Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från december 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Gott Nytt 2014.

Gott Nytt år!

Idag är en dag som en kan vara lite festlig, för sin egen skull helst. De röda trosorna är på för att hålla djävulen borta! Min mamma tycker att jag är så fin, och tycker att jag kunde underhålla mitt yttre lite bättre. Jag underhåller mest det inre. Jag fick denna läskiga och exklusiva krullmaskin till håret. 

Mamma försökte snurra in lite, och jag var skräckslagen. Hur kunde maskinen veta att det skulle snurra åt rätt håll, så inte jag skulle bli skallig. Men det gick. Det var bara mamma som tyckte att jag blev finare efter, ty detta ideal har hon sett på TV. Tack mammis.

Jag önskar er en trevlig afton och hoppas på ett Gott Nytt år till mig och alla andra. Mitt nyårslöfte är att ta vara på mina lediga torsdagar på bästa vis. Och bli en bättre mamma. Träningslöften skiter jag i. 

För övrigt har jag inte haft en festlig nyårsafton sen jag var barn. Det var tider det. Många lustiga vuxna, många barn och god mat.  Jag har ju haft barn/bonusbarn sedan jag var ca 18 år. Så glamorösa mingelpartyn har inte varit min grej. Men allt är relativt. 


Här kommer en djup och förtjusande dikt av min omtänksamma nioåring.

"Jag fryser om mina händer,

jag kan inte borsta mina tänder,

jag är täckt av snö,

hoppas jag inte kommer att dö,

men ändå, hoppas inte det blir tö,

för alla andra barn som gillar snö!"


Spelar roll?

Jag tittar på mina gamla pyjamasbyxor och undrar varför det är så många hål i grenen! Hoppas inte att det bor ett djur där nere som gnagar sig ut!!! Jag har lagat lite för några år sedan. Men det hjälper liksom inte. 

image.jpeg

Så tänker jag, vad är det här?! Ska en vuxen tant verkligen behöva ha det då här? Nyårslöftet blir att sortera ut allt gammalt skräp och bara ha bra grejer. 

Nästa sekund tänker jag att det är coolt och erfaret med trasiga kläder. Bohemiskt. Vad spelar det för roll. Och mitt i mellandagsrean slår det mig att det inte spelar någon roll.  Alla Facebookstatusuppdateringar om välgörenhet och Saris änglar osv säger att det klart finns de som har det sämre. Så nu ska jag inte ödsla dyrbar tid att tänka på hur de där hålen kom till. Vill helst inte tänka på det. 

Slänga har jag svårt för. Om det är något jag vill kassera, så förvandlas det till en virkning av trasor. 

Söndagspersonen. Bonusdottern.

Jag hade egentligen gjort ett fint porträtt av en kollega. Söndagspersonen. Hen var först mycket hedrad men ångrade sig, så idag är jag söndagspersonen. Jag har en tanke på att söndagspersonen kommer att vara en familjemedlem inom närmaste framtiden. Välkommen att läsa!
 
( bonusdottern med min mamma)
 
Det finns en sak som jag vill nämna här. En del undrar över min bonusdotter. Varför kallar jag henne styvdotter? Och varför nämner jag henne inte så mycket?
 
Så här är det. Jag och styvdotterns pappa har varit tillsammans sedan hon var drygt två år. Till en början hade vi henne varannan vecka, sedan under lågstadiet på heltid, hon träffade sin mamma varannan helg. Nu är det varannan vecka igen. Det är fyra och ett halvt år mellan henne och sin första lillebror. De två har varit bästisar och vi ser dem som helsyskon.
 
Angående mitt ordval, styvdotter är för att jag är gammeldags lagd. Har nu förstått att det är ett negativt ord och ska tänka på att säga bonusdotter. I vissa sammanhang säger jag endast dotter, i vissa sammanhang är det en poäng med att säga bonusdotter. Jag tycker även att kidsen är ett för modernt ord för att jag ska använda det. 
 
Och varför jag inte nämner henne på min blogg så mycket? Med respekt till hennes mamma och med respekt till henne själv. Hon fyller ju 14 år om en månad! Saker jag skriver om de andra barnen är ju såna saker som är specifika för deras ålder. Det känns inte okej att hänga ut saker en sån stor gör.
 
