Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från juni 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Veja Heja!!!

Jag har ju en halvportugisisk svägerska som jag ibland skryter om ty hon virkar så in i norden tjusigt! Nu sysslar hon mest att jobba på diverse teatrar med smink och peruk. Hon har sånt där tålamod som behövs för att sy fast miljoner löshår i ett passande material och att virka förtjusande saker. Som huvudbonaderna till föreställningen Orfeus på Orionteatern och den vackra kronan till mitt barns doptårta! Du är magisk Linda Goncalves! 

Förutom detta kan min halvportugisiska svägerska portugisiska!!! Vid jul, för ett halvår sedan kom en Brasiliansk tidning hem till mig för att fotografera lite under några minuter, fotografen var här under tre timmar! Och intervjun tog säkert 30 minuter. Det tog ca fem månader att få tidningen hitskickad och nu, till slut, efter ett halvårs väntan så har jag fått reda på vad det står. Jag trodde verkligen att det skulle stå jättemycket i tidningen Veja, som tydligen är en av världens största tidningar. Men efter mycket åmande framför kameran så blev det den här bilden och den här texten, som inte ens stämmer längre då jag har bytt arbetsplats. Men tack svägerskan för översättningen! Och av allt det stora material som de fick så har tidningen gjort en egen kortfattad historia, så som det brukar. Trodde faktiskt att jag skulle se ut och framstå som en stjärna i artikeln, men.

Här kommer deras kortfattade tolkning av det jag sa. 

"Dom vuxna måste verkligen ändra sin mentalitet/inställning för att barnen ska förstå att män och kvinnor har samma kapacitet och samma rättigheter", säger lärarinnan Hanna Grandert, 33 år, som bor i Stockholm med sin man, Pip, 43 år. Paret uppfostrar de fyra barnen, en flicka och tre pojkar, utan åtskillnad på kön.

Hanna jobbar på den kommunala skolan Egalia, grundad för två år sedan och som bedriver samma pedagogiska linje. På Egalia blir eleverna inte tilltalade "han" eller "hon", utan med det neutrala pronomen "hen".

Svårt att knappast se något liknande i Brasilien, säger Laez Fonseca, pedagogisk rådgivare på Universitet Sao Luis i Sao Paulo. "Idag är skolorna blandade, och om du vill att de ska avskaffa de kulturella/sexistiska aspekterna. men det är nödvändigt att beakta att kvinnor och män är biologiskt olika."

Taggat med: 

,

Turist i min egen hemstad!

Jag har varit på en fantastisk semester till Norrtälje, med de två yngsta, de två äldsta är med farmor. Semestern var fantastisk på grund av att vi var till ställen som jag inte hade varit till förut, så det var nästan som att vara utomlands. Mina föräldrar skickar bilder till mig, flera gånger i veckan, där de sitter på olika restauranger, eller Ålandsbåten, och äter. Men, denna gång ville mamma ha matsäck med. Till slut tog jag mod till mig och protesterade, då kom hon på att det var deras bröllopsdag och vi åkte runt och åt från by till by!

Vi började på Väddö gårdsmejeri. Det var fantastiskt. Tjusiga 1800-talsgrupper var utplacerade och vi åt den kogjorda-glassen samtidigt som vi såg korna och kände dess stank! Det var världens skönaste ställe ur föräldravinkel, då det fanns en uppsjö av traktorer att låna och kaniner att mata, PÅ själva serveringen. Tydligen besökte kungen detta ställe i våras under stor uppståndelse!

Jag köpte te med Hildur, gott mod...

Det som var lite intressant med denna Väddösemester var att jag kom att tänka på alla tre ex på vägen, plus två flirtar- en i Svanberga och en på Vikingabyn. Ena exet tänkte jag på då det var dessa vägar som vi övningskörde på, andra exet tänkte jag på eftersom det var på den vägen jag upptäckte att han hade bränt in ett upp och nedvänt kors med cigg på armen, och tredje exet gjorde mig mest upprörd. Jag åkte förbi golfbanan där jag tog grönt kort! Nästan!!! Jag ville engagera mig i golf så vi skulle ha ett gemensamt intresse. Jag betalade, klarade teoriprovet! puttade och gick rundor på banan. Det sista var att jag skulle gå med en erfaren spelare, och det hade jag ju gjort tusen gånger tidigare, men det ville nu inte exet ställa upp på, han tyckte att jag skulle hitta en att gå med på egen hand. Sen tog det slut och jag skiter i golf!

