Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från juli 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Den Spanska trappan.

För en vecka sedan var det dagen som jag, min mamma, nioåringen och femåringen hade väntat på under ett halvår. Spanienresan!

Det jag hade oroat mig för var hur vi skulle hitta och hur skärrade vi skulle vara över att köra bil i ett främmande land. Från flygplatsen i Alicante till Mazarron, 1-2 timmars bilfärd beroende på hur vågad man är i trafiken. Det där med All inclusive med att bli transporterade hit och dit, mat osv var nog inte så tokigt ändå..

På morgonen upptäckte jag att jag inte hittade mitt körkort! Sommarjackor och väskor hit och dit hade slukat det. Mannen och jag var lika hysteriska. Vi försökte ändra så att min mamma skulle stå som driver, men det var både för sent att ändra och det får man dessutom inte stå som då man är över 65! Bilen var redan betald så det gick inte heller att byta biluthyrare. 

Jag ringde transportstället i Sverige och förklarade min akuta situation. Tillfälliga körkortscertifikat skickar de på posten, eller faxar! Till Örebro för att hämta ut det hann jag ju inte. Vi involverade alla tänkbara ställen vi trodde hade fax, men det var så omodernt så ingen hade en fungerande. Men, till slut fick vi ut en kopia och det var bara att hoppas att de borta i Spanien skulle godta pappret.

Efter diverse ompackningar åkte vi mot Arlanda. Jag kände att jag inte kunde pusta ut förrän vi kom in genom dörren i Mazarron. Mannen ringde några gånger och påminde sin virriga fru om vilket håll vi skulle gå för att komma till rätt Gate, vilken tid senast vi skulle gå dit osv på Arlanda. Allt gick bra med flygresan. Vi var omringade av små barn runt omkring överallt. Lika små som den jag hade lämnat hemma. Barnen grät och jag skojade med alla barn. Jag led lite med alla stackars föräldrar och samtidigt njöt jag av att ha de två lite äldre barnen med.

Då vi kom fram till Alicante stod en typ med en skylt med mitt namn på och väntade. Det kändes smidigt, så behövde vi inte irra runt och leta. Det kändes som att vi hade flyt. Jag hade inte berättat om körkortsproblematiken för min ibland skärrade mamma, så då jag tog upp mitt certifikat till biluthyrningstypen spelade jag mycket cool. Att detta var det mest naturliga i världen. Vi satt mycket länge och skrev under massa papper. Och det gick!

Sedan visade han oss den snygga bilen och vi kollade efter eventuella skråmor tillsammans. Jag kände att vi gärna hade kunnat få en lite fulare bil, jag är inte så kräsen. Eftersom färdbeskrivningen var från flygplatsen, och vi hade åkt en bit från den, fick han förklara så vi kom på rätt väg. Det var många "not to..". Och jag blev mer och mer stressad.

Vi satte oss vid bilen, mamma vid ratten och jag vid kartan. Just för att hon är mer van vid manuell växlad bil. Och, hon är mer vågad. Hon har kört så mycket bil i Europa (för 45 år sedan..). Punkt nummer 4 och 5 fanns inte med på kartan! De hade försvunnit på något vis så det var bara att hoppas på det bästa. Barnen tittade på utsikten och var förvånade över att det såg ut så här i Spanien. Spanien är ju mest känt för fotboll! Inte berg! De turades om att fotografera allt snyggt de såg, genom bilrutan, i farten, i skymningen… 

Klockan blev mer och mer. Ju mörkare det blev desto mer åkte vi vilse och till slut kom vi fram till en restaurang där vi ville fråga om råd. Vi var trötta och hungriga. Mamma som har diabetes och inte ätit på åtta timmar hade lite svimkänslor. På restaurangen, elva på kvällen, satt ett stort sällskap med glada svenskar. De bekräftade att vi var på precis rätt plats! Vi beställde då in mat och sedan guidade en av dem oss upp genom en djungel med lägenheter. FLYT!

Vi parkerade på gatan, vi vågade inte leta oss in i det gigantiska garaget. Och vi kånkade upp de fyra stora tunga väskorna. Två barn, två med diskbråck, sent på kvällen.. Typ tusen trappsteg. Har aldrig gått i en längre trappa. Jag undrade lite varför inte min vän nämnt något om den men tänkte att hon tänkte att motion alltid är bra! (Dagen efter förstod vi att om vi hade parkerat bilen i garaget, så hade vi kommit nästan hela vägen upp till lägenheten). 