(Min gudfar och bonusdottern)
 
Här är lite bilder på oss för att se hur trevligt vi har haft det. Det kan faktiskt vara så att jag är den som har varit med henne mest av sina föräldrar. I alla fall så har jag lärt henne att cykla och åka skridskor. Inte att simma, kanske, men jag har varit på badhuset flera hundra gånger och gjort mycket annat.
 
( här är hon med mina gamla dockkläder)
 
Då jag och mannen blev ihop hittade jag bilder lite här och var på bonusdottern och familj. Tyckte synd att de skulle ligga och skräpa, så jag satte in bilderna i ett album och har sedan fortsatt att göra ca tio album till henne.
 
En till anledning att jag inte nämner henne är helt enkelt att jag inte träffar henne så mycket längre. Hon är tonåring och hänger hellre med kompisar än med familjen. Tiden går mycket fort!!!
 
(Här är jag gravid med hennes syskon)
 
Jag är mycket glad över min bonusdotter. Hoppas att hon ser mig som en bonusmamma och inte som en elak styvmoder!!! Det har inte varit lätt alltid med alla inblandade, men jag har gjort mitt bästa. Ibland känns det som det mest otacksamma jobb som finns. Men det har varit spännande och jag undrar om jag kanske blir bonusmormor en vacker dag, om mycket mycket länge. Det blir min enda chans att bli lite mormor i alla fall.

Julafton 2013.

 

Julafton var nästan som vanligt. Vi brukar gå i kyrkan på förmiddagen i uppfostringssyfte. Denna gång hann vi inte det så barnen fick gå ut och rasta av sig lite och jag fortsatte att städa. Mina energifyllda barn älskar att springa runt sofforna i vardagsrummet så jag vill ta bort några element så att jag kan möblera om. Detta hann jag inte innan jul, tyvärr. Trots otaliga förmaningar om att inte trycka sig bakom sofforna, eftersom julgranen stod där nu, gjorde barnen detta på julafton, precis då jag trodde att jag hade allt under kontroll. Granen föll till marken och alla ärvda glasdekorationer och alla fina glasgrejer från USA gick i krasch, jag grät en snabb skvätt, skrek lite, och hoppades sen på att julfriden skulle infinna sig åter hos oss och gästerna. Så här fromma såg barnen ut innan granincidenten. 

Nioåringen tappade en tand som han och mannen lagt i ett glas och ställt vid vasken?!! Vilken jag drack upp, vilket inte gjorde det bättre för mig. Det är så groteskt att jag inte vill tänka på det! Det kallas inte julfrid i alla fall. Jag har ju oerhörd köttfobi och nioåringen var tapper över detta och försökte trösta med att tanden nu kom tillbaks till min mage, där den en gång kom ifrån. Och så kom en fjäder i äggpaketet. Det är ju oerhört naturligt! Men, jag blir vegan om jag tänker på vad ägg kommer ifrån. Jag vet ju vart det kommer ifrån, men vill helst inte tänka på det. Det är faktiskt supersnuskigt med ägg! Tyvärr viktigt för en vegetarian.

Vi hade en "vit jul", vi har ingen tradition att dricka alkohol, förutom en lättöl och lite glögg. Däremot så kände jag att det nog hade varit bäst för alla om jag hade tagit något stärkande, så att säga. Här är en bild på mig. Det finns inte många sådana och jag var klädd i min exklusiva italienska guldklänning.

Jag fick så otroligt fina julklappar av nioåringen. Massagerullaren hade han gjort på träslöjden. Luffarkonsten och grytlappen på fritids! Ett mycket ambitiöst fritids tycker jag! Jag är oerhört stolt. 

Barnen hade även varit duktiga och spelat in den årliga julskivan, med valfri sång och en liten intervju. Många tycker att detta är galet, att vi tar på oss för mycket. Jag tänker, eftersom vi inte filmar så mycket, är detta ett alternativt tidsminne. Tidigare har mannen förvrängt barnens röster, till det bättre och lagt på massa instrument. I år fick det vara mer naturellt. Och barnen fick ett var sitt album, i bokform, vilket uppskattades oerhört mycket, utav alla! Barnen fick även varsin bok och självklart var flera av dessa från bokförlaget OLIKA, och min vän Maria Sandberg har illustrerat omslaget till en av dem!

