Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från januari 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Hos ortopeden.

Igår var jag åter till ortopeden. Det var en återbesökstid. Ett halvår tidigare var jag där för att få, för mig, skräckbeskedet steloperation. Jag skrattade hysteriskt och nervöst vilket snabbt förvandlades till gråt. Ett halvår fick jag på mig att tänka och träna. Vilket jag har gjort hos en specialist som till slut skrev ut mig ty det gick inte att göra något mer åt mig. Den 50% sjukskrivningen avbröt jag pga att jag inte hade tid att fixa allt pappersarbete och sjukhusbesök som krävdes. En sträckbänk för att bättre på kotorna har jag inhandlat och lagt de sista pengarna på massage. Korsetten har jag inte kunnat använda. 

Till slut kom den dagen jag fasat för. Mannen följde med, just för att han inte trott att jag klarat av att motta rätt information tidigare. Och för att jag sist inte hade studerat de äckliga inälvsbilderna, som ortopeden hade på sina datorer, över min rygg. I väntrummet var där en äcklig bild på massa kotor och små figurer som bankade på kotorna! Skitkonstigt. Jag höll på att spy. 

Då vi kom in till ortopeden visades magnetröntgenbilderna på skärmarna igen. Det var bra att mannen var med. Han fick en förståelse för varför jag är arg och har ont och är trött varje morgon. Jag ska i helgen köpa mig en uppblåsbar madrass. Det blir skönt för varje host och fis jag lägger av mot den stumma befintliga madrassen gör sjukt ont vilket leder till sömnbrist. 

På jobbet visade jag glatt, på ett barnsligt vis, min röntgenbild jag fått med mig. Jag vågade inte heller denna gång titta på bilderna hos ortopeden, men fick med mig en hem som jag ska titta på då jag vågar. Därför testade jag på kollegorna för att se deras reaktioner. De var ok. Jag tror nog inte att de förstod vad de såg. 

Det pratades om steloperation igen med fem månaders rehabilitering. När ska jag hinna med det? Jag frågade om han inte kunde operera bort brösten istället, då jag säkert har en dålig hållning pga dessa. Ett halvt kilo i varje måste bort då, sa doktorn, så jag ska väga vid tillfälle. 

En ny magnetröntgen ska jag få göra innan vi tar beslut. Tyvärr har jag bara fått ondare, trots att jag har tränat. Så träning är nog inte så bra. Bara att vänta. Måndagkvällar går jag på vattengymnastik. Det är skönt. 

Symaskinen.


Tioåringen gillar mycket att sy grejer. Jag fick en mycket fin kudde i julklapp. 

Till sina monkeys har han nyligen sytt en sovsäck. 

I julklapp önskade han sig en symaskin. Vilket jag tyckte var perfekt! Jag har också velat ha en symaskin. En gång köpte jag en på Ullared, som gick sönder. Annars har jag använt mormors 60 år gamla, men den har bara funkat till sovrummets eluttag. 

 Jag har tidigare sneglat på Ikeas symaskin för 500 kronor, men jag har inte fått lov att köpa den för mannen då han tyckt att jag skulle köpa en rejäl. Men nu sa jag att det skulle vara en enkel som barnen fick använda. Och jag köpte den och kände mig mycket glad. 

Länge har jag velat prova på att sy en Puramid. Det gjorde jag lätt av en gammal pyjamas. Sedan ritade jag ett ansikte med textilpennor och gav till ett litet barn. Föräldern såg halvt glad ut. 

Det Ikeapersonalen sa angående symaskinen var att den inte fungerade i jeans, men att sy upp gardiner. Jag provade att sy upp jeans och det gick jättebra. 

Min mamma önskade sig ett plastförkläde i julklapp och jag sydde ett. Hon blev mycket glad. Barnen har inte börjat sy än men allt har sin tid. 

Kompisarna.

 För ett och ett halvt år sedan målade jag sist. Det är inget som jag gör på löpande band. Under ett drygt halvår har jag tänkt på en målning som jag har velat göra, och nu kom jag på hur. Jag köpte redan i somras en fin guldram för 100 kronor. 

