Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från november 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Övergivna, Sci-fi, fittor.

Det är ju tydligen fittans år i år. Ett ord som jag inte riktigt vant mig vid än. Men något som många av oss har. Jag har fått nys om en ny blogg i ämnet, Fittland. Kolla in den! I våras så deltog jag på Fittfestivalen med några verk i temat, och här om dagen besökte jag en fittutställning. 

Den har fått mycket publicitet. Det var fittor i olika tekniker och uttryck. I källaren steg jag in i och blev del av en installation. Intressant! 20 personer deltar med sina verk i utställningen på FEMTOPIA på Hornsgatan. 

Att lägga en slant för besöket i fittan är kul och viktigt. Jag rekommenderar verkligen att ta en sväng förbi detta nystartade Café och galleri. Jag åt en god vegansk macka i den mysiga miljön serverad av den trevliga personalen. Håll ögonen öppna för aktuella utställningar och föreläsningar på FEMTOPIA

 

Jag fortsatte mot nästa utställning på Söder, Skånegatan, på Frisörsalongen Sue Ellen! Det är lite kul för jag tänker på då jag var liten, på 80-talet och mamma gick till frisören för att få se ut som Sue Ellen. Då hon kom hem för att visa upp sig var pappa snabb på att påpeka att hon snarare liknade Beethoven. 

Sue Ellen visar Lotten Sunna (som jag skrev om för ett år sedan här, en oerhört intressant historia och resa) och Ian Horberry fotografier. Tyvärr har jag inga bra bilder från utställningen Abandonded realities. De förtjänar att ses live. Varje bild, varje övergiven byggnad, har en historia som berör betraktaren. En utställning helt i min smak! Den pågår fram till jul. 

Abandonded realities är ett svensk-engelskt projekt. En återupptäckarresa genom tid och rum till platser som stannat i en förgången tid. Bilder av de övergivna platserna är skapade av övergivet material. Papper som lämnats i en verkstad nära en gruva. Ramar som skänkts till återvinning. Tillsammans tar de avstånd från perfektion och hyllar det avskavda, det lämnade, det kantstötta och det spruckna.

Temat för Abandonded Realities första separatutställning är "Passager". Vare sig blicken kikar in genom en dörröppning, ser in i hjärtat av en ångsåg eller klättrar upp för en vindlande spiraltrappa så bjuder bilden in till en annat tid och en annan plats.

Mina bröder hängde med mig och sedan hängde jag med dem. Det är så mysigt tycker jag. Den sista utställningen var på Kocksgatan. Där var det så smockat med folk så jag minns inte så mycket. I alla fall inte konstnärens namn. Hen hade gjort bilder inspirerade av 70/80-tal och science fiction. Jag blev positivt överraskad. Det var ett lugn över bilderna. Som barndomsdrömmar. 

Jag känner mig berikad av all konst som gett mig olika resor. 

Familjetid.


I helgen tog jag och tioåringen en sväng till Norrtälje. Igen.  Målet var att hänga och prata med min pappa. Jag dokumenterar våra konversationer om det ena och det andra. Det är intressant. Jag har tänkt att göra en liten film sedan att titta på med barnen. Jag trodde nästan att jag hade kommit till Ålandsbåten, men det var bara pappas fina nya ramp till huset. Vi har en bra bok som vi fyller i. Den heter typ "till mitt barnbarn". Den ger uppslag för diskussion om barndomens jular och andra minnen. 

Vi gick en sväng på den mysiga stan. Vi kollade in en grafikutställning och åt supergod mat på Ett Glas! Det rekommenderar jag! Vi impulsköpte en kappa till sexåringen. 75 kronor. Jag var osäker om han skulle gilla den. Han älskade den! Zlatan har ju tydligen en sådan då han åker bil. Fantastiskt hur påverkad man kan bli till att ha vad som helst en idol har. Han kanske hade gillat den ändå.


