Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från september 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Lugn helg.

I fredags hade tioåringen återträff med sina dagbarnskompisar. Ett barn kunde tyvärr inte komma. Det var ju nästan mest en återträff för mammorna, tyckte jag. Vi hade mycket mysigt och pratade om det mesta. Vi var hos den forna dagmamman och jag hade med kladdkakor med kaffe och nötter i. Detta är mina nya superbra köksredskap. En pensel som inte fäller massa strån i kakan och en slickepott och slev i ett. Inköpta på Willys. 

Den ena mamman berättade om att hennes mamma just dött i en dramatisk och mycket tragisk olycka. Och hur hon ringde försäkringsbolaget för att få krishjälp, vilket nära anhöriga erbjöds.

 

Det var fyra ettåriga pojkar som gick hos dagmamman från ett till treårs-ålder. Sedan flyttade alla. Barnen hade inte setts sen de var ca fyra år, men de har ju hört talas om varandra, facebook har hjälpt till och TVspelet förde de samman på ett naturligt sätt. De var så gulliga och det var så rörande och vi planerar fler träffar snart. Eftersom jag fick barn tidigare än mina andra vänner så har ingen barn i samma ålder, så detta var så härligt, med några som också har känt oss förr, på den tiden jag pluggade.

 Vi började diskutera om att alla dessa barn är så verbala, att de vill prata, vill prata om allt. Det var ju en väldigt liten grupp, i en liten lägenhet. Där dagmamman var med barnen hela tiden. Lekte med barnen och pratade. Hon berättade själv att hon älskade måltiderna då de hade så mysigt och pratade så mycket. Det fanns inget utrymme för maktspel eller mobbing. Då det bara var pojkar så vart det ju ingen uppdelning på flickor eller pojkar heller, som annars eventuellt hade uppstått. Två av barnen hade storasystrar som de ärvde kläder av så det kunde vara mycket glitter och rosa, vilket var mitt barns favorit. De var i en liten värld där allt var okej. 

Sedan fortsatte helgen och tioåringen åkte på scouthajk och de två yngsta till sin farmor. Jag har inte haft barnvakt till de sedan i maj så jag var så peppad. Jag tänkte att jag kunde göra vad som helst. Till exempel åka på Järnas kulturnatt, vilket jag hade sett fram emot. Eller gå ut och dansa. Men, jag blev sjuk och kände att det skulle vara så härligt att bara vara hemma och pyssla och fixa. Framförallt sova utan barn hur länge som helst.

Även mannen var hemma så han fick laga mat, vilket han annars aldrig hinner. Jag beställde halloumi och sparris som jag sedan pruttade av hela myskvällen. Vi åt även potatis från egen trädgård. 

Det var lyxigt. 14 åringen som aldrig annars är hemma bestämde sig för att vara hemma… Hela helgen. Så det äldsta barnet var hemma och jag skyndade mig att bestämma att vi skulle se läskiga filmer. Jag är så trött på att se barnfilmer hela tiden.

Hon färgar håret varje vecka. Så jag ville bonda lite och bad henne köpa lite färg till mig med. Mannen visste inget. Han gillar inte att jag färgar håret och jag gillar inte alls hans frisyr. Så det gör inget. På mitt jobb satt några 20-åringar i veckan och pratade om att de skulle färga på varandra, jag frågade om de kunde göra på mig med. Fick inget riktigt svar på det… Men nu är det gjort! Höstfräsch.

Salt.

Alltså, för första gången har jag en riktig last. Ett beroende. SALT. Jag har nu slutat med salt helt. Inte i mat och så, men som snacks. Jag startade mitt beroende i våras, sedan har jag haft så konstigt ont i halsen, som inte har gått över trots att jag har ätit en specialmedecin som jag fick då jag var hos den där doktorn som stoppade in en kamera genom min näsa och ned i halsen. Hon trodde att halsontet berodde på stress. Jag tror att det är saltet.

Tidigare har jag bara tänkt på salt, hela tiden (det gör jag fortfarande). En gång såg jag något vitt på gatan och ville nästan äta upp det. Jag längtar tills jag har lagt barnen för då ska jag ta en macka med mycket flingsalt på. Säkert fyra såna mackor. 