 Det är mina före detta kollegor som jag har gestaltat. Dessa kräver en guldram. Människor som verkligen har jobbat på fältet, annars är det mest de på kontor som får guldram. Då vi tog bilden, som är inspirationen till målningen, var jag så förtrollad av kollegornas härlighet och jag lovade att göra en målning av dem. Sådant som oftast sägs i stundens skönhet, men som sällan följs upp. 

 Men, det var så påtagligt att detta arbetslag var unikt. Jag har haft många arbetslag och de flesta har varit underbara, ty jag har en tendens att, på gott och ont, se det underbara i alla människor. Men de jag idag har målat var starkare, så starkt att jag ryser och en kärlek strömmar genom målningen precis som den levde. 

 Ett arbetslag där det inte fanns någon prestige gentemot varandra. Bara ett fantastiskt teamwork där vi alla har varit mycket kompetenta och samspelta. Vi har handlat snabbt, checkat läget med ett leende. Varit oerhört flexibla och kreativa. En del bryr sig inte så mycket om vilka de arbetar med ty det är själva arbetet som är i fokus. Men då det är en sån stor och betydande roll i ens liv är det viktigt att trivas med sina arbetskamrater. Då känns det lätt, det som egentligen är tungt. 

Jag har fotat målningens utveckling. Inte för att se just utvecklingen, vilket i och för sig är spännande och lustigt, utan för att jag tycker att det är lättare att se vad som ska göras med den på en liten bild istället för på själva originalet. 

Slutresultatet har jag visat för min mamma och man. Ingen av dem var så entusiastiska. Grotesk var ordet. Lustigt hur jag kan känna mig så lycklig, hel och lättad av något som är så groteskt. Ska nog börja att måla mer. För måla gör jag endast för min egen skull. 

Blogg till bok.

Ni som läser min blogg, vet ju att jag har en blogg, så klart. Jag har skrivit så sjukt mycket och det har varit så kul och jag har skrivit mycket om min uppväxt och mina barns uppväxt, och lite annat. Detta har jag ju främst gjort för min egen skull.  Jag kollade efter något gammalt blogginlägg och de gamla inläggens bilder har börjat att raderas av sig själv. Ofta gör bilderna hela texten, i alla fall har de kompletterat varandra.

Jag försökte skriva ut, men det blev inte snyggt på A4-pappaer, dessutom kom bloggen baklänges. Jag hittade ett ställe på nätet blogg till bok. Där kunde man klicka lite och sedan få sin blogg till en bok. Tyvärr så stödde de inte just Bloggo.nu, som jag har, men efter att jag hade bett dem att göra det så fixade Blogg till bok det! Så nu har jag fått hjälp att göra böcker av mina egna inlägg, så jag kan spara och läsa på hemmet. Påminna mig om mitt liv. 

Första året som bloggare skrev jag lite mer maniskt. Minst varje dag, ibland två gånger om dagen. Så, dessa fem böcker är endast från det första året. Ska skicka efter några fler så småningom. Jag rekommenderar detta till er andra som skriver så här.

Artyparty på Norrtälje Museums invigning.

I lördags hade Norrtälje museum ( Konsthallen, Roslagsmusset och Pythagoras) invigning med sjukt många besökare. Jag och Artyparty tog emot besökare i Studion. Jag kommer att ha verksamhet i Studion varannan fredag under våren. Välkommen! Jag är mycket stolt att få vara en del av det nya då jag är en del av det gamla, en ganska liten, men betydande del!

Vi hade två stationer. På ena fick besökarna bidra med ett Norrtäljeminne. Dessa skrevs på en remsa som fogades ihop till en gemensam länk. Det blev 100 minnen, allt från strippan på Barnens dag under 50-talet och annars mycket kärlek! Men även politik och DC3 an, flygplanet som blev ett fik och stor turistattraktion. 