I vilket fall så var det vackert vart jag än såg, så idylliskt och fantastiskt! Så tänker jag att hur kan man bo i stan, då det är så här vackert! Sen tänker jag, hur kan de som bor på landet inte vilja bo i stan. Och då tänker jag, varför bor inte alla där de vill. Och då tänker jag att det var för att vara nära styvdotterns mamma vi bor där vi bor. Och då tänker jag att det är roligt att göra utflykter till landet. Det räcker. Och så tänker jag att jag är glad över att jag ställde in Skåneresan då det är så vackert i närmiljön. Gräset är inte alltid grönare i Skåne osv.


Sen åt vi lite till. På Zorbas i Älmsta. Där hade mamma varit tidigare och ville gärna tillbaka! DET var som att komma utomlands. På framsidan så var det en bar med dansbandsmusik och sol och en stor papegoja och en låtsasåsna. Då jag gick ut på andra sidan så var det grekiskmusik. Och sol. 

Allt var genuint pyntat och till och med toaletten hade levande blommor kring hela handfatet! Själva greken var så trevlig och då jag berättade att jag var vegetarian så berättade han om sin farfar som också var det och blev minst 100 år! Farfarn drack även ouzo varje morgon.

Greken tyckte att mina föräldrar åt mycket bra, det tyckte jag med. Och även här fanns en fantastisk lekplats som kändes mycket utländsk med Kalla Anka och en giraff. Helt klart värt ett besök. Så festligt! Och grekiskt! Och gott! Och trevlig personal!

Vi stannade och badade på två ställen, Väddö Kananl och Gåsvik. Fyraåringen hittade en död fisk som han älskade och har som husdjur. Den är så gullig, säger han. 

Sen åkte vi till Edblads stora Outlet och restaurang i Gåsvik. Det fins en liten tjusig butik i Gamla Stan också. Detta var ju klart himmelriket för min fyraåring som ÄLSKAR juveler. Han fick en jättefin ring, och jag köpte också diverse grejer, eftersom att jag har tjänat så mycket pengar på att skita i Skånesemestern.

Det var mycket cool inredning där och en vägg fylld av böcker som de målat vita. Tänkte göra det hos föräldrarna nästa gång de åker bort.

Jag tutar ju i min flöjt i tid och otid och tänkte avancera till klarinett. Pappa tog fram sin och blev upprörd över att jag inte kunde spela suveränt på en gång, för det kunde han första gången som han provade. Men nu har jag fått hem den till mig och ska allt öva! Pappa behärskar alla instrument och har undervisat i alla utom harpa #geni

Men inte konstigt då han lyssnar på musik hela tiden. På natten väcktes jag utav en oboekonsert, katten som sprang in och ut i kattluckan och barnen som sprang fram och tillbaka mellan sängarna.

I går var jag på Pythagoras inne i Norrtälje, för första gången. Det rekommenderar jag. Som lilla Tekniska museet med massa grejer för barn och coola maskiner och häftiga lokaler #villha

 

Rospigg som gör muttrar. Men bäst utav allt tyckte fyraåringen var berget bakom föräldrarnas hus. Dit gick vi många gånger!

 

Sen lämnade jag barnen hos föräldrarna och åkte hem för att ta emot mina gamla kollegor, från mitt förra jobb, men fortfarande mina fina vänner. Vi åt veganmat, tog en runda om hur vi har det, sen skulle alla gå hem och då satte jag snabbt på Rum and Coca cola och dansade.

Älskar er! Älskar sommaren! Älskar livet! Och imorgon kommer mannen hem efter tre veckors turné i USA och då ska vi väl prata om fasadjäveln igen!


Sommarsaga.

Jag kan bli sjukt irriterad på folk som pratar om ALLA, som om att ALLA har samma liv. Jag träffade en Yogaguru som sa att det var bara att yoga, du har tid. Så klart jag har tid, men då jag förklarade hur min tid såg ut så hade han massa motargument, som jag inte upplevde var så genomtänkta. Denne man var singel, i 45 årsålder, inga barn, jobb-guru, tid-när som helst.

Då jag förklarade att jag inte hinner på morgonen och hinner typ då barnen lagt sig pga det ena och det andra, så undrade han om jag inte hade rast på jobbet. Jo, 30 minuter, då vill jag koka te, kissa och bajsa, kolla mobilen och vila. Ibland virkar jag eller springer ett ärende till apoteket eftersom jag inte hinner det efter jobbet. Lugnt svarade han då att jag kan byta jobb, alla har sitt val. Håller med, men faktum återstår att många har ett sånt liv och sånt jobb som jag. Det är inte alla som frilansar eller har gym på jobbet osv. 

Jag blir också provocerad av de som säger att de aldrig är borta och sjuka från sina jobb. Men de har kanske inte ett jobb där de blir nedsmittade av små barn. De kanske även har ett jobb som de kan gå till även om de är förkylda eller bakis osv. De kanske även jobbar hemifrån och behöver inte sjukanmäla sig pga det! 