Om jag har haft en bit choklad så har jag doppat den i mycket flingsalt. Annars har jag tagit kolasås eller honung med mycket salt. En tomat med mycket salt eller vad som helst med mycket salt.

 

Ofta har jag stått vid min fina saltskål och bara ätit så där. Tioåringen gillar inte detta och har tömt skålen. Men då har jag bara fyllt den lite grann och gömt flingsalt i olika smaker lite överallt. Som ingen annan känner till. Nyligen läste jag att det var fel rekommendation, att vi nästan äter för lite salt. En tesked är för lite, en och en halv är bra. Vilket jag tolkade på mitt sätt, det är bra med salt.

Jag vet ju att det är dåligt med salt, därför har jag smygätit det. På mitt jobb har vi jättegott salt, rocky-något, i en saltkvarn. Jag har gått in på morgonen och rutinätit från saltet. Jag har inbillat mig att det är något min kropp har saknat då jag är så benägen på salt.

Det känns faktiskt som ett beroende. Även om folk blir arga och tycker att det finns värre beroende än detta. Nu har jag slutat, och har ett tråkigare liv. Tänk så gott det var att suga på de där stora saltflingorna. Känna de smälta på min tunga. Sätta sting på tråkiga maträtter. Det gav mig lite lycka. Jag är ju lite hypokondriskt lagd och min mamma som smaskar i sig flingsalt (arvssynden), har till och med skrämt upp mig. Nu ska jag bli beroende av vitlök istället. Det är väl bra!

Äntligen.

Nu är mannen hemma från sin turné. Det har gått ovanligt bra här hemma. Barnen är äldre och det är inte ett sommarlov där barnen måste aktiveras. Men, ibland har jag saknat en partner att dela frustration, glädje, oro eller vad som helst med. Stöd.

Som då barnen har varit sjuka, avlusningar och ögoninflammationer. Jag måste säga att vi hade tur hos Vårdcentralen där det inte var någon väntetid, desto längre väntetid var det på Apoteket för att få ut tioåringens ögonsalva. Han blev jätteglad över att det fanns provsmink! Han körde genast lite ögonskugga på kinden och jag kände att jag kanske ska erbjuda mer smink här hemma. Det är inte mina barn berikade av.

Eller då jag är så trött så att jag inte orkar att lägga barnen, men barnen är så pigga att de hoppar i sängen. Eller häller ut saker på köksgolvet samtidigt som jag skurar toalettgolvet. Roddning med olika aktiviteter på skola och fritid. Då det blev stopp i diskhon.

Eller då sexåringen tog tioåringens alla 300 kulor med till skolan och gav bort till alla barnen. Då tioåringen blir så ledsen och arg men inte får slå sin lillebror. Då hade jag behövt någon vid min sida. Eller då de ringer till mig från sexåringens skola och säger att sexåringen har mannens körkort i skolan!

Jag hade behövt lite stöd då jag glatt åkte till posten (hade tid/chans) för att hämta ut mitt nya körkort (då troligtvis sexåringen hade snott det gamla), men mitt pass, som jag behövde som identifikation, hade gått ut för sju dagar sedan!!! Så jag fick inte mitt körkort utan ännu mer pappersarbete. 

Och då jag körde från Norrtälje i den nya bilen, utan körkort, i mörker och spöregn. Det tog två timmar istället för en. Det var dimma utanför bilen och imma i bilen. Då hade jag velat ringa mannen om råd, vilken av alla konstiga knappar i den svåra Citroenbilen som jag skulle trycka på för att få bort imman. 

Men nu är han hemma. Eftersom jag fick punka på cykeln, vilken jag inte hade chans att laga, så åkte jag på mitt busskort. Då jag stått och väntat länge på bussen och den äntligen kom för att eskortera mig till ett jobb som inte har flextid, så fanns inga kuponger kvar på mitt busskort! Men då, då kunde jag ringa mannen som hämtade upp mig i regnet och körde mig till tunnelbanan där jag kunde fylla på kortet. Det var härligt. Vardagslyx.  

Vardagslyx är även att kunna gå på spontanbjudningar. Igår var jag hos en kollega i den mest förtjusande och kreativa lägenheten. Där bodde katten Lisbeth Salander och min vän med sin nya tatuering Venus födelse. 

