Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från december 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Gott Nytt år!

Imorgon är det ett nytt år och jag ska nog satsa på lite nyårslöften ändå. Jag ska speciellt satsa på ett bättre år!

Denna höst har varit lite slitsam. Barnens öron och ögonoperationer med tillkommande supermånga kontroller. Vi blev påkörda så att vi fick skrota vår bil. Då vi är så många i familjen så var vi tvungna att ha en stor och dyr bil som gick sönder på en gång.  Det blev mycket dyrt. Och ett omfattande husrenoveringsbygge. Dålig rygg och sjukskrivning som tog så mycket på krafterna, så jag sa upp sjukskrivningen. Försäkringskassan ville att jag skulle skaffa ett annat typ av arbete, vilket jag gjorde. Och hade två krävande jobb istället! Nä, nu kan det bara bli bättre!

I januari ska jag tillbaka till ortopeden för att se om träningen har gjort min rygg bättre så att jag slipper den omfattande steloperationen. Vilket fall kommer jag inte att göra den i vår. Jag ska istället ta tag i min träning ännu mer! Jag ska boka upp en kväll i veckan där jag går på träning. Det går inte att kolla läget varje kväll och hoppas att det är ett bra läge att träna, för det är det aldrig. Så det ska jag verkligen satsa på! MIN kväll!

Annars brukar jag mest satsa på att bli en bättre mamma. Nu ska jag satsa på mig själv, så kommer det kanske göra att jag blir en bättre mamma, har jag hört. Jag har tänkt att göra en utomhusateljé av lekstugan där det bara samlas gamla leksaker och inget barn någonsin är där. Jag är oerhört peppar på detta!

I vår ska jag under ett par tillfällen i månaden ha ateljéverksamhet i Norrtäljes nya museum! Det ser jag fram emot mycket! Det är förhoppningsvis det som är mitt drömjobb. Självklart kommer jag att fortsätta att satsa på mitt förskolejobb. Dessa barn som jag har följt under två år slutar till sommaren på förskolan. Det har varit fantastiskt kul att följa dem. Mina intressen med skapande och lärande, mitt familjeliv med barn och mitt jobb när varandra. Det är en naturlig symbios.

Jag hoppas även på att få chans att resa och träffa mer vänner under detta år. Och det viktigaste av allt är att min familj får vara friska!!!

Tack för detta år alla fina vänner! Jag hoppas att alla ni får en trevlig Nyårsafton och ett GOTT NYTT ÅR!

Jullov.


Ikväll ska vi bjuda grannarna på middag. Att hitta på middagar tycker jag är mycket ansträngande. Grannarna bjöd så fint i somras. Jag har till slut handlat massa gott. Lyxig fiskgryta med aioli, bröd, filodegsrullar med feta och grejer gjorde jag i går kväll och hemmagjord chokladmousse till dessert. Nu fick jag reda på att ena grannen är mjölkallergiker, så allt måste tänkas och köpas om! 

I går hade vi andra gäster. Jag hade längtat efter att baka en kladdkaka med mitt nya älskade lakritspulver i. Jag bakade även en till kaka, som jag hade längtat efter. Pepparkakscheesecake. Eftersom att alla inte gillar lakrits.

Sedan kom gästerna och hade med typ 100 delikata munkar i olika förklädnad Det var festligt! Dessutom blev kladdkakan stenhård.

Annars har vi det ganska lugnt på jullovet. Vi åker ingenstans, förutom till Norrtälje här om dagen. Jag inventerade alla skridskor så att vi skulle kunna åka på sjön. Vi har sjukt många skridskor, det är dyrt med många barn, men det bästa är att de kan ärva av varandra. Jag har därför inte gjort mig av med dem än, för alltid passar de på någon.

Vi åkte dock inte skridskor på sjön, utan pulka!

Och så besökte vi det förtjusande nya badhuset och det är alltid roligt då barnens morbröder är med för att skoja lite.

Barnen fick mycket ritgrejer i julklapp så nu ritas det för fullt! 

Jag är grymt stolt över den här bilden som treåringen ritade. Jag tycker verkligen att den är jättefin!

Nyckelharpa och kuddkrig.

Nu är det tid för att fixa med smått och gott. Jag brukar klippa mina smörknivar då de blir frasiga, tunna och sunkiga. Istället för att kasta dem! Ser ut som nya.

