Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från juni 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Måndagsserien. Pappa på Humlegården.

Detta svarade nioåringen med glimten i ögat. Min pappa och mitt barn har en mycket skojig relation där de busar, låtsasslåss, och säger lustiga saker till varandra. Precis då jag fick min nioåring, för snart tio år sedan, så gick min pappa i pension så vi kunde hänga mycket tillsammans. Han passade min lilla bebis då jag provade kläder på stan och sen gick vi och åt lunch tillsammans. Då min bebis hade kolik gick min pappa ut och gick med vagnen mitt i natten. Då jag pluggade och mitt lilla barn var sjukt kom min pappa till skolan och hämtade mitt lilla barn som jag hade med mig. De har en extra nära relation, som gör att de kan skoja med varandra. Jag tror att mitt barn har ärvt en del av min fars egenskaper.

Vi åkte i går och hälsade på min pappa i Sigtuna. Vi hade mycket trevligt och spatserade runt. På lördagskvällen hade han lämnat rehabiliteringshemmet för att äta mat och dricka öl på Farbror Blå! Detta berättade de andra gästerna för mig. De var mycket imponerade. Så klart att pappa tog chansen! Han hade träffat en äldre herre (undrar hur gammal) från Tyskland som bjöd pappa på öl. Pappa hade låtsats att han var från Sigtuna och berättade hela dess historia!

Humlegården, där pappa vistas några veckor är mycket trevligt. Skulle gärna kunna ta in där ett slag! Pappa har fått en sjukdom som heter PSP, som har med balansen att göra. Nu måste han öva upp sig inför sin 75-årsdag den 11 juli. Jag vill passa på att bjuda in exakt alla till denna tillställning. Han firar genom att ha en vernissage med sina ca 600 målningar! Jag hoppas på trevlig musik och att jag kan ta mig en svängom med pappa! Utställningen och festen är i en stor hangar på militärområdet i Norrtälje. Välkomna! Det som inte är privat är till salu!


Taggat med: 

Sommarstugeliv.

I går var familjen till fastern utanför Mariefred. I våras fick jag förfrågan om att ha workshops på sommarkollo vid Grafikens hus i Mariefred. Jag blev så sjukt glad, peppad och ärad. En vecka senare brann det fina muse'et ned! Tyvärr så klart. Jag har varit där flera gånger och älskade det!
 
För två år sedan var jag på möhippa i Mariefred och då såg jag så fina träfåglar på torget som jag ville köpa, men gjorde det inte. Men nu fanns de kvar där precis som att de hade väntat på mig och alla sex familjemedlemmar fick välja varsin.
 

 
Det lustiga var att jag stötte på tre familjer som jag känner. Två från min by där jag bor och ett av mina förskolebarn! Det var som att vara hemma.
 
Barnen svärmade runt sin populära stora kusin som bjöd på diverse cirkustrix! Vi diskuterade om vi skulle åka på någon sevärdhet så som loppis, slottet eller åka det gamla tåget. Vi kom fram till att det är bäst att bara hänga. Mysa, umgås, äta och eventuellt få lite långtråkigt så att den kreativa sidan stimuleras.
 
Vi gjorde det som jag älskar bäst. Vi tog en skogspromenad! Vi hittade smultron, blåbär och en vit häst i skogen. Precis som i en saga.
 
Sedan lagade vi mat tillsammans. Alla barn gjorde glatt det fastern bad om. Treåringen dukade och nioåringen gjorde en dressing. Jag ska försöka invitera barnen hemma också, med gott resultat, hoppas jag...
 

 
Denna dag hade jag tidigare förklarat för mannen om en trevlig dessert som jag åt på en midsommarafton för 15 år sedan. Jag fantiserade fortfarande om denna chokladfondue. Och helt plötsligt så stod den där på bordet! Vilken lyckodag!
 

 
Sedan var alla tvungna att göra olika gymnastiska övningar i den trevliga trädgården.
 

 
Det bästa var nog hunden som femåringen älskade och kastade en pinne till tusen gånger! I alls fall för femåringen!

Allt är inte konst men det kan bli! Kjartan Slettermark.

Det står lite här och var om att sommarloven kan vara en pina för barnen. Rutiner bryts, kompisar är på lyxiga semestrar så de stackars barnen får sitta hemma och uggla hos sin mamma som bara skäller för att barnen bara glor på tv, och den labila mamman orkar inte sysselsätta alla barnen själv. Så har det även varit hemma hos mig. 