Och nyckeln till dörren fungerade in till den lyxiga våning och en fantastisk semester kunde äntligen börja. Efter en natts sömn!

Vi sov lite oroligt första natten på grund av lite olika nattljud. Vi var trötta och i dvala. Jag lokaliserade ett tjutande från balkongfönstret i mitt och mammas sovrum. Min mamma är döv på ena örat och har ingen riktningshörsel. Men, hon var mycket bestämd mitt i natten, trots en påfrestande resa som hon hade utfört galant!. Trots att jag HÖRDE  vart ljudet kom ifrån var hon övertygad om dess ursprung.

 

Jag drar.

I går provade jag ut en korsett. Denna ska hjälpa mig att få bättre hållning och göra så att någon äcklig vätska rinner ut, eller vad hen sa. Jag ville inte lyssna så noga. 

Ortopeden som jag träffade veckan innan påstod att jag hade sjukhusskräck. Jag som alltid trott att jag har inälvsfobi. Jag älskar ju sjukhus, att bara överlämna mig till någon annan, allt går så långsamt. Då jag kom in till doktorn så hade hen två stora datorskärmar fyllda av äckliga bilder på min rygg. Hen förstod snabbt att dessa skulle stängas av. Jag blir lätt distraherad och har svårt att ta in själva budskapet då det är för mycket inälvssnack runt omkring. 

Jag blev lite ledsen för det var tydligen värre än vad jag trott med ryggen. Efter mycket övervägande och solskenshistorier om lyckade diskbråcksoperationer där patienter blivit tipp topp på en vecka, hade jag till slut bestämt mig för att jag ville göra en ryggoperation. Nu var det inte så lätt, utan det var inte bara diskbråck att opera, utan själva disken var paj och steloperation med spikar och skit med fem månaders rehabilitering väntade efter en eventuell operation med många risker för infektioner osv. 

Så, nu ska jag satsa på ännu mer träning!!!! Och korsett. Bättre hållning. Och inga lyft?!? Och om ett halvår göra en ny utredning. Ja ja, har jag haft detta i sju år går det bra med sju år till. För det kommer nog dröja det tills jag hinner att börja träna så där sjukt mycket. Det bästa är att jag redan känner mig bättre i ryggen nu under sommarlovet. Troligtvis på grund av att jag inte går framåtböjd hela tiden som jag annars gör på jobbet. 

Igår var jag även till en annan läkare angående min hals. Eventuellt är det sköldkörteln, men det är inget farligt. Jag har ätit kortison för detta problem och en bekant som inte vet att jag är hypokondrisk har skrämt upp mig att det är jättefarligt att äta. Så nu är jag orolig för det också. 

Men, nu skiter jag i alla problem för att idag åker jag till Spanien!!! Jag, min mamma, femåringen och nioåringen. Vi har lånat en kollegas lägenhet och hon har fixat med allt. Treåringen lämnar jag hemma med mannen och så tar jag med mig akvarellådan istället. Och två böcker. Främlingsleguanen av min favorit Martina Montelius och 1989 leva eller överleva av min andra favorit Linda Skugge. Ser grymt mycket fram emot detta!!!

Hasta la vista eller nåt. 

Åland, Penningby slott, Kakbuffé osv.

I helgen var jag i Norrtälje, igen. Då är det mycket nära till Åland, och eftersom mitt yngsta barn har tjatat om Åland sedan vi var där på sportlovet, åkte vi nu dit igen. Tyvärr blev treåringen besviken eftersom att han trodde att Åland var det badhuset som vi beökte förra gången. Denna gång upplevde vi nya saker. Till exempel den trevliga underhållningen på däck. Självklart hittade femåringen en stolpe att klättra i, så var han nöjd.

Sjömannen som sjöng var så trevlig och festlig där han stod på bordet och sjöng om guldbruna ögon. Min familj hade marina kläder för att passa in.

Vi åkte det lilla tåget Röde orm runt de pittoreska områdena tills vi kom fram till den lilla parken med diverse djur och en strand med de varmaste vattnet som jag någonsin har känt. Det var ljummet vid första fotdoppningen! 

Pappa målade av det han såg på stranden och var mycket nöjd. 

Förutom att det var Åland-Pride och sjödagar, så var det även Rockfestival på Åland. Barnen fick glutta lite.