Jag känner mig pånyttfödd. 

Härliga höst.


I helgen tog jag med barnen och mamma ut i skogen. Det är ju det bästa jag vet. Skogen som var en stor och naturlig del av min uppväxt. Jag bjöd barnen på stensöta, jag sa att det var deras lördagsgodis, som lakrits. Det uppskattades inte.
Barnen ville gärna se björn men fick nöja sig med myror och en enda liten groda. 

Att se och hålla försiktigt i en groda var mycket spännande. Vi hade precis gått förbi det utplånade kärret där det alltid fanns grodyngel då jag var barn. Vi trodde nästan att grodorna var utrotade men så hittade vi en!

Vi hittade många blåbär, trots rykten om att det inte var ett blåbärsår. Bäst att gå ut och kolla själv! Jag var ute efter svampen, eftersom att alla lägger ut läckra svampbilder på facebook, men i denna skog var det mest flugsvamp.

 


Sexåringen plockade en trevlig bukett med blommor till sin efterlängtade pappa.

Och, vi plockade nypon. Det har jag alltid velat göra, och nu gjorde jag det!

Dessa mixade vi och kokade med lite vatten och socker. Mycket lyxigt och härligt! 

 Vi besökte Norrtälje badhus. Även min pappa var med för att inspektera den nya simhallen. Den var stor och fin! Jag är mycket glad för Norrtäljebornas skull och kommer själv att besöka detta ställe ofta!

Nypon, äpplen, svamp och blommor. Jag älskar detta!!!

Linas matkasse.

Jag har alltid undrat vem som är så rik och kan köpa färdiga matkassar, hem till sin dörr, med recept. Ju mer tiden har gått har jag börjat att fantisera om såna där kassar. Ingen i mitt hem gillar min mat! Jag äter inte kött, men det gör min familj och vill helst äta köttbullar varje dag, vilket jag inte ställer upp på. Menyn har varit fiskpinnar, korv, köttbullar och tacos. Det är så tråkigt så att jag ibland har velat abdikera som matlagerska. Jag har provat att bjuda på annan mat, men barnen har inte ens velat smaka. 

Tioåringen kan äta vad som helst då han är hos kompisar. Allt är gott borta. Han vill att jag ska ringa efter deras recept till och med. Helt plötsligt så kom det upp ett erbjudande på facebook om Linas Matkasse. Jag tror att det var 500 kr för fem dagar, barnkassen. Egentligen hade jag spanat in Middagsfrids matkassar, men då detta erbjudande kom så tog jag det. 

Jag beställde leveransen till den veckan som mannen skulle på turné. Jag tyckte att jag kunde unna mig det. Att slippa att tänka på vad barnen skulle äta varje dag. Jag höll på att peppa tioåringen jättemycket som längtade mycket efter leveransen. Jag tänkte att om han är med och lagar maten så får han se vad det är i den och att det inte är hans tråkiga mamma som har kommit på receptet. Det är lyxigt, något han kände igen från TVreklam.

Ett par dagar innan leveransen fick jag en lång lista på massa grejer som jag skulle ha hemma själv! Det borde jag ha blivit förvarnad för. Massa olika kryddor, mjölk, ris, sambal oelek osv. Jag kände mig redan lurad. På måndagen väntade vi på leveransen. Då fick jag ett meddelande att den skulle komma mellan kl 17 och 22!!! Den infon kunde jag också fått tidigare. Tydligen var det vanligt att man komponerar egen mat den dagen, men det är ju bra att veta innan. 

Leveransen kom då jag la barnen. En lök var alldeles möglig och sunkig. Detta klagade jag på. Det var kanske barnsligt av mig då jag hade hela kylen full med egna lökar. Men det var just grejen att få detta sin första leverans. Linas matkasse sa så att de skulle kompensera mig på nästa kasse med riset gånger 1,5. Med andra ord så skulle de dra bort två kronor på nästa leverans. Vilken nästa leverans? Jag fattade inte att jag hade börjat att prenumerera på denna kasse. Jag avslutade abonnemanget bums. Löken kan de behålla själva.