Den andra stationen erbjöd olika material som besökarna fick använda för att skapa sin känsla av Norrtälje idag.  

Det blev mycket lyckat! Vi avslutade arrangemanget med en middag på mysiga Pythagoras. Där hölls det många tal, en betydande person vid mitt bord höll tal och jag lyssnade noga på allt. Plötsligt så nämndes något om SD vilket fick mina tankar att för en sekund skena iväg, jag hoppades att jag inte kände någon i SD. Just då så frågade talhållaren mig något, vilket blev pinsamt då jag hade hört allt, förutom de två sista sekundrarna. 

Under dagen träffade jag säkert 50 personer som jag har känt under mitt liv. Min gamla barntandläkare, mellanstadielärare, föräldrars bekanta och andra som jag inte minns hur de är bekanta. Jag vart helt slut men min Artypartykollega var så sugen på att dansa! Och självklart ställde jag upp. Jag försökte förklara att det kanske inte var så lätt att hitta ett sådant ställe klockan 8 på kvällen i Norrtälje, förr så förpestade man hemma till kl 22, sedan gick man ut, inte innan det.

Vi sökte oss ut på stan. Det var spännande. Vi var de enda som dansade. Jag kände inte igen någon alls. Men, en tjej som var tio år äldre ville snacka med mig. Hon hade varit ihop med ett ex till mig, efter mig, för ca 14 år sedan! Hon kände igen mig från någon bild! Och verkade inte jätteglad. Oerhört surrealistiskt. Däremot hängde vi med några oerhört trevliga killar i 20-årsåldern. Ena killen lärde oss lite lindyhop, han kände ingen annan som gick på en sådan kurs, han hade sökt sig själv dit då han blivit inspirerad efter att ha sett Saturday night fever. Det tyckte jag var oerhört företagsamt! Dessa unga killar bjöd mig oss på snus. Min vän var väldigt noga med att få ut allt av Norrtälje! Sedan sov vi på hotell!

Childhood Totems.

 

I mitt senaste blogginlägg skrev jag om min treåring som älskar grönt och är förtjust i den gröna grodan Kermit. Samtidigt hade en av mina favoritillustratörer Marcus Gunnar Pettersson en utlottning av sin tolkning av Kermit på instagram. Jag vann den originalillustrationen!!! Min treåring kommer att få den i fyraårspresent om några veckor! Jag är väldigt glad över detta och misstänker att mitt barn kommer att bli det med. Mitt barns top-tioböcker är just Marcus Gunnar Petterssons böcker som är utgivna på OLIKA bokförlag. Jag skrev om här dessa för ett halvår sedan och kände att jag behövde en uppföljning med illustratören!

Marcus Gunnar Pettersson, hur kom du på detta projekt där du har illustrerat och tolkat min generations sagofigurer på ditt speciella vis? Själv tycker jag att de annars lite gulliga karaktärerna har fått ett nytt liv av dig och är ytterst uttrycksfulla!

Childhood Totems kom till som ett projekt för skojs skull mitt i all stress på jobbet. Jag var tvungen att göra något avslappnat och "oviktigt" så att jag kunde känna glädje och slappna av. Jag hade för några år sedan gjort en egen tolkning på Kalle Anka och Långben, detta fick mig att skratta och jag ville testa det igen. Jag kände för en ny barndomsfigur. Det blev Nalle Puh och Nasse. Eftersom jag tyckte de blev så roliga/groteska/bra lade jag upp dem på min instagram. Folk verkade gilla det jättemycket och jag insåg att det vore roligt om folk fick önska figurer. Jag tänkte på hur man känner för barndomsfigurer, tecknade som otecknade, och den nostalgi de innebär. Att de har någon slags magi i sin form även om det till och med är en egen tolkning på dem. Där kom namnen Childhood Totems "barndomstotems". Totem är ju ett emblem, ett tecken  av ett djur/väsen som besitter en magi. Tyckte att det passade bra som projektnamn. Det fick helt enkelt bli ett fortsatt projekt. Varje morgon skulle jag inom 15 min göra en ny figur som någon hade önskat, utan att känna ett måste. Jag insåg hur roligt det var med interaktiviteten på sociala mediet, att folk önskade och fick en figur personligt för dem, som går rätt djupt i deras hjärta. Jag älskar att göra andra glada och detta blev därför väldigt motiverande! Så gick det till. Satte ihop dem till en affisch för nån månad sedan för att göra en samling, se hur det såg ut som en slags familjekarta. Tanken är att projektet får växa över obestämd tid. Som ett konstprojekt eftersom detta med copyright kan vara känsligt. Men jag gör det inte för att tjäna pengar, utan för att det känns bra. Det är väl därför jag delar ut dem gratis genom en tävling på instagram nu också. Vad det blir med affischen.. är jag osäker på. Kanske säljer jag ändå men jag vet inte! haha. Ja nu är  projektet lite på paus men drar nog snart igång det igen. Om jag vill! 