En av de populära morbröderna var med.

Vi åt frukostbuffé och middagsbuffé på båten till min mors stora glädje! Treåringen älskade riskakorna med smör...

Efter en härlig dessertbuffé var det bra för oss att dansa loss lite. Femåringen lärde sig att stå på händerna.

Dagen efter så var det kakbuffé på 4H gården som vi alltid besöker. Det var jättegott men det var lite för tätt inpå Ålandsbåtsmaten så barnen tog varsin chokladboll (för 50 kr). Eftersom barnen åt så snabbt och sprang iväg, så fick jag trycka i mig alla godsaker då jag vill vara en god mor och vara med (vakta) mina tre barn.

Sedan åkte jag illamående till Penningby slott med barnen för att berika oss.

Det var en guidad tur genom de olika seklerna.

Sedan lite fotboll på mina föräldrars vändplan med fängelset i bakgrunden för en mer spännande känsla.

Under skogspromenaden så hittade vi roliga högar av spån att leka och fantisera i. Det var nästan det roligaste utav allt.

Nioåringen hade med sig en av sina apor, som vanligt, som han ville bli fotograferad med överallt.

Efter en dag på stranden var det dags att plocka ner pappas utställning, vilket inte jag hjälpte till med. Men jag passade på att hänga med olika vänner som kom på besök.

Den här lilla masken tyckte jag var läskig då jag var liten. Den hängde över min dörr till mitt barnrum. Den hänger kvar och med allt damm är den nu ännu läskigare.

#lovenorrtälje

Gör det själv- presenter.

Nyligen fyllde min pappa 75 år. Och min mamma 66 år. Här vill jag visa lite presenter som jag och min familj har tillverkat själva.

Jag och barnen gjorde en skulptur till mina föräldrar. Vi tog gamla grejer som vi hade hemma. Bland annat mina misslyckades decoupageburkar. Dessa lade vi sten i för att få lite tyngd. Sedan gjorde vi papier maché på allt och målade vitt.

Sedan målade barnen och pimpade det lilla djuret med lite grejer som vi hade hemma. Jag tycker att den blev mycket trevlig. Frågan är om föräldrarna får plats med den någon stans... 

Barnen har även tillverkat lyktor av gamla tomburkar. De har pickat hål så att det blir förtjusande sken på kvällen! Tyvärr glömde vi ställa fram dessa.

Föräldrarna fick även olika smycken som jag hade gjort. Jag köpte de dyra grejerna i Japan men kunde inte förstå de Japanska tecknen, så mitt första försök med resin blev misslyckat. Jag hade så mycket ideér, hur jag vill pynta min mammas halsband men allt blev lite smaklöst. Så jag la in en liten glaselefant, (hon samlar på små elefanter), och ett annat litet djur.  

Pappa fick en medalj, just för att han en gång samlade på massa dyra medaljer. Pappa älskade Mac Gyver då jag var liten. Han tyckte att Mackan var så fiffig och byggde om allt. Pappa var också fiffig, han byggde om dammsugaren till en hårtork då han inte hittade mammas när jag skulle på kalas. Pappa är mycket noga! 

Så en bild på Mackan med en hårtofs som ram tyckte jag var passande. Tyvärr klippte jag för mycket av mitt hår och det ser nu för taskigt ut när jag har tofs… Hoppas att pappa uppskattar medaljen!

Jag åkte till Åhléns eftersom att jag ville köpa något fint till mamma. Jag ville köpa en tillbringare eftersom hon bara har en antik som jag är rädd att barnen har sönder. Men jag hittade ingen, så tre dagar innan födelsedagen så gjorde jag till slut det där betongägget med Ostindia-mosaik som jag hade tänkt att göra de senaste åren. Mamma verkade glad!

Jag har gjort en lite kul men sisådär pärm som ska synas på håll, till pappas fest. Pappa har ju gedigna fjärilssamlingar. I denna pärm finns det som en gästbok med "mina vänner-stil". 

Jag gjorde en liknande till mammas 60 -årsdag. Det är ett trevligt minne, om någon orkar skriva, annars är det lite deppigt…

Tillsammans med mina tre bröder har vi gjort ett memory till pappa. Med saker att minnas . Vi har valt ut grejer som vi tror att pappa blir glada över att minnas och som även betyder något för oss! Dessa har ett företag skrivit ut. Företaget beskar dock allt hejvilt vilket de ska få ångra. 

