Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från maj 2014

Tillbaka till bloggens startsida

80-talssängen. Nu dra jag till Japan!

I dag åker jag till Japan. Mitt problem har varit klädseln till resan. Jag vill inte ha någon klänning och strumpbyxor som jag måste rätta till, och jag vill framför allt ha sköna skor. Min mamma, som vet så mycket, säger att alla är så tjusiga och sobert klädda i Japan, så jag måste vara snygg om jag vill passa in. De där sportskorna med hål i som påminner om sandaler var det inte tal om. Det jobbiga är att den uppfattningen som jag fått av alla som har varit där, är att allt är så gulligt och barnsligt. Så, jag skiter i alla andra och tar det jag själv vill och trivs i. Sköna kläder och eccoskor. Det blir bra! För övrigt har jag övat på diverse karaokesånger. Big in Japan, Cornelis, I wish i was a punkrocker och Dolly.

Jag har storhandlat, gått ut med sopor, tvättat, tankat bilen. Jag har även fixat en trädgårdsbädd åt mormorn och farmorn som ska ta hand om alla barnen hemma. Det kommer behövas vila! Och vår jordiga trädgård behövde en sån här mysig hörna. Förra sommaren sa en bekant till mig att jag måste skaffa en järnsäng till trädgården! Jag blev besatt och mannen tyckte att det var det fulaste han hade hört talas om! 

Jag googlade och kollade efter sängar på blocket, men alla var ju jättedyra! Eftersom mannen inte var med på tåget fick jag köpa en billig i smyg. En vän sålde en IKEAsäng som jag transporterade från Norrtälje. Denna gömdes undan tills nu. Då jag skulle montera ihop den var påsen med alla skruvar borta! Så jag fick åka till IKEA och köpa nya. Och det är ju jättebra att det gick! Jag monterade ihop den och den stod så i trädgården under en månad. Mannen blev mer och mer förbannad över "80-talssängen". Jag köpte en beggad bok om franska romantiska sängar i förtjusande trädgårdar, jag la fram denna bok här och där vart mannen gick. 

Till slut hjälpte han mig att snickra en botten till sängen. Det blev jättebra, tycker jag. Jag tror faktiskt att mannen också tycker det. Jag la dit lite 80-talskuddar och fixade även en himmel av de gamla 80-talsgardinerna. Dessa ger lite skugga. Supermysigt! Så nu hoppas jag att det kommer att gå bra här hemma med barnen!


Taggat med: 

, , ,

Morsdag. Det var trevligt och lättsamt.

Jag hade inte tänkt att skriva om en sådan kommersiell dag som morsdag, men den blev så oväntat trevlig och jag vill gärna dela med mej av lite lycka. Jag hade lite ångest över att åka med alla fyra barn till Norrtälje (utan man), det brukar vara så tuff bilfärd att handskas med själv, men allt gick mycket bra! Det var skönt på ett vis att varken mannen eller mina syskon var med, då behövde jag bara se till att barnen hade det bra, annars måste jag se till att barnen inte är för jobbiga med sina morbröder och att mannen inte tycker det är för jobbigt. Det var ju ändå morsdag! Min mamma hade det också bra.
 

Det var liksom vackert vad jag än såg. Som ett paradis! Jag älskar skog och landet. Vi var till Marholmen. Det är ett hotell och spa och restaurang med ett stort schackspel utanför. Det ligger precis vid vattnet där nioåringen tog årets första dopp! Detta ställe var som ett paradis och jag tänkte att det kanske var lite som det där stället i Dirty Dancing. Jag missade dock dansen.
 

Men, på stranden stötte jag på min barndomsgranne! Det var så roligt. Det var 20 år sedan sist. Vi lekte ju varje dag. Jag var ofta Leia i Star Wars...
 

14-åringen.
 