Istället för att kasta alla dyra utgångna frön och grejer som jag har köpt på Saltå kvarn osv, så har vi tömt hela skåp och gjort en mycket fin blandning till fåglarna! Hoppas att de kan sålla bort sådant som är för hårt.

Här om dagen hade vi julfirande med min mans familj. Jag tycker att det är mycket trevligt då barnen får träffa massa kusiner. Farmorn bor i ett kollektivhus med kuddrum vilket är fantastiskt för barnen. Då blir det kuddkrig, barnen mot vuxna.

Vi hade träffen på juldagen, vilket var bra för då hade vi knytis på alla matrester från julafton. 

Svärmor spelade på sin nyckelharpa för oss. Det var väldigt trevligt och fint! Hon är så cool och går detta år på en folkhögskola långt bort för att spela just nyckelharpa exakt hela tiden. Självklart saknar vi henne och hennes hjälp med barnen, men det hon får vara med om är bättre än något annat.

Julafton 2014. Väldigt lugn och bra.

Hoppas att alla hade en så bra julafton som en önskade. Jag vet att många tycker att julen är jobbig. Själv hade jag en bättre än väntat. Mindre stress än vanligt. Vi glömde dock dra ut soporna till gatan, vilket är jobbigt en tid som denna, fylld av sopor, så jag måste, i smyg, fylla alla grannars soptunnor. Men i år hann vi till och med till barngudstjänsten i kyrkan. Jag tycker att det är en trevlig tillställning i uppfostringssyfte en sådan kommersiell dag som julafton.  

Det spelades upp en liten teater om Maria och Åsnan och dem. 

Sedan ville jag självklart fotografera mina barn i julkläder.

Även mamma och bror poserade.

Klassisk julmatknytis.

Vi hade en oerhört avslappnad stämning med bland annat spontanmassage. Ibland har jag haft så mycket schema med ringdanser och cellotävlingar och högläsning i julböcker framför brasan. Vi sket i brasan och allt det andra. Vi hade det bara mysigt och småpratade. Det var för varmt för att elda och jag tog inte ens fram min flöjt.

Sedan ville jag bjuda på alla gotter som jag hade gjort till gottebordet. Jag ville att alla skulle höra på min presentation om gotterna men det var ingen som lyssnade. Jag var ju så stolt då jag för en gångs skull hade haft chans att tillverka dessa. Då sa jag till familjen att de skulle låtsas att de var med i filmen "Släpp fångarna loss". Alla fattade på en gång, de var tysta, sa åååå, och -tänk vad man får lära sig i fängeslset nu för tiden. Det kändes bra för mig. 

Som tur var blev min favoritkaramell, den stenhårda lakritsen, ingens favorit. Förutom min och nu har jag bitit av en bit av min tand på grund av dessa.

Alla fick fina julklappar. Och det var bra. Det är bara den där julskivan som vi gör varje år, i sista sekund fats vi tänker att vi ska börja tidigt. Den blev klar i sista sekund men då fanns ingen skiva att bränna den på! Det får vi fixa nu i efterskott. Nu är det bara att njuta av lovet!  

Det finaste som jag fick var den här kudden som tioåringen hade gjort.

Jag hann att locka mitt hår och sminka mig. Detta gjorde att treåringen gömde sig och tog avstånd från mig under ett par timmar. Han kände inte igen mig. Jag var bara glad.

Lucka 23. Känner mig redo.

I morgon är dagen vi har väntat på och sedan är det bara att pusta ut. Det som jag har önskat att hinna till jul tidigare år är att göra julgotter. Och det har jag hunnit i år! Stenhårda lakritskolor med chokladöverdrag och svart havssalt.  

 

Kaffechokladbollar med krossade polkagrisar.

Brända mandlar.

Mandelmassemotorcyklar och getter med choklad och guldkulor.

Och jättemjuka kanelkolor som bara rinner ut. Först har jag rullat dessa i florsocker så att de blev ännu sötare. Sedan i vit choklad så de blev ännu sötare. Sedan krossade jag dem och lade i en liten hållare. De kommer att ätas som ett slemmigt ostron.