Ett fredagsmystips som mina barn avskyr är grönkålschips. Bara att rosta torra i ugnen och krydda med örtsalt. Jag tycker att det är mycket festligt. Jag har även olika popcornkryddor som kan bli festliga till.

Visdomsord.
Ta hand om varandra. Ta hand om dig själv. Glöm inte adventspynta i helgen, det kan vara bra för själen. Men glöm inte släcka ljusen. Skin. Var rädd om dig.

Måndagsserien Salt.

Jag är mycket förtjust i salt och har en kollega som även är det. Jag anförtrodde mig för henne om mina saltproblem, jag fick oväntad feedback. 

Alltså! Det här med att sluta med salt är jättesvårt!

 I helgen då jag var på Naturhistoriska blev jag jättesugen på en mycket stor saltsten som var äckligt gammal!

Då jag badar så smygsmakar jag på badsaltet. Det är gott och hårt. 

 Nu fantsierar jag om mitt döda marsvins, Vitnos, saltsten.

 (Kollega) Åh!!! Du borde uppsöka en hästhage! Det gjorde jag flera gånger i somras. Där finns superstora saltstenar som smakar örtsalt! Asgott!

Öhh?! Jag har nog lite för mycket bacillskräck för det. Det borde ju vara hästkiss på dessa?!

Äh, det gör väl inget! men det finns i ko och fårhagar också! 

Åååh! Jag som älskar får! Tack för tipset!

Allt har sin tid, inom viss ram...

Allt har ju sin tid, brukar jag tänka. En del saker är det dock lite mer brått med. I våras tappades en grej från barnvagnens hjul då jag lyfte ut den ur bilen. Den lilla grejen försvann och jag beställde en ny. Som aldrig kom in till barnbutiken. Jag åkte dit varje eller varannan vecka, men inte. Då jag hade vägarna förbi en annan barnvagnsbutik inne i stan så hade jag med däcket för att verkligen få rätt lilla "mutter". Men, mutter ansvarig var på semester mycket länge. Och jag hade annat att göra. Jag fick använda den 10 år gamla asdåliga vagnen, inköpt på Coop hela sommaren. Jag är inte någon prylgalning, men då jag hade en fin vagn så var det ju synd att inte kunna använda den. Vagnen är två år gammal, då de andra barnens vagn var utnytt, och denna "nya" var mer påkostad då den hade liggläge. Nu äntligen köpte jag muttern, men nu var hela hjulet borta, så fick köpa ett nytt sånt med. Men, nu efter ett halvår utan denna vagn ska jag använa den onödigt mycket till mitt snart fyra år gamla barn för att få valuta för pengarna. Crazy! Treåringen kände inte ens igen sin vagn, så länge sedan var det han såg den, så det vart ju ändå bra, på något vis. 

Något annat som också "allt har sin tid", är sexåringens stjärnkikare. Oj vad han önskade sig en sådan förra julen så mycket! Och fick en! Vi var borta hos släktingar varje kväll och sedan i Luleå under en vecka. Sedan var det inte stjärnklart och sedan rann det ut i sanden. Det lilla barnet fick inte använda sin stjärnkikare en enda gång! Förra julen. Men allt har sin tid och nu har vi skådat stjärnor och det är mycket trevligt! Ett julklappstips helt klart, för engagerade föräldrar då det eventuellt krävs lite vuxenhjälp.


Vi har även gjort en familjeteckning. Tioåringen önskade det. Han sa att sist vi gjorde det så var det då morfar fyllde 70 år, på Gotland. Å andra sidan finns det nog många familjer som aldrig gör en familjeteckning, men jag vill gärna tipsa om att göra det. Det var så roligt! Och mysigt. Att ha ett stort, typ A2-papper är att rekommendera. 10åringen valde tema.