Vi åt lunch på den trevliga restaurangen. Det enda som treåringen ville äta var bacon. Han åt inte ens dessa, utan endast isbitar. Det var mycket god mat tyckte jag. Mycket fräscht och vegetariskt, endast några likdelar, och såna där nyttiga chokladbollar gjorda av gamla russin och sånt. Det var trevligt. Lite rawfood.
 

Eftersom jag hade gjort mig snygg bad jag nioåringen att fotografera mig. Det blev mest bilder på min utväxt i håret.
 

Här fanns något för alla! Femåringen hittade några galgar att trumma med, nioåringen hittade en soffa att vila i och treåringen kunde då slå lite på nioåringens huvud.

 

Jag hade haft en önskan om att inte vara inomhus, hemma hos mina föräldrar, så vi åkte hem till föräldrarna och satt ute.

Då tyckte min mamma att det var en bra idé att alla skulle göra en morsdagteckning. Hon förstod att ingen hade tänkt på mig. För mig kvittar det om jag får någon present, anledning till att jag vill ha något är att jag vill att mina barn ska lära sig att tänka på andra, inte bara på sig själv. Detta är en liten utmaning. Alla fyra barnen målade och bilden längst ned till vänster fick jag av nioåringen. Det är tre blommor som representerar tre typer av mammor. Den första är den som skämmer bort sina barn (curlar), den mittersta är den perfekta mamman, den till höger är den mamman som slår sina barn. Jag var den perfekta i mitten! Skönt.

Sen ville mamma ta en bild på oss två tillsammans. Jag ställde gärna upp på detta eftersom jag hade gjort mig fin för henne. Jag hade använt min locktång för andra gången, som jag fick av henne i julklapp. Jag tycker så klart att en först och främst ska göra sig fin för sin egen skull, men det kändes också trevligt att göra mamma glad. Hon sa till mig att inte göra putmun, eller som det kallas, Kalle Ankamun. Jag gjorde en annan min då, men då hon bad mig att sätta på mig kläder inför fotograferingen så protesterade jag. Där gick min gräns för anpassning. Är jag lagd åt det nudistiska hållet, så är jag! BH duger bra, på sin höjd.
 

Då vi kom hem på kvällen så hängde där blommor på dörren, i värmen. Det var någon från andra sidan jorden som tydligen visste att det var morsdag… Sen var det bara att lägga barn och ta tag i tvätthögen, men eftersom barnen sovit i bilen så somnade de inte förrän kl 22:30! Ångesten steg och jag frågade de två äldsta om de kunde börja och hjälpa mig att sortera tvätten. Och det gjorde barnen! Vilket var den absolut bästa morsdagpresent som jag kunde få!
 


Taggat med: 

,

Måndagsserien. Hungry games.

Mannen har åkt på turné och det bästa som finns då är lite avlastning med barnen. Vi träffade nioåringens bästis familj i parken på lördagskvällen. Egentligen hade vi köpt Titanicfilmen på Willys under dagen för att mysa framför på kvällen. Men, en får ju vara lite spontan!


 

 

 

Decoupage.

Alltså, detta med decoupage, eller vad det heter, som folk håller på med! Jag har också provat utan resultat… Jag trodde att då jag ändå höll på med papier maché så kunde jag smälla på lite på några fula burkar och några fula servetter som jag hade hemma. Det blev verkligen superfult! Jag gick ju inte efter någon beskrivning, men sånt här trams ska vill inte behöva en beskrivning. Eller, att uppfinna hjulet kanske är onödigt. 

Jag tror att jag håller mig till lite enklare saker som att ge nytt liv åt loppisfynd.
 

Den här fina blompelaren köpte jag på ett nyöppnat Stadsmission på väg mot IKEA. Den har jag inte gjort något åt för den var fin som den var. Less is more.
 

Rör.