Det är lite kul med mina svägerskor. Ena liknar Ferdinand, fast snyggare. Hon kan göra så där viftande med sina näsborrar, vilket är ett uppskattat partytrick. Den andra svägerskan påminner om en annan Disneyfavorit. Svart hår som ebenholtz, läppar röda som blod och hy vit som snö.

 

Barnen blev snabbt trötta, speciellt tvååringen som inte hade hunnit att vila middag. Då jag lagt barnen och trodde att jag skulle få mysa med mina syskon, så var de på väg hem! Men mamma och pappa sov över, så vi tittade på TV och tog till slut fram julgodiset som jag hade ansträngt mig med, de hamgjorda pepparkakorna, dadlarna och nötterna! Alltså, det är för mycket på julafton!!! Vi hann inte med dansen till Bosse Larsson, inte min blockflöjtsmusik, och ingen högläsning eller sång vid pianot. 

Men mysigt ändå.


Taggat med: 

, ,

Lucka 24. Julafton.

 

God Jul alla mina läsare och andra också! I dag är det ju julafton och jag tänker på alla julklappar som jag har fixat till så många människor. Och det tycker jag är så roligt! Jag och mannen ger aldrig något till varandra så jag blir utan. Men, det gör inget för det roligaste jag vet är att skapa själv. Det enda jag önskar mig är tid så jag kan göra grejer! Här är lite bilder över hur denna ljusstake kom till. 

Förresten, det finns en grej som jag önskar mig. En klarinettkurs! Jag har förstått att det är asnördigt med blockflöjt, vilket är det jag glatt spelar i i tid och otid. Jag har fått låna min pappas klarinett men kom inte ihåg hur jag skulle göra riktigt. Här kommer ett blockflöjtspotpurri med mig. Glöm inte bort att glömma bort mobilen lite då och då idag. Jag ska använda vanlig kamera för att undvika kolla mail, facebook och instagram. God jul, vad du än gör.

(Två år sedan.)

Taggat med: 

,

Lucka 23. Snart är dagen förbi många kämpar för.


Nu ska vi hämta fem och nioåringen vid bussen, de har sovit hos sin mormor och morfar ett par dagar. Det har betytt grymt mycket för alla. Annars då vi har barnvakt är då mannen och jag ska bort, men det var skönt att ha hjälp då vi var hemma! Speciellt i juletid! Jag har tidigare klagat att vi är de enda på hela gatan utan utebelysning! Nu har vi köpt upp all belysning på Rusta, så nu är det en Amerikansk feeling på vår annars nydrenerade tomt. Tvååringen som vi har hemma är stormförtjust.

Det är en mycket speciell känsla att vara två föräldrar på ett barn! Det har varit superlyxigt och tvååringen har skrattat i två dygn. Han älskar sina syskon och längtar, men nu har han inte haft någon att busa med. Istället har han lekt lugnt och vi har pratat massor. I går gick vi och köpte julgran. Det gick jättebra. Då jag har alla barn med så tävlas det alltid, vilket leder till tårar och besvikelse. Ofta ramlar någon också. Nu gick jag och höll mitt lilla barn i handen och pratade. Det där med på tu man hand är fantastiskt! 

Om man inte har en egen gran rekommenderar jag att man går och glor på den gigantiska granen på Skeppsbron. Det har jag gjort med mitt jobb många gånger och varje gång undrar jag hur många hundra tusen den har kostat. Den är skyhög och alla grejer är inborrade i granen för en mer perfekt känsla. Så jag hoppas att inte står där förgäves!

Mannen och jag var på tu man hand på stan i lördags under några timmar och det gick bra eftersom vi bara gick till tre affärer som låg bredvid varandra. Och så hann vi att äta. Vi åt i Gamla Stan på Indiskas nya restaurang i källaren. Det var bra.

Min tvååring var så stolt över sina julklappar som han hade tillverkat på förskolan, han öppnade dem på en gång. Efter att ha blåst ut ljuset hundra gånger så köpte jag ett batteridrivet ljus. 