En del tycker väl att barnen ska vara kreativa och hitta på saker själv. Det tycker jag med. Men mina barn tycker att det är väldigt roligt att slåss mest och retas om jag inte sysselsätter dem. Självklart är de kreativa, ibland lite för mycket då de tejpar och pillar sönder saker. Det tråkiga vädret har ju inte bidragit till en härlig stämning. Men, vi har försökt. Vi har spelat spel, varit på bio och målat. Små saker som att hämta ut en reparerad cykel i en mörk källare hos en rökande typ har blivit till en höjdpunkt. 


 Och detta med att laga mat massa gånger varje dag, och variera sig! Jag har köpt ett triangiakök som passar perfekt i vår karga trädgård. Det gör att maten blir spännande på ett annat vis och kanske lyckas jag komma igenom ytterligare en sommar baserad på korvlunch. Jag klagar mycket här men inte för barnen. Det som verkligen gjorde susen var tältet som vi fyllt med kuddar och madrasser. Där bor barnens Japanska hund Missan, som fyller år varje dag! Det går åt massa ballonger! I detta tält kan barnen varva ned lite och jag kan läsa för dem, länge. Det skulle aldrig gå att få dem att vila inomhus.

Denna vecka har jag bokat upp träffar och utflykter med två olika familjer, som har ställt in. Självklart är det viktigt att bara vara hemma och skrota, men som jag sa innan så blir det lite för mycket bråk och miljöombyte känns bra. En sommarstuga där barnen är trygga hade varit ultimat! Men, min mamma, min bästis, ville träffa mig, för hon hade en grej som skulle överlämnas så jag drog in alla barnen till storstaden. Det barnen ser annars är mest massa villor och att berikas är alltid bra. Det var så härligt, för vi hade inga mål. Vi var spontana! Vi började att hälsa på mitt jobb som jag hade för ett och ett halvt år sedan. Tyvärr var just de barnen som jag var extra nyfiken på inte där just denna dag.
 

 Vi åt lunch på Kulturhuset och tjusades av utsikten. På väg in till stan så sa nioåringen

-Hoppas vi inte ska se någon sån där konstig utställning med foton på hundar eller så. Jag vågade inte säga att just det var målet, att se min mammas gamla lärare Kjartan Slettermarks fantastiska utställning på Kulturhuset. Nioåringen sa själv att det var ett lustigt sammanträffande att det var just en hundutställning vi skulle se. Treåringen däremot skrattade högt åt bilderna på Kjartan i en folder som vi hittade.

Det var en bra utställning, i alla fall för mina barn. Varierat fotografier, målningar, filmer och installationer. De två yngsta tyckte att bilderna då konstnären var naken var hemskt underhållande. Nioåringen sa att Kjartan blev väldigt förändrad då han var äldre. Från hund till Gollum.
 

Sedan fick vi också skapa i plast, ett material som konstnären använde sig av mycket. Min kunniga mamma lärde sig något nytt. Att använda en limpistol. Jag, barnen och pedagogerna på utställningen tyckte att det var extra roligt att få historier om Kjartan berättade direkt från någon som har upplevt dem. Mamma berättade om hur hon och de andra eleverna fick hälla plast på Kjartan på Drottninggatan och mycket annat. 
 

 

Häng på Kulturhusets tak! Sjukt härligt med sommarlov ändå, ha tid att vara spontan. Det är alltid skönt att vara två vuxna!
 

Eftersom vi var så spontana så klädde vi även ut oss i livrustkammaren och sånt. Det är ganska skönt att vara turist i sin egen stad för då behöver man inte vara stressad över att man inte hinner göra allt. För man får fler chanser. 
 

LIFE.


Alltså, jag är så lycklig över att ha haft de finaste kollegorna i hela världen! Jag gråter nästan då jag skriver detta. Jag har haft ett lärarjobb och tre förskolejobb. Finare människor än de som jag har arbetat med under de senaste 3 /2 året finns inte. De är så fina att jag ska göra en tavla av dem! 
(Italien höst 2013)

Vi har varit så samspelta. Under hög press har vi hållt ihop och skrattat, stöttat och sett varandra. Alla har varit lika värdefulla i arbetslaget. Alla vi är olika men har haft samma mål. Då jag går runt med mina egna barn så saknar jag mina kollegor. Vi har bara behövt att titta på varandra så har vi haft allt under kontroll. 