Wow! Självklart vill jag köpa en affisch också! 

 

Jag är mycket nyfiken på vad du har fått för respons på böckerna Dansbus & Kaktrubbel, Badbomber & Simhopp och Camping & Kurragömma, som jag skrev om då de just kommit ut. Mina barn tycker mycket om böckerna. De gillar dina händelserika illustrationer och handlingen som är spännande men även situationer som många kan känna igen sig i!

Jag har fått direkt positiv respons. Men jag har också följt en annan debatt vid sidan om där åsikterna är annorlunda, där hela regeringens satsning med "Romastrategin" (som dessa böcker är en del av) anses som "slöseri med pengar" eftersom romerna är en del av invandringen idag. Det kan man tycka olika om, men fenomenet av invandringsprotester är inget nytt, särskilt vad gäller invandringen av romer.  Flera hundra år sedan hördes samma röster, röster med ton av rädsla för det nya och det som inte är igenkänningsbart. Men tiderna förändras och gränser har alltid förflyttats, mäniskor har alltid flyttat på sig. Vad gäller romerna (som jag själv också är) är det ett folk som alltid har fått flytta på sig, aldrig riktigt slå sig ner eller accepterats i samhällen. 

Med tanke på att romerna levt i Sverige sedan 1400-talet och ännu inte är helt inkluderade så är det mer än behövligt med dessa tre böcker. 

Jag tror att det är viktigt att det finns en igenkänning i samhället för de som skall inkluderas om det ska kunna bli så. Att det finns en plats för acceptans och att "se sig själv ha ett utrymme". Tanken med böckerna Dansbus & Kaktrubbel, Badbomber & Simhopp och Camping & Kurragömma handlar ju främst om att romerna själva ska känna igen sin egen kultur i barnbokslitteratur, framför att det ska vara något slags undervisningsmaterial. Att det ska dokumenteras i vår moderna tid, att det är såhär samhället faktiskt ser ut och att vi är många som är en del av det. Därför utspelar berättelserna sig också i nutid.

Vad sysslar du annars med just nu, förutom de underbara Childhood Totems?

Jag har tagit min kandidatexamen på konstfack för snart två år sedan, men gör just nu min master i Storytelling. Dock har jag knappt varit på utbildningen pga så många uppdrag, det kan vara lite dåligt för utbildningenmen samtidigt en bra möjlighet att lära från flera håll. Lär mig nog mest av att jobba om jag ska vara ärlig. Det har blivit lite mycket av allt kanske så jag försöker verkligen dra ner tempot nu, vill inte känna konstant stress längre utan faktiskt ta saker och ting med ro! Det måste vara givande i grunden, jag måste gå in i projekt med motivation från början så att jag vet att det finns en positiv kärna. Då blir det bäst för alla. Nu ska jag i dagsläget göra mitt examensarbete på master och måste bara komma på vad det ska bli. Kanske jag tar in ett arbete utifrån i även examensarbetet. Jag och OLIKA Förlag håller tex på med en ny bok med en rom i fokus som ska komma ut i vår.  

