Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från april 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Rum för kidsen.

 

Jag var nyligen på en tillställning med Family Living, min favorittidning, som presenterade årets barnmöbel. Gunggung för Ikea, samarbete med Cirkus Cirkör, förstod jag det som. Precis en sådan som speciellt min femåring skulle älska, han som klättrar över allt! Ska införskaffas snart. Jag fick med mig en Family Livingtidning och blev superglad! 

Kom snabbt på att jag prenumererar på denna tidning, så ska ge bort den till någon annan som ska bli superglad. Jag har ju skrivit hur det gick till då jag var ute efter den där Iittalaskålen...

 

Jag träffade en bekant, Malin Wollin som är supercool.

Då jag var i 18-årsåldern hade jag en bild på hon med det blonda krulliga håret från Äntligen hemmaprogrammet, som målade allt i mintgrönt. Jag hade denna bild vid min säng, min partner tyckte att det var lite märkligt, men hon var min förebild. Nu har jag bytt lite till en annan. Isabelle från bland annat Fixa rummet, nioåringens favoritprogram. Är dock osäker på om jag kommer att rama in oss två, men kanske.

Jag köpte Isabelles nya omtalade bok, Rum för kidsen, som har fått mycket ros och en del ris. Hon berättade lite om den stora färgsprakande boken, hur hon har tänkt; Barnen ska få vara delaktiga, det ska vara kreativt, barnen ska kunna röra på sig, återvinning, genusaspekten, tips då barn delar rum med varandra osv. 

Jag älskar ju boken, det förstår säkert ni som har följt mina barnrumsbilder. En del liknande grejer har jag redan gjort, och resten ska göras, men på mitt vis. De vänstra bilderna är från boken.

Varje uppslag är superfint och inspirerande, hur många detaljer som helst som kan skådas hur länge som helst. 

Lampan till höger där jag limmat fast massa djur och annat och sedan målat med silverfärg har fått en ny plats. Tidigare stod den vid femåringens trumset. Tack snälla mamma, sa han då jag flyttade på den… stackarn. Tydligt bevis på att mina barn inte har varit med i möbleringen, och inte ens vågat säga något om att den har förstört hans trumspel.

Jag har tittat i boken tillsammansmed treåringen och han ville skapa på en gång. Jag blev faktiskt lite förvånad över hur peppad han var. Jag tog Isabelles tips att skapa tillsammans med barn, de får bestämma mycket, men inte allt. Jag bestämde vilken vägg vi skulle tejpa på. En dinosaurie blev det, säger han.

Ok, jag kanske inte har gjort lika fina grejer som Isabelle, men det är tanken som räknas… Skönt att kalla sig Super Opretto!

Fest, skogen, konst.

Mina helger brukar mest bestå av att röja i trädgården och vara med barnen. Men denna helg har även bjudit på annat. Jag och mannen var tillsammans på en hemmafest.  Detta innebar barnvakt på kvällen, men inte på morgonen, vilket gav en viss plan för kvällen. Det var trevligt och jag pratade med en del lärare. Jag babblade på om hur min situation hade varit med 14 olika typer av lektioner i veckan att planera osv. De berättade om sina ohållbara otacksamma situationer. De tyckte till en början lite synd om mig som nu jobbar i förskola. Men då jag berättat om min nuvarande situation ville alla ha mitt jobb och det kändes bra. 


Jag pratade även med en filosofisk typ om typ allt. På något vis kom vi in på att jag har ett nytt beroende. Under ca två veckor har jag ätit sjukt mycket havssalt. På allt. Helst på macka eller bara som godis. Detta måste ju vara sjukt onyttigt! Värre än att dricka och röka. Men det knastrar så festligt i munnen. Filosofen berättade massa om saltets symboliska värde och att detta betyder förändring. Jag hoppas på en positiv förändring då. 

Morgonen efter var det bara att gå upp vid sextiden som vanligt. Jag ville vara en bra mamma och drog med familjen på en cykelutflykt. Det var vår första och tänker den sista. Men så ska det inte bli. Barnen måste ju ha chans att öva sig. De kan ju cykla men jag och mannen sa utan överdrift "håll till höger" säkert flera hundra gånger. Det var lite farligt för vi cyklade från Örby till Björkhagen. Det var lagom långt. 


Jag var så lycklig över att få visa den underbara skogen för familjen. Där är jag nästan varje vecka med mina jobbarn. Under sista besöket där med jobbet så lekte flera barn "gamla världskriget". Mina barn lekte mest "sagan om ringen", det fanns ju så många bra vandringsstavar. Nioåringen hade sin scoutkniv med sig och täljde. Det var härligt. 

