Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från oktober 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Livsdroppe som alla kan droppa.


Jag har ett sånt häftigt jobb. Ett fantastiskt möte med människor, nära, varje dag. Miljön i Gamla Stan är också häftig. I går gjorde jag frottage med barnen i Gamla Stan. ( sånt en ofta gjorde på pengar som barn). Vi gick runt Nobelmuséet och kalkerade av alla olika typer av brunnar som vi hittade. 13 stycken! Jag har haft denna idé i många år. Tänkte att det kunde vara häftigt att samla på frottage från olika brunnar från resor i andra länder. Men man går ofta så fort, så jag har inte hunnit än. Så nu provade jag med barnen, och den resan blev häftigare vad jag hade kunnat tro.

Jag tog en slumpad grupp på fyra barn i taget med mig i. Barnen kände sig viktiga, vi hade ett uppdrag tillsammans. De hjälptes åt att bära kritor och papper. De sökte efter olika ställen att frottera på. Efter ett tag kunde barnen själva ana vilket som kunde vara svårare och lättare. Ibland blev vi överraskade. 

Vi rullade ut pappersrullen då vi var färdiga och tittade på resultatet. Barnen började spontant att räkna de olika brunnarna och kategorisera in dem i vad de påminde om, och hur många som hade bokstäver och vilka som liknade varandra. Det häftiga var att de mindes exakt vart brunnarna hade funnits. Barnen blev medvetna på ett nytt vis om hur det ser ut där de går. Det var mycket häftigt att uppleva detta tillsammans med barnen.

Det som också är bra med mitt jobb är att det ligger nära tunnelbanan. Vi åker på utflykt med matsäck varje vecka, och vi åker ofta till skogen. Där händer mycket med barnen. Där blir det lite friare och de bryr sig inte lika mycket om sina vanliga gruppkonstellationer. I tisdags då vi var på väg hem höll jag ett barn i var hand. Jag sjöng, vilket barnen inte riktigt gillade. De var trötta på mina gamla promenadsånger. Så jag hittade på en ny trudelutt om natur.

Detta bjöd in till att barnen började att sångbattla. De sjöng de mest fantastiska, melankoliska och poetiska visor som jag sällan har hört. Helt otroligt! jag är säker på att skogen framkallade en ny sida, i alla fall en sida som jag inte har hört tidigare. Här kommer en minuts vers, ordagrann, från en ca 30 minuters sångbattle.

Vinden blåser i fågelbo. Det blir som ett liv.

Gå att bli som ett liv hela livet långt.

Det var en gång en stuga. Det var ett sommarbo med varma vindar. 

Livsdroppe som alla kan droppa.

Det var en gång ett liv som bodde i en skog. 

Jag vet inte det men jag kan bli sån. Kanske bli vuxen. Som ett monster, jag är inte rädd för mörker. 

En människa som kan bli större.

Alla sånger har försvunnit i rymden.

Ofta skrattar vuxna och tycker att barn svarar så ärligt och gulligt på olika frågor. Jag tycker att det var häftigt att här höra ord utan att de först fick en fråga. Barnen kändes mycket belevade. Jag vet inte hur mycket som är vuxnas ord i detta, men det var häftigt att höra från fyraåringar.

Flygprutt.

Jag har fått lite kritik för att jag ofta skriver "deppigt", "misär" och hur har jag det egentligen???!!! Själv säger jag som min pappa, -jag är bara ärlig.

Tackar som frågar, jag har det bra. Jag har ju en barnflicka som avlastar oss, som gör att jag får mer tid för barnen var och en. Hon är rolig också. Så vi skojar mycket och sjunger ihop. Det är jättetrevligt. Jag är aldrig ensam med barnen och äter middag längre. Jag kan inte klaga.

Barnflickan är 14 år yngre än vad jag är, och vi är från helt olika tider och världar och har helt olika referenser. Då hon såg en plåtask med fot och handavtryck i, utbrast hon -åh! ni har en sån! Hon blev jätteintresserad och jag blev smickrad över att hon visade ett stort intresse för detta. Jag sa att det var en fot i asken, vilket gjorde att hon skrek. Hon brydde sig inte om asken utan askhållaren som hon påstod var en mobilhållare så man kunde kolla på film! Jag garvade mycket länge över detta.