Sist och störst! Mina bröder har gjort en byst av pappa! En riktig! Så coolt! Vill inte gå in på hur detta gick till… 

Sommarlovsatmosfär, RoslagenPride och Gröna Lund ISE.

I går tog jag med treåringen in till stan för att hämta ut min mobil och strosa runt och känna sommarlovsatmosfären. Förra veckan råkade jag vattna min mobil med vattenspridaren vilket har vart lite si och så. Det är ju skönt på ett vis att inte ha mobil eftersom jag har varit lätt beroende av att checka allt som händer, men det var dålig tidpunkt eftersom jag hade mycket jobb med det ena och andra att göra och många sökte mig för ovanlighetens skull. 

Då jag väl var framme inne i stan så kom jag på att jag inte hade med de viktiga papperna och det lilla kortet till mobilen. Expediten sa att det räckte med leg, det hade jag ju inte heller med! Jag hade endast en påse med lite kontanter, ett nypåfyllt SLkort och bankomatkortet. Expediten sa att han kunde ladda mobilen åt mig så kunde jag och treåringen göra några andra ärenden samtidigt.

Vi beställde mat och då upptäckte jag att min pengapåse var borta! Jag letade som en tok och fick gå in i alla affärer jag hade tittat in i på vägen för att fråga om de hade hittat en plastpåse med pengar. Jag funderade på om jag skulle gå direkt till psyket på Sös och lägga in mig eller till mobilaffären. Jag gick mot mobilaffären och tänkte ut att jag där skulle ringa mannen som skulle spärra mitt kort och sedan åka in till stan för att hämta mig och treåringen och betala ut den förstörda mobilen. Men, som tur var hade jag glömt min pengapåse i mobilaffären och jag åkte raka vägen hem! Jag fick skita i det där med att strosa runt och känna sommarlovsatmosfären.

Jag har under några veckors tid haft en känsla av vara strypt. Jag har aldrig varit med om något liknande och har haft lätt panik nattetid. Jag äter kortisontabletter. Det är nog sommarstressen. Därför har jag avbokat vissa saker som tex idag. Idag är det Roslagen Pride och jag blev inbjuden till att vara med  i en bokpanel och samtala om barnböcker. Det hade varit så kul! Men kanske blir det fler tillfällen! Men alla ni andra kan åka till Roslagen och delta i festligheterna! 

Mannen är i alla fall inte på några turnéer under sommaren. Säger han. Jag kallar allt för turné, men en turné är visst under många dagar, inte bara två-tre dagar. Så trots att han är borta fler dagar i veckan så är han inte på turné, utan har "bara" spelningar. Han hade en spelning i måndags på Gröna Lund. Det var kul för barnen. De hade längtat länge efter att se sin pappa uppträda. Även mannens föräldrar var på plats.

Barnen ville gärna stå och vänta framför scen en timme innan konserten började tillsammans med några andra hängivna fans.

Efter ett tag så fick det räcka för nioåringen. Han hade ju hört bandet förr, det var ju inget nytt. Han kunde ju redan alla låtar eftersom de repar hemma hos oss. Femåringen och fjortonåringen var lite mer imponerade.

Treåringen somnade till sina vanliga vaggvisor av Imperial State Electric, och jag passade på att åka karusell på tu man hand med femåringen! Det var det bästa för min del!

Ja, alla är vi olika.

Grattis pappa!

Japp, nu är festen över men utställningen är kvar ett tag till i Norrtälje.  

 Pappa, Johnny Grandert, fyllde 75 år i fredags och har en stor utställning med många hundra målningar. 

Över: Norrtäljetidning 10 Juli

Under: Norrtäljetidning 11 Juli.

Barnen hade gjort en skulptur i present.

Jag och syskon hade bland annat gjort ett memory. Det var fint för vi alla, utom en, sov över och kunde fira pappis på morgonen.

Pappa visade stolt sitt makraméskärp som han hade skapat på rehabiliteringen som han just kom från! Supersnyggt! 

Pappa, som inte bara är en målare, utan kompositör och musiker med Beethoven som idol, fick en egen byst av sig själv tillverkad av mina fantastiska bröder!

Pappa skådar sina målningar. Vi hade ju hängt den så han hade inte sett den innan och blev som tur var nöjd! Jag undrar om han kom ihåg alla själv...

Jag är mycket imponerad av mångfalden, alla intressanta målningar. Små som stora!