 I går besökte jag, tillsammans med mamma och treåringen, Färgfabriken. Jag hade inte varit där på nio år, jag älskar det stället, har jag kommit på. Treåringen hade block och pennor och ville rita överallt. Det var lite nervöst, men en vill ju inte stoppa ett flow. 

 Det var fantastiskt kul och inspirerande att se denna utställning. Carl Johan De Geer är en riktig lustigkurre. Djup och spännande. Framförallt färgglad. Jag känner mig stolt som har två av hans tryck hemma. En duk och ett örngott. 

 Mamma blev nostalgisk och berättade små konstanekdoter från 60-talet med Kjartan. 

Det var loppis utanför Färgfabriken. Jag vill kalla den en hipsterloppis. Jag gjorde riktiga fynd. För 85 kronor fick jag en afrikansk duk, inköpt i Afrika, 12 små dukar, Norrlands armband, snö of Sweden-armband och en bok. I museibutikrn köpte jag Tårtanfilmerna som mina barn har varit tvingade att se. Det lockade inte så mycket med det svartvita och långsamma uttrycket, men då jag satte på mitt älsklingsavsnitt då Hilding blev glad av prutt blev även mina barn glada. 

Taggat med: 

,

Feministiskt initiativs homeparty.

WOW, tänkte jag om detta angående homeparty med Gudrun Schyman! Vilken grej! Bättre än Tupperwareparty!

"Min erfarenhet är att många är intresserade av att prata politik. Särskilt när det drar ihop sig till val. Men man vill helst göra det på sina egna villkor. Kanske inte gå på stort möte i stora lokaler utan mer nedtonat och tillsammans med människor man redan känner. Det politiska samtalet är en ovärderlig del i ett demokratiskt samhälle. Jag vill sänka trösklarna och öppna för nya mötesformer. Samlar du ihop minst 25 personer så kommer jag. Till ditt vardagsrum, till ditt jobb eller till ditt favoritcafe eller till gemensamhetslokalen i ditt bostadsområde. Du väljer lokal och bjuder in deltagare." (Gudrun)

Wow Wow!! Tänkte jag då jag hade deltagit i ett homeparty med Gudrun Schyman. Jag var hemma i Anna Toss vardagsrum, dotter till en viss Bonnier som hon berättar om i sin blogg Luckelull! 

Vilken retoriker! Jag är glad över att jag hade viss förkunskap ty snabbt gick det. Gudrun förklarade alla partiers åsikter och historia för att sedan komma fram till varför Feministiskt Initiativ är viktigt. Allt detta med hjälp av diverse, lite aggressiva pilar och cirklar och streck på ett stort blädderblock. Gudrun är fullbokad med dessa partyn men jag ska se om jag lyckas att hålla i ett för jag vet många som skulle vara mycket intresserade och en del som skulle kunna bli, och framförallt lite män! Ett valfritt bidrag för detta möte läggs i sminkväskan som skickades runt som kollekt i församlingen. Som tur var hade jag kontanter och köpte även en signerad bok.

Så trevligt! Betalande medlem är jag redan. Det var mycket lätt att bli! Bara att smsa fimedlem förnamn efternamn kommun e-post till 72550 så betalar du 50 kr via din mobilfaktura!

Mitt parti, som jag alltid tidigare har röstat på, Miljöpartiet, drog Gudrun vissa paralleller till. Det är ju ett relativt nytt parti som från början inte tycktes behövas. Men det behövdes ju, såklart! Vår jord är ju det viktigaste som finns!!! Och jämställdheten är en viktig och naturlig grund för att alla ska få blomma!!! Alla! Därför är det oerhört viktigt att F! kommer in i riksdagen!!! 

Jag tror inte att jag är bekant med så många som sympatiserar med SD, ett parti som växte kraftigt efter 11 september 2001. Okunskap. Okunskap både här och där. Jag själv är inte så insatt i politik men en männsikovän. Det låter som att jag är en djur vän. Jag är oerhört intresserad av OLIKA typer av människor och är lite specialintresserad av genus och tycker att det är skrämmande att SD vill förbjuda genusförskolor och genusvetenskap på universitetet. Det var bättre förr liksom. Okunskap tänker jag. Och  olika kunskaper om olika saker i olika ställen i Sverige och i Stockholm.

Glöm inte att rösta, och om ni är osäkra, bjud hem en Gudrun.

Den där hen i Norrtälje.