Nu är det bara den där dopskeden som ska inhandlas. Så har jag kommit i kapp en del. De andra barnen har fått en sked med deras datum och födelsevikt osv i doppresent av sin farfar. Det yngsta fick det med, men det var lite snack fram och tillbaka vem som skulle skaffa den. Vilket som var smidigast. Det landade till slut på mig. Allt sånt här blir så svårt jämfört med att bo i en småstad där det går att göra hundra ärenden på en timme. Jag glömmer jämt då jag går på stan. Men, nu ska jag försöka komma ihåg det. Det var ju tre och ett halvt år sedan dopet var De andra barnen har fått instrument av oss i doppresent. Vårt yngsta har vi inte "hunnit" att köpa något åt än Stackars den yngsta. 

Museum, Tjejmiddag, vinterdäck och Jack!


I lördags var hela familjen till Naturhistoriska museet. Ett mycket bra museum med något för alla. Sexåringen älskade ädelstenssamlingen, de två äldsta älskade valskelettet och treåringen fascinerades av det gigantiska örat. 
 

Det var spännande att se då han dagen innan opererade in rör i örat. Han ignorerar ofta tilltal och svarar till slut att han inte hör eftersom att han har rör i öronen!

På kvällen var jag på tjejmiddag med mina gamla Konstfacksvänner. 

Värdinnan Hanna Herder har ärvt min stora hurts efter jag blev av med min ateljé. Hon förvaltar den mycket bra, som en mys och läshörne-koja, för barnen.

Med min favoritfärgskombination har hon målat alfabetet på barnrumsväggen. Snyggt!

I våras hade hon med en bild på Liljevalchs vårsalong, Reinfeldt i finskrud. Hon ska snart ställa ut igen, så ha ögonen öppna! Den här ögonblicksakvarellen (av Hanna Herder) hängde i salongen i hennes konstnärliga hem.

Själv pysslar jag på… Är faktiskt grymt nöjd över det skabbiga fatet. Jag är lite slarvigt lagd, så jag orkade inte klippa små kvadratiska tejpbitar, men tycker att det blev fint ändå!

Och så har vi bytt till vinterdäck. Då vi köpt en ny (begagnad) bil, eftersom att vi blev påkörda för ett par månader sedan, hade vi inga vinterdäck. Men för 10.000 kronor så fick vi nya!!!! 

De två yngsta tyckte att det var ascoolt. Jag med. Jag blev till och med tårögd för barnens skull. Det var precis som i den yngstes favoritfilm Blixten Mc Queen. Det sprang fram sju personer och började att skruva ut och pumpa, bytte fälgar på några minuter!

Måndagsserien. TVkändis.

Mina föräldrar är snälla och vill väl. De supportar mig, i det de tror att jag vill. De är alltid mycket ärliga mot mig.

Hanna! Vi vet vilka program du ska söka till!

Hela sverige syr och modell över 35!

Ja ha?... du som alltid tycker att jag är så slarvig mamma?

Ja, men någon ska ju åka ut först Hanna!

Mm, och du pappa, som alltid säger att jag klär ner mig?

Ja, men med mycket smink så!

 


Hemmaspa blev möhippa.

Förra helgen blev jag inbjuden till en av mina närmsta vänner. Vi brukar ha hemmaspa och myspys lite då och då. Det hon inte visste var att jag och många andra redan hade planerat en möhippa för henne just denna helg! Min kära vän som ska gifta sig på andra sidan jorden, trodde inte att hon skulle få någon möhippa, då inte så många kan komma till bröllopet. Jag är en av de som tyvärr inte kan komma. Min fina vän blev oerhört glad och överraskad då vi rövade henne från sitt hem. Men först fick hon packa lite konstiga saker.

Sedan åkte vi till yogastudion Lila Lotus . Det var fantastiskt. Jag har verkligen alltid känt mig helt lost på sådana ställen tidigare. Men, ledaren var så vänlig och jag nådde till slut fram till mina tår! Det är något som jag aldrig har brytt mig om tidigare, men det var en häftig känsla! Jag blev så stolt över mig själv, som jag sällan tidigare har blivit. Och hoppfull framförallt! Jag kunde göra "hunden" (tror jag), och det betyder att all (tråkig) träning detta år har gett resultat! Jag var precis innan deppad över att jag inte trodde det då jag nästan har fått ondare i ryggen. Men nu finns det hopp!