Åh så spännande! Har du några framtidsprojekt eller drömmar?

Nästa projekt blir många fler barnböcker! Det är vad jag vill satsa på. Både samarbete med andra författare och något jag själv ska skriva! Det är första gången jag försöker skriva själv men ser fram emot att ta den tiden och lära mig, utveckla ett språk som passar mig själv och mina bilder. Jobbar såklart med mycket annat och det skapar variation som behövs runt om barnböckerna. Jag och min fästmö har även nyss köpt ett hus i Värmland, så i sommar börjar vi renovera det. Det ska bli en härlig omväxling till att pilla med en penna. Att få ta i lite! Haha.

Tack och Lycka till! Och ta det lugnt (säger jag avundsjukt). Jag följer dig slaviskt på instagram som marcusgunnar!

Grönt är skönt, likaså Harry Belafonte!

Treåringen älskar allt som är grönt. Han verkar bli genuint glad av grönt. Från förskolan får jag hem gröna papper som han har ritat med grönt på, jag kan därför inte urskilja bilden riktigt. Han håller nu på med ett broderi, grönt tyg med grönt garn. Och han älskar sin gröna pyjamas med grodan Kermit på. 

Jag visade honom ett youtubeklipp med the Muppet show, Mupparna. Han älskade det, och ville se det om och om igen, på min telefon. Varje kväll efter sagan. Jag är så smart så jag väljer ju såna klipp med kändisar som jag gillar. Dolly Parton och Harry Belafonte! The banana boat går på repeat.

Själv var jag livrädd för Mupparna då jag var liten. Jag grät och skrek och min pappa som spelade in allt på VHS var tvungen att spela över alla muppar! Jag tyckte att de var så läskiga, men mitt barn tycker att det är jätteroligt. Speciellt den gröna grodan Kermit. 

Jag gillade inte Harry Belafonte då jag var barn heller. Min mamma sa vid något tillfälle att han var den vackraste som hon visste. Åhhh så tjusig sa hon drömmande. Jag grät även då eftersom jag ville att hon skulle tycka att min pappa var den mest förtjusande. Detta gjorde mig mycket ont. Men, då jag fyllde typ 18 år fick jag en biljett av pappa att gå och se Harry Belafonte tillsammans med min mamma på Cirkus, vilket vi gjorde. Jag var cirka 30 år yngre än resten av publiken men lika betuttad som de andra. Jag är själv numer också förtjust i denna stiliga person med den magiska rösten!

För övrigt är grön min favoritfärg också.

Fest!

I lördags var jag på en hejdundrandeFEST. Nästan festligare än min egen som jag hade för en månad sedan. Först var jag på förfestsmiddag och åt den godaste maten någonsin! 

Jag tyckte själv att jag var fin i min nya reaklänning från Indiska. Den hade fickor, vilket är bra på fest så man inte behöver ha handväska. Jag förstod snabbt att det var fel dresscode. De andra var sexiga och tjusiga. Jag fick prova lite kläder innan vi drog i väg till den riktiga festen. Det slutade med att jag hade min egen städrocksliknande klänning till slut.

Festen var hemma hos den asläckra och begåvade Katerina Janouch, i hennes förtjusande villa med väggar fyllda av böcker och konst av olika slag. En av de första som jag mötte var en gammal Norrtäljebo, vilket var intressant. Sedan mötte jag massa andra. Till exempel en som just skrivit en bok om Läxfri skola. Då blev jag lite allvarlig och bjöd på diverse erfarenheter trots att boken redan var skriven. 

En salig blandning folk att mingla och dansa med. Plötsligt slog det mig att det skulle bli en morgondag och jag gick duktigt hem för att efter ett par timmar göra snöfigurer. 

Det är härligt att livet bjuder på diverse olika händelser. Allt bjuder jag inte på här... Tack Kat för detta!

Lakritsberoende och hemmagjord aslätt och nyttig glass!

