mig! Då ska jag gå på teater!!! Min före detta kollega skolar om sig till skådis och det är ascoolt. Jag ser fram emot att se denna kreativa person på Teater Tre om dysfunktionella relationer, sorg och kärlek. Jag ska gå med några andra kollegor. Gå du med!

Pyssel, skapande, konst eller DIY!

Jag har jobbat under påsklovet på förskolan. På fredagar har jag antingen jobb på Norrtälje Konsthall eller planering inför detta eller något annat. Nästa fredag är mitt sista tillfälle för denna gång! Välkommen!

 

I dag har jag haft planering, men jag hämtade mitt barn efter lunch på sin förskola eftersom att vi skulle ha gäster. Gästerna kom och vi hade det trevligt.

Jag var mycket peppad på att visa barnen ett mycket häftigt pyssel, som jag trodde skulle vara nytt för dem. Men gästerna var redan experter på detta och det var ju lite otur, men det var ännu mer typiskt att mitt barn kräktes vilket gjorde att mina gäster självklart flydde, snabbt. Stackars alla! 

Så jag har inget sånt speciellt pyssel att visa, men lite annat. DIY-tips till helgen kanske.

 Nagellack och ståltråd.

Omfixad pall. Tapetrester från köket fick pryda den trasiga AWAB-pallen.

Billigt badsalt från Willys i en klassisk burk.

Kuddar sydda av gamla tshirtar. Den gröna från mitt favoritställe Rosenhill. Mona-Lisa från Kroatien.

Kanske inte riktigt pyssel, men jag har tagit bort det gamla mögliga överkastet på min utomhussäng och lagt dit en vaxduk.

Lampa.

Spraymåla är sjukt kul! Allt detta har jag målat. Även gummistövlarna fick färg på sig men det tycker jag bara är snyggt!

Här har jag spraymålat en halvt gammal resväska och gjort fåglar med schabloner.

Betongägg med lite Ostindiamosaik.

Dessa fina virkade lappar och flaggspel har en vän gjort.

Trevlig helg! Som förra helgen och nästan alla helger så är jag hemma med sjukt barn, det positiva med att de är sjuka på helgen är att jag inte behöver svabba så mycket!

Glad Påsk...

Korset har jag tillverkat i gips, glad påsk, står det.

Glad Påsk alla, fast den kanske är slut. Den bästa högtiden på hela året tycker jag. Ljus och trevlig, inga krav. Vi hade egentligen inget inplanerat, vilket var skönt men sen blev det den ena släktträffen efter den andra! 

Först kom mannens familj.

 
Äggmössor virkade av min mamma.

Och bowling i Norrtälje, vilket är en trevlig familjetradition!

Påskgula byxor.

Och, titta där är jag! Det är inte ofta jag blir med på bild, men det kan ju vara kul för barnen att ha lite bilder på sin mor.

Pappa rullade vi fram med rullstolen så det gick bra! Men bäst gick det för mamma som vann över alla tio spelare! Helt otroligt! Hon bara kastade hejvilt och hade ned alla hela tiden!!!
Barnen fick självlysande slime och pengar i påskägget istället för godis. Det var mycket uppskattat av barnen, jag ångrade mig snabbt då den snabbt ändrade färg till brun och låg överallt med små legofigurer i.

Ägg som jag har gjort under förra året. 

Äggbakelser bakade av mor.

 

40-årskalas hos Wendela och 90-årskalas hos släkting som för övrigt var pappas barnvakt för drygt 70 år sedan. 

 

10-åringen var exalterad över att träffa en släkting som annars bor på en Medelhavsö, han vill åka dit nu! Och jag med!
Sexåringen tyckte det bästa var att hälsa på kossan Leia som han döpte för två år sedan!

Tioåringen som vill bli bonde tyckte såklart också att det var fantastiskt i ladugården. Han tycker dock att det luktar lite för mycket. Jag ser fram emot karaokekvällarna han planerar att ha på logen! 

Men först och främst ser jag fram emot koutsläppet. Det är frihet!

Äldre inlägg