Nu har vi börjat att få julfrid och jag är redo att få tillbaka mina barn och jag hoppas att julfriden fortsätter resten av dagen. Annars kommer inte tomten!

 

Lucka 22. Söndagspersonen Anki!

Min otroligt trevliga kollega Ankis önskan är att vara skådis. Hon är en mycket bra sådan tycker jag. Här om dagen berättade hon en fantastisk saga med hela kroppen för barnen. Jag var trollbunden och glodde precis som barnen med munnen gapande. Hon är även mycket bra på kostym och var självaste Rudolf på Lucia och en trevlig riddare en annan dag. Nu kan man se Anki skymta förbi i en Coopreklam. Där är hon mycket proffsig men jag tycker att hon skulle ha synts mer. 

Men för Anki spelar det ingen roll. Det är inte berömmelsen eller exhibitionisten i henne som drar, hon bara gillar att spela teater enkelt. Och, det finaste utav allt är att hon gillar det så mycket, så på självaste julafton ska hon tillsammans med partner dra runt och tomta hos de som behöver. Ge utsatta lite julefrid och glädje i mörkret. Ett minne för livet. Hon är fin, Anki. Hennes egna tre barn får klara sig själva. En av dem blev erbjuden att följa med som Rudolf med röda mulen, men det ville hen inte.

Anki är en allkonstnär, som många andra av mina kreativa kollegor. Förutom skådespel och tillverkning av diverse kostymer, skapar hon förtjusande kransar, och nästa jul ska hon sälja massa sådana och skicka stålarna till bättre behövande! 

Hon och hennes partner är ett superteam tycker jag, och de har producerat flasksilen Only for baby, som jag har skrivit tidigare om, där de har världspatent. Förutom att hjälpa små barn att dricka, så hjälper de även vuxna på traven med N stor stark!

Det är grymt bra då jag tillhör de få som är totalt ointresserad av alkohol. Då jag är på krogen försöker jag mumlande upprepa detsamma som personen framför mig i kön säger, och hoppas på att det går att dricka. Det finns massa ölsorter att välja på och nu räcker det bara med att säga en stor stark, eller n stor stark. Detta är ett aktiebolag och jag rekommenderar att bli delägare, det är festligt! 

"Svensk bostadspolitik lämnar en hel del att önska, anser vi på N Stor Stark. Därför ingår det i affärsidén att N Stor Stark inte ska vara som vilket annat öl som helst. Snarare ska N Stor Stark ha en trevligare eftersmak än andra. För vad kan vara hyggligare än att dra sitt strå till stacken genom att bygga billiga hyresrätter till ungdomar, studenter och andra i bostadsbristens Sverige? Därför går en del av vinsten från varje N Stor Stark som köps, dricks och njuts till just detta."

Det är jag och några kollegor som dricker N stor stark på bilden hemma hos Anki. Så där trevligt hade vi. Hon har en mycket trevlig etagevåning och det luktar hotell i korridoren för en mer exklusivare känsla. Men, Anki är nästan från mina hemtrakter vilket jag gillar starkt och hon använder Rospigguttryck som tröck, istället för tryckte. Precis som jag. Det var även trevligt att träffa hennes man som hon presenterade som Robert. Det var ingen av oss, inte ens mannen som förstod vem den där Robert var, eftersom han alltid tidigare har blivit benämnd som Robban! Men denna afton var det lite mer formellt. Det skrattade jag åt säkert en halvtimme, vilket var oartigt av mig.

Sen fick Anki lite värdinnepresenter av oss kollegor, och god som hon är blev hon rörd till tårar på grund av halsbandet hon fick i gåva. Då hon tackat så mycket så frågade hon vad det var. Det tyckte jag var mycket fint. Det var som i Karl Bertils julafton. Tanken som räknas liksom. Vi avslutade vår trevliga julkväll genom att gå en runda och prata om allas framtidsdrömmar, istället för att prata om det förflutna. Drömmar säger lika mycket om en, som att prata om sitt förflutna.

God Jul Anki och lycka till på julafton! Fina!

Lucka 21. Välgörenhet.