Det som jag ska skippa nästa år är adventsljus och sifferljus för dagen. Dessa har vi glömt att tända så nu måste vi elda som tokar för att det ska bli julafton! Sexåringen tillåter oss inte att elda. Han blir arg och frustrerad  då han hört något om att det är det som gör att det är varmt ute. Alla måste sluta röka och elda, annars blir det inte snö och ingen julafton! Och Tvns julkalender ska jag inte köpa mer heller, de två första dagarna slogs barnen om vem som skulle öppna luckan, sedan glömde barnen bort kalender.

Julgran har vi skaffat, till slut. Jag är van vid att skaffa det ett par dagar innan julafton, men som vanligt är vi sist av alla barnens klasskompisar med julgran vilket har varit så jobbigt för barnen. I början ville barnen vara lite ovänner om att hänga just samma pynt. Det resulterade i att treåringen lade beslag på allt fint och hängde längst ned i granen på samma ställe, på baksidan så att ingen skulle få se detta. Sedan försvann barnen kvickt iväg med sina ipads och jag klädde granen själv.

Det har varit en ovanligt skön julstress innan denna jul. Mycket på grund av lång ledighet innan julafton. Även på grund av att barnen är äldre än förra året så att vi lyckas att fixa lite mer "ostört". Och vi har haft fest nyligen, så det redan var ganska städat. Det tar annars ca två veckor för oss att städa annars. Och, vi har köpt några julklappar på en köp och säljsida i närheten där vi bor. Det har sparat tid och pengar.

Dessa servettringar har jag tillverkat av toarullar och reapynt från Ikea.  

Under hösten har jag suttit nästan varje kväll och gjort 100-sidiga album till de fyra barnen. Jag tycker att det är så skönt när de är klara, men det är jobbigt att göra dem. Hoppas att barnen kommer att uppskatta sina julklappar… Detta har gjort att jag inte har orkat lägga något större engagemang på julkortet. Tidigare år har jag tvingat på barnen festliga julkläder, tvingat dem att se glada ut, om inte det har funkat har pappa fått visa rumpan för barnen för att få dem att skratta. I år fick alla barn rita något istället och så blev det ett collage av detta.  

God Jul till alla och här kommer Gyllene Jord som min pappa har tonsatt och mitt barn har illustrerat.

Lucka 21. Sarah Sheppard och massor av dinosaurier.

Många barn fascineras av dinosaurier. Min tioåring var nästan lite överdrivet förtjust i dessa. Vi har säkert 100 leksaksdinosaurier som han lekte med varje dag då han var liten. Vi har säkert 20 stycken dinosaurieböcker. Då han var tre och ett halvt år och slutade med napp, fick han en present för att han hade varit så duktig. Boken "det var en gång… Massor av Dinosaurier" av Sarah Sheppard.
 

Den kom att bli hans absoluta älsklingsbok av alla dinosaurieböcker. Tioåringens bästis älskade också denna bok och jag frågade dem varför just denna tilltalar dem så mycket. Tänkte att det var bättre än att jag skulle hitta på varför. Dessa tioåringar är så bra på att förklara.
"Den var spännande och rolig för den var som en saga blandat med faktabok. Jag trodde att dinosaurierna levde i boken för att de hade pratbubblor. Pappa brukade hålla för pratbubblorna och så skulle jag gissa vad dinosaurien hette. Jag hade alltid rätt. Jag gillade att det fanns en karta så att jag kunde se tydligt var alla dinosaurier bodde. En sida ville jag bläddra bort fort, den där det står om varför inte dinosaurier finns längre. Den kunde ha varit längst bak så man inte behövde bli så ledsen. Jag gillade mycket att titta på sidan om hur det skulle varit då dinosaurierna fanns nu! Den var lite fyndig. Roligt att se att T-rex skulle ha varit tjuvar och så. Men jag tyckte att det var konstigt att bladgänget hade en flöjt och tutade genom munnen då de egentligen hade en tuta på huvudet..."
Förutom dinosaurieboken så har vi Sheppards uppmärksammade bok "Viktiga kartor" som alla mina barn hemma och på jobbet tycker mycket om. Jag har som av en slump (kanske lite stalkeraktigt) blivit bekant med författaren Sarah Sheppard. Jag besökte henne i hennes studio. Det var självklart mycket trevligt och jag köpte "Djuren i skogen, Dino ABC och Varning för köttgänget" till mina tre barn! Det är som att hon har skapat alla dessa böcker just åt mina barn som älskar djur och dinosaurier och bokstäver… vilket så klart många andra barn också gör. 