Sedan var det hennes tur att garva åt mig, om möjligt ännu mer. Jag låg på golvet och lekte flygplan med de två yngsta barnen. En var uppe i luften på mina fötter och den andra hoppade på min mage. Detta var ju upplagt för att släppa väder, vilket jag gjorde. Detta hördes inte, men jag berättade det stolt för barnflickan som skrattade tills hon höll på att tuppa av. Då bad jag henne att ta över leken, så hon fick köra flygplanet med barnen. Vilket hon gjorde.

Så kul har jag det. 


Fromma fjärilar vs Hemska hajar.

I helgen var jag på Fjärilsmuseet. Egentligen passar mina barn bättre att vara utomhus än inomhus. De har så mycket spring i bena, och tvååringen kutade runt i hela djungeln fram och tillbaka, in bakom stängde utrymmen, och det var svettigt som det var i den varma miljön. Det var så varmt att jag fick skynda mig att fotografera innan linsen blev immig.

Det var fascinerande att fjärilarna gillade alla tygblommor!?

Men det var femåringen som så gärna ville se hajar, och det var premiär för dessa hajar vilket gjorde att det var onödigt mycket besökare. Dagen innan hade vi köpt hajtänder på ett annat museum, 20kr/st. Det tyckte vi var ett kap! Vi köpte 5st! Här kostade fem hajtänder 30kr! Det låtsades vi som om att vi inte hade sett ... Jag tänkte mest på det fantastiska höstvädret. 

Mina föräldrar var med vilket ger tillvaron lite krydda. Jag minns då jag var på samma ställe, med mina föräldrar, för 24 år sedan, på pappas 50 års dag. Min pappa samlade ju på fjärilar, vilket jag skämdes över då jag var liten. Dessa fjärilar på museet är så tama, och de får man inte röra. Men det förstår inte fjärilarna för de satte sig på morsan så hon inte kunde lägga ned armen. 

Femåringen blev mycket nöjd över att få se hajarna och jag har nog aldrig ett sånt stort akvarium förut. Det var mäktigt. Även lunchen var mycket mäktig, men pga folkstormen fick vi dela bord med några sura damer, som barnen snabbt underhöll. 

Gamla Stan- det nya Söder.

Nu är det helg igen och förra helgen var jag ut med några andra jämnåriga damer. Det var trevligt och lugnt. Mycket civiliserat. Vi gick på restaurang i Gamla Stan. Och det gillade jag så mycket. Jag gillade det eftersom jag jobbar i Gamla Stan och kan de flesta gränder nu. Och de andra i sällskapet kände sig helt lost (överdrift), vilket jag ofta annars känner mig. Nu kände jag mig trygg.

Jag ville även vara snygg då jag gick ut, men tyvärr hade jag haft tofs i mitt nytvättade fräscha hår, så jag fick ha uppsatt även på krogen istället för utsläppt. Luggen som klipptes av för en vecka sedan har en sådan där känslig längd så den växer ned i ögonen på en gång, så den fick min kompis klippa.

På sista tiden så har jag sett en del bilder på kändisar där de vill visa hur de ser ut utan smink. Att sminket faktiskt gör sitt till, så klart. Eftersom jag inte brukar ha smink, tänkte jag istället visa då jag har mascara, kajal, rouge och läppstift! 

Nagellacket fick jag sätta på i bussen, tyvärr.

Det var jag och min kompis med hennes två kompisar, varav ena är jag bekant med sedan tidigare, som träffades. Då vi sågs utbrast de att jag såg ut som Meryl Streeps dotter. Tidigare har jag hört att både jag och min mamma liknar mamman, visste inte ens att mamman hade en dotter. Jag blev glad. Sen googlade jag dottern?! What?! Likt? Och vi pratade om annat.

Vi pratade om konst och sånt. Den ena är en fantastiskt keramiker och den andra är en fantastisk guldsmed. Så vi smidde planer och fantiserade tillsammans. 

Vi åt på Cultur och kom 7 minuter för tidigt. Vi presenterade oss för kyparen att vi hade bokat bord. Hen svarade - ja, men inte nu! vänta i baren. Vi hade väntat oss -hej, så trvligt, välkomna, varsågod att ta en drink i baren så länge. Och en liten flört med ögat. Här var det inte så service minded. Men, sjukt god mat! Det var tapas så vi beställde in flera små rätter var. Det var bara musslorna som jag blev skeptisk mot. Älskade rödbetorna, chevre´ och pinjenötterna och desserten. Tyvärr så slängde servitrisen mest fram maten utan någon förklaring vad det var, så det var bara att käka och hoppas på att det inte var kött. För övrigt fanns det spädgris på menyn. 