 
För ett tag sedan var en förtjusande gammal Norrtäljevän på besök. Vi har gått i grundskola tillsammans och under gymnasietiden var vi oerhört engagerade i Grön ungdom och åkte på stämmor mycket långt bort.
 
Till våren öppnar ett Kulturhus i Norrtälje där Roslagsmuseet, Pythagoras och Konsthallen kommer att samsas. Jag har tidigare extrajobbat på Konsthallen och älskar Konsthallen. Men det kan ju vara positivt med lite nytt, även i en sån gammal stad som Norrtälje. Kulturhuset kommer att ha en verkstad med pedagogisk verksamhet. I vår en utställning om hen-begreppet! Ni som känner mig förstår att detta är min drömarbetsplats!
 
Nu har ju jag en annan arbetsplats men min vän jobbar med utställningen på det blivande Kulturhuset. Jag har bidragit med mina tankar kring hen-begreppet och nu är det din chans! Bryr du dig? Bryr du dig inte? Bryr du dig mycket? Är du upprörd? Lättad? Arg? Glad? Kontakta Emeli! Nu!

 
Glöm inte besöka Norrtälje Kulturhus 2015! Allt samlat på en central trevlig plats.

Taggat med: 

,

Påsken är över och jag ska fasta...


Jag har ju mina fina favoritlampor "favourite things" av Chen Karlsson,  dessa är speciellt festliga vid påsk och andra högtider, och alltid. Som en liten monter med fina påskkycklingar! Älskar lamporna.
 

 
Jag och femåringen gick tillsammans med grannen lite påskkärring, som vi brukar. Han var jättepeppad och producerade förtjusande påskbilder att byta mot gotter. Jag pyntade en ful korg och allt var så trevligt. Då han skulle klä ut sig blev han så otroligt kränkt över kjol och smink, så han fick ha sin Batmandräkt och ett litet förkläde. Han blev snart glad då korgen snabbt fylldes. Själv tycker att jag att det är jobbigt att gå runt i fall om ingen har något godis att ge, så vi gick främst till dem som vi kände. Ingen kom till oss så nu har vi smycket godis vilket inte är så positivt.
 

 
Vi firade lite påsk hos farmorn och kusinerna. Hon har fyra barn och tio barnbarn. Barnens farmor bor i ett kollektiv med egen lägenhet, gemensamt stort kök och matsal, snickerirum, kuddrum, datorrum, lekrum mm. Barnen älskar kuddrummet och så även mannen. Andra barn sprang omkring och jag pratade lite med dem. De var sex syskon! Jag tänkte att det är nog så där som en ska bo om en har många barn. Så skönt och trevligt!
 

 
Och vi var även i Norrtälje hos mina föräldrar. Där är det inga kusiner. Barnen älskar däremot sina morbröder, är osäker på om den innerliga kärleken är lika besvarad. Vi följde den nya traditionen att leta ägg i skogen som påskharen har kläckt ut sig på något vis. Det är alltid lika roligt att se vad som finns i dessa. Tyvärr så vill treåringen leta efter påskharen i skogen hela tiden, det enda vi kan hoppas på där är harpluttar.
 

Måndagsserien. Onda ögat.

 Min pappa är en trafikpolis och stirrar på folk som han upplever är ohyfsade. Typ alla.

Detta är lite svårförklarat så jag har provat på att göra en serie. Kanske måste man känna honom för att den ska bli extra kul. 




Taggat med: 

, , ,

Super Opretto.

I sommar är det tre år sedan jag började att skriva min blogg. Till en början så anonymt att jag knappt kände till den själv. Jag kallade mig för Roxanna. Sedan bjöd jag in en efter en. Jag fick fler och fler läsare och detta är nu som ett egoistiskt beroende. Det handlar om mig och mig, men jag är även noga att lyfta andra i min närhet. För ett år sedan tyckte jag att det var lite tråkigt att ha skrivit så väldigt mycket, men då en googlade på mig så kom inget upp. Jag tog det stora steget och bytte ut namnet Roxanna till mitt riktiga namn. 

Nu har jag kommit fram till att jag vill vara anonym igen, alla som jag känner vet ju vem jag är, men jag vill inte att det ska gå att googla sig till alla mina sjukdomar som jag skriver om. Eller mitt hem. Folk kanske inte tror att jag är riktigt klok. Och klok är jag ju. Så jag tänkte byta namn till den kloke... Äh skoja bara. Då jag analyserar syftet med min blogg så vill jag att den ska inspirera på olika vis men vara OPRETANTIÖS! Mycket viktigt. Så nu heter jag Super Opretto. Bloggen heter fortfarande Monkeys. Det var för stort steg att byta det namnet.