Jag har älskat såna där dyra lakritskolor med havssalt som man kan köpa på olika fina gottebutiker. Förra julen gjorde min vän en hel sats såna till mig vilka jag snabbt tryckte i mig. Där började mitt saltberoende som jag kämpar med varje dag. Havssaltberoende. 

Men nu har jag hittat det där lekritspulvret, till slut. Kung Markattas. Jag har letat efter det länge, sedan beställde jag några burkar på nätet. Jag försöker nu buta ut saltet mot lakritspulver. Detta har jag nu blivit så beroende av så jag har det i fil, i de vanliga julkolorna, i kladdkakan  och jag har även gjort chokladsås med lekritspulver i och svart karamellärg. Det var asgott. 

Men, nu efter en jul med lite för mycket gott för mig och familjen som har blivit vana att fika varje dag, så måste vi påbörja lite nya goda vanor. Igår kväll gjorde jag därför egen glass till fredagsmys. Den enda ingrediensen vara KRAvmärkta bananer. Detta berättade jag dock inte för familjen ty då hade de blivit skeptiska och eventuellt arga! Att de hade blivit lurade på konfekten.

Jag la bananbitar i frysen ett tag. Sedan mixade jag dessa fluffigt tillsammans med olika smaker. Sjukt nyttigt, tror jag. Gott i alla fall. Cacao, kanel, frysta jordgubbar, vaniljsocker och självklart lakritspulvret! Nästa gång ska jag prova med chokladbitar, pepparkaksbitar och ingefära osv. 

Mina barn kan trycka i sig osunt mycket bananer. På detta glassvis får de banan, fast det tar längre tid att äta då den är kall. Familjen var skeptiska till en början men tyckte att glassen var okej. De gissade på massa ingredienser. Banan så klart för glassen smakade verkligen banan och annat. 

Förskolan. Ris och fis.

En vän har hoppat från vikariat till vikariat. Jag föreslog då att hen kan arbeta i förskola, precis som jag. Jag fick till svar :- Nä, ha ha, jag kan inte pyssla.

Jag hade kunnat ta illa upp, men jag vet att många ser på förskolan på detta vis. Jag och mina kollegor tar vårt uppdrag på största allvar och jag tänkte nu berätta om lite olika projekt som jag har gjort med förskolebarnen under höstterminen. Jag har ju berättat om mitt bildlärarjobb så självklart vill jag berätta om mitt andra jobb som jag är på de andra fyra dagarna i veckan.

Berättelser om hur stressigt jobb detta är kan läsas på andra ställen, för självklart så är det speciellt att ha med massa andra liv att göra, och kollegor. Men det är en helt annan historia.

Jag har följt dessa barn under två år nu, jag tycker mycket om dem! Och jag har tidigare oftast jobbat på småbarnsavdelning, vilket jag har gillat mycket! Nu arbetar jag med de äldsta barnen, femåringarna, vilket jag tycker är så himla kul! Den bästa åldern utav alla. De är nyfikna, kan massa grunder och har fantasi. Det är bara att köra på! Höstterminen är ganska kort, först är det sommarminnen att bearbeta, sedan är det hösten i naturen, Halloween och sedan jul! Vi har arbetat mycket i teman och i projekt. Inte bara producerat saker för att ta hem. Vi har experimenterat. Detta som jag kommer att visa nu är inget unikt, bara en uppmärksamning på att det inte bara är föräldrars förvaring av barn vi sysslar med, det får stå för föräldrar, vi står för det pedagogiska. Detta är ett urval från hösten för att synliggöra för främst mig själv. 

Vi är ute mycket, på olika ställen eftersom att det inte finns så många ställen i Gamla Stan. Vi skapar, gör mandala, räknar och leker med naturmaterial.

 
På hösten produceras det ofta egna lyktor, i år gjorde vi istället gemensamma. Vi kollade vad som hände då vi tvättade löv och om det gick att fästa dessa med tapetklister.