De minsta lottades ut.

Denna kväll underhöll inte pappa, men bland andra hans bästis Torbjörn Eklund gjorde det. Och många damer drog fräckisar som limerickar och snuskiga visor med ord som jag inte trodde existerade i deras vokabulär. Många vänner berättade fantastiska barndomsminnen. Det var fint.

Tyvärr så hann jag inte prata med någon nästan. Tack för att ni kom vänner, och förlåt för att jag inte hann.

Investera i en målning av pappa, du kommer inte att ångra dig.

Då äldsta brorsan tyvärr hade åkt, kom vi på att vi skulle ta en familjebild, trötta och nöjda! Nu kan vi ta lite semester.

Kom på fredag! Berika dig!

Igår hängde jag min pappas utställning i Norrtälje tillsammans med min mamma, tre bröder och min morbror. I det lilla lilla båset i den stora hangaren fick alla de femhundra målningarna rum. Vi placerade ut dessa runt väggarna uppdelade efter årtionden. Hur skulle vi hinna lyckas hänga upp allt detta?

Vi delade upp oss två och två och ansvarade för olika tider. Det var så oerhört roligt. Jag hade förväntat mig att vi skulle vara trötta och arga, men vi var trötta och glada! Det var så spännande att se alla målningar, jag hade knappt sett hälften. Och det var så roligt att hänga med min familj. En hel stor hangar hade vi till förfogande!

 Trots att det är en stor lokal att fylla så har vi lyckats att göra så små rum i rummet. Jag arbetade en del med den erotiska hörnan. Det vara kanonväder som vi missade, men det var kallt och skönt i den stora hangaren.

Då vi var färdiga ville vi skicka en bild till pappa på oss. Vi satte på oss några hattar från hans hattsamling för att göra honom jätteglad. Han ringde genast upp och sa- Ge fan i mina hattar! Vilket betyder att pappa var glad och stolt! Sedan firade vi mamma som fyllde 66 år! Tyvärr hann vi inte ta det kvällsdoppet som vi hade fantiserat om, men det kommer fler tillfällen. Mannen smsade Grattis på bröllopsdagen! Så det var mycket igår…

Men! Jag vill återigen bjuda in ALLA på vernissagefest på fredag. Bussarna till idylliska Norrtälje går ofta och utställningen ligger nära busshållsplats Campus Roslagen! Välkomna. Jag kan dock inte svara på min mobil ty den här jag vattnat med vattenspridarjäveln idag!

Artyparty med Hanna och Tina.


I dag har jag och min vän Tina delat ut flygblad i Högdalen om vår kommande teckningsworkshop. Det var mycket varmt och det var en utmaning att hinna förmedla vårt budskap fort för de personer vi stoppade, eftersom de flesta är mycket negativt inställda till att få reklam i handen på gatan. 

Vår workshop riktar sig till 6-8 åringar, vilket också var en utmaning att pricka in. En del blev jätteglada över att få inbjudan, tills de förstod att de var för gamla.

Vi har fått stöd av Stockholms läns landsting för projektet och är mycket peppade! Gilla oss gärna på facebook och följ vårt arbete där: https://www.facebook.com/artypartymedHannaochTina

Jag är mycket glad över att få arbeta tillsammans med Tina! Vi lärde känna varandra på Väddö Folkhögskola, där vi gick tillsammans under två år. Förutom att hon är illustratör är hon även meddesigner till min favoritlampa "My favourite things" (Chen-Karlsson). 

Workshopen är vid fyra tillfällen och avslutas med vernissage på Vår Teater i Högdalen. Jag ser mycket fram emot det här, det är just så här som jag gillar att arbeta!

I Roslagens famn, hos polarna.

Jag brukar skriva om alla allmänna utflyktsmål som en kan göra i Norrtälje. Det ska jag inte göra nu. Jag var där nu i veckan för att passa mina föräldrars katt. Mina föräldrar var inte hemma och min mamma brukar alltid ha ett trevligt späckat schema då jag är på besök, men nu fanns det inget schema så jag styrde upp min tid genom att hälsa på olika vänner i trakten, som jag inte hinner att besöka annars. Mamma hade däremot bakat sånt där sjukt gott tunnbröd gjort på massa frön som sätter fart på magen. Jag åt två såna plåtar under en timme förut, och fes under tre dagar i sträck. Det sket jag i nu och tuggade i mig det hårda brödet prydd med lite extra havssalt.