Jag har gjort en ny bild till mitt nya namn. Är mycket stolt då jag använde den där datorpennan som jag fick i 30 årspresent. Tycker ni att det är ett passande namn och bild? Ni som läst. Eller är det för pretentiöst? 

Tacksam för svar.

Affektionsvärdets makt.

Det har förekommit vissa debatter angående inredning, dess status, konsumtion, och poängen med det hela. Jag tänker att det är olika för alla. För en del är märkena det viktigaste och för mig är affektionsvärdet det viktigaste. Vilket kan vara jobbigt eftersom det är svårt att göra sig av med saker med personligt värde. Jag har mycket ärvda eller hemmagjorda saker. Inga märken. Men det är också fint på något vis att saker har värde för en.

Sovrummet är det rum som vi använder minst. Jag vet aldrig vem eller hur många som besöker det rummet om natten. Det är ofta stökigt och inte så där fräscht som jag föreställer mig ett sovrum. Det är fullt av personliga saker som är svårt att göra sig av med. Det jobbiga är att mannen endast har en grej där, förutom sängen. Det är en brun jättedyr kamelfilt från 70-talet. Den får vi inte använda till kojor eller så. Vi får inte använda den alls.

De andra sängprydnaderna har jag tillverkat. Screentryckt, sytt, virkat. Av mitt vackra nattlinne sydde jag mig en sängkamrat med raffset. Detta var ett barnrum tidigare och Michael Jackson stickersen sitter kvar på dörren tills vi orkar ta bort det. Pappa har målat den jättestora tavlan och mina tre magar pryder väggen, över de ärvda lamporna.

Mormors gamla handskar har jag hängt upp i lampan. Ska nog göra något bättre åt den. Garderoberna har jag klätt in i svindyra tapeter som vi köpte för längesedan till vardagsrummet, men det kommer nog dröja ca tio år innan vi renoverar det, så tapeterna får vara på garderoberna så länge. Jag kunde inte hitta några passande knoppar, men blev inspirerad av min favoritinredare Hannah Grees. Jag, precis som hon, har borrat hål istället för en ful knopp. Det är bara att stoppa in fingret. Gratis. Konnoterar till "fäbojäntan". På bilden nedan så syns en ljus liknande tapet den mörka. Den är äkta gammal som jag hittade någonstans och har tapetserat den fula 80-talsspegeln. 

Här ser vi de två enda renoverade fönstrena på huset. 10.000 kr kostade den ommålningen efter rotavdrag. Jag vill inte ha tunga gardiner så jag har gjort ett flaggspel av mina gamla fula trosor. Det är en ful kreation. På väggen hänger en blyertsteckning som min brorsa har gjort av mig och mannen och under den står en över 100 år gammal vag som min mormor sov i då hon var en gullig bebis. Nu är hon död. I fönstren står mina asgamla kaktusar från min ungdom, dessa dör aldrig trots att de sällan får något vatten. 
 

I det andra fönstret finns massa IIttalaljusstakar som vi fått av olika personer. Alla dessa har ett värde i sig, tyvärr. På en hängare hänger det dyraste plagget jag äger tillsammans med min mammas gamla 60-tals handväska. Det är en blus från Odd Molly i min favoritfärg. Jag har ärvt den av en person som den var för stor för. Tyvärr är den för liten för mig. jag blir båda glad och ledsen då jag ser den.
 

Sen har jag min skönhetsavdelning som jag aldrig använder, men den är trevlig. Bara massa gamla ärvda saker och bilden som jag vann affischtävlingen med till "genusdagen" =stolt. Den här tjusiga broschen fick jag av inspiratören och inredaren jag nämnde tidigare, Hannah Grees. Hon har tillverkat den av diverse vintageprylar. Jag älskar den, passar inte på jobbet bara. Men en dag kanske den gör det..
 

Och där låg visst även mina två par glasögon som jag endast använde under en kort period tills jag fick höra att jag var hon med glasögon. Jag är ju mer än det, och nu har glasögonen blivit repiga. Kanske ska jag börja att använda dem igen, ändå. Utanför sovrummet är en liten hall där det finns två garderober. I taket i denna hall har jag hängt upp lite tovade grejer och ting av betong. Hur ska jag kunna göra mig av med något av detta?
 

Hoppas inte mannen läser detta.

Det är nu!