Efter denna fina måltid gick vi till Corner Club, även detta ställe i Gamla Stan, som jag passerar var dag till jobbet. Där var världens trevligaste och snyggaste bartender. De frågade hela tiden hur vi mådde och fyllde på våra vattenglas. Vi hade det lugnt och skönt. Moget. Sen ramlade det in ett sällskap på tio personer. De såg oerhört udda ut, jämfört med varandra, och vi spenderade kvällen på att undra hur de hade kommit i lag med varandra. Vi satt vända mot dem, som att vi tittade på TV.

En del var från ryssland, och de hade massa Champagne och drinkar. Långa stunder tog två tanter upp sina högklackade skor emot varandra, över bordet och visade alla. Ibland dansade de. En var en sån där sugardaddy med en ung snygg tjej som hånglade upp honom. Jag undrade mest hur de hade kommit tillsammans. Ja, detta var mycket spännande och blev ett intressant avslut på en trevlig kväll. Det är i Gamla Stan det händer. Inga hipster där inte. Om man är trött på att hänga på Söder, föreslår jag att hänga i Gamla Stan.

Detta var det första jag såg på morgonen då jag vaknade vid sextiden. Tvååringen hade slagit femåringen med en trumpet så det hade blivit ett jack i hakan. Straffet för att jag hade roat mig.


Så här trevlig var min födelsedag.

Jag fyllde år här om dagen. Detta brukar inte vara så firat, jag brukar inte bry mig, men denna födelsedag var fantastisk från morgon till kväll. Och det var jätteroligt. Barnen sjöng på morgonen i klädda det finaste som de kunde komma på. Det var gulligt. 

Jag fick många fina presenter. Av nioåringen fick jag ett paket där det stod; Grattis mamma 34 år. Vår familj som är väldigt stor. Vi hoppas att du får en trevlig dag. Jag tror att gud och Signe och Olle sjunger långt där uppe.

Det var så fint! Vi pratar aldrig om gud här hemma, nioåringen hade självt valt att skriva det finaste som han kunde komma på, om min döda mormor och morfar. I paketet var det ett par örhängen som han gjort och en lyckoamulett!!!

Mannen tyckte att jag såg ut som en grönavågenkvinna som jobbade på hans skola i början av 80-talet. Smyckena i kombination med luggen och velourklänningen. Det är så jag ser ut nu då jag är 34 år. Lite mognare stil. Han hade köpt en mascara till mig i present, eftersom min andra var så klumpig vilket jag upptäckte i helgen då jag ville vara snygg. Själv tycker jag att jag ser äldre ut, vilket passar min ålder, då jag är mascara. Perfekt!

Då jag kom till tunnelbanan för att bege mig till jobbet behövde jag köpa nytt månadskort. Vilket var jobbigt då jag redan var i sista sekund. Jag fick månadskortet, och då jag skulle betala upptäckte jag att det var urplockat från plånboken!!! Som tur var fick jag lämna mitt ID som pant. Detta drabbade även betalningen på massagen som jag hade sett fram emot så efter jobbet. Så jag fick låna ihop pengar från kollegor. Allt ordnade sig p.g.a. snälla människor, men sen vart det ju roddigt att betala tillbaks allt igen.  

Det var trevligt att fylla år då man jobbar på förskola. Jag blev ju inte bjuden på fin lunch, som i andra yrken, men den kärlek som jag fick går inte att beskriva. Barnen hade gjort en fin krona till mig med apor på. De gissade på att jag fyllde allt mellan 6 år och 58 år. Sen kom min fina kollega och spelade gitarr för mig och jag fick önska en önskelåt!!! 

Denna kollega kom även förbi mig på kvällen med min favoritläckerhet från Gunnarssons! 

Lyxet fortsatte med att mina föräldrar och bröder kom och gav mig fina gåvor! Mamma hade köpt the i Christiania, Alice Munrobok, pengar till Italien osv. 

Och det skönaste utav allt, jag behövde inte laga mat som jag annars gör varje dag. Canelloni och chokladtårta!