Barnen passade på att göra koja i min pappas säng och de passade även på att blåsa i luren som min pappa blåste en truddelutt i varje gång vi skulle hem och äta. Antingen var vi i någon grannes hus eller i skogen.

I brevlådan låg släktpapper som en granne skrivit ut. Det var mycket spännande. Min pappa är inte så intresserad av släkt, så jag vet inte så mycket. Det som överraskade mig var att så många hette dotter. Jag trodde att alla hette son-namn förr, trots att de var döttrar. Men inte i Roslagen i alla fall.

Jag var på invigningen av Konst i ån vid Norrtälje Konsthall. 

Jag och barnen tog några promenader längs ån under veckan och tittade och pratade om de olika verken. Ett hett tips! Det finns många trevliga platser att sitta ned och glo eller mata fåglarna på. Min lärare, Bengt Grandin, från Väddö Folkhögskola tog emot Kulturpris!

 
Efter detta åkte jag till Furusund för att besöka min keramiklärare från samma skola, Ernst Heissenberger, där han har sin keramikverkstad. Ett stenkast därifrån hälsade jag på en studiekamrat från samma skola! 
Hon bor där året runt och är lärare på ön bredvid, Yxlan. En riktig idyll hos detta konstnärspar. Sandlådan var inbyggd mellan stora stenbumlingar och växter. Grymt att leka med djur och annat i.


I ett träd hängde en hängmatta och i ett annat hängde en gris som hennes partner tillverkat på Mejan. I deras stuga fick jag en Karin Larsson-känsla.
Sedan åkte vi vidare till nästa ö, dit vi åker varje sommar, Yxlan! Där bor mina fina vänner och ett av mina verk som varit med i Konst i ån ett tidigare år. 
Nioåringen bänkade sig inne i lekstugan med sin ipad och hade det mycket bra.

Då han fick nys om att alla fick göra sig en egen pizza så blev det fart, och han gjorde en calzone och blev superstolt. Jag tycker att det var en mycket trevlig ide att göra pizza ihop! De två yngsta uppskattade mest att fånga paddor och plocka blåbär. Och jag vill bara vara i nuet hela tiden och njuta av allt.

Jag var även till Vätö och besökte min vän och tjusades av hennes nya superstora hus. Vi tog en skogspromenad som var utsmyckad med 500 olika dekorationer. Hennes barn tyckte att det var det värsta med hela flytten, att få titta på de där tomtarna hela tiden. Jag tyckte att det var jätteroligt och skulle gärna vilja ha en skog att göra massa installationer i!

 

Sista anhalten på min roslagsturnè var till Gräddö. Där åt vi lunch på ett trevligt ställe och besökte ytterligare en keramikverkstad.

Där bara var vi. Ett tag. Njöt av havet.
 

Sedan fika hos min trevliga vän med den roliga vattenspridaren. Perfekt! Denna vän är den som jag träffar mest. Hon är den enda vän jag har som gillar rock så hon får hänga med mig de få gånger som jag lyssnar på sånt. Det är mycket bra! 
 

Tack alla för att vi fick besöka er och uppleva lite sommar på landet!

Sommarakademi på Moderna muséet.

För ett par veckor sedan hade jag en fantastisk dag tillsammans med ett par kollegor på Moderna Museet. Ett museum som jag har besökt många många gånger under hela mitt liv. Jag minns även att det fanns ett annat Moderna Museum, eller om det var så att Moderna byggdes om. Vilket fall så har jag besökt detta och andra konstmuseum hur många gånger som helst. 

Det var därför jag uppskattade just denna gång. Min ena kollega hade aldrig besökt ett konstmuseum tidigare. Det var hennes första möte med konst på det här viset. Jag som har sett så mycket konst susade förbi målningarna medan kollegan stannade vid varje, tittade noga, undrade, frågade. Jag såg målningarna på ett nytt vis. Vi pratar ofta om att det är fantastiskt att uppleva konst genom barn, vad tänker de? Men detta var om ännu mer fantastiskt, att få uppleva en konstutställning genom en erfaren, vuxen klok kvinna. Vi såg Nils Dardel. 
(ingen blev gladare än jag att hitta Norrtäljebåten)

Vi var på Moderna Museet tillsammans med andra lärare, rektorer, pedagoger förskollärare, och andra kulturutövare från andra museum. Vi deltog i Modernas sommarakademi, barns möten med konst och dans i förskolan och skolan. Dagen inleddes av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.
Mitt examensarbete på Konstfack hette "Balett för alla", så detta passade mig perfekt. Ett möte mellan finkulturen och populärkulturen. Dagen bjöd på dansuppvisningar, föreläsningar och workshops. Jag uppskattade upplägget och att det aldrig blev krystat och långtråkigt med för högtravande snack.