(detta tecken låg utanför jobbet, H som i Helena och Hanna)

Jag älskar dem! En av dessa, Helena, har jag haft äran att jobba med på tre arbetsplatser. Hon var mitt ljus i mörkret på grundskolan, där hon var slöjdlärare och jag bildlärare. Sedan har vi följts åt. Nu ska hon åter arbeta som slöjdlärare, en annan av kollegorna ska bli skådis, en annan ska bli läkare, typ. Den fjärde ska jobba på en annan avdelning till hösten. Det blir jag och en person kvar, bara. Jag är orolig och ledsen. Lite nervös. Hur ska jag klara mig. Att bygga upp relationer med nya kollegor är jobbigt. Jag har ett jobb där det måste gå bra. jag förstår att det inte kommer bli som innan. Och jag vet att det kommer att bli bra ändå.

Denna kollega kommer jag att ha kvar till hösten. Alla var hembjudna till mig förra veckan. Jag har sagt att de ska få komma hem till mig under ett års tid, så nu var det bara att skynda sig. Mitt ena barn brukar ju sitta uppe i den där pelaren för det mesta, nu ville min kollega prova. En annan kollega hade köpt badbomber på LUSH som hon delade ut till alla! 

En annan kollega hade med fotografiet som jag köpte av henne tidigare i vår. Bilden är från Colombia, det fritids som hon volontärarbetade på. Intäkterna går direkt till barnhemmet. Jag är mycket stolt över att ha detta porträtt hemma. Tack Indra.

Jag önskar er alla och mig själv lycka till i framtiden. Vi avslutade terminen med en omcertifiering. Förskolan är HBTcertifierad, vilket känns som en bra grund.  

Anteckningsblocktet White lines framsida har min bror illustrerat. Life.

Avslut.

Alltså, det är så skönt att allt avslut är över! Det är precis som vid julen, att allt kommer på en gång. Lucia, det ska bakas, kalendrar, paket, nyårsafton, släkt osv. Men nu har det ju klart varit mer sommarrelaterat som att hålla i utvecklingssamtal samtidigt jag ska gå på massa själv och fester hit och dit. 

Då allt sånt är över så kommer en lättnad och lycka, samma lycka som då jag tog studenten. det var min lyckligaste dag någonsin. Jag hade aldrig känt mig så lättad. Jag skulle aldrig behöva plugga mer! Men det gjorde jag ändå.

Ett av mina barn slutade förskolan, vilket var mycket stort och ett slutade lågstadiet och ska efter sommaren börja i en ny klass. Också mycket stort.

Barnen fick rosor som vi har torkat. De var så stolta. Jag fick en ros av min fröken då jag slutade lågstadiet. Denna fröken var den bästa! På alla vis. Vi hade världens finaste klass. Det roliga var att jag stötte på henne förra veckan och hon såg exakt likadan ut! Jag blev så glad! Hon betydde mycket för mig.

Jag har försökt att ge presenter hit och dit till alla hundra lärare/ledare som de fyra barnen har i allt möjligt. Jag hade till exempel köpt stressbollar i kimonotyg i Tokyo. Inte en enda av pedagogerna har tackat för dessa. De kanske tog illa upp. Av de 30 familjer som jag själv är lärare för så är det en enda familj som har lämnat en sommargåva. Och den är jag mycket glad över. Alla har så mycket att tänka på så jag är inte bitter på de resterande 29 familjerna, känner bara att den där sommarbonusen betyder så mycket extra!

Vi fick en mycket fin pärm med massa roliga saker från min femårings förskoleliv. Ett liv som jag inte varit inblandad i så mycket. Jag förstår inte hur det ska gå under sommaren då han inte kommer att vara där. han har längtat hela helgen till förskolan. På hans avdelning har de haft flaggprojekt och jag tycker att det är lite gulligt att han svarade Billie Jean på om han kände till någon flagga. Jag undrar om han fattade vad de höll på med eller om han bara tänkte på Jässon.

Nu är det bara att tänka på min pappas 75 årsdag och utställning som han ska ha i samband med den. Alla är välkomna. Norrtälje, NOA, 11 juli! Bilden ovan är från hans 50 årsfirande.

Taggat med: 

, ,

Midsommarfirande.

Mannen älskar att städa i köket, vilken han höll på med under hela natten efter midsommarfirandet medan jag låg i sängen och fantiserade om alla goda kakrester osv som jag kunde trycka i mig då och då under denna dag. Tyvärr var han så sjukt bra på att städa då exakt allt var slängt. Det tog ett tag innan jag kom över det.  

Vi hade knytis vilket var skönt eftersom exakt nästa alla gäster var superallergiska mot det mesta. Det var mycket skönt eftersom det annars är jag som behöver specialkost. Vi hade mycket trevligt i det iskalla vädret i vår karga trädgård. Men vi var mycket inne också och det gick bra eftersom vi hade städat.