Då jag var 20 år blev jag spådd att något stort skulle hända, som skulle ändra mitt liv, det år jag skulle fylla 35 år. Jag har väntat på detta år under 15 år och nu väntar jag spänt på ett under. Jag utgår från att det är något positivt. Att jag blir miljonär, att jag får en frisk rygg, att jag gifter mig med Dolly Parton eller får mitt drömjobb.
 
Tyvärr händer det inte så mycket av sig självt och ju mer jag väntar desto deppigare blir jag och förväntningarna blir större. Så nu har jag tagit första steget mot en förvandling. Jag har besökt frisörsalongen Noir.
 
Jag har färgat håret, över är förebild och under är efterbilder. Alltså det kanske inte är så märkvärdigt, speciellt då jag ville ha så naturligt och diskret som möjligt. Men det känns. Som jag åmar mig på dessa selfies har jag sällan gjort. En starkare självkänsla köptes för 1600 Kr. Det var det värt
 

 
Det var så skönt då jag satt bakåtlutad och fick huvudmassage. Min första tanke var att jag ville ta upp mobilen för att dokumentera den härliga upplevelsen. Men det hade ju vart lite konstigt. Men inte ovanligt.  
 
Ibland så vill jag uppmärksamma mannen på något trevligt, som att barnen leker fint med varandra eller så. Mannen gillar inte det. Han vill njuta utan att prata om det. Inte prata bort den magiska stämningen. Så är det lite med allt dokumenterande under trevliga situationer. Mys i soffan, glass i solen, massage hos frisören osv. Det är ju lite så att delad glädje är dubbel glädje. Och att man kanske är rädd att glömma bort det där trevliga om man inte dokumenterar det och visar det på Facebook eller instagram. Kanske hade man kunnat njuta lite till och mer om man inte hade behövt dokumentera mitt i en speciell stund.
 
I vilket fall så dokumenterade jag inte huvudmassagen utan försöker att minnas den. Det är svårt. Jag pratade med min mamma om detta. Hon är upprörd över att hon måste lyssna på folks mest privata mobilangelägenheter i Norrtäljebussen. Att allt ska delas med alla. Hon berättade argt att hon i protest hade stoppat in ett tuggummi i örat för att slippa lyssna! Sen hade tuggummit smält så hon inte fick ut det ur örat.

Taggat med: 

, , , , ,

Påskfint.

Åh! Påsklov! Då kan jag gå upp kl fem varje morgon! Sa nioåringen. Han ställer klockan tidigt varje morgon för att hinna spela på ipaden innan skolan börjar. 


 
Jag har nu tagit fram påsklådan och blir lika förvånad varje gång över hur mycket påskpynt jag äger! Det mesta är olika typer av handarbeten. Den broderade duken är från min mormor. Vilket jobb! Den är supersöt! Men för en veckas beskådning om året? Det är ju jättetrevligt. Så tänker jag på påskpyssel som produceras på löpande band idag. Det är andra tider nu. Och självklart kan jag inte jämföra ett arbete av en 40- åring och en 4- åring, men ändå. Tänker på alla hemvävda lakan som jag har. Och alla Ikea-lakan som jag har.
 
Här är i alla fall min påskkjol som jag gillar. Batik av min mamma från 70-talet. I påsklådan låg även en påse med massa gamla grejer som jag fått av min mamma med påskpynt från då jag var liten. Jag brukar aldrig öppna den eftersom jag redan har så mycket pynt som mina barn stolt har tillverkat. Men nu tittade jag i den och det var riktigt rörande hur jag kunde minnas dessa ting. Det supergulliga lilla plåtägget och två fina kort, ett med hälsning från farmor och ett från mormor. Att se deras handstilar med kramar till mig var som att komma tillbaka till dem igen.
 
Och även jag verkade ha arbetat mycket inför påsken. Minns den där kaninen som mammas Waldorfkompis trollade fram från en lakansstuv.
 
I vuxen ålder har jag också påskskapat en del, blev jag varse. En tovad äggmössa och ett Glad Påskkors i gips.
 

 
Det finaste är Erik Saadekycklingen som nioåringen gjorde förra året!
 

 
För första gången hemma, har jag gjort trolldeg med barnen. Jag är mycket nöjd och berikad av detta. Den dyra play doh- leran torkar så snabbt pga slarv. Hittar den var som helst, i element och i strumpor exempelvis. Trolldegen lät vi också torka med flit och sedan målade vi den. Treåringen fick måla mina påskfåglar (fiskar). Vi hade delade meningar om vart ögonen skulle vara, så nu blev det även brunöga. Vi skrattade lika mycket åt resultatet. Troligtvis åt olika saker.
 

Äldre inlägg