Eftersom att inte mannen var hemma och jag är vegetarian, så var det fyra portioner mat till tioåringen. Styvdottern var hos sin mamma, och de två yngsta barnen äter bara godis. Detta var ju superpuckat av mig, fast jag trodde att jag var supersmart. Jag fick helt enkelt bjuda folk på middag varje dag. 

På tisdagen kom tioåringens bästis på middag. De fick välja på de fem olika recepten och sedan vara med att laga. Det blev så lyckat! De valde ugnspannkaka med bacon. Även råröda lingon, keso och morötter fick vi med. Rikligt med mat! Och gott. Perfekt.

Nästa dag kom vår gamla barnflicka med sin kille. De lagade någon kalkonrätt med couscous och citron och persiljesmör. Jag jobbade sent. Detta blev en hit på alla vis!

Nästa dag kom både min mor och bror. Då lagade de några köttbitar med potatis i ugn och senapssås. Och grönsaker. Det vart också lyckat. Recepten är enkla och pedagogiska. Jag tror att det kan vara roligt för alla att få lite ny matinspiration och utveckla sin egna reportoar.

Fjärde dagen, igår, åt vi lax i gryta med ris. Det kunde jag äta! Mycket gott. Vi hade inga gäster så det blev istället mycket rester. Det har det blivit varje dag. Mycket generösa måltider! 

Nu har vi en meny kvar, pannbiffar. Jag frös in köttfärsen eftersom vi har andra planer på helgen. Förutom att jag kände mig lurad i början, så är jag mycket nöjd! Detta var bra och prisvärt, speciellt då jag köpte kassan för specialpris. Kanske provar jag den vegetariska kassen, kanske provar jag Middagsfrid nästa gång?

Taggat med: 

, , ,

Fotboll!

Som förälder är det lättare att förmedla sina egna intressen till sina barn än andras intressen. Varken jag eller mannen är särskilt sportintresserade, tyvärr. Men sport är ju bra och livsviktigt för kropp och själ. Vi har försökt att introducera barnen för olika fysiska aktiviteter som dans, Cirkus cirkör, karate, simning, bandy och fotboll. 

Förra hösten började vår då femåring på fotboll. Han stod och sparkade i ett hörn och orkade inte vänta på sin tur för att sparka en boll på träningen. Detta rann snabbt ut i sanden. Men i somras vände det. Då kom det fotboll på TV hela dagarna. Både sexåringen och tioåringen fick nya idoler. Fotbollsproffs. Detta VM eller vad det var som pågick till kl ett varje natt! Jag fick aldrig någon egen kvällstid att äta gotter på i smyg. Jag började sakta att avsky denna sport som jag tidigare varit nollställd införl.

Mitt första fotbollsminne är då jag var i ca 9 årsåldern och av någon anledning hade tyckt att det hade varit spännande med andra föräldrar. Min mamma sa då att min pappa var en fotbollshulligan. Jag förstod att detta var något fult och var nöjd med min riktiga pappa.

Mitt andra möte var då jag gick på Konstfack och jag skulle vara opponent på en C-uppsats som handlade om fotboll!!! Vännen älskade konst och fotboll och skrev om fotbollen som en religion. Det var övermäktigt att sätta sig in i något som jag var helt främmande inför. Och sedan ha frågor om. Det jag minns mest var att fotbollen är vit och svart för att ha starka kontraster så den syns bättre i TVrutan.

Under denna sommar har även intresset för fotbollsattribut ökat hos barnen. Vi har hur många fotbollströjor som helst. Jag är tacksam över fotbollskor och skydd osv som vi har ärvt av kusiner och grannar. Det enda sexåringen önskade sig i födelsedagspresent var ett par fotbollshandskar. 

Då vi besökte Harry Potter utställningen som låg vid en stor arena. Då var den stora arenan den största behållningen. Barnen var så fascinerade och treåringen sa att det var ju som på fotbollsspelet! Jag kanske måste gå på någon sån där läskiga fotbollsmatch för att berika oss lite.

Barnen har samlat på massa fotbollskort under flera år. De blir ju gamla snabbt tyvärr. Det kommer ju nya säsonger hela tiden. Lurendrejeri kallar jag detta! Barnen har även varit fixerade vid ett TVspel som heter typ fotboll FIFA. Speciellt tioåringen har älskat detta spel och blivit så stolt över alla mål och tricks som han har gjort med fingret. Jag har snällt tittat på den där skärmen och berömt. Egentligen har jag tyckt att det är askonstigt med ett koncept som utgår från att ha massa saker bara, inte utföra själva sporten.