En mor, eller far (eller annan närmast anhörig) känner sitt barn bäst. Mitt yngsta barn har varit väldigt sen med att prata. Inte sen på något annat. Mycket tidig på att gå till exempel. Och, jag vet att en inte ska jämför barn osv. Inte vara orolig osv. Men, jag märkte ändå för länge sedan att det inte var helt "normalt" ang talet. På förskolan går han i en trevlig grupp med alla åldrar. Det finns tyvärr bara två födda 2011 och 2010, och han är en av dessa. De andra barnen är små eller stora. Mitt barn är tre år och har hamnat lite emellan, de äldre barnen har tyckt att han är lite småjobbig, har jag märkt på morgonen då jag har lämnat honom. Han har ju inte kunnat uttrycka sig så bra med tal.

I höstas, på femåringens femårskontroll på BVC passade jag på att berätta om mitt andra barn som då var 2!/2 år. Alltså, han var inte gammal, men han hade inte börjat att försöka att härma ord ens och kallade mig för amma istället för mamma, trots att jag hade slutat att amma för flera år sedan. Så, vi fick logopedtid efter fyra månader, i december och har besökt logopeden åtskilliga gånger under hela våren. Till slut fick vi en tid till Huddinge för att kolla hörseln, där har vi varit två gånger och gjort avancerade tester. (jag är glad över att vara sjukskriven två dagar i veckan så jag hinner med mina barn)

Ett streck visades på trumhinnevibrationstestet. Alltså, massa vatten och annat i örat så att inte trumhinnan har vibrerat något. Precis vad jag har trott under ett par år. För ett och ett halvt år sedan, på tvåårskontrollen sa BVC att de inte gör något förrän efter barnet fyllt tre år angående hörseln, men då detta konstaterats gick allt på en vecka och idag har treåringen fått rör i båda öronen och jag har redan märkt skillnad! Han har ju hört innan, även om jag har viskat. Han har kunnat prata sedan han fyllde tre, men liknande en döv. Han har artikulerat jättemycket och sökt ögonkontakt, hållit i mitt ansikte och pratat in i munnen då han fått chans, och uttalat ord på ett lite annat vis. Det har varit som att det varit sordin på allt ljud. Jag tänker att det är ungefär som då mannens band repar i källare, jag hör, men kan inte urskilja allt.

Han har inte haft någon riktningshörsel tidigare, men nu, efter operationen så hittade han mig direkt där jag satt på toaletten. Han säger alltid -Vart är du?. Jag svarar alltid -här! Och så letar han någon annan stans, men nu hittade han mig direkt! Jag hoppas att hans frustration försvinner lite också. Han är ofta arg och missnöjd- treårstrots utan att göra sig förstådd är ingen bra kombo. Och jag hoppas att han kommer att sova bättre. Han vaknar fortfarande varje natt och är arg, skriker, boxas och har lite panik. Han har kanske fått ont på natten då han har legat ned! Bättre sömn kommer att göra oss båda mycket gott. Jag hoppas ju att hela mitt liv kommer att bli bättre via detta lilla ingrepp, men det blir det nog inte, men min treårings liv blir nog förhoppningsvis bättre!

Trots att det är ett så vanligt ingrepp, att sätta in rör, så var det jobbigt, för mig. ( men inte lika jobbigt då nioåringen opererades vid två urålder, ett mycket större ingrepp där läkaren hela tiden skrämde upp mig, att mitt barn kunde dö under operation osv. På mitt jobb hade jag just ett utvecklingssamtal med en orolig förälder till ett barn med öronproblem, denna oro fick mig faktiskt lite lugnare) Treåringen visste ju inte vad som skulle ske. Jag sa att vi skulle till örondoktorn igen och sedan köpa bulle. Han fick ju inte äta något sen kvällen innan, så han var mycket hungrig. Jag åt inte heller något. Han hostar en del och snorar en del, och jag var orolig att han skulle vara för sjuk för operation. Vi hörde andra barn gråta runt omkring. Han satt i mitt knä och fick en mask för näsa och mun och somnade. Han blev jättetung och jag fick skynda mig ut från operationssalen. 