Detta hade barnflickan kämpat med. Hon var mycket peppad och gjorde tre lager kladdkaka med maränger, digestivekex, oreos, nutella, philadelphia och chokladmousse mellan. Mamma och pappa som har diabetes tog med egen efterrätt.

Och, sist men inte minst, så förgyllde alla meddelanden och samtal på facebook och sånt där min dag, så klart;) Tack! Nu drar jag till Italien!

Hanna 20 år! (34)

I dag fyller jag år. Inget märkvärdigt egentligen. Förutom att jag ska få massage efter jobbet, och det är det bästa som jag vet, och jag behöver inte laga middag. Och det är lyx!

En av mina trevligaste födelsedagsöverraskningar var då jag fyllde 20 år. Nyligen bläddrade jag i mitt folkhögskolealbum och fick syn på denna bild. Mina färg och formkamrater, som jag endast hade känt under ett par månader, hade målat detta på vår ateljévägg. Jag kände mig så hedrad. Det var en fantastisk tid. De hade köpt slime till mig.

Året innan hade jag gått samma utbildning, men då var jag den enda som inte bodde på skolan, pga att jag var så ung och inte hade råd, fick inget studielån. Detta gjorde att jag inte riktigt var med i gänget. Men året efter var jag verkligen med i gänget, för då låg utbildningen i Norrtälje där jag bodde, så det var hos mig man hängde.

Jag gick även ett tredje år på denna Väddö folkhögskola, men under det tredje året studerade jag fotografi. Det var så fantastiskt. Det var innan digitalkamerans tid, och photoshops tid. 

Vi fick en självporträttsuppgift, en triptyk. Många gestaltade sig själv typ: så här ser jag ut då jag är glad, sexig, snygg, arg, ledsen osv. Och självklart var de mycket snygga på dessa självporträtt. Jag tog tre bilder på mig själv i tre typiska situationer med mycket vanliga kläder. Och utan smink. Nu då jag tittar på dessa 13 år senare, känner jag att dessa är mycket bra! Självklart finns det ett djupare budskap.

Jag var som en liten hemmafru. Såg glad ut men skrek inombords. (är imponerad över hur jag lyckades att få det inklistrade ansiktet så perfekt).

Jag hängde med min bästis, helst. Kollade i inredningstidningar.

Jag gillade att resa... Eller vad man kan kalla det för. (jag bodde i detta lilla hus från 1800-talet)

Men idag fyller jag 34 år och nu är fokus på annat. 

Jättegärna Järna.

Jag älskar ju antroposofstället i Järna. Jag har nu varit där fem gånger. En gång som barn, två gånger med folkhögskolan, en gång för två år sedan, och nu med en vän med familj, som kommer ifrån Järna. Det var superlyxigt eftersom jag gillar vännerna skarpt och för att få en superbra guidning! 

(Dessa två är inte släkt. Vad vi vet.)

 

Och solen sken och allt var härligt, förutom att vi kom en timme för sent, vilket jag avskyr, så vi var nästan på väg att vända hem eftersom jag skämdes så mycket! Jag hade ju tjatat om denna utflykt under två år! Som tur var gjorde vi inte det.  Nioåringen var lite motsträvig till en början, men då han kom på att jag hade köpt en hajtand ill honom där förra gången, så blev han peppad. Det var ju en hajtand han hade hoppats på att få köpa i Egypten, men utan resultat. Varför gå över ån efter vatten liksom.

Vi började med att besöka Solviksskolan med Waldorfkursplan, dit folk vallfärdar från hela Europa. Några elever hade haft sleepover med filmnatt, så vi fick kika in lite. Eleverna går på samma skola, med samma lärare till årskurs 12, då de avslutar med en Europturné. Barnen gillade de Hobbitliknande husen av lera och halm, och att svinga sig fritt i repet som hängde på "skolgården". 

Sen lekte vi på Örjansskolans gård. Det var mycket kul! Femåringen var en Hobbit, sa han.

Jag tyckte att det var roligast att handla lite ekologiska varor i handelsträdgården. Det svåraste var att hålla tvååringen borta från avloppsreningsdammarna. De är ju så vackra och intressanta. 

 

Vi spanade även in Bruno Liljefors vita villa och den fina shoppen med hajtänder och andra naturmaterial. Självklart åt vi i den fina restaurangen. Det passade inte riktigt att ha matsäck med på ett sådant här ställe, tyckte jag. Men som vanligt åt inte barnen restaurangmaten.

