Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från augusti 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Kropp och knopp.

Då jag var liten kom husdoktorn, eller vad hen hette, hem till min familj, ofta. Tror jag. I alla fall många gånger. Jag minns att jag och min två år äldre bror stod i soffan och smakade på växterna i fönstret. Minns än hur de smakade och hur ont det gjorde på tungan, men så kom doktorn. En gång då jag var ca 8 år så fikade hen hemma hos oss. Sedan satte hen sig mitt emot mig och höll mina händer, och pratade om någon åkomma jag hade. Minns att jag hade gjort illa tummen och hade jätteont, och det gjorde ännu ondare då hen höll mina händer och typ masserade dem. Jag hade oerhörd respekt och vågade inte säga något då jag var rädd att förödmjuka hen.

Om jag hade haft en husdoktor idag hade jag troligtvis visat varenda lilla skrapsår. Passat på liksom. Vilken lyx att ha samma läkare år efter år. Under våren har jag haft en bra ryggläkare, som helt plötsligt hade slutat. Det blev jobbigt och deppigt. Nu har jag en ny doktor som har många krav på mig. Det är lite extra pressande, så klart, men säkert braJag ska inte nöja mig med den lokala sjukgymnasten utan ringa runt i hela Stockholm efter den bästa. På en månad så ska det bli tydliga resultat.

Så idag har jag varit långt inne i stan hos en mycket eftertraktad sjukgymnast som jag har fått tag på genom heta tips. Då sexåringen till slut blivit frisk efter fler dagars vabb, blev treåringen sjuk lagom till detta efterlängtade mötet. Men, min brorsa ställde upp som barnvakt vilket var roligt för alla hoppas jag. Efter sjukgymnasten promenerade vi från Sankt Eriksgatan till Götgatspuckeln. Det var bra! Där var vi på vernissage på Movitz. Sedan fortsatte jag att uppfylla mitt eget höstlöfte, att hänga med vänner. Så jag åt middag med tre vänner och sedan tog jag aftonpromenad och pallade äpplen med min vän och före detta kollega. Tänker att själen är lika viktig att vårda. Att må bra på alla vis. 

Hösten nalkar. Mössa och teater.

Jag cyklar alltid till jobbet, av olika anledningar. Lättare att passa tider och smidigare vägar, ekonomiskt, miljövänligt och nyttigt. I fredags hoppade kedjan av på vägen till jobbet. Jag är glad över att detta inte skedde i en nedförsbacke! Jag ledde cykeln till en cykelverkstad, som inte öppnade förrän om 30 minuter. Jag försökte gömma cykeln bakom cykelverkstan då jag precis lånat ut mitt lås till mitt barn som i sista sekunden inte hittade sitt lås. Men, så öppnade cykelverkstan i förtid och jag fick hjälp. Jag cyklade fort som fan till jobbet och kom endast 10 minuter sent. Vilket i och för sig inte är bra i ett sånt jobb. Tyvärr tappade jag bort min sprillans nya jacka som jag köpt på rea för 200 kr.

I dag vågade jag inte cykla på grund av kedjan och regnet så jag tog bussen vilken drabbades av köer så alla gick av bussen och promenerade till Gullmarsplan. Jag kom inte för sent! Mitt jobb åkte till Skansen där jag iakttog en annan förskola. Det var en hemsk pedagog som tog jättehårt och skällde mycket hemskt på ett litet barn. På ett läskigt vis. Samtidigt som jag iakttog hen iakttog min kollega en annan av pedagogerna som var jättedum mot ett barn som grät. Hon tog av barnet ryggsäcken, slängde den i golvet, gav sen den tillbaka till barnet som försökte sluta att gråta. 

Jag blev mycket illa till mods. Tänkte att det kanske smittar i ett arbetslag, jargongen. I en annan lekpark som vi besöker ibland står alltid alla pedagoger i en klunga och pratar med varandra. Mitt arbetslag sprider alltid ut sig och är med barnen. Det var kallt idag så då jag kom hem från jobbet började jag att plocka fram och sortera höstvantar och mössor. Fattar inte att det alltid finns så många udda!

 

Mössorna är svårare att sålla ut då alla har en historia. De 12 mössorna här under har min mamma eller mormor stickat, och en del växtfärgat. En del klär mig inte så bra, är lite omoderna… Ju äldre mössorna blir desto svårare är det att göra sig av med dem. Nu vill jag inte ha mer stickade mössor. Vill inte ge bort dem heller. Undrar varför inte mamma vill ha dem, hon har väl minst lika många hemma själv.