Men!!! Detta tvspel har faktiskt övat upp mitt barn. Han har fått bra självförtroende och går nu själv eller tillsammans med sexåringen till parken och sparkar på bollar. Jag är så lycklig för det och ännu lyckligare är mitt barn. Vi bor precis bredvid fotbollsplanen vilket är grymt!

Sexåringen började på fotbollskola i Söndags. För ett år sedan var flickor och pojkar i en blandad grupp. Nu är de inte det längre?..! Apropå fotboll så ska jag beställa en bok om en fotbollsspelande Charlotte från mitt favoritbokförlag OLIKA!

Egentligen började fotbollen för flera veckor sedan men första gången blev vi påkörda med bilen så vi hann inte fram till fotbollsträningen. Sedan kom födelsedagar och sjukdomar i vägen. Förra söndagen satt vi ivrigt i tid och väntade. Men då var det redan match! Så då fick mitt barn stå över. Det gjorde inget. Vi satt på bänken och skådade alla barn. Sexåringen tog rollen som kommentator och kommenterade allt som hände. 

Men i Söndags fick han äntligen vara med på plan. Och han ägde! Så grym. Han har troligtvis bra kroppsuppfattning med tanke på allt trummande, dansande och klättrande. Det är inget som han har ärvt av mig. Mitt barn är så lyckligt!

Måndagsserien. I badet.

Min mamma är en sådan där historieberättare. Hon berättar ofta och mycket. Gamla anekdoter om ungdomskärlekar, konstresor och diverse konstiga historier. Ibland om bajs. Jag har uppskattat dessa historier och tycker att det hade varit roligt att höra lite mer om min pappas liv. 

Jag försöker ibland berätta saker, känslor, minnen för mina barn. Så att de ska bli berörda, minnas och känna till olika händelser från släktingars liv. Här om dagen ville jag berika barnen med en liten historia. 

Vi satt nedtryckta i badkaret och jag fixade vattnet med mina tår. Jag berättade om att min mamma alltid gjorde detsamma då vi badade, vilket jag var så imponerad över. Mormor var så skicklig med sina tår, som en apa ungefär. 

- va?!!! Är mormor verkligen en apa???!!

Frågade den chockade sexåringen ledsamt. Han var inte alls impad eller brydd över Infon. Fokusen låg på om mormor verkligen är en apa. Jag misslyckade denna gång med historieberättandet, men kommer att fortsätta. Jag är så tacksam för all förstahandsinformation som jag har fått av min mormor som föddes 1911. Om hur hennes farmor brukade kamma hennes hår och om alla hennes farbröder som flydde till Amerikat osv. Historierna blir mer levande på det viset. Ska dock inte blanda in apor något mer. Så långt behöver jag ju inte gå. 

Att välja.

Då jag gick i nian? hängde jag med in till stan med en vän, ca en gång i månaden. Det var mycket spännande med sena kvällsmöten på okända gator då jag annars var van vid Norrtäljes välkända gator. Det var LUF, eller hette det MUF? Det var Folkpartiets ungdomsförbund som vi hängde på, och om jag inte minns fel, så pratade de om Slussens ombyggnation. För ca 20 år sedan! Jag fattade inte ett skvatt. Det var astråkigt. Jag visste inte ens vad Slussen var, vilket gjorde det lite svårt att visa lika häftigt engagemang som många andra anhängare.


Jag blev istället värvad till Grön Ungdom, i Norrtälje, vilket kändes bättre ihop med min scoutprofil, min lusekoftestil, min vegetarianstil och stoppa djurförsökstil. Då gick jag i ettan på gymnasiet. Helt plötsligt kom det in en magisk varelse som bara skulle lämna in sina nycklar. Han hade tänkt att sluta som aktiv Miljöpartist, men då våra ögon möttes så stannade han kvar och vi var ett par under två år.. 