Självklart fick jag böckerna signerade vilket speciellt 10-åringen kommer att bli mycket glad och överraskad över på julaftonen! Det finns ännu fler böcker med dessa inspirerande illustrationer och faktatexter och saga i ett, som tioåringarna beskrev det. Och fler böcker är på gång! Tack Sarah! Rekommenderar verkligen dessa böcker!

Lucka 19. Tonårsminnen.

Nyligen letade jag efter denna lussebild på mig, min bästis och lillebror. Albumet innehöll bilder från då jag var 12-13 år. Det är ytterst sällan som jag har anledning att öppna dessa album, men detta var oerhört kul. Framförallt aktuellt då jag denna termin har varit bildlärare för elever i dessa åldrar. Det är så sjukt bra med bilder då de kan påminna en om saker som en glömt bort. Jag upplever denna ålder, genom bilderna, precis så som jag minns den, blandad. På så många bilder sitter jag fortfarande i min pappas knä. På många andra bilder har jag massa attityd och dessa olika klädstilar visar på ett visst identitetsskapande. Att bli stor men vara liten. Så många bekymmer som snabbt kom angående det ena och det andra.

Det är väldigt roligt att se alla dessa bilder, hur mycket jag tyckte om min pappa. 

Här är mer mys från Vattenfestivalen. Och hur duktig min mamma var som skyndade sig att fotografera alla dessa tillfällen! Jag känner igen mig i det Mina barn har knappt någon bild på mig i sina album. 

Och de där superlånga americansocks, eller vad de kallades. 

Att åka till vattenfestivalen var ju jättecoolt. Och vi hade matsäck med oss. Inget konstigt alls. Mycket mysigare än Mc Donalds som mina stackars barn är gödda på. Jag hade dock älskat att besöka Mc Donalds i min barndom. Detta fenomen fanns inte i Norrtälje. Här står jag och kollar ut mot slottet. Så främmande och exotiskt. Och nu är denna vy vardag för mig då jag jobbar i närheten. Viktigt att påminna sig själv om sina egna perspektiv.

Här står pappa med fyra fina barn. Äldsta brorsan mötte vi upp i vimlet. Hur gick detta till innan mobilens ankomst? I ett vimmel fullt med spontana happenings. Hade man större överseende med att man kom en halv timme för sent, eller var man bättre på att planera tiden?
 

 Det där med finkläder var lite speciellt. I alla fall kjol på den tiden. Modet var lite märkligt. På bilden där jag har klänning hade jag hittat en fin på JC, men den var för dyr, men jag fick fotografera mig i den. Istället blev det kläderna med den enorma spetskragen! Mitt rum var tapetserat med Marilyn Monroeaffischer. Jag älskade gamla filmer och låtsades för det mesta att jag var ihop med Gene Kelly eller någon annan pudding som var död.

Det var min 13 -års dag och båda mina exkillar var bjudna. Det gick bra.  Även där en stor krage och en lång väst utanpå. På bilden under har jag en röd tantkappa med stor fin päls på! Då jag var 13! Märkligt. Jag minns då vi var och badade på en bekants land och jag hade ingen baddräkt med. Självklart tyckte jag att detta var min stackars mammas fel. Jag fick låna en gammal baddräkt från 60-talet som jag skämdes så i! I dag tycker jag ju självklart att den är assnygg och har två stycken i samma stil. Tycker mer synd om baddräktens ägarinna som får simma naken i bakgrunden. Otacksamma tonåring!

Och sist men inte minst så spelar jag cello. Kläderna som jag har på denna bild påminner de kläder som jag bär idag.  

Och mamma, min fina mamma som påstår att jag var så störig och otrevlig i mina tonår. Jag har nekat allt men får väl tro dig. Inget var ju riktat till dig, allt handlade ju om mig. Här har jag gjort en fin frisyr på morsan med tomburkar och pennor. Jag sitter bredvid och sover. Självklart hade jag velat vrida tillbaka tiden och uppfört mig bättre. Framför allt hade jag velat vrida tillbaka tiden och sagt till mig själv att allt blir bättre!

Lucka 17. Denna termin har jag varit bildlärare igen.

Nu är betygen satta. Denna höst har jag varit bildlärare på en skola för elever i årskurs 6-9.