 

De flesta var höggravida eller hade bebisar med sig så alla lekte sin lek kan man säga. Det var skönt för på inbjudan stod att det skulle vara en opretentiös fest eftersom jag inte orkade vara pretentiös. Och gå bort med fyra barn är jag inte redo för än. Vi var nio vuxna och nio barn, tror jag. 
 
Barnen var mycket glada för de älskar då vi har fest med både barn och vuxna, detta händer inte så ofta. De var snälla och hjälpfulla och peppade. De vet precis vad de ska göra för att deras mamma ska bli lycklig.

 

Vi dansade runt den lilla midsommarstången. Vi vuxna försökte anstränga oss för att vara goda förebilder. Barnen tyckte mest det var kul att titta på de dansande vuxna.
 

 
Självklart så var det väldigt lite alkohol på denna barntillställning men någon tog sig en liten skål med Karlssons Gold! 

 

Och eftersom vi hade äran att ha Calle Schewen på besök så sjöng jag hans vals. Mot de flestas vilja, behövdes som kontrast mot rocksnacket som dominerade. Tyckte jag. försökte med både flöjt och dragspel.

 

Mycket perfekt opretentiös midsommar med ytterst trevliga vänner. Synd med de där kakorna jag hade planerat att småäta i dag bara…

Själv hade jag gjort kakor med tranbär som typ bara jag kunde äta pga allas allergier. Dessa hade jag stolt stämplat med min japanska anordning.
 

Midsommarstång.


 
Jag hade olika funderingar om hur jag skulle klä den. Papier mache och måla grönt? Klä med grön julgirlang? Måla pinnen grön och limma på fejkblommor? Grönt tyg?
Det blev ett blommigt tyg som redan var lite stuvigt. Detta rev jag i remsor och limmade fast.

 
Till sist ett grönt och ett blå/ gult band runt stången som jag sedan kan stoppa ned riktiga blomster i. I år tänkte jag inte spela dragspel eftersom att jag suger på det. Jag har köpt en skiva med de rätta låtarna så det är bara att dansa på. Tänker jag.

 
Trevlig midsommar vad ni än gör! Glöm inte de sju olika sorters blommorna under kudden...

Manligt och kvinnligt cyklande.

Igår fick jag punka på cykeln av min egen buske. Det förstörde min dag. Det är ju så smidigt, snabbt, härligt och miljövänligt att cykla! Jag fick springa till förskolan med barnen och jag fick springa till doktorn och sedan åka tunnelbana.
 
Nu måste jag släpa cykeln och barnen till en cykelverkstad. Vi har ingen dragkrok på bilen. Ett nytt ställe än där vi är stammisar för den reparatören är alltid lite för full. Eller så får jag lära mig att laga slangar själv. Eller så sätter jag det längst ned på min " att göra lista". Det var ju bra att det var i slutet av terminen i alla fall!
 

 
Det som slagit mig är att män är mer framfusiga på cykeln än kvinnor. I de flesta fall. Detta är i alla fall min iakttagelse.
 
De cyklar om en i köer. Av tio som cyklar förbi mig är det endast en kvinna. Av tio som ställer sig bakom är endast en man. I korsningar susar de förbi, och om inte jag väjer, bromsar, stannar eller anpassar mig så hade det blivit hur många krockar som helst. Jag litar på mig själv i trafiken men inte på andra.
 
Jag undrar varför det är så här?
Och håller män med om detta?
Och vad tänker jag om en kvinna som gör något liknande? Varför anpassar jag mig efter mäns cykling?
( jag vet att inte alla män tar sig såna här cykelfriheter, men många).
 
Jag diskuterade detta med en man som bekräftade det hela. Detta är hans teorier:
 
Tävlingsinstinkt. -Jag är bäst! Kolla! Jag har tre växlar och cyklar ändå om! (Skulle själv aldrig tänka tanken. Hur ska jag hinna se hur många växlar någon annan har?!)
 
Gillar risker och övertro på sig själv. (Synd)
 
Högmod. Visa sig stark hurtig inför kvinnor.
(Va?! Tvärtom. Jag blir provocerad)
 
Egoism. -Jag ska fram!
(Jo det har jag förstått)
 
Det värsta är mina egna hemliga förbjudna skämsreflektioner i stundens hetta! Om en kille tränger sig fram så känner jag att det är självklart! Om en kvinna gör det samma så undrar jag vem hon tror att hon är! Alltså, jag bidrar till detta beteende!
Fy, hemskt! Jag skäms.
I fortsättningen ska jag inte väja för manliga cyklister! Med andra ord måste jag skaffa mig en MCutrustning så att jag klarar mig.