Vi har arbetat med porträtt, testat kol och även gjort ett tryck på spegeln som barnen har ritat på.
Tidigare har jag här visat frottage som vi har gjort utomhus, nu har vi gjort inomhus. Frottage-collage. Barnen tycker att detta är mycket kul! De upptäcker sin omvärld med fler sinnen. 

 
Vi har utflykt varje vecka och en gång besökte vi Liljevalchs och fick skapa där.

Vi har arbetat i lera. Tidigare har vi gått igenom tumning, kavling och ringning. Denna termin fick de mer specifika uppgifter. Att göra sin väg mellan hem och förskola med hjälp av små udda material som formade leran.

 
Dessa tittade vi sedan på som en liten utställning och barnen kom ihåg varenda litet hål de hade gjort i leran, den där lilla hunden som kissade i just den där lilla gränden osv.
Då avdelningen har ett fågelnamn så studerade vi denna fågel på olika vis, vi hade en i plast som barnen fick titta och känna på och sedan forma sin egen fågel i lera.

Vi har språk och litteratur som läsårstema och arbetar med detta på olika vis. Till exempel så gör barnens Dagens teckning varje dag efter vilan. Ibland hittar de på bilder till texter som de gör. Ibland tvärtom. 

Vi har påbörjat ett eget rim-memory. Ris och fis.

 

Vi arbetar även med gåtor och barnen gör egna. 
Dagens teckning är inte bara att rita något på ett papper. Det är vad som helst med ett papper. Många skriver, gör egna spel, pussel, de klipper, gör böcker, brev osv. En del började att vika pappren som väskor och datorer och ritade detaljer. Då tog jag fram textiler och de fick sy. Men först en ritning till sin skapelse.

Till Halloween hade vi ett häftigt Disco som barnen fick pynta till. Alltså, till det gemensamma discot, inte bara producera till sig själva. 

De gjorde masker och girlander med olika läskiga grejer. 

 En del gjorde gipsspöken.

Andra utflykter som vi gör är att ta båten över till Skansen. Det är så nära. Många utbrister STACKARS barn, då jag meddelar att det finns massa förskolor i Gamla Stan. Att de inte får se någon natur, men det är faktiskt nära till mycket! Till glasblåsningen till exempel.

Vi går även på en del teatrar. Här under är Hans och Greta.

I samband med detta läste vi olika versioner om Hans och Greta, även om författare och illustratörer. Vi spelade upp egna versioner, jag först, sedan barnen. Det kanske verkar konstigt att jag ska spela upp för barnen, men det är lite som inspiration, även fast barnen har mycket fantasi själva, men de tycker att det är kul då det händer något extra. Även det lilla.

Till jul var det inte långt att ta promenad till NKs julskyltning och i Kungsträdgården på väg hem körde vi snöbollskrig med barnen. Självklart pedagogerna mot barnen!

Tidigare år har vi gjort så sjukt mycket julpyssel, vilket faktiskt har varit ganska kämpigt. 30 barn på löpande band. I år fick barnen göra lite mer fritt och vi gjorde saker till en gemensam väggran.

 
Barnen gjorde en egen adventskalender där de klippte ut hjärtan och skrev nummer, som vi sedan satte upp barnens dikter, teckningar, gåtor osv i. Barnen var mycket stolta över detta. 

 Sedan var det det vanliga luciatåget med inövade sånger och pepparkaksbak. Barnen var även med i Gamla Stans lucköppning där de uppträdde.

Då vi haft litteratur och språk som tema och vi ligger nära Nobelmuséet så gjorde vi en utställning till Nobeldagen. Ett samarbete med floating pictures. Barnen gjorde tolkningar och illustrationer av Nobelprsitagaren Tranströmers Haikudikter som projicerades på Förskolans fasad. Detta var en mäktig känsla för alla. 

 

Barnen gjorde sedan egna dikter med viss inspiration från Tomas Tranströmer.

Snögudinnans långa själ,

skiner ut av is så blank,

snön faller ner så gott i sömn. 

Äldre inlägg