Men i vår väntar nya äventyr för mig, och eleverna. Jag har inte skrivit om detta tidigare då jag har kämpat mycket under denna tid på olika vis. Det talas ju mycket om alla värdelösa lärare, och detta vill jag ju inte vara! Jag har gjort allt som har stått i min makt, och lite därtill för att vara super!

Jag har dåligt samvete för att jag bara satsade på eleverna under en termin, men att vara "gästlärare" en dag i veckan är inte lätt, varken för mig eller eleverna. Tidigare då jag har arbetat på skola så har jag mött mina elever varje dag, trots att jag bara har haft dem under en lektion (50 minuter) i veckan. Jag har ätit pedagogisk lunch, varit rastvakt, haft möten, varit ansvarslärare osv. Dessa åtaganden är inget som jag har saknat, men jag har förstått hur svårt det är att jobba med elever som jag inte har haft någon relation till.

Jag är väldigt lycklig över att jag har haft detta arbete. Det är ju bildpedagog som jag är utbildad till. Men, det var så mycket nytt att förhålla mig till. Jag trodde att jag kunde köra på som tidigare, men betygssystemet och delmål osv är helt nytt. Jag har jobbat med detta säkert tre gånger så mycket som jag har fått betalt för, och tiden har inte räckt till.

Många elever i dessa åldrar har mycket attityd. Jag har fått kämpa hårt. Jag har problem med min hals som gör att jag inte kan höja rösten, vilket är ett krav i skolan. TYVÄRR. Jag har även "lånat" bildsalen från slöjden och fritids, vilket har gjort att jag inte har haft koll på något. Och trots min onda rygg har jag fått möblera om alla bord inför varje lektion.

Nu då terminen började att närma sig sitt slut har jag äntligen fått fin kontakt med alla elever. En del är lite mer svårflirtade än andra. Jag märker att det är lättare att arbeta då relationerna är goda. En del elever sätter annars käppar i sina egna hjul. En del söker konflikter. Många är mycket medvetna om sina rättigheter, men har absolut inga skyldigheter till eget lärande. Det känns dock hemskt att sätta betyg, då många har kämpat, men det inte visas på betygen så mycket.

Första lektionen använde vi oss av speglar och eleverna ville prompt smälla den lustfyllda bubbelplasten som skulle skydda speglarna, men det fick de inte för mig. Många onda miner fick jag då. Även fula ord som jag inte vågar skriva här. Som ett brev på posten så fick jag ett brev på posten fylld av bubbelplast. Mina egna barn ville smälla denna men jag tog med den till mina elever som sällan har varit lyckligare. För en kort stund, sedan ville de att jag skulle bjuda på fika också. Vilket jag gjorde vår sista lektion till vår vernissage.

De "svåraste" eleverna mjuknade upp och blev mycket "humana", främst upplevde de mig som human, då jag tog med ett av mina barn till skolan. Mitt barn hade opererats tidigare på dagen, och som lärare kan jag inte missa en lektion. Vi ses ändå så lite så det är viktigt att de får sin lilla tid. De "svåra" eleverna bondade med mitt barn som för övrigt bet mina elever lite i benen.

Jag beundrar alla lärare. Som måste vara pedagogiska, tålmodiga, snabba, duktiga på multitasking, lyhörda, fantasifulla, snabbtänkta och kreativa. Framförallt sakkunniga och fortbilda sig på egen hand, hela tiden.

I andra jobb, så går man bredvid någon i början, jobbar i team, har en coach, ett bollplank. Som lärare är man ensam. Alla har häcken full så ingen kan hjälpa en. Framförallt ska man vara fullärd och perfekt, allt på samma dag man börjar på ett nytt jobb och precis ha gått ut högskolan. Om man inte är super, då är man värdelös. Det finns bara svart och vitt. Självklart är alla lärare värda minst 10000 kronor till i lön, men även att ha en assistent. Läraren ska kunna få göra sitt jobb och det ska finnas en extra hand som gör att lektionerna kan rulla på.

Det finns nog inget annat jobb där man sliter så hårt, hela tiden, som på skolor. Men det är så fantastiskt roligt, och en ära att få lära känna så många elever! Få komma nära. Höra hur de pratar med varandra, hur de resonerar, ta del av deras fantasi och verklighet. Jag är tacksam för denna termin. 