Taggat med: 

, , ,

Lampor

Jag ärvde en ask med tjusiga handskar, av min mormor, under tiden hon levde. Jag använder inte såna så jag hängde glatt upp dem i en lampa i sovrummet. Mannen har mått dåligt av denna fula kreation så vi har inte sovit i samma rum på flera år.
 

 
Sen köpte jag 12 små dukar på loppis för fem spänn, eftersom det var så billigt. Och vad skulle jag göra med dessa? Jag hade redan några tusen hemvävda grejer och hur skulle jag kunna veta om dessa är handknypplade? Jag kom på den bra idén att knyta upp dem i lampan utan att fördärva dem. Det blev superfint!
 
I barnens rum har det hängt några lampor hipp som happ, uppknutna på ett sunkigt vis. Det var meningen att det skulle se snyggt ut, men vi hann liksom aldrig. Men nu efter två år så har mannen arbetat med denna konstruktion under tre månader och äntligen, lagom till den ljusa sommaren är lamporna på plats.
 
Mannen tycker att jag är oerhört slarvig så jag får inte göra så mycket ( som jag vill) hemma. Han är oerhört noggrann och tar tid på sig. Så här vill jag visa två olika typer av lampor, en hipp som happ med små dukar och en välarbetad. Båda är snygga.
 
Jag tyckte dock att plattan som sitter i barnens rum hade kunnat vara format som ett moln eller något annat. Om den är hemgjord ska den ju se hemgjord ut. Men där är vi olika. Och det är nog bra att det är en blandning. Less is more, av allt.

Taggat med: 

, ,

Nya favoritberättelserna!

 

Barnen har fått tre nya böcker i samma serie från bokförlaget OLIKA. Nioåringen säger att böckerna passar för barn från 0-11 år. OLIKA rekommenderar för 3-9 år, vilket passar perfekt för mina tre barn. Här läser min nioåring för sina syskon ur "Badbomber och simhopp".
Den beskriver på ett fint vis hur ett barn övervinner sin rädsla över att hoppa ned i vattnet. Med sina spännande och detaljerade bilder och intressanta perspektivkan en titta länge i böckerna!  

Varje bok handlar om olika händelser som barnen kan relatera till. Dessa tre, precis som alla OLIKAs böcker, genomsyras "med idén att gå bortom begränsande stereotyper och bidra till ett inkluderande samhälle." Alltså världens bästa och viktigaste bokförlag! 
Förutom att boken "Camping och kurragömma" är spännande i sig så berikas mina barn av bilderna med speglingen av dagens samhälle och kulturer.  

Huvudpersonerna i serien är romska barn, illustrerade av romen Marcus-Gunnar Pettersson. ”Att berätta romska historier ur barns perspektiv i nutid är inspirerande! Vi får aldrig glömma vår historia, men jag tror också på en framtid där många olikheter ska lära sig leva tillsammans. Jag hoppas mina böcker kan bidra till den bredden. Vad jag vill med mina bilder? Skänka spänning, skratt, igenkänning, drömmar! Jag hoppas kunna ge så många som möjligt något fint.”

Marcus-Gunnar har fått inspiration från sin egen barndom till "Camping och kurragömma". Vi åkte omkring, bodde på olika campingplatser. Vi jobbade åt bönder med att sprutmåla lador, fixa hängrännor och spika staket. Det är mest ljusa minnen om blindbock och kurragömma tillsammans med sina 42 kusiner.

Jag tog med mig böckerna till min förskola. Vi har ett fantastiskt levande språkotek, och en fantastisk sagoberättare. Hon har läst ur böckerna för barnen som satt som trollbundna. Självklart är dessa böcker en självklarhet för varje förskola! Vi ska köpa in snarast! Mina tre ex behåller jag själv. Alltid aktuellt ämne, speciellt nu!

Jag berättade för illustratören Marcus-Gunnar Pettersson om mina olika möten med romer. Om mina elever som jag hade i bild och första gången som 14-åringen såg en rom med vacker känning. Det var på Willys och hon blev så lycklig, tre år gammal, att se en riktig drottning! Helt plötsligt kom det fram en till mellan hyllorna!

Barn blundar inte lika mycket som andra och vill lära sig saker. Det ger en medvetenhet som vi vuxna måste kunna möta upp och prata om . Men inte prata på ett sätt som om det inte är en del av vår stadsbild och värld just nu. (M-G.P)

Äldre inlägg