Barn från Sameskolan i Kiruna och barn från en förort till Stockholm inledde med dans. 

Det var oerhört vackert och rörande. En stor och berikande kulturupplevelse. Barnen var mycket duktiga. Sedan kom en professionell danserska. Alla danserna var mycket traditionella och könsstereotypa. Flickor som dansade lätt på tå och pojkar som blåste upp sig och stampade in likt djur. 

Det vi fick se var i motsats mot det som sades. Jag väljer att se det som att det som sades av proffsen och alla de könsstereotypa inslagen i dansen bara var en slump. Det talades om att dansintresset har ökat. Jag tänker att det finns många dansprogram i media. Och att killar erövrar dansen. Det finns många killband som dansar mycket, och soloartister också. Jag jämför med då jag kollar på youtubeklipp med mycket gamla musikframträdanden, att det inte var så mycket dans samtidigt som det sjöngs förr. På föreläsningen talades det även om att i dansen så ska alla få friheten att uttrycka sig på sitt vis, vilket jag tolkar som att just uttrycka sig t ex så  "manligt" eller "kvinnligt" som personen vill.

I vissa skolor kan barnen välja dans på gymnastiken om det passar dem bättre än andra aktiviteter. Jag minns från då jag gick på mellanstadiet, då fick vi rösta någon gång på vad vi ville göra. Jag var den enda som valde dans. Det ansågs töntigt då. Men det som erbjöds i skolan på den tiden var polka och såna typer. På Modernas sommarakademi fick jag revansch och deltog i Streetdance-workshopen med den coola och en av landets främsta streetdansöser Yared Cederlind. Nu kan jag lite om popping och lockig och allt vad det heter.
En grej blev lite som en ahaupplevelse, trots att jag borde ha fattat det för länge sedan: att alla har olika kroppsuppfattning. En del kan titta på någon och sedan härma dessa rörelser. En del behöver spegel. Jag tillhör de som behöver spegel. Det är därför jag har lite svårigheter på gymet tror jag. Jag förstår inte riktigt hur jag ska göra och frågar då den stackars instruktören hela tiden om jag gör rätt.
Förutom att berikas av dansens underbara värld så fick vi besöka en av Modernas inspirerande ateljéer. Vi pratade om geometriska former i konsten och sedan besökte vi utställningarna tillsammans och studerade bilderna. 
Den kvicka, roliga och intressanta intendenten Maria Taube ledde oss genom Dardels gröna målningar. Hon sa -Snabbt, vilken bildanalysmetod använder du?! Oj oj, jag blev jättenervös, som lärare har jag använt andra metoder, att analysera andras och egna skapelser är det jag främst gjort med mina elever, men nu i förskola har det inte blivit på samma vis. Jag stammade nog fram något, sen var det de andras tur i ringen, de hade ju fått mer betänketid och gav så kloka svar. Jag tar med mig "vad tycker du att vi ska prata om i den här bilden?". Sedan får jag med min profession vara lite ledande i samtalet med barnen.

Jag kommer snart att ta med mig min familj till Moderna museet. Muséet har en ny audioguide för familjer, anpassad för barn. Även ett frågeformulär där alla svar är rätt, att ha som samtalsstöd kring målningarna. Och självklart gör jag ett besök i ateljéerna! Men så länge så har jag introducerat Dardel för mina två yngsta barn. Jag visade målningen "Den döende dandyn".

Femåringen blandade färger och gjorde en tolkning av bilden. Treåringen pekade på alla i bilden, istället för att berätta vilka de var eller vad som hände, berättade han vad som inte hände. Han i mitten var död, den på sidan hade inte skjutit, den till vänster var inte ledsen, den över var inte mamman. Sedan gjorde han något som jag tyckte var fantastiskt! Han hoppade av sin stol, tog mig i handen och ledde mig in till Susanne Fristers målning, som faktiskt påminner lite om en Dardel, han sa -Här är han inte död, han dansar!