I dag åker barnen till sina morföräldrar och mannen och jag ska ha en dag för oss själva så att vi kan julstöka ifred, utan att barnen stökar samtidigt. Vi ska börja med att komplettera lite julklappar och äta mat på stan! Vilket är oerhört stort för mig, då vi alltid äter på en viss hamburgerkedja annars. Men som alltid annars då jag ska var på tu man hand med mannen blir jag nervös eftersom jag får så höga förväntningar. Jag vill att allt ska vara perfekt, vi ska hålla handen, skratta och skoja. Han är ju från Norrland och säger inte så mycket i onödan, vilket jag glömmer bort till varje dejt. Dessutom avskyr mannen att shoppa, så jag var och julshoppade här om dagen alldeles själv så det inte skulle vara då mycket kvar till idag, och det var fantastiskt! 

Jag hade min lumpjacka på mig, den enda som jag har. Hade planer på att köpa en ny nästa år, men så gick jag förbi Stadium där jag fick 500 kronor rabatt på en ny jacka om jag lämnade in min gamla jacka. Vilket jag gjorde. Den gröna är min gamla och jag anar en mer självsäker look på den bilden. Det tar ett tag att känna sig som ett med sin nya jacka. Den nya jackan var nästan för tjusig för mig och jag märkte att jag fick en ståtligare gång med den nya. Jag har hört att en del känner sig snygga hela vägen om de har snygga underkläder på sig. Så kändes det med jackan. Fast känslan gick inåt istället. 

Välgörenheten är utspridd så här i juletid och kalla tider. Med tanke på att min jacka skulle lämnas vidare till någon annan. Jag kände att jag och Stadium gjorde en god gärning. Ända tills hen i framför mig i kön betalade ett gäng sprillans nya fleecetröjor som hen skulle ge till behövande. Jag vill ge något ordentligt, sa hen. Jag köpte en julklappsprodukt på Body shop, och där betalade jag för påsen, 15 kr extra, som går till välgörenhet. Det är bra! Själv har jag genom sålda verk sent en betydlig summa till Filippinerna. Förra året packade vi in massa paket med leksaker till barn och gav bort. Kolla här. Jag har inte hunnit detta i år. Det är konstigt att jag har hunnit så lite i år vad det gäller allt, eftersom jag borde ha hunnit mer än tidigare år, då barnen är äldre, jag är ledig ibland och vi har hjälp här hemma. Men, ju mindre tid en har, desto bättre på att ta hand om sin tid kanske.
Jag åt lunch med min äldsta bror. Vi åt min favoritmat, och det var mysigt. Sist jag hade chans att luncha med honom var då jag var mammaledig och hade barnvagn och en behövande bebis med mig. Det var verkligen något speciellt att gå på stan utan att ta hand om någon annan. Att vara spontan. 

Varje år får barnen varsin väl utvald bok, minst. Självklart blir det böcker från bokförlaget OLIKA! Nu ska vi ge oss iväg och köpa böcker till de vuxna också. 

Lucka 20. Hjälpmedel i juletid.

Här om kvällen var jag på mitt första besök i broderns och svägerskans nya hipsterhem på Söder med kakelugn och god mat. Det var förtjusande och jag blev nedbäddad med filt.

 
 
De hjälpte mig med detta bildredskap så att jag kan lägga fler bilder i en, vilket gör det smidigare att blogga. Jag vet att de flesta andra har haft denna kunskap länge, men för er andra är detta ett hett tips. Och det är mitt nya intresse.
 
Jag har skapat ca 90 album. Det har varit sjukt dyrt. Parallellt har jag gjort till mig och de fyra barnen. Jag har använt mig av svindyra lösa blad, för då har jag lätt kunnat komplettera med bilder om det har behövts, utan att förstöra den kronologiska ordningen. Jag mår illa av att tänka på Åhléns som jag har köpt allt detta hos. Innan digitalkamerans tid, räknade jag ut att ett album kostade ca 1200kr. Barnen har älskat sina album, så på det viset har det varit värt. Albumen har de fått i julklapp och födelsedagspresent bara för att albumen ska uppskattas ännu mer.
 