Efter en kort stund så kom mitt lilla barn in på uppvaket. Han vaknade och grät och grät. Höll sig för öronen och sa att han hade ont. Personalen var jättesnäll och gullig, men sa att han inte hade ont i öronen, han var bara lite groggy efter narkos, treåringen visste inte vad han pratade om. Jag tyckte att detta var lite konstigt att han just höll sig för öronen såna fall.

Vi lämnade uppvaket gråtande för att köpa en bulle och köpa en present. Han valde två tröjor med Blixten Mc Queen. Han fick dessa och blev så glad, och det gjorde mig glad. Tidigare har han haft några med denna bil som är superärvda och trasiga och för små. Och massa snygga tröjor, enligt mig, som inte han vill ha, ligger i garderoben. Huvudsaken är att han som ska bära tröjorna är nöjd. Dessa köptes på Lindex "köp för 400 kr och få 100 kr rabatt". Det var ju bra, jag köpte några strumpor för att komma upp summan, sedan kostade Globens parkering 100 spänn så det jämnades ut.

Treåringen verkar inte ha ont längre. Jag har inte gett något smärtstillande. Det rinner lite gult ur ena örat och lite rött ur det andra. Han är nästan lite för pigg. Jag frågade honom om han kan säga S nu. Han svarade Å, och garvade ihjäl sig. Jag med, och så skrattade vi mycket länge. Jag har fixat barnvakt åt två av syskonen. Det äldsta syskonet väsnas inte så mycket, så hon får vara hemma. Jag har köpt massa godsaker, för det har jag läst att alla andra äter efter operationer. Trevlig helg!

Rosa blommor.

 

Nu är det lite ommöblerat i barnens rum igen. Då jag tänker efter är det inte så konstigt att möblera om titt som tätt. Barnen växer och får lite olika behov. Eftersom rolleken är en stor del nu så har jag hängt fram de mest använda utklädningskläderna på ett inbjudande vis. Dessa fick hänga på detta vis under begränsad tid.

Jag har även tagit bort halva musikdelen. Det digitala trumsetet som skulle minska oväsen för resten av familjen, uppfyllde inte kraven eftersom femåringen inte ville spela med lurar på. Jag ställde ett skrivbord på samma ställe istället, och tog bort bordet som stått mitt på golvet tidigare. Nu har treåringen större golvyta till sina lekar och femåringen har ett ordentligt legobord med fantastisk utsikt. 

För nu blommar vårt vackra rosa träd som förgyller vår mörka leriga trädgård. Det som är positivt med att möblera om så mycket, intalar jag mannen som är trött på min ommöblering, att vi har så mycket extra möbler som kommer till användning, då och då, efter behag. Detta bord med den snedskurna skivan, specialgjorde vi till ett annat minirum vi har med sand vägg. 

Det blev verkligen bra med snett i ett osnett rum. Det blev liksom lite luftigare, och ett till barn kan stå på sidan. Jag rekommenderar detta, det blir inte den där kompakta känslan som ibland infinner sig. Det känns bra. Barnen tycker att det känns härligare att leka. Faktiskt. 


Måndagsserien; konservativ eller radikal?

Min mamma har lite bestämda idéer om saker. Det är alltid roligt att shoppa med henne. Denna gången på Ikea med dess ofantliga handduksutbud. ( såg nu att det är felstavat nedan).



 


 

 

 



Taggat med: 

, , ,

Gottis.

Nyligen var jag med familjen på en utflykt med matsäck. Matsäcksdelen händer inte ofta och min treåring visste inte ens vad det var. Han har aldrig haft det med sig till förskolan heller. Han trodde helt enkelt att det var physalis som var matsäcken, eftersom han inte hade ett annat namn till den. Jag försökte förklara att allt var matsäck, till och med köttbullarna, men han gick inte på det. Får börja med matsäck lite oftare helt enkelt. Vissa ord tror jag bara att han kan så där utantill, vissa blir jag förvånad över att han kan över huvud taget.

"Mamma! Mera matsäck!"