Något som var lite extra kul var då jag upptäckte att två barn som gick i ettan, hade varit mina barn på en förskola i närheten under ett och ett halvt år. Dessa barn har jag kämpat med ute i snön, klappat då de skulle sova, tröstat, skrattat med, målat med och bytt blöja på. Dessa barn som gjorde mig så glad, mindes mig inte alls. Jag tyckte själv att jag gjorde det där lilla extra, men inte mindes de mig för det. Inte alls. 

Det är mycket speciellt, hur man jobbar häcken av sig, utan att någon annan vuxen ser det, och barnen tar en ju bara för given, så klart! Medan i andra jobb kan man få bli uppmärksammad och få cred för exakt allt man gör. Och betalt. På detta fredagsjobb, som jag planerade för, var jag mycket anonym. Någon gång kunde en annan lärare hälsa på mig. Jag hade hoppats på att bli inbjuden på deras julavslutning, som jag utgår från att de har. Men det blev jag inte.

Jag är tacksam över att bildläraren före mig har stöttat mig. Jag kände henne inte, men hon var mån om eleverna och kom och visade bildsalen och andra bra grejer i början. Hon stöttade mig per telefon under tidens gång. Hon stöttade mig även i betygsättningen. Jag är henne mycket tacksam.

6/7:an har arbetat med proportioner och kroki. De har fått göra en dansande figur i gips, sedan berättat om den och dess process inför klassen. Det har varit mycket uppskattat.

7/8:an har arbetat med konsthistoria och gjort parafraser, sedan presenterat sin parafras, konstnären och konstismen framför klassen. Något av det roligaste var då en elev, som kom igång mycket sent och aldrig hade gillat bild, gick igång på en Picasso och ville göra den som en Shrek. Eleven satt en hel lektion och googlade på "Shreks nipples." Sedan blev det ett fantastiskt resultat och hen satt kvar efter varje lektion och jobbade.

Lucka 15. Hans och Greta.

På kvällen då jag har läst tillräckligt många sagor för barnen så släcker jag lampan och berättar något i mörkret, så att barnen ska somna in. Ibland blir det något påhittat men ofta blir det Hans och Greta. På Ikea köpte jag ett mycket fint litet pepparkakshus som barnen leker med. Vi blandar in lite andra leksaker också. Det är mycket festligt att både berätta, leka och läsa olika versioner av den klassiska sagan.

Ännu festligare var att vi fick biljetter till den hyllade Hans och Greta på Elverket, Martina Montelius otroliga version! Det var såna där tokroliga detaljer, lite galna och hysteriska, som verkligen är roliga för både barn och vuxna. Lite fräcka. Det var sjukt roligt och lite obehagligt då häxan lockade Hans och Greta att gulla med hennes skägg. Först njöt hon, sedan skällde hon ut barnen för att gulla med skägget på sitt läspande och spottande vis. Sedan sa hon att hon bara skoja då hon blev arg och bad de stackars barnen att gulla igen!  Inland fantiserar jag att jag är i en film som är riktigt bra. Denna gång fantiserade jag att det var jag som hade kommit på allt det här intressanta i föreställningen. 

I Montelius version av Hans och Greta är det ingen elak styvmoder som sänder ut sina barn i skogen, utan en "vanlig" mor. Och, det är Greta som är den starkare blend de två syskonen, ledaren.

Det var en färgsprakande, spännande, rolig och lite sorglig berättelse. Många barn i vårt samhälle kan ju numer relatera till fattigdomen som beskrivs. Alla berörs och alla ser fattiga tiggare varje dag. Efter föreställningen fickpubliken känna på skägget, det var snällt.

Elverket ligger ju på Östermalm och då vi gick från Karlaplan mot teatern fann vi inte en enda restaurang som var öppen, det är inte som på Söder precis. Så vi åt på Brasserie Elverket som ligger i anknytning till teatern. Vi frågade om vi skulle hinna, det var en timme till föreställningen. Vi fick dock vänta 40 minuter på maten, trots att det knappt var några besökare denna tid. Vi fick så bråttom att äta maten så jag tvingade tioåringen trycka i sig sin fisk. Då han illamående sa att han inte orkade mer så förklarade han att den var vattnig och kall. Den var helt rå under paneringen! Jag klagade och vi blev ombedda att komma tillbaka efter föreställningen. Mamma som hade fått råa korvar, lämnade in dessa på lite stekning, och hann inte äta dem. Jag slängde ned pommesen i ryggsäcken och så försökte vi glömma bort maten för drygt 500 kronor för fyra personer.