Men, nu är tålamodets tid förbi och jag har gjort varsin fotobok, alltså en riktig bok, i julklapp. 100 sidor för drygt 1000 spänn. Det har varit värd varenda krona. Tyvärr gör detta att barnen inte får något annat i julklapp förutom en nöjd mamma. Det som var så skönt var att jag kunde välja antal bilder per sida. Så om det var fem bilder från Skansen, valde jag ett upplägg med fem sidor. Om det var en mycket trevlig bild så tog jag bara den utfallande på hela sidan. Tyvärr hittade jag inte CDskivan med snorkelbilderna från Egypten, vilka var årets höjdpunkt. Precis då jag skulle sända boken på framkallning så hittade jag CDn och fick flytta om alla bilder under mycket sura miner. Då hade det vart bättre med de lösa fotobladen. Men jag är glad att jag hann! Jag längtar så till jag ska göra en till mig själv!

 
 
Nackdelen med detta är att det inte blev några lösa foton över, vilket annars blir, vilka jag brukar sätta in i kalendrar till alla mormor och dylika personer. Och sådana kalendrar är tradition att få i julklapp. Så jag har fått göra dessa via nätet också. 550kr för 3 st. Då dessa var beställda rasade det inte rabatter från alla fotoföretag. 59kr/st istället! Det är då bara att tänka på något annat och hoppas på att släkten gillar kalendrarna på barnen.
 
Jag har även publicerat min Facebook sida Monkeys, som ni gärna får gilla och kommentera på. Jag startade den för över två år sedan men kom inte på förrän nu att den kan vara bra att ha. Så ni får gärna kommentera där.
 
Trevlig helg!

Lucka 19. Att vara tillsammans.

Jag har under en begränsad tid ledigt på torsdagar. Förra torsdagen var jag med nioåringen i skolan under ett par timmar. Det var så mysigt. Och det var härligt att vara på tu man hand. Det är inte lätt att få till då man har flera barn men jag rekommenderar att vara på tu man hand, över huvud taget, med nästan vem som helst. 

I måndags blev han klar med sin mattebok som han har kämpat med hela terminen. Jag har nog aldrig sett honom så nöjd och stolt. Han sov med mig på natten och kunde inte somna förrän efter kl 23. Han var uppspelt, precis som att tomten skulle komma. Jag blev rörd. Annars får han mest kickar av materialistiska ting. Men detta slog allt. Han fantiserade om hur glad hans fröken skulle bli. Provade olika tonlägen som hon skulle säga "hurra"på. Nioåringen tycker mycket om sin fröken. Hon har bara blivit arg en enda gång, men kan göra onda ögat. Hon är nog en välutbildad fröken, sa nioåringen. Det är roligt att lyssna på sina barns resonemang. Jag lär mig mycket. 


image.jpeg

Nioåringen är fortfarande irriterad på sin lillebror som trummar överallt. "Om han inte trummar på bordet så trummar han på magen!  Annars klappar han händer! Han trummar så mycket så att jag också har börjat att trumma! Och jag är jättedålig så jag måste öva jättemycket och det är jättejobbigt!"

Han är även irriterad över allt "bög och hensnack." Han är ju bara nio år, och för var år så blir det större acceptans och vanligare med dessa ämnen i medier. Han förstår helt ärligt inte varför man ens påpekar att killen i Idol är bög! Och varför är det uppståndelse över ordet hen. Hans syster tycker att det är lite mer fascinerande, så de diskuterar en del. Nioåringen tycker inte att det är något att bli känd över eller prata om. Han är uppväxt i en annan tid och fattar inte ens grejen. Vilket jag självklart tycker är bra. Nu går det ju inte att återge exakt, men hoppas att ni fattar! Vi har alltså fler gayfamiljer kring oss, så det är inte dessa han är skeptisk mot. Utan att det ska vara en grej. Det är ju bara naturligt. 

Han är smart och intresserad. Rolig också. Så här löd en diskussion med barnflickan här om dagen:

9- När du slutar här, då kan du ju börja dricka öl på fritiden. 
B- Ska jag dricka öl på fritiden? 
9- Mja, det finns några gäng, alkisar, i Högdalen. Men jag vet inte om de säljer knark. 
B- Ska jag börja knarka nu? 
9- Mja. Jag och N har kommit på en sak, vi ska göra haschbullar. 

Vet inte vart detta kom ifrån, men det sägs mycket hit och dit och det är kul att stanna upp ibland och bara lyssna. 

Äldre inlägg