På Lila Lotus åt vi den godaste rawfoodlunchen! Det var gott och inspirerande. En fröjd för ögat! Mina avgaser som kom efter denna mat var dock inte ljuvlig. Jag skyller på maten, men  det var ingen annan som drabbades… Vi var många som blev sugna att gå en rawfood-matlagningskurs på Lila Lotus!

Den blivande bruden hade packat med snorkel och gummistövlar osv. Vi lurade henne, som sig bör. Men det blev en lugn och mysig möhippa hotell och spa! Jag har nog själv aldrig haft så lyxigt förr. Jag hade gjort en pärm med "mina vänner-papper", och plats för foton och minnen. Detta blev mycket uppskattat. 

Det lustiga och intressanta med denna möhippeträff var alla vänner. Jag har alltid trott att min vän är typ min bästis (jag har dock fler bästisar), men det verkade som att alla trodde att det var hennes bästis… Och hon var bästis med dem! Det var ju bra, men lite konstig känsla. Kanske lite som på tvprogrammet "Bonde söker fru", man tror att man är den enda, men bonden flirtar lika med alla. Helt enkelt så är min vän fantastisk och det har självklart fler upptäckt och jag är lycklig över att hennes möhippa blev perfekt! Synd att jag inte kan delta vid själva vigseln. 

På möhippan hade hälften av alla örhängen från Edblad. Jag har sällan smycken över huvud taget, men förstod att denna Edblad är speciell. Då det ligger en Edbladbutik i närheten av mitt jobb, gick jag dit för att spana. De hade exakt sådana örhängen som passar mig. Bara platta och anonyma. Diskreta. Billiga också. Så nu känns det bra.


DIY. Far är mycket rar.

Nyligen var det ju farsdag, och det kan en ju tycka vad en vill om. Spontant tänkte jag, NU IGEN?! Alltid är det något. Det är ju min far, mannens far och barnens far. Eftersom mannen inte var hemma på sin födelsedag, och jag vill lära mina barn att uppvakta andra, så gav vi nu massa presenter till mannen. Till exempel asdyra strumpor som en tonåring sålde utanför vår dörr här om dagen. Han skulle ha intäkterna till sin Åreresa...

De fina snörena köpte jag på ikea och även den molnformade post-itlappen. Med en dubbelhäftande limtejp så blir dessa lappar lyxiga grattislappar. Detta kanske inte var världens hetaste tips, men jag tyckte att det var mycket trevligt.

Mannen och jag har, som bekant kanske, inte samma inredningssmak. Jag brukar ju möblera om lite då han är bortrest, han gör det samma, varje dag, då jag inte ser. 

 
Jag hänger alltid kökshandduken så att mönstret syns och så att det är lätt att använda den. Mannen viker den alltid, med mönstret osynligt. Han är liksom så ordentlig, och jag är mer snabb, därför bad jag honom, för ett par månader sedan att borra hål i några fina tallrikar. Det har han nu äntligen gjort. Jag hade gjort det för länge sedan, men det hade troligtvis blivit snett.

 Istället för att trycka in fatet i ett skåp för att ta fram det vid festliga högtider, har jag nu det framme hela tiden, fyllt med krimskrams. Jag är barnsligt glad över kakfatet.

Ibland blir allt dock inte riktigt rätt med mannens inredningshjälp, eller… Jag gjorde en tydlig skiss och berättade muntligt att garderobsdörren med spegel skulle till tioåringens rum, och garderoben med blommor skulle till treåringens rum. 

Jag förklarade att den med blommor kunde vändas upp och ned, då det inte gjorde så mycket med mönstret, då den med Nils Holgersson skulle se superkonstig ut upp och ned. Eftersom de behövdes vändas lite upp och ned, så garderobsdörrarna kunde öppnas åt rätt håll.