Vi åkte på en mässa i Örnsköldsvik? Men vi var så nykära så vi åkte hem en dag tidigare och hängde i hans lägenhet. Detta sade jag naturligtvis inte till mina föräldrar. Detta var innan mobilens ankomst. Mina föräldrar åkte in till Stockholm för att hämta hem sin flicka från tåget, men fick istället ett lass med andra miljöpartister i sin bil. Mina föräldrar var arga då jag kom hem, uttänkt tid och jag spelade att jag hade varit borta i Örnsköldsvik fast jag hade varit ett stenkast bort.


Min pojkvän som kom från en trasig familj var snäll, konflikträdd, lugn, kreativ och spelade gitarr i ett band. Tyvärr tog musiken och dess attribut över hans liv. Vi gick skilda vägar (som tur var). Han valde ett annat (icke) parti, tyvärr, som stämde mer överens med hans musikstil. Detta parti blev han mycket aktiv i.


Jag har gått vidare och det som stämmer in i mitt liv nu är självklart fortfarande Miljöpartiet och Fi! Så viktigt! Jag har aldrig haft större ångest i ett val tidigare. Om jag röstar på Fi så tas rösten från Miljöpartiet och SD blir större. För det är väl inte många som går från SD till Fi?! Och Fi måste in!


Och vilket engagemang från min tioåring! Han följer allt, vill veta allt och är så upprörd. Han hänvisar till sin favoritfilm Nybyggarna och våra egna utvandrade släktingar till USA för 100 år sedan. 

-Jag tycker inte att det ska vara rasister i Sverige, när vi skulle till USA fick vi det, tänk om vi inte skulle ha fått det. Nu måste vi vara snälla tillbaka. Fast det är inte just från USA utan kanske från Irak och såna länder där det är krig.

Hemmafotografering.

Under veckan har det varit skolfotografering på barnens olika skolor. Det är ju spännande. Om jag inte läste fel så kostar ett paket med bilder nästan 800 spänn. Detta blir ju några tusen för min familj. Jag brukar inte köpa porträtten, men gruppbilder och skolkatalog.


Här tar vi hemmabilder istället. Det blir svårare för varje år! Jag brukar göra det i samband med deras födelsedagar, en gång i halvåret. 

Barnen gick ofta ur bild. Det blev mer spex i år en porträtt. 

Men ganska naturligt och tidstypiskt. Dock bestämde jag kläderna denna gång. Det brukar de få göra själv annars. 

Jag är annars ingen perfektionist men barnen väljer helst urtvättade för små Svampbobtröjor. Nu blev temat höstfräsch! 

Den sura minen är egenvald.

Jag försökte få porträtt på var och en av de två yngsta, men det gick inte. De sögs ihop.

14-åringen kom ut sminkad och fixad, men hann inte att vara med på några bilder då hon var på väg till sin nya kärlek. Kanske är den tiden förbi.

Här med vår gröna puts i bakgrunden som snart är puts veck!

I februari är det tid för nästa fotografering. 

Kanske lyckas jag med mer traditionella porträtt då. 

Så roligt!

 

Nu ska mannen åka på turné. Det blir roligt för honom. I helgen fick jag med honom på min bästis orkesterkonsert Compass, Festival för 17. Det var roligt tyckte jag. Jag tog även med mig alla fyra barn. 14 åringen tyckte att det var som ett helvete att bli tvingad till detta. Då hon kom dit var det som himmelriket. Det tyckte jag med. 

Under helgen besökte jag ett annat himmelrike där jag blev förtrollad. Min väns kolonistuga. 

Jag bara satt i en stol och kände hur friden föll över mig likt ett stoft. Det var härligt, gott, roligt, berikande osv. Jag älskar mina vänner. Det roliga var att min vän tycker att jag verkar att ha så roligt liv hela tiden, utifrån det jag skriver på bloggen. Jag som upplever att jag självömkar för mycket.

Vilket fall är mannen bortrest under sin födelsedag så vi firade honom i helgen. Han fick ett litet resekit kan man säga. Då han är på turné så har han aldrig något batteri i mobilen så han kan aldrig ringa. Nu fick han en laddare så han alltid kan ladda!! Ha ha ho ho. Han fick även en svindyr kaffegrej från naturkompaniet att ha med. Och nya kalsonger som är för vågade för att visa här.  

Snart är det min födelsedag och då önskar jag mig en sträckbänk.



Äldre inlägg