Det som är poppis hemma hos mig just nu är hemmagjord glass. Jag har köpt glassformarna på min favoritshop Tiger. Dessa fyller jag med gamla rester. Främst smoothie av bär, banan och fil. Inte fil eller yoghurt med tillsatt socker. Detta blir ett perfekt mellanmål! Speciellt då treåringen vägrar att mjölkprodukter. Det kan vara en överbliven melonbit som mixas, eller ananas, saft, juice, äppelmos osv. Randig med fler smaker är populärt. Jag köpte 12 formar så det snabbt kan göras nya. Billigt, nyttigt (relativt) gott, utan tillsatser.
 

Mitt andra tips, som kanske alla redan gör, men som jag nyligen har kommit på; En dag åt jag en macka på ett café och insåg att det var basilikan som piffade till den. Jag köpte en basilika, pyntade all mat, köpte sedan en ny, satte den gamla i fönstret, fortsatte sedan så. Nu har jag flera stycken som snabbt producerar goda blad. Behöver kanske aldrig köpa igen. Tyvärr har jag aldrig lyckats vårda basilika utomhus, men andra kryddor dock. Det känns så mysigt. Ett komplement till mina saltflingor som jag tuggar i mig glatt var dag.
 

Nu blev jag så sugen på salt så jag måste äta lite.

Men, det coolaste tipset av alla! Detta har jag  kommit på helt själv!! ( säkert har andra gjort detta) Jo, jag ville vara mycket snabb med klyftpotatisen, så jag tog äppeldelaren. Det blev ju festliga blommor, så istället för att jag spred isär dem, fick de vara så här. Något för en riktigt tjusig middag, tycker jag. Som fredagsmys med barnen till exempel. 


Ful eller fin?!?

Mina föräldrar var nyligen till logopeden. Motsatser var på temat. Stor-liten. Smal-tjock. Lång-kort. Och så FUL-FIN!!!

FUL-FIN!?! Mamma protesterade och sa -Jag ser ju ut som den fula! Jag har ju sån näsa!

Skit samma om mamma liknar den fula, bättre det än att likna prinsessan som inte har någon näsa alls!? 

Detta är så oerhört märkligt. Detta med fult och fint är ju subjektivt. Och en prinsessa, precis som att det är allas ideal, en utan näsa! Kommer snoret ur munnen då eller? Högst provocerande. Och att den "fula" är större än den "fina"…

Jag tolkar den fula och fina personen som tjejer. Jag undrar mycket över vad som hade hänt om de var killar. Hade en vågat göra så. Hur ser en fin eller ful kille ut? Kanske en liten näsa? Har han flint? Spröd skäggväxt? Det är ju manligt med hår. Eller hade det varit ett för stort hån och kränkning mot den svaga mannen? Hade det vågats göra sådana bilder på män? Är det lättare att göra fula tjejer? Jag tycker att det är mycket märkligt med den snygga tjejen utan näsa i kontrast till den med en ordentlig krok. Kanske bara skippa just den motsatsen hos logopeden, för tänk om en tycker fel?!!!


Taggat med: 

,

DIY. Do it yourself.

Jag är ganska bra på att fira olika högtider, det är bara en typ av dag som jag är usel på. Barnens namnsdagar! Den enda som jag kommer ihåg det är den yngstes som har namnsdag idag, samma dag som min mormor, mamma och jag. Linnéa/Linné. 

Denna Linnéa fick min mamma i namnsdagspresent. Jag har gjort den av ståltråd och nagellack. Jag har sett andra göra blommor av detta material, men lite mer symmetriska. Jag tyckte att detta blev spännande, och lite roligt. Det måste vara små öglor för att nagellacket ska kunna fästa. Hoppas att du förstod, mamma, att det är en Linnéa!

En annan sak som jag har fått inspiration från på nätet är ljuslykta av tomburk. Ska tänka ut något mer spännande motiv nästa gång. 

 

Äldre inlägg