Mannen glömde flytta garderobsdörrarna mellan rummen, han vände bara den enda som han inte skulle vända, upp och ned. Och så konstigt får det vara nu, för jag orkar inte. Jag tror helt enkelt att han inte gillar tapeterna. Fina gamla tapeter.

Sträckbänken.

Nu har jag använt min sträckbänk under ca en månad, fem minuter om dagen. Jag köpte en sprillans ny. Jag tänkte att lägga det på mitt skönhetskonto, där jag har flera års besparingar. Och då mannen köper gitarrer titt som tätt, så borde jag få unna mig något sånt här. 

Den är inte så skön som jag trodde. Jag är mycket åksjuk av mig, så då jag legat upp och ned ett tag så blir jag oerhört illamående då jag ska fälla upp mig igen. På instruktionsbilden så visas det att jag även kan hänga helt upp och ned. Det känns lite för kinky för mig.

Det värsta med den är att efter att jag har sträckt mig under fem minuter så kan jag inte gå raklång. Innan jag går upp på den så lutar min kropp framåt. 

Efteråt lutar kroppen bakåt och jag kan inte spänna upp spännet vid fötterna själv. Sedan tar det ca tio minuter innan jag ens kan sätta mig ned då jag lutar bak så mycket. Min sjukgymnast tycker inte att det verkar så positivt, men jag tänker att det är en process.

Eftersom sexåringen använder sträckbänken till klätterställningen, utan lov, så är det alltid lite nervöst att veta hur mycket den håller. Jag är i alla fall glad över att jag har den. Nu känner jag att jag gör allt för att slippa en ryggoperation.

Taggat med: 

Interiör.

Det bästa med fasadrenoveringen är att det även har behövt att fixas lite inne. På tre ställen där fönstren och dörrar har ändrats. Den största utmaningen har varit köksfönstret. Det gick tidigare ned, nedanför köksbänken, då det inte var ett kök där från början. Vi har nu satt in ett mindre fönster då fasaden ändå gjordes om. Nu ska vi bara lappa lite med liknande kakel...

Då vi bor i en gammal affär med tre huvudingångar, har vi tagit bort en som aldrig användes.

Det var en mörk dörr precis vid trappan och toaletten i en smal hall. Vi tog bort dörren och satt in ett nästan lika stort fönster istället. Det hade sett konstigt ut med ett litet fönster där, och ljus behövdes. 

Eftersom att jag sitter med toalettdörren öppen så har jag nu en helt ny utsikt. Trädgården. Det är som att sitta på ett dass på landet med öppen dörr och kolla ut över fåren. Det är härligt. De där ute har även en ny insikt. 

Och, det bästa av allt. Det som numer är min ateljé, även matsal har fått sig en tapet. Vi hade två balkongdörrar och tog nu bort en. Det gav mig massa plats! Jag köpte en begagnad hylla och vi använde en tapet som vi egentligen hade köpt till vår då nyrenoverade hall för 5 år sedan, men vi insåg att den hade blivit för mörk där. Detta blev perfekt! 

Jag ställde alla mina prydnadssaker på salsbordet, saker som tidigare hade varit på pianot och på en vägghängd hylla. Min kompetenta vän kom hit och skulle ge mig lite råd. Man blir ju ofta hemmablind. Jag gillar ju personliga saker, men vill ju även hänga med lite på trenderna. Hon sa att jag kunde skippa den gula vasen med bindor i… De var ju bara där av en slump. Inte ens jag tyckte att det var snyggt.

Däremot berättade hon att mässing och trä var inne. Koppar var tydligen inne förra året. Så nu har jag letat fram det ur mina gömmor. Tillexempel de fina träljusstakarna som min mormor har tillverkat. Äntligen börjar huset att likna något, både på utsidan och insidan!

 

Äldre inlägg