Däremot åt de fikat på Saltåkvarn, där vi avslutade vår sightseeing i Järna. Som vanligt köpte vi lika många bakverk som vi är i familjen, och delar och smakar av det som man vill ha. Då kan ingen bli besviken, ångra sig eller bryta ihop för det blev fel. Jag blev lite besviken eftersom de goda moussetårtorna som vi hade spanat in inte var till salu. Sen blev jag även besviken över att den dyra juicen hade ett utgångsdatum om två år! För övrigt var den från Tyskland, så jag hade lika gärna kunnat köpa något billigt på Lidl. Men, det är bara att le och ha det trevligt, vilket jag gjorde. 

Femåringen blir smekt av sin fina kristall som han köpte. Den gick i krasch dagen efter.


Ciao bella, notti och pizza.

Om en vecka åker jag till Italien! För första gången i mitt liv. För ett år sedan, i oktober, var jag till London. Vad roligt jag har! Allt är ju relativt. Denna resa är dock en jobbresa, vilket är lyxigt i sig, då det inte är så vanligt med jobbresor för min yrkeskategori. Men, om det är någonstans förskollärare åker, så är det just till Italien. Reggio Emilia. Jag är sjukt peppad eftersom jag redan nu tror att jag gillar deras metodik med pedagogisk dokumentation och skapande. 

Och, mitt resesällskap är ju grymt! Tre fantastiska människor, varav en faktiskt är en av mina tre i toppbästisar. (De andra kan bli en;) Vi har följt varandra privat och i arbetslivet, detta är vår tredje gemensamma arbetsplats, och hon är den enda som faktiskt vet hur tungt jag hade det på grundskolan som vi arbetade på. Så, jag kan inte tänka mig bättre kollegor att resa en sådan här resa tillsammans med. Vi kan varandra och behöver inte hålla på och anstränga oss om att prata om vädret. Bara insupa den Italienska atmosfären!

Mannen bad mig att inte ragga på någon italienare, vilket jag reagerade över då han aldrig brukar nämna något sånt. Fast han skojade förstås, men jag undrar vad han själv har gjort på alla sina turnéer till Italien! Faktiskt så ligger det något i hans oro. Då jag var liten ville jag faktiskt gifta mig med en italienare. Jag tyckte att de var så läckra med sin håriga bringa (överdrift). Min idol, mammas guddotter, hennes kille var italienare, och han var så spännande. Han rökte inomhus då han var barnvakt och om man drog i hans finger så fes han. 

Jag har kommit över detta nu och tvivlar på att vi ens kommer att se något annat än jobbrelaterade saker. Jag har letat på alla små euromynt från mannens turnéer och hoppas på att kunna hinna köpa en en billig och plastig souvenir till mina barn. Den fina plånboken, inköpt i San Fransisco, ser jag i ett annat ljus nu, jag har varit hemmablind ett tag. Jag ska samla mod för att sedan kasta bort den. Sliten och dan!

Taggat med: 

, ,

Tänder.

I går vabbade jag för nioåringen. Jag vabbar ju aldrig längre då min barnflicka hjälper mig med detta. Men ibland är det trevligt att vabba. Och denna gång hade barnflickan andra planer. Med ett sånt stort barn, 9 år,  hinner jag att göra lite annat också. Till exempel att inventera fruktfatet. Jag hann även att skriva i mina barns dagböcker, vilket jag inte har gjort sen innan sommaren. Det bästa av allt var att jag hade chans att lämna och hämta de två små på förskolan, vilken jag sällan besöker nu för tiden. 

Efter en mysig dag hann stressen ikapp då jag snabbt skulle laga mat och sedan i väg till tandläkaren. Jag kör ju 5:2-dieten, så på måndagar och torsdagar är jag extra känslig, eftersom jag knappt äter något. Det är jobbigt och svårt med inspirationen att då laga mat till andra. På en dag gick jag ner 1,5 kg. Men för min del är det främst brödet som blåser upp min mage, så det ska jag dra ner kraftigt på, vilket är svårt då kocken på jobbet bakar så otroligt gott bröd!