Efter föreställningen gick vi in till restaurangen igen där jag skötte snacket, om mamma skulle ha gjort det hade det inte blivit så trevligt. Istället för fisk och korv blev mamma och jag bjudna på våfflor som vi fick grilla själv. Jag ville inte förstöra den trevliga luciadagen, men annars tycker jag att det var för lite kompensation. Jag kommer dock aldrig äta på det där stället igen!

 Dagen fortsatte dock bra med lite gratis julupplevelser som att sitta i tomtelegofigurer, titta på lysande älgar och att titta på dyra fiskar i saluhallen.

 Det var mycket mysigt att kolla på NKs julskyltning, det hade jag bara gjort med mina jobbarn.

Sedan gjorde min familj ett pepparkakshus. Det är en sån där grej som alla gör och lägger ut på facebook, jag känner mig då pressad att vi också måste göra ett. I år köpte vi ett på IKEA, ty dessa var bäst i något test. De jag annars brukar köpa är alltid trasiga, men detta var faktiskt helt. 

Barnen gillar aldrig att äta upp huset då de inte gillar det brända sockret som jag brukar limma ihop huset med, det är det som jag själv tycker är hela höjdpunkten på pepparkakshuset. Och eftersom jag alltid har lappat ihop huset med massa socker så är det ju mycket sånt på, men i år har jag använt kristyr istället så får jag hoppas på att det står ända fram till julafton. 

Alla i familjen fick göra en sida, det var ju bra att det är gjort av sex delar. Barnen ville gärna ha maränger på sitt, inspirerat av Häxans pepparkakashus.

Lucka 13. Lucia

Trevlig Lucia till alla!

I tisdags var det den vanliga scoutavslutningen. Det är inte ofta som mannen har lyckats vara med på såna här tillställningar men i tisdags fick han ta igen för gammal ost. Han kompade luciatåget på gitarr. Det var tioåringens grupp som utförde lussandet, så det var trevligt att få se tioåringen som en tomte. Han var mycket glad över sin pappas engagemang. 

Som en bonus hade 14 åringen fått hoppa in som Lucia. Den uppmärksamheten var nog vad hon behövde just nu. Det var fint att se alla i en sån ljus situation tillsammans.

Sedan slängdes nattlinnet av och scoutskjortan åkte på. 

 I går morse hann jag att uppleva treåringens luciatåg. Det är lika rörande varje gång. Han sken som en sol hela tiden.

På eftermiddagen var det sexåringens tur. Det är bara förskoleklassen och årskurs tre som har luciafirande på skolan. Det var ca 75 sexåringar som uppträdde samtidigt och jag hade så klart satt mig på fel ände. Men sexåringen var lika glad för det!

Det är mycket uppståndelse kring normbrytande barn i Luciasammanhang. Att barnen själv får välja vad de vill vara i luciatåget. Att en pojke även kan få vara lucia. Mina barn har inte fått välja, de har fått ärva kläder och tagit det som funnits. Om de hade önskat något annat hade jag troligtvis ordnat det åt dem. Jag kom och tänka på då jag själv tyckte att jag var oerhört stor, 12 år, och jag och min bästis ville lussa för folk i området. Vi besökte gamla lärare och andra typer.

Hon hade alltid velat vara stjärngosse. Jag vet inte om hon aldrig fått det tidigare, eller vågat. Nu var hon det i alla fall och för mig var det helt självklart att vara tomte. Vi behövde dock en lucia, tyckte vi. Lillebror ställde upp. Kanske frivilligt. Jag minns inte. Men det jag minns var att vi var oerhört seriösa, och lite modiga och företagsamma, som gick ut och lusade för att glädja andra. 

Jag hittade även en bild på mig i ett anknattlinne med en lite tonårsskeptisk min. Texten Jag, Lucia? Jag minns inte varför jag skrev så, om det var löjligt att vara lucia, att det var för fint. Det tycker jag inte nu. Jag tycker att lucia är mycket fin. Det tycker jag att alla i luciatåget är och alla kompletterar varandra.

Äldre inlägg