Här om dagen hörde jag en kvinna i 55 årsåldern som hade en butik. Hon pratade med en kund om att alla bara stressar för att sedan få ta det lugnt. Hon tyckte att man kunde leva i nuet och LEVA hela tiden. Det låter ju fantastiskt. Men hon hade troligtvis inga småbarn som hon ville skynda sig till, och då inte samma behov av att pusta ut efter dagens slut.

Jag menar bara att alla har olika liv, olika förutsättningar, och till viss del har man väl valt det. Jag hade en vän som sov över här nyligen, som gjorde kvällsgymnastik, en kvart innan hon skulle sova, varje kväll. Det ska jag försöka att börja med. Jag fick ett gäng böcker av henne, eftersom jag har tänkt att sommarläsa. Och eftersom jag inte är van att läsa, så tar det ganska lång tid för mig att fokusera på handlingen. Det hjälper ju inte till att det är massa tyska namn. Och en person har fem smeknamn som ska kommas ihåg, och jag är jättedålig på att komma ihåg namn! Och för att komplicera det hela lite mer så har två personer samma namn!? I vilket fall så är det en lesbianhistoria från 40-talets tyskland. Har jag förstått det som. Aimee & Jaguar. 

Ett till beslut som jag har gjort är att Feng-shuia i sommarschemat. Trots att min sista arbetsdag innan ett sju veckor långt sommarlov, var i torsdags, så känns det som att sommaren redan är över. Alla ska hit och dit, och all ledighet och spontanitet som att hälsa på folk, finns inte tid till. Så jag tänkte att vi skippar Skånesemstern. Mannen vet inte om detta än, men det spelar ju ingen roll, han är ju inte hemma.

I Skåne skulle vi hälsa på mina kusiner, en gudfar i Malmö, mormor och morfars grav, bada i Ängelholm, åka till Köpenhamn och gå på Tivoli, Louisiana och Christiania. Men jag skiter i denna semester med alla fyra barn. Vi går på Grönan istället och slåss i trädgården. Det känns som att jag har fått ett helt nytt sommarlov!

Utopia.


Så skönt att ha semester. I går var vi bara hemma och glodde på TV. Och städade och småfixade. Det är synd att mina midsommargäster fick se ett sunkigt hem. Midsommar är som med julafton. Man jobbar innan och är ledig efteråt, det hade varit bra att vara lite ledig innan med. Självklart börjar jag att sakna mannen, trots att jag har haft massa andra folk här under ett par dygn. Jag tyckte att det var skönt då han åkte så jag slapp att prata om vår ångestfasad hela tiden. Och osten och kaffet tog inte slut på en dag. Men då vi skulle grilla på midsommarafton, märkte jag, återigen, vår uppdelning, då jag inte så lätt fick fyr på grillen. Pinsamt!


Jag saknade mannen även kvällen innan midsommarafton, då åttaåringen hoppade på studsmattan medan tvååringen gick där under. Han fick en sån kraftig smäll och grät ett bebisgråt under en timmes tid, och gallskrek då jag bar honom. Så jag ringde på ambulans. Åttaåringen fick sån hemsk ångest och sprang till skogs och en granne hittade honom, så helt plötsligt var huset fullt av grannar, kompisar från Uppsala och en bror.
 

112 var fantastiska och ringde mig flera gånger. Eftersom de inte upplevde detta akut så kom inte en ambulans på en gång. Jag trodde att tvååringen hade blivit invalid, men då reste han sig, som ifrån de döda, och ville hoppa på studsmattan. Då ringde jag och avbokade ambulansen. Jag som precis har gått en kurs i psykisk ohälsa, synd att jag inte kunde lugna min egen chock och ångest! Men tack alla som ställde upp för mig! Och förra sommaren startade med att fyraåringen bröt armen, vilket var oerhört jobbigt i sommarvärmen på ett litet barn, så jag är glad att denna sommar startade lite bättre...

Kompisen från Uppsala försöker hjälpa mig att hitta en Au pair, nu fick hon verkligen se att det behövs här. Men, vi hade så mysigt, alla vänner som kom. 

Det var som en festival, där alla kom olika tider och hade med lite knytis. Vi dansade, trummade, lekte lekar och pratade efter behag. 

Jag och fyraåringen plockade blommor och fixade stången på morgonen. Med lite Hula/Hawaii-känsla.

 Min dröm var att alla gäster, stora som små, skulle gå på ängen tillsammans och plocka blommor till stången, och alla hade vackra kransar i håret. Men att plocka blommor på tu man hand med fyraåringen var såå mysigt!

En del sov över.