Men efter tandläkarbesöket blev jag spontaninbjuden på födelsedagskalas hos en mycket trevlig kompis som jag hade längtat efter. Det var trevligt, då jag mest festar med familjen annars. Tyvärr körde jag 5:2-dieten även där, vilket var konstigt då jag annars äter tills jag skäms på kalas. Jag fick helt enkelt lägga fokus på att umgås! Jag tog en sked soppa. Men sen då de sju sorters kakorna kom fram var jag tvungen att smaka på allt, men bara halvor av alla, så jag får köra dieten idag igen.

Jag tänker att denna diet även är bra för mina tänder, tänderna får vila istället för att utsätta sig för att jag smygäter. Jag hade ett hål som snart ska lagas, och ett som inte behöver lagas. Även risk för tandlossning, om jag fortsätter att borsta så här hårt så tandrötterna nästan syns. Däremot så höll jag skorna fina då jag körde klassikern och råkade ha på de blå skoskydden till kalaset.

Eftersom jag inte var beredd på att gå på kalas så var min gåva till födelsedagsbarnet en hajtand, lite te och något annat som jag hittade hemma. Men, hon fick världens finaste lilla installation av den andra gästen istället. Minigrisar i olika färger, en man med portfölj och en papegoja! Love it! Art!

I trappuppgången träffade jag en med samma efternamn som min mamma. Efter att vi hade namedroppat ett tag konstaterade vi att vi kanske är släkt. Sen gick vi vidare. 

Taggat med: 

Dumsnål.

Jag tittar på min fördärvade tomt, och springer in innan jag har hunnit att tänka på vad jag ser. Jag vill inte tänka. Det är en oerhörd ångest att tänka vilket efterjobb och hur många diskussioner och konflikter jag och mannen kommer att ha angående vilka stenar och plattor och blommor som vi sedan ska ha. Fem veckor ska denna dränering ta. Jag förstod inte att hela tomten skulle grävas upp, så vi hade inte hunnit städa den. Allt ligger huller om buller och är säkert trasigt! Då detta är över så ska hela fasaden bytas och 700.000 kr är borta. 

Jag var nyligen i ett hus där en vän hade flyttat in för några månader sedan. De hade renoverat hela för en miljon, på en gång, så det såg jättefint ut! Härligt. Vi har pyntat ut en miljon för renovering invändigt också på vårt hus, men under sex års tid, och det är inte färdigt än! Då tänker jag att man kanske har varit dumsnål! För det vi har lagt ut på vårt hus nu, hade vi kunnat få ett jättefint hus för, och inte behövt renovera. Bara haft lugnt och skönt och druckit parasolldrinkar.

Men, nu är det så att vi inte hade råd att köpa ett sånt dyrt från början, utan har bara haft råd att göra på detta vis. Ju finare huset blir, desto mer lån får vi för att göra det ännu finare. Jag tänker på pengar, och tänker att pengar ändå kan göra en lite lyckligare. Lite mer obekymrad. Många köper till exempel mycket svindyra overaller så att syskon sedan kan ärva. Men, man kanske inte har så mycket pengar över, att lägga på en overall, även om den är prisvärd på så sätt.

Jag tänker även på alla billiga skitkläder som jag köper, tänk så många dyra plagg som jag kunde få istället. Köpa en tröja för 800 kr istället för fem st för 800 kr. Men man tänker inte så om man inte har pengar. Och tänk på allt skräp jag köpt på Glitter och såna ställen. Hade ju kunnat få värsta feta diamantörhängena istället och kunnat känna mig supertjusig! Men så är det inte för en Svensson som jag. Och det gör inget.

Det jag är mest ledsen över att min mamma aldrig kommer att komma över att hon hade tillfälle att köpa en fin äktamatta, billigt, av en bekant, då jag var liten. Men då hade hon inte stålar. Och att fixa fram stålar, för att köpa en äkta matta, det är inte alltid prio ett. Men så är livet! Nu har i alla fall sandlådan fått ordentligt med sand, så det är roligt att leka i den. För det har verkligen varit dumsnålt, att ha en sandlåda med pyttelite sand i, vilket har gjort att ingen har lekt i den.

Och , jag tänker på biljäveln som vi lagar för drygt 10.000kr /år. Hur mycket vi lagt ut sammanlagt. Kunde ha köpt en Ferrari för dessa pengar. Men det kunde vi ju inte. 

Taggat med: 

,

Äldre inlägg