Nu tre roliga saker!

  • Tioåringen fick en mobil i födesledagspresent i lördags som försvann i söndags. Jag spärrade kortet och polisanmälde osv. I dag så fick vi meddelande om att den var upphittad! Nu bara vänta på ett nytt simkort. Och vi behåller telefonnumret som är identiskt med mitt förutom en siffra!

  • I dag fick vi besked om att vi har fått bygglov. Vilket var bra eftersom fasadrenoverarna redan har startat. Mannen har suttit uppe var natt med ritningar och är nu så lättad, vad ska vi nu prata om?…!

  • Här om dagen var jag på Teater Brunnsgatan fyra. Den magiska Martina Montelius teater. Jag hade med mig en mycket trevlig kollega och tillsammans fick vi uppleva mystiken under Allan Edwalls 90 årsdag, denna gigant som man är uppväxt med. Många andra artister, levande, presenterades och deras kommande höstperformance på teatern. Jag och min vän blev peppade på att gå på exakt allt! Så jag ser fram emot en mysig höst, iklädd en stickad mössa, uppleva Hanna Fahl, Sissela Kyle, Johannes Brost, Pija Lindenbaum och många många fler. Gör det du med!


Härliga och lyxiga födelsedagar!


Nu är födelsedagarna över och "lärarsjukan" har drabbat hela familjen. Nu då en del börjar bli under kontroll och lugna ner sig så blev vi sjuka.
I fredags fyllde mitt ena barn sex år, dagen innan mitt andra barn fyllde 10 år. Tioåringen fick fira sin fjärde födelsedag på BB.

Jag är så glad över att jag hade chans att vara med på sexåringens morgonsamling i hans nya klass och uppleva ett fantastiskt firande då jag hade svårt att hålla mina ögon torra. Han fick en krans och sitta på silvertron medan pedagoger och barn ställde olika frågor till honom. Sedan sjöng de ett födelsedagspotpurri.

 
Eftersom att vi för första gången valde bort att ha kompiskalas hemma och inte ens släktkalas så kändes det lite tomt och jag köpte en färdig tårta (på rea) och pimpade hemma till mellis. Det kändes faktiskt lite snopet då vi annars städar under flera veckor, bakar under flera veckor, möblerar om, hittar på lekar, gör godispåsar osv. På ett sätt är det nästan en del av kalaset, förberedelserna och sedan allt städ efteråt. Men, detta var skönt och vi hade inte orkat något annat. 

Sexåringen kollar alltid så fascinerat på alla köpegrattiskort i mataffären och hade önskat sig sånt, jag som alltid sitter länge och gör fina och personliga collagekort till barnen. Men i år köpte jag! De sötaste 3Dkorten som jag har sett och barnen var lyckligare över dessa än de som jag brukar knåpa ihop. 
Barnen hade ett gemensamt Discobowlingkalas med 15 kompisar där det bjöds på hamburgare och glass. Godispåsar fick vi göra själva, vilket jag inte gjorde detta år. Jag köpte små blandade påsar (ca 8 kr/st) som jag la i en trevlig korg tillsammans med ballonger. Barnen blev nöjda över det.

Jag måste säga att jag är så nöjd över bowlingkalaset. det var mycket mer lyckat än vad jag trodde. Alla verkade så glada och skötte sig liksom själv. Tioåringen har varit på massa liknande kalas, detta var första gången som han fick ha ett själv och är så glad.


Under natten fick födelsedagsbarnet falsk krupp och tioåringen gjorde allt för att försöka att låtsas sova så länge som möjligt.

Mitt fina förstfödda barn!
Han fick till slut en mobil (begagnad) som han hade längtat efter. Den försvann tyvärr dagen efter… Men han ska om en månad få ta över min, så detta tråkiga vill vi mest förtränga.

Eftersom det var lördag då tioåringen fyllde år och kalaset redan var avklarat så åkte vi till Norrköping för att se Harry Potter utställningen. Vi hade inte fattat att man skulle boka biljett så vi fick vänta i en och en halv timme på att komma in! Då passade vi på att gå och äta födelsedagsfika på ett lokalt konditori. Det var ett sånt gammalt, lite sunkigt ställe som jag inte trodde fanns längre. Jag köpte en torr bakelse med en gammal smörkräm på. Det var ett tråkigt kvarter med mycket regn, men födelsedagsbarnet var glatt.