Det som slog mig var att jag älskar mina vänner som var här, men ingen av de ALLA människor som vi brukar ha fest för här på Midsommarafton, hörde av sig. På ett vis så tycker jag att de kunde kolla vad jag skulle göra då de vet att mannen är bortrest. I den vackraste utopin skulle de ha kommit hit som vanligt, satt upp tält, tänt grill, klätt stång och dansat som tokar. Så att jag skulle må bra. Men, alla har sitt att tänka på.

Sjömanslån.

I går var min sista jobbdag innan semester, nu väntas sju veckors semester! Och precis nu känner jag mig redo för semester, så det var ju bra! Vi avslutade jobbdagen på thaibåten, den som jag alltid velat hänga på! Det härligt med lite lyx på jobbet, för det är inte ofta för oss som jobbar i förskola/skola! Tack för barnvakten kusinerna!

Och, sista jobbdagen hade jag tänkt att cykla, men min jobbarkompis ville ha sällis på tuben, och jag är lättövertalad. 

Apropå cykel, så hoppade fyraåringens kedja av igår då vi var i lekparken. Fyra barn i tioårsåldern kom genast och försökte laga! Fyra barn som vi inte kände, men kände igen. Efter ett otroligt fint samarbete, utan resultat, så tackade jag så mycket och sa att vi får ta den till cykelreperatören. Barnen protesterade och sa att fyraåringen fick låna deras cykel, och så kunde de komma förbi oss då de var färdiga med kedjan, eftersom de gillade denna utmaning! Och så fick dem dit den!

Jag känner att jag ofta skriver om vilken oflyt jag har, så jag vill gärna dela med mig av lite flyt. Till exempel så hade åttaåringen ett par kompisar här här om dagen som hjälpte honom att byta i hamsterns bur. Det var skönt att den blev bytt på utan tjat, och även där ett fint samarbete!

Det är så här livet är, som ett Sjömanslån! Alltså sjömän som seglade hit och dit och fick tjänster av någon, och lovade att göra tillbaka en, till någon annan, eftersom  det inte var troligt att just de sjömansgossarna skulle mötas igen. Ibland känner jag att jag bara ger och ger! Så sjukt mycket och får aldrig tillbaka. Nej, kanske inte från samma person som jag ger till, men av andra personer får jag jättemycket, utan att ge dem något tillbaka.

I vilket fall är jag mycket glad över att så många av mina kollegor passade i mina kläder som jag sorterade ut ur min garderob. Det gör mig verkligen lycklig, eftersom att kläderna gjorde sig mycket bättre på dem!

Och, härom dagen så fick jag några vackra kreationer, Design Stina Jacobsson, i Gamla Stan. Utan att ge något tillbaka!

Tygerna är handtryckta i indonesien, med små hemliga budskap på. Både tyger och kläder tas fram i nära samarbete med små familjeföretag, där arbetsförhållandena är reglerade och det finns en omtanke från arbetsgivarens sida om de anställda. Jag gillar den här transparanta, assymetriska sjalen! Mycket! 

Trevlig midsommar!!!

Thaimassage!!!

Jag har gått en sjukt spännande och intressant kurs, via jobbet, som handlar om psykisk ohälsa. Denna skulle alla gå! Jag blir dock lite hypokondrisk och tycker att jag har alla sjukdomar, inklusive schizofreni, men det blir nog bra. Fast de tre första och den sista punkten stämmer inte in på mig, så jag är nog bara "normal".

Sen känns det inte som att jag har så mycket tid att känna efter.

Barnen tittar på sin pappa på datorn.

83 udda strumpor.

Fika

Trumma.

Och att ha en tvååring som vägrar blöja, och även vägrar att gå på toa, är mycket frustrerande! En stor fajt varje gång.

Men, jag är ju ett grymt stort fan av massage! Och i dessa tider då mannen är borta fick jag ett enormt behov av att någon skulle trycka lite på mig, så jag har varit till thaimassagen, bredvid jobbet, två gånger under en vecka. Bara för att jag är värd det! Precis som alla andra. Det som var bra här, var att priset var mycket bra för en halvtimme. Annars brukar 30 min och 60 min kosta nästan samma så det inte är värt att ta 30 minuters, men här var det hälften av priset, så jag kunde gå på rasten. 250 kr.

Massagen var helt galen, och jag kommer endast att gå på thaimassage, istället för annan, hädanefter. Hen satt på min rygg och tryckte sina ben mot mina och virade in sig i min kropp och stretchade åt alla håll. Hen knycklade ihop mina armar och bankade och tog i! Rafsa runt hårt i mitt huvud. Det var grymt skönt, inget fjutt-fjutt. Som alla andra säger, så sa även denna massör att jag har stumma ben. Vad det nu betyder. Men det låter proffsigt, jag kände mig sedd. Även en sjukt stel vänster-rygg, med ett pärlband med knutor längs hela ryggraden som massören skrattade åt.

Nu är jag glad över att jag äntligen har kommit över min Thailandