Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från augusti 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Au pair är här.

Jag möblerar om ganska ofta, på jakt efter det ultimata. De två yngsta har nu fått det stora rummet på övervåningen, som tidigare var min ateljé. Och det lilla rummet som var tvååringens, är nu ett sovrum för de två yngsta. Jag har varit oerhörd nöjd med det. Endast böcker och gossedjur har fått vara i det rummet.

Speciellt böckerna i den populära färgordningen, gillar jag!

Mitt i denna lycka kände mannen och jag att det var något som saknades. TID. Så nu har vi gjort om igen, och på ett enkelt vis blev detta ett barnflickerum!

Så nu bor här en Au Pair, och hon har fått göra om rummet som hon vill, så klart.

Barnflickan gillar som tur var hamstrar, vilket inte någon annan i familjen verkar att göra. Så nu har lilla Cookies blommat upp. Precis innan vi åkte till Egypten så tänkte vi sälja den eftersom jag tyckte synd om den hemma hos oss. Sen var den hos några då vi var i Egypten, och där fick hamstern ögoninflammation, och vi trodde att hens sista stund var kommen. Men efter en ögonsalva för 600 spänn, så lever den fortfarande, och fyller snart två år.

Det som även är superbra är att barnflickan avlastar oss. Med det vi vill. Så kan vi få ännu mer tid för barnen, vilket de är så värda! Till exempel spela ett spel. Och framför allt ha tid att hjälpa med läxor och sånt.  Vi klär på barnen och äter frukost med dem, men sen lämnar nannyn barnen. Tidigare har jag fått slänga in barnen på förskolan för att åka i väg till min förskola, för att ta hand om morgonledsna barn. Nu har jag mycket bättre samvete. Och sen hämtar nannyn barnen, de leker i parken, och kommer hem till middagen som jag har lagat. Så ingen stress, nästan. Mest skönt. Detta underlättar även då mannen repar och turnerar. Jag blir en gladare mamma. Detta innebär inte att jag kan hänga på krogen varje kväll, utan att familjen ska komma på grön kvist. 

 

Mitt största problem är att jag är hemnudist, vilket kommer ta några veckor till innan jag uppvisar. Och, en kan inte prutta hejvilt. Det tar nog också några veckor innan det tar fart. Men annars är det bra! För övrigt så gillar hon Saltkråkan och ost, precis som jag.

Ju mer jag tränar, desto större blir jag.

Förra veckan hade jag sjuk otur. Jag jobbar i Gamla Stan och hinner faktiskt göra vissa ärenden på min lunch, om jag är ytterst effektiv. Så, jag började med Edblad, för att visa upp den nyinköpta, trasiga ringen som är femåringens. Ringen kostade endast 100 kronor på rea, och femåringen älskade den. Tyvärr ramlade "diamanten" av från den rostfria stålringen, men Edblad kunde inte hjälpa mig eftersom att jag inte hade kvitto! Galet tycker jag. Så jag ska limma ihop skiten, hade lika gärna kunnat köpa något på Ur och Penn, eller liknande.


På grund av alla födelsedagar och bilreperationer så är jag inte så tät, men, jag hade hittat en väska som jag ville ha, för första gången i mitt liv. Så jag gick för att växla in de Japanska pengarna som var över från mannens resa förra hösten. Jag förväntade mig att få nästan 4000 kr, men kursen hade gått ner och jag fick endast drygt 2000! Men detta skulle räcka till den där väskan på Indiska som jag hade sneglat på. Så jag sprang dit, men väskan var slut!

Men de var så snälla på Indiska så de beställde en ny till mig, som jag nu har hämtat och känner mig faktiskt mycket fin. Tidigare har jag bara haft plastväskor från Lindex eller väskor som jag har fått, eftersom väskor inte har intresserat mig tidigare. Men nu är jag oerhört intresserad. Så intresserad att jag pratade om väskan på rasten med en kollega, om att jag ville ha en riktigt fin väska. Det hade hon också köpt, för 2500 kronor, vågade knappt säga att jag syftade på en väska i 500kronorsklassen. 

Det är lite speciellt med att endast ha 30 minuters rast om dagen. Det har man i många yrken, så klart. Jag tar verkligen tillvara på mina 30. Till exempel kollar jag på mobilen superlänge. Det är irriterande då jag inte får tag på den som jag vill under de där 30. Här om dagen så messade mannen mig att han hade en rolig nyhet. Detta berättade jag för alla i personalrummet och vi fantiserade om Hawaiiresor och sånt. Men, han svarade aldrig i telefon och kunde berätta. Till slut fick jag kontakt, och den glada nyheten hade med fasadjäveln att göra.

Jag har fått Charlotta Lithmans bok, som handlar om att komma igång. Hon har skrivit i den att jag är cool, vilket gör mig mycket starstrucked. Hon har även skrivit typ att en kan ha gott samvete över att ligga och glo framför TVn, om en har tränat. Och jag ligger ofta framför TVn, nu med bättre samvete eftersom jag cyklar var dag fram och tillbaka. Detta har gett mig större lungor, eller något annat äckligt inälvsgrej. Detta upptäckte jag efter två dagars cyklande då jag fick sätta in sån där extra bit som förlänger BHn där bak. Jag hade ju hoppats på att bli mindre.


Star wars på en Davoul!


I går hade vi det stora släktkalaset för 5 och nioåringen! Det blev faktiskt väldigt lyckat känner jag. Det brukar vara helt galet, men det märks för var år att barnen blir äldre. Vi har städat som galningar inför det, vilket har varit jobbigt, men det behövdes, så det var bra med deadline. Självaste tårtan beställde vi som vanligt. Och som vanligt blev det fel färg. Sist blev det bajsbrun istället för lila. 

Nu blev det grön istället för rosa! Nioåringen blev besviken och trettonåringen skulle naturligtvis retas för det och sa att det nu såg ut som en riktig prinsesstårta, vilket fick nioåringen att känna sig som en prinsessa, vilket inte ha ville. Om den hade blivit rosa istället för grön, hade det inte varit några problem. Så i detta sammanhang är det lite omvänd färgsymbolik.

Och äntligen är det kolossala bygget klart och jag hoppas att det får hålla ett tag!

Istället för godispåsar fick barnen små knep och knåp från min favoritaffär Tiger. Den bästa presentaffären någonsin! Roligt och billigt! Jag tycker att det är sån hysteri kring paket bland kompisar. En klasskompis som de aldrig lekt med ska ha något för minst 150 spänn! Nästa helg har barnen sina kompiskalas och jag funderar på om jag kan skriva att presenten högst får kosta 70 kr, men det kanske är konstigt. Ibland är det tre kalas på en helg som barnen ska gå på, vilket blir jättedyrt med så många barn. I vilket fall älskar jag Tiger.

Det som gjorde hela kalaset i dag var att Superstar Orkestars trummis och tuba, kom och spelade Star Wars mm. Femåringen som är trummis fick Davoultrumman i present! Tack för en lyckad dag ALLA, speciellt morbror Anton och Erik Nilsson. Och tack solen för att du lyste över oss!

Nioåringens bästa dag!

I går fyllde äntligen åttaåringen nio år! Han har tjatat om sin födelsedag sen han fyllde åtta år och fick en hembyggd Star wars-Dödsstjärnan. För första gången i år fick han något han verkligen önskade sig, men inte kunde föreställa sig att få! Typ Zauromans torn, från Sagan om ringen. Mannen beställde bygget genom en vän i USA för att få det billigare. Både vännen och mannen sa till mig att den var super-super-supercheap, de försökte verkligen att övertala mig men ingen "mindes" vad det kostade, och lika bra det.

Nioåringen hade sin bästa dag, och var så lycklig över att ha fått en sån jättebillig present! Hans kusin var här för att hjälpa till att bygga den, mest var det syrran som byggde. Ty delad glädje är dubbel glädje. Men dagen var som nioåringen önskade och avslutades med fredagsmys och diamantringistärningar.

 

Vi tittade på en dokumentär där mannen var med som fyra/fem-åring. Det var första gången vi tittade på den med barn, vilket var jättekul, tyckte jag. Jag förstod nu varför mannen vill ha kvar den gamla ihoptejpade brödkniven, den var med i den 40 år gamla dokumentären och symboliserar någon slags nostalgi. Speciellt lik mannen som barn är just nioåringen. Bilden är från båda var ca fem år.

Inte de bästa bilderna precis, men en får använda fantasin.

I går fyllde även barnens kusin år, så idag var vi där på kalas, mellan all kalasstress inför släktkalaset i morgon. Eftersom barnen redan har allt så har vi något år bestämt att inte ge något, bara gå på kalas. I år bestämde vi att ge varandra en bioupplevelse. Så vi går helt enkelt tillsammans med alla barn och betalar för oss själva. Superbra och trevligt. 

Och jag måste bara visa världens bästa bakelse. En gigantisk asgod biskvitårta! Och, jag har världens gulligaste svägerska som hade köpt ett Linnéafat på Tradera åt mig!  

Femåringens bästa dag!

I dag fyller min prins fem år! Han har blivit mycket bra firad och utbrast spontant att detta var hans bästa dag! Vilket gjorde att det också blev min bästa dag. Det tyckte dock inte tvååringen som så klart inte kunde förstå varför inte han fick några presenter.


Det blev mycket bling-bling och en del rockkläder.

Många tycker att femåringen är den som är mest lik mig av barnen, så här kommer en bild från min femårsdag. Och det ser ut som att jag fick strumpor? men lika glad för det. Och jag passar på att hylla mig själv för att det var fem år sedan som jag gjorde en häftig resa på BB! Grattis! Inte en gång till!

 
För ett par veckor sedan så önskade sig femåringen mycket starkt att få kolla på båtarna, vilket vi lovade honom att göra på sin födelsedag. Vilket vi höll. Men den tjusiga och trevliga matsäcken som jag hade fantiserat om, sket vi i och köpte pizza istället.

Så vi tog en mysig promenad genom "Frodos" place, koloniträdgårdarna i Årsta och glodde ut över vattnet. Det var så härligt då en magisk födelsedagskänsla la sig över oss alla och vi var snälla och glada.

Min vackraste vy är den jag ser varje morgon, ut över vattnet mellan Gullmarsplan och Skanstull. Och där satt jag nu, tillsammans med dem som jag älskar mest, och tryckte i mig en pizza.

Vi åt endast Ballerinakex, jag har aldrig varit så oengagerad i själva festligheterna på en födelsedag tidigare, men jag är ganska slut efter ha haft utflykt på jobbet och sedan cyklat hem. 

Men, vi la vår energi på något mycket värdefullare. Kvalitetstid tillsammans! Vi lekte med det nya legot och pyntade femåringen till att se ut som Frodo, eftersom att han inte fick en sådan kostym i present, som han önskade sig. Men femåringen blev mycket snygg med hemmafix! 

Älskar dig min roligaste, kreativaste, snällaste, musikaliskaste PRINS!

Två bagare och en fes!

Jag hade en ytterst trevlig bilresa med mannen sist. Vi hittade på olika ordvitsar tillsammans, som omväxling från att prata om fasaden.  Mannen tyckte dock att hans vitsar var vitsigare än mina. Jag tyckte att mina var mycket roligare. 

Den här kom jag på:
Två bagare och en fes. 
Mycket roligt eftersom att jag tänker på Tårtan och då en gick in i bakskåpet och fes. 

Dessa kom mannen stolt på:

Två brunstiga baggar och ett får.

Två skogshuggare och en såg.

Varför får inte jag fälla lite,
då Agneta fält skog?

Två tårar fällda och en tårgas. (Den fattar inte jag)

Två mjölkbilar och en spann.

Två grindpojkar och en slant.

Två myror och en stack.

För mig var inte resultatet det viktiga. Jag tyckte att det var trevligt att fokusera på något annat än det vanliga. 

Det roliga var att en gång, för ca 11 1/2 år sedan, så förfestade jag med några vänner, och vi bestämde oss för att endast svara på tilltal med olika ordspråk, även på krogen. Jag träffade mannen och svarade ogenerat till exempel Att du vet vart det blå skåpet ska stå. Han ifrågasatte inget alls och jag fortsatte svara, oftast med påhittade ordspråk. Och han anade inga ugglor i mossen då. Men det gör han nu. 


Klart killar också kan ha pickor.

Jag har en mycket intressant och givande arbetsplats. Och vi hade ett par lyxiga och matnyttiga planeringsdagar i veckan. Självklart pratade vi om allas lika värde, normer och hen. Och tänk så många ord som ordet MAN finns i, som tillexempel allemansrätt. Där vi bodde fanns det en herrgård, det låter lite ovanligt med damgård, kanske får en andra associationer än en herrgård. Men det är bara en vanesak. För det är inte alltid som en tänker på ordens innerbörd.

Men, om jag nu lever upp till kriterierna för att vara konstnär, så kallar jag mig hellre för konstnär än konstnärinna. Just för att jag upplever att grundordet är konstnär, såsom författare, lärare och skomakare. Att vara konstnärinna är en avvikelse, inte lika självklart. Det spelar ingen roll om det är en kvinna eller man som har målat skiten.  Men jag inbillar mig att en ofta kan avgöra om det är en man eller kvinna som är konstnären till verket, vilket är spännande för sig.

Och till exempel att även göra skillnad på dam och herrfotboll. Jag förstår varför det läggs till dam innan, ifall om en kan bli förvirrad annars. Och därför är det bra att det även ofta nu läggs till herr innan, så en vet vad en ska titta på. Jag brukar kalla min mans band för killband, just därför att det bara är killar i bandet. Spelar ingen roll egentligen, men så länge det finns tjejband, så borde det finnas killband.

Det kom även upp att, under exempelvis en konferens, så måste kvinnorna jobba mer än männen för att få respekt och genomslagskraft i det som sägs. Vilket är askonstigt, för sen när blev mannen smartare än kvinnan?! Även utseendet spelar roll för vilket sätt en blir bemött på. Jag minns en gång, då jag var 18 år och jävligt snygg. Jag gick ett ärende åt mitt jobb på Konsthallen. Blev expedierad som en förnäm dam. Nästa dag såg jag sunkig ut och hade en bad hairday. Samma ärende skulle jag gå, och samma expedit behandlade mig efter mitt otrevliga utseende. Inte förrän jag skulle ta kvitto förstod hon vem jag var och undrade om det verkligen var jag som var dagen där innan. Med detta, Alla ska behandlas med samma respekt!

Men, det är svårt det där med att passa in i en box. Att vara på ett speciellt vis. Jag tycker att det är sorgligt på ett vis med alla ”sekter”, som konstnärer, veganer, vikingar, rockare osv. Alltså jag tycker att allt är en sekt, mer eller mindre. Jag hade svårt att passa in som liten, sen har jag tyckt att det har varit befriande att inte ha en självklar musikstil och klädstil osv. Men även oerhört jobbigt. För jag känner mig fortfarande inte riktigt hemma någonstans, men är ändå bekväm med det. Jag vet inte riktigt hur det gick med mitt identitetssökande som ung egentligen. Förvirrande.

Jag skrev faktiskt mitt exjobb om det. Mötet mellan finkultur och populärkultur. Att blanda, och om hur det är att kliva in på ett annat revir, vem som anpassar sig. För det gör någon. I vilket fall så upplever jag att mina barn har fått god självkänsla, kanske inte alltid det bästa självförtroendet. Lite motsatt från mig själv. Mina barn blandar och gillar allt möjligt, och tycker inte att det är det minsta konstigt. Precis som det ska vara. Och barnen är väldigt olika varandra, vilket jag också tycker är oerhört berikande. 

Jag tänker ofta berika, inte beröva, då det handlar om barnen. De ska erbjudas allt! Utan konstigheter. Nu menar jag inte öl och sånt, jag menar angående utmaningar och leksaker och kläder osv. Här om dagen så gick en pojke med sin mamma i en klädbutik. Han gick mot de vackra klänningarna och mamman sa gång på gång på gång till sin treåring hur tokigt det hade varit om han hade velat ha en klänning. De värderingarna tycker jag att mamman kunde ha hållit för sig själv. Troligtvis hade den lilla pojken, som fick sig en beige tröja, förstått det ganska snart ändå, att det inte är så vanligt med klänning på pojkar.  

Men, jag berövar ibland också. Min fyraåring spanar in knallpulverpistolerna varje gång som vi går i leksaksaffären. Utan att få någon. Vi har massa utklädningskläder, dockor och grävskopor för att öva sig inför olika yrken och karaktärer i framtiden. Tänk om nu fyraåringen kommer att bli gangster då han blir stor! Då måste han öva nu. Så det kanske blir en picka i femårspresent. Dottern har ju faktiskt två, och den sista köpte hon för bara ett år sedan! Det är ju annars diskriminerande! Klart killar också kan ha skjutvapen!


Ska jag hämta ut min plånbok för 100 spänn då den är värd 100 spänn.

Nu är det ju fredagsmys. Och mannen är på sån där killbandsfilminspelning. Han har frågat alla om de vill vara coola dansare i bandet. Alla förutom sin lilla töntiga hemmafru. Jag fick ett sms av honom med frågan om jag visste någon som kan dansa. Tydligen var det länge sedan vi var ute på dans tillsammans för jag äger totalt dansgolvet, men det vet inte han. Men jag kommer inte fråga honom om hjälp till mina coola grejer, till exempel så kan jag nysta mitt växtfärgade garn, utan honom. Idag blev jag faktiskt att spela I natt jag drömde, på flöjten, men jag hittade tyvärr inte flöjten. Men känslan av att vara efterfrågad är härlig. Även om det gäller sångsamlingen på jobbet.
 

 
Om en vecka fyller två av mina barn år. Det är lite dålig tajming då det även är skolstart och jobbstart att tänka på. Men det blir skönt då kalasen är över för då behöver man inte tänka på det mer, för det är det enda åttaåringen tänker på. Det jobbigaste med kalas är ändå att man behöver städa innan. För det behövs faktiskt hos oss. Mycket.
 
I går gick jag på Indiskas rea på rasten. Egentligen för att kolla efter en handväska. Men så hittade jag asbilligt Krims krams som jag köpte. För mitt nya kort hade kommit, jag hade dock glömt bort att jag hade fört över alla pengar till ett annat konto då plånboken försvann. Men som tur var hade jag 30 kr i kontanter, och summan blev 32 kr, så en liten sak fick tas bort och den långa turistkön som skulle köpa billiga julsaker suckade mycket eftersom kassörskan var ny för dagen, så allt tog extra tid. Typiskt!
 
Det som var mer typiskt var var att jag fått två brev då jag kom hem. Ett om att mitt nybeställda körkort inte gick igenom eftersom min handstil inte var tillräcklig. Och ett om att min plånbok hittats på SJ! 100 spänn kostar det att få tillbaka den. Nu har jag ju betalat för ett nytt körkort så det gamla gäller ju inte längre. Då är frågan om det är värt att få tillbaka plånboken för 100 kr? Den var ganska ny, köpt på rea för 100 istället för 400 kr. Kunde fått det där brevet lite tidigare, så hade jag sparat 350 kr och massa jobb. Eller helt enkelt inte tappat bort den alls.

Hen gick i sitt sletna nattlinne på fem stjärnigt hotell!

I kväll kommer min älsklingsplutt hem från sitt första scoutläger! Jag hoppas såå att han har haft det bra, såklart. Själv har jag sovit på flott hotell med jobbet. Det var sån där kickoff med croissant, och allt. 

Jag ville självklart vara snygg första dagen på jobbet och tvättade mina finkläder, men glömde ta ut dem från torktumlaren! Så jag hade nattlinnet på mig istället. Och det brydde sig ingen om. 

Det som var svårt med denna tillställning var att det fanns så många att prata med. Före detta arbetskamrater, nya arbetskamrater, andra arbetskamrater och min bror. Det var svårt helt enkelt. Dessutom trillade polletten ned angående den andra skolan som var på konferens på samma ställe, samma sekund som jag lämnade byggnaden. Jag tyckte att jag kände igen dem och förstod sen att de kom från Norrtälje, och om jag hade vetat det hade jag pratat med dem med.

Min bror brukar inte läsa min blogg, sa han, bara då det är en intressant rubrik, så nu måste jag tänka om, skita i den töntiga engelskan, som säkert var fel grammatiskt, och tänka spännande och lockande, lite överdrift kanske. För jag vill ju ha spännande blogg.

Men, lite slut är en ändå, tre långa och sjukt intensiva dagar på jobbet till en början. Men! Jag är peppad eftersom jag har byggt upp en tjusig ateljé, så nu är det bara att skapa på! Plus att jag fick ta med mig denna fina fågel hem från jobbet, den skulle slängas, och jag ÄLSKAR flamingos.

Förutom dessa dagar så hade vi en amerikan på middag igår, och då ville vi ju göra fint, så vi åt kräftor och jag åt ett paket själv, så idag ska jag cykla till jobbet! Dessutom har vi lämnat in den nyreparerade biljäveln på reparation idag. Vi lagade bromsen just för 10.000 spänn! Men, så för första gången skulle mannen ha med bilen på en turné och en annan körde bilen med handbromsen i, och pajade den. det är så tragiskt så jag inte ens orkar att tänka på det!!!!

Men, då tänker jag på något trevligt, som att min tomatplanta lever! Varje år är det någon som vill ge mig en tomatplanta, och jag mår lika illa varje gång! Eftersom jag inte har gröna fingrar, och alla de som ger tomatplantor älskar sina tomatplantor, och då skäms jag då den där plantan ruttnar bort. Denna gång ställde jag den på balkongen, och glömde bort den! Den stod i lä med solljus och det har tydligen regnat in på den. Och dessa tomater ska jag snart festa på.

After a good weekend, I´m ready for work.

I dag börjar jag att jobba efter sju veckors ledighet. Här om dagen då det blåste en lite kylig höstvind, slogs jag av längtan till höst, svampplockning och stickad tröja. Det känns som att man är inställd att följa årstiderna, att det känns rätt. Så det är bara att se framåt och putta bort jobbångesten innan den kommer för nära. Jag har faktiskt höga förväntningar på mig själv på jobbet. En ny ateljé, mer skapande, jag har knappt haft något alls!!! Och en inspirationsresa. Härligt.

Och, det känns som att jag har kommit ikapp, med det JAG ville göra. Till exempel så har jag gjort i ordning ett var sitt album till två av mina barn som fyller år i augusti. Jag låg två år efter. Barnen älskar sina album och har tjatat ett tag på att få nya. Det roliga med att sätta in två år gamla bilder var att se hur vi hade det möblerat då, hur gulliga barnen var och att de faktiskt gullade med varandra. Flera bilder där åtta och fyraåringen ligger tillsammans och myser, vilket aldrig skulle hända idag. 

Sen kom mannen med barnens skolfoton från förra hösten. De vi inte skulle köpa eftersom det är svindyrt då man har fyra barn, och dessutom tog de en syskonbild på de två yngsta, så sammanlagt fem!!! förpackningar att köpa. Och dessutom tycker jag att jag tar bättre bilder i min homestudio. Ärligt tror jag att mannen glömde att skicka tillbaka bilderna till labbet, men han säger att han ville ha dem för att barnen var så gulliga. Så nu har vi tusen inaktuella skolfoton, som ingen far eller morförälder fick ta del av som julklapp. Kul att jag fick se dem till slut så jag kan sätta in några i deras album.

Men fyraåringen blev inspirerad av bilden och ville ha sån lugg igen. Han klippte sig ju själv och fick stor uppståndelse som lede till att han klippte sig lite till! En clownfrisyr! Så nu förekom jag honom och klippte så kort som möjligt.

Vi har också glott en del på TV. Och film. Tyvärr är nästan alla våra fina CDskivor repiga. Det var mycket bättre kvalité på VHSbanden. I alla fall om barn ska röra på dem. Jag har ju så många VHS som vi inte orkar titta på, så jag har försökt att virka lite av dem, men det vart inget bra, det var ganska svårt faktiskt. Så nu skänker jag bort till dem som vill ha. Mannen var borta i fredagskväll så då passade resten av familjen att ha riktigt party och kolla och dansa till Grease. Jag älskar den typen av dans och ska undersöka om det finns ett sånt där hoppspel till TVspelet med Grease!

I lördags så var jag på en 40 årsfest, där det inte kanske var min älsklingsmusik. Rocknroll. Sist jag var på Café 44, och enda gången tidigare, var då jag var 17 år och lyssnade på Dark funeral som hade grishuvuden på scen och alla headbangade exakt hela tiden, vilket innebar att jag också var tvungen att göra det då det inte gick att stå raklång. Det var mycket äckligt svettigt rökigt långt hår som slog mot mitt ansikte. 

Denna tillställning var lite lugnare. Det var mannen och jag som gick tillsammans. En gång varje sommar så brukar vi vara tillsammans utan barn. Hittills har det varit bröllop varje sommar, men inte denna. Så det var trevligt. Förutom att åttaåringen skulle på scoutläger kl 8 morgonen efter, så det var bara att upp och hämta honom hos den snälla barnvakten.  

Jag var lite nervös då jag skulle på festen eftersom alla andra är så coola rockare och jag bara en tant i mjukiskläder. Men jag gick på Lindex och köpte en leopardskjorta för att blilite cool och kände mig oerhört snygg. Tills jag kom till fetsen och alla hade typ jeansväst. Det var en till tjej med leopardkläder som jag blev fotad med, typ som pantertanter. Misslyckat! 

Sen trodde jag att jag inte skulle känna någon, men det gjorde jag ju. Till exempel var ett dagisbarns mormor där?!

Själva födelsedagsbarnet är ju mest mannens vän och jag påminde födelsedagsbarnet att jag intervjuade honom 2006 till mitt examensarbete. Jag var hemma hos honom till och med. Han minns inget av det, alls. Så något vidare intryck på honom kan jag inte ha gjort.

Äldre inlägg