De två äldsta barnen har ju koll på Harry, vilket gjorde deras vistelse mer värd. Det var så mycket folk så man såg knappt något. Det tog ca en timme att gå igenom de olika rummen.

 
Sista rummet var klart en shop med mycket dyra saker. Jag tyckte att de kunde ha sålt stora 3Dkort. Det saknade jag. Förutom trollstavar (370 kr/st X 4 barn) som inte funkade så köpte vi ett trevligt familjefotografi.

Mannen påpekade att hans band spelade i närheten samma kväll, vilket hade en inhoppare för honom då två av hans barn fyllde år. Barnen gillar inte att deras pappa snusar, så på vägen hem lurade jag barnen att vi skulle gå av och köpa snus. De sura minerna ändrades snabbt till glada då de förstod att de fick välja mellan 700 sorters lösgodis! 

Mycket härliga, roliga, dyra födelsedagar med familjen i fokus! Precis vad vi behövde!

Grattis 6-åringen! Trummisen.

För sex år sedan föddes min mellanprins! Den finaste person som jag vet (förutom mina andra barn). Han är mycket godhjärtad, positiv och öppen. Jag tänker på arv och miljö. Att han, det enda av fyra barn, har fastnat för musiken så mycket. Jag säger alltid att hans musikintresse kommer inifrån honom själv. Kanske är det så, men han har även blivit inspirerad av sin far, som gav honom ett trumset i doppresent. Sedan har vi fortsatt att ge honom instrument, men det är ju för att han har visat stort intresse.

På sommaren innan han fyllde två år så märkte jag att han faktiskt hade musiken i blodet. En sådan inlevelse som han hade där på Ålandsbåten spelandes Guitar Hero, har jag sällan skådat.

Han använde allt till mick och i tvåårspresent fick han en mick på stativ med inbyggd applåd. Det var skönt, då han annars krävde applåder från mig hela tiden. Han gick efter mig med micken och sjöng. Ofta fick jag en toalettföreställning.

Sedan ville han stå på alla bord och lite överallt för att få en scenkänsla. Så, i treårspresent så fick han en scen. Den byggde vi själva med Hollywood stjärna med handavtryck i mitten.

Då han var tre och ett halvt år så slutade han med napp, och eftersom han tidigare hade lånat sin storebrors dopgåva, en elgitarr, så fick han nu en egen, riktig! I nappavslutningspresent… Då blev det riktig rocknroll.

Familjen började att tröttna på allt "oväsen", så i julklapp då han var fyra och ett halvt år fick han ett digitalt trumset, med hörlurar, så att bara han själv skulle behöva höra. Men, han slog så hårt så att alla hörde ändå. Även förskolepedagogerna började hinta om att det började bli för mycket. Han fick inte trumma vid matbordet men ute på gården var det väl fritt fram.

Sedan var han på några konserter med balkanbandet Superstar orkestar, där hans morbror spelar. Han blev väldigt inspirerad av den trummisen och konstruerade en egen Davoultrumma. På femårsdagen kom balkantrummisen hem till oss och utförde Star warsmusik på trumman och överlämnade sedan den Davoultrumman till födelsedagsbarnet.

Men, sexåringen har ändå mest önskat sig ett riktigt trumset. Hans bästa har varit att sitta och titta då faderns band repar i källaren. Så, idag fick han det där riktiga trumsetet, och det låter superhögt. Han är så glad och nästa år ska han få en cello istället!

Kärlek.

Då jag var liten var jag så kär, i jättemånga. Jag hade en kille på mitt första dagis och en på mitt andra och en samtidigt på gatan. Sedan hade jag chans på nästan varenda kille i klassen, vilket de flesta hade i min klass. Jag har funderat lite om det kan vara ett slags grupptryck att bli betuttad. Men jag tror inte det. Jag har fortfarande lätt att bli det i den ena och den andra. Eller, är jag bara personintresserad, och blir kompisbetuttad hit och dit?

Två av mina fyra barn har varit mer som jag. Speciellt ett av dem. Han är romantisk också. Så som jag tänker romantisk. Han älskar att lukta på blommor, göra fint med ljus, säga fina saker. Klär sig fint i skjorta då han ska bort. 

Han har älskat en bok som egentligen är för mycket små barn. Jag frågade en dag varför han gillar den så mycket, jo för att de blir kära i den, svarade han. Han älskar kärlek. Han är fysisk, pysslar om och vill massera. Fantiserar mycket om hur han ska ha det med sin tjej då han blir stor.  

Ja, han har en tjej, enligt honom själv. (Jag vet inte om det är besvarat på samma vis). De har varit nära vänner under tre år. Jag själv skulle säga att de är kompisar, inte ett par bara för att de har olika kön. Men han är mycket kär i henne. För några veckor sedan då jag frågade barnen om de vill ha MC donald´s, så svarade alla ja! Förutom han, som svarade att han vill ha Hon! Han har längtat efter henne så mycket i sommar, det har verkligen synts på honom hur han har längtat!  

Jag vet inte om det är kompiskänslor som han har egentligen och att han har lärt sig från sin omvärld att det är vanligt att vara kär i en i motsatt kön. Det spelar ingen roll egentligen, bara han mår bra! Vilket han verkar att göra.

I helgen så besökte vi "flickvännen" i hennes sommarstuga. Vi hade mycket trevligt tillsammans och barnen lekte som alla barn gör. Det bästa var att åka båt! Nu börjar de i samma klass och med tiden så kommer barnens relation kanske att ändras. Jag hoppas i alla fall att de fortsätter att vara vänner, och visar respekt för varandra. Så som man ska! Vi pratar mycket om kärlek, att man får vara kär i vem man vill. Han är även kär i en kille, sin pappa. 

Regnbågen.

Nu har jag lämnat femåringen på skolan för inskolning till förskoleklass. Det är mycket stort! Regnbågen, heter hans klass. Regnbågen symboliserar mycket. Storhet, kärlek och pengar. Jag är tacksam över att jag fick ta kompledigt idag. I går hade jag själv inskolningar på jobbet, och mannen var på turné, så då fick jag anställa en barnvakt under dagen som fick ta hand om femåringens inskolning. Hen fick betalt så klart, typ den lönen jag tjänade på att ta hand om andras barn. Så är livet. Barnen var jätteglada då det var deras gamla Au pair som lekte med dem.

Egentligen funderar jag på att ta jag kanske får ta ut vab vid inskolning, istället för komp. Då jag tänker efter så har jag knappt tagit någon vab under hela våren trots massa barnrelaterade möten. Jag har lagt alla utvecklingssamtal, tandläkare osv på min sjukskrivningstid. Men, vad är pengar? Jag har ju fått vara med det finaste jag har! Mina barn, det är jag tacksam över. Och angående pengar spelar det ingen roll, jag har precis märkt att jag aldrig ändrat inkomsten hos försäkringskassan, där det står att jag har 100.000 kr mindre än vad jag har! Och det är mitt fel, detta fel ska jag aldrig berätta för mannen. Helst inte för mig själv heller, en ska inte strö salt i såren. Jag skäms över detta så klart. Glöm inte kolla du med! 

Många stolta föräldrar publicerade igår bilder på sina stolta barn som började i skolan. Det gör jag idag! Här är femåringen som idag tog märket Gröna Baddaren! På bara en månad har han övervunnit sin badrädsla och kan nu göra vollter från kanten till och med. Så härligt för honom. Läskigt för den skärrade mamman. 

Jag har köpt årskort på badhuset där jag bor, för att kunna träna överdrivet mycket. Jag har ju ofta ekonomisk otur, likaså nu. Badhuset närmast mig tillhör inte Stockholms stad, vilket jag annars hade fått rabatt på, utan detta är privat och svindyrt! Men, jag får ta med två barn gratis att bada med. Så detta ska jag utnyttja minst två gånger i veckan, vilket jag har gjort hittills. På fredag har jag bokat en personlig instruktör som ska visa mig alla träningsaparater, jag är ju mest bekant med den stora bollen…

I helgen besökte jag en släkting som la mig på en brits, tippade sedan bak, och så fick jag ligga där på sträckbanken ett tag. Det var lite underlig känsla. Mina släktingar (som är mycket snygga) och min familj stod och glodde på mig. Jag blev röd i ansiktet av allt blod och genans som jag drabbades av. Mina långa bröst följde tyngdlagen mot mitt ansikte. Mina släktingar var mycket snälla och förstod att detta var bra för mina onda rygg. Och det var det nog! 

Ortopeden sa att det var minst lika viktigt med stretchning som träning. Kotorna ska liksom isär. Så, eftersom att mannen har så många dyra gitarrer hade jag tänkt att sälja en och köpa en sträckbänk istället. Men, nu visade det sig att det finns sådan på badhuset, så jag ska gå dit varje dag och sträcka ut mig. Så kanske jag slipper steloperation. På så vis har jag egentligen vunnit massa pengar med tanke på så mycket jag får ut av det svindyra badhuskortet om jag använder det väl!

Nu har vi ingen bil heller så nu får jag cykla ännu mer! I helgen då vi var redo för en efterlängtad familjeutflykt så blev vi påkörda av en åttioårig dam. Så nu då vi jobbat halvt ihjäl oss med alla fasadrenoveringspapper så har vi massa bilpapper att ta tag i. Ja, inte är vi utan jobb inte! Framförallt! Vi alla klarade oss. Vi är relativt friska, inga pengar i världen kan jämföras med det. Nioåringen som satt längst bak och såg allt är skärrad, men mest skärrad är nog den gamla damen.
I dag såg vi regnbågen. Barnen blev obeskrivligt glada. Jag likaså. 

3 år med Monkeys!

Tack snälla ni som orkar läsa det jag skriver. Ibland om min familj, ibland om kulturtips, ibland om allmänna tankar. Och, ofta får jag en halv sekunds panikattack över att jag publicerar så mycket personliga grejer, sedan går den över och jag tänker att det är många som gör så här. Jag tycker fortfarande att det är roligt och skriva och det är lite som ett beroende. Mitt namn står inte, vilket det gjorde ett tag, mina barns namn skriver jag aldrig ut.

Jag kommer att börja radera mina gamla blogginlägg successivt. Jag ska skriva ut allt som jag har skrivit. Det kan tyckas självälskande, vilket det är. Jag har lagt ned sjukt mycket tid på att skriva, mycket vill jag ha kvar. Därför har jag ordnat så att "Blogg till bok" även kan fixa "bloggo.nu´s" bloggar. En bok är redan framkallad. Den rymmer dock endast mina två första månader! Jag skrev då fler inlägg om dagen… Nu cirka varannan till var tredje dag.

Egentligen vill jag bara länka mina inlägg till min facebooksida Superopretto, och inte till min privata, men de flesta kommenterar på min sida, troligtvis för att de inte "gillar" min andra sida, så därför fortsätter jag att länka till min sida…

Hur har jag tid med detta? frågar sig fortfarande många! Nästan ibland lite avundsjukt och missunnsamt. Upplever jag. ( eller så är det mitt dåliga samvete som spökar, troligtvis) Jo, jag sitter på jobbrasten eller i tunnelbanan. Jag tar vara på varje sekund jag får. Om jag råkar ha lite tid över någon gång kan jag skriva några extra inlägg som jag pytsar ut då och då. Jag skulle aldrig ha chans att skriva med barnen vid min sida. Och de är oftast vid min sida. Jag är nog en arbetsnarkoman, eller en sysselsättningsnarkoman, som aldrig kan ta det lugnt. Men detta ska jag jobba på nu då jag börjar att få jobbiga stressymptom.

Tidigare har jag skrivit som en liten resumé om det gångna året. Detta år likaså. Jag börjar med att kolla om mina idéer om vad som skulle ske har stämt.

  • Jag har inte tatuerat mig.
  • Vi har dränerat! Det är sjukt skönt eftersom jag och mannen aldrig behöver prata om något så tråkigt någonsin igen. 300.000 kronor! Tyvärr är ju rotavdrag bara för rika. Jag fick betala tillbaka 20.000 kr på skatten istället för att få detsamma!
  • Vi hade en Au Pair ett halvår, som bodde hemma hos oss.
  • Planen var att jag och mannen skulle åka till New York, men vi hade inte råd. Jag följde med honom till Japan istället!
  • Förutom Japan, så har jag varit till Italien på fortbildning och Spanien på familjesemester det gångna året. Har sällan rest så mycket.
  • Jag målade en tavla, vilket var planen. Har dock inte haft någon utställning men var med på Fittfestivalen i alla fall.
  • Jag har inte lärt mig att spela klarinett! Fortsätter att tuta i blockflöjten.
  • Bli en bättre mamma? Försöker mitt bästa.
  • Inte tränat. Men jag har cyklat till jobbet.
  • Jag har tillsammans med en vän startat Arty Party! Jag är mycket stolt! 

Här kommer min plan för kommande år. Det är skönt att ha en sådan. Den är ganska simpel. 

  • Bli en bättre mamma.
  • Inte resa utomlands. 
  • Umgås mer med vänner.
  • Renovera fasadjäveln.
  • Utveckla Arty Party.
  • Måla en tavla på mina före detta kollegor.
  • Göra en film.
  • Träna! Nu måste jag ju träna då jag återigen har blivit upplyst om min trasiga disk och det där slamset där bak. Jag har köpt ett dyrt årskort på badhuset. Jag har köpt en ny sån där träningsboll med bättre styrsel och ett gummiband att dra i. Så småningom byta ut madrassen i sängen. Jag kommer bli som en ungdom!

Tack igen för att ni läser det jag skriver. Det betyder mycket. Speciellt era kommentarer och likes! 

Tokyosouvenirer.

Nu har jag börjat att arbeta. Tidigare hade jag de bästa kollegorna, de nya verkar fantastiska de också! Vilken tur jag har. Nu är sommaren ett minne blott, allt är glömt. Speciellt Japanresan som jag gjorde i juni. Men, då är det så trevligt med alla små Japansouvenirer som berikar mitt hem (tycker jag…). Jag vill gärna visa dessa ty delad glädje är dubbel glädje.

Kakstämplar. Åh så festligt!

Hello Kittytyper som passar bra i min favoritlampa "My favorite things". Barnen får leak med dessa...

Den fina ramen som tidigare har haft originalbilen i sig med släktingar som inte ens är mina släktingar är nu utbytt mot Japanskaposer.

Vattningshjälpare, ett stycke plast som snurras på diverse flaskor. 

Jag trodde att jag köpte två mangaböcker till dottern, men de visade sig vara snusk, så dessa behåller jag glatt själv!

Jag köpte även några begagnade böcker med massa tecken i som kan vara trevliga att vika något spännande av, då jag ligger på hemmet.

En sådan här pumptvål med lödder har jag önskat att köpa sedan jag var i USA 2006. Dessa finns säkert i Sverige att köpa men det är ju lite extra kul med saker från fjärran.

Dottern fick en oskyldig flamingo att bygga ihop istället för en snuskig bok. 

Ståltrådar i många färger är jag mycket glad över att jag köpte. Vilka coola grejer som jag kan göra med dessa. Vilka storslagna drömmar som jag hade!  Det blev visst snurror till barnen...

Tidigare hade jag en vit penna till denna vägg. I Japan köpte jag många. Barnen älskar dessa. Lite för mycket. Det yngsta barnet tog bort udden på alla pennor, men det är sånt en får ta. 

Små plockare med olika glassar och grejer på fick treåringen. Det är faktiskt lite roligare för honom att äta med dem. Tyvärr är där inte många kvar eftersom att någon råkar slänga dem då och då. 

Men det gör inget för de värsta souvenirerna är de som bara är prydnad och som faktiskt är lite fula, men värdefulla, som en knappt vågar att göra sig av med. Förresten så ska jag sluta att köpa massa skit också, men det är svårt.

Under kontroll, nu är det jobbfokus.

I dag börjar jag att jobba ( som många andra- lycka till!) på min förskola i Gamla Stan. Det känns tryggt, jag kom in på en vidareutbildning på Konstfack, även i år, fast en annan än förra året. Jag har tyvärr inte möjlighet att gå på grund av fler olika faktorer, men det ska bli kul med förskolejobbet eftersom vi blir bjudna på Libanesiskt, det är inte fy skam då en har ett liknande jobb som detta! Libanesiskt är det bästa jag vet! Tidigare år har vi sovit över på ett trevligt ställe för att planera. Men inte detta år, tyvärr. Det brukar nästan vara det roligaste på hela sommaren. Sova på hotell med kompisar! 

Denna sommaren är den första på några år som jag inte har haft en konst-sleepover någonstans i Sverige med mina Konstfackkompisar. Det blev bara inte så, vilket också brukar vara en av mina sommarhöjdpunkter. Men det gör inget. Jag känner mig nöjd ändå. Det lustiga är att jag har blivit redo för jobbet ju längre jobbstarten har kommit. Det är väl så det är. 

Under sista veckan har jag varit hos frisör och toppat håret, vilket var säkert fem år sedan sist. Jag har även tagit massage och fotvård. Allt för 850 kronor i Högdalen! Supernöjd. Jag har även rakat benen, nu då sommaren börjar att ta slut…

Något som jag har velat ta tag i under sommaren, som jag till slut började med under helgen, var att rensa ur min garderob. Det finns så många kläder som är fula och en del som är fina, vilka jag har hoppats att komma i, men som jag har givit upp hoppet till. Strumpbyxor har jag sjukt många! Då jag hade gått igenom och lagt upp alla i en färgcirkel så hittade jag en till låda med alla sommarstrumpbyxor, dessa orkade jag inte att vika.

Jag har så många, varje födelsedag och jul så får jag minst ett par av min mamma som hon stolt har köpt på rea. Jag måste skaffa en bra kjol så jag kan använda dessa lite oftare. I ett par var det hål rakt igenom. Det var konstigt. Resterande var det hål i grenen på, vilket kan vara lite sexigt i rätta sammanhang.

Dessa mamelucker som jag har ärvt av min mormor, vad ska jag göra med dessa?… Det är inte alltid lätt att rensa bort kläder. Men skönt. Jag hann endast fyra lådor men har i alla fall börjat!

Nu då jobbet börjar så börjar ju även barnens skolor. Men, det är lite extra trix nu då femåringen börjar i förskoleklass och det blir några dagar då han inte har omsorg, plus att han har två dagars invänjning och en dag intervju… För nioåringen är det stängt för planeringsdagar och samma med omsorg då han inte får gå på fritids längre. Och, det är ju svårt att ta ledigt från mitt jobb eftersom det är samma situation där. Men, det löser sig nog också, bara lite extra att fixa med. Lite extra stress.

Jag har gjort något som jag aldrig trodde att jag skulle göra, men det är så skönt! Femåringen och nioåringen fyller år snart, vilket har varit en stress, eftersom jag är ensam med all planering och förberedelse då mannen är på turnéer. Nu har jag bokat ett dyrt bowlingkalas, samtidigt för båda barnen. Jag behöver inte städa, inte baka, inte komma på lekar eller något. Bara betala massa pengar till två nöjda bowlingbarn och deras kompisar. Det är en sån obeskrivlig lättnad. Bowlingstället fixar hamburgare och glass. Släktkalaset för 40 personer ställer jag också in i år, främst på grund av att vi inte har någon bra tomt då fasaden renoveras! Så skönt!!!

Imorgon ska jag till halsdoktorn, igen. Stryptagen jag konstant känner har inte lättat, nästan så att jag börjar att tro på spöken. Jag har längtat efter detta sjukbesök på ett skräckfyllt vis, och hoppas på snabba svar och snabb hjälp! Nu är allt, nästan, under kontroll!

Grönt är skönt.

På instagram lägger många upp fina små stilleben och jag har nu blivit inspirerad. Vårt kök är alldeles vitt, vilket speciellt mannen älskar. Jag har piffat upp det med gröna detaljer som jag vill bjuda på här. Eftersom jag inte orkar skriva nu så kan vi säga att en bild säger mer än tusen ord. Klockan var mycket och medan mannen gjorde viktiga saker (under en grön lampa), sånt som jag är för slarvig för, så letar jag grönt. Kolla om ni vill se mina gröna saker.:-[

Vi har ett stort tyg framför handdukar och annat krams, för att det ska se trevligt ut men även dämpa ljudnivån. Kuddarna har jag sytt av afrikanskt tyg och från en Tshirt köpt på Rosenhill! Målningen under har min lillebror målat.

Stolarna har jag målat grönt. Mannen tycker att jag ska bättra på färgen nu då de börjar att bli skavda så att det röda syns. Jag tycker att det är superläckert! Däremot behövs vaxduken bytas ut snart, vilket vi gör ca tre gånger om året.

Fönstret.

Stringhyllan.

Jag gillar speciellt vindruvsklasen i plast! Detta är jag typ ensam om att göra...

Ok, detta kanske var närmare tusen ord. Men. (snart gör jag nog om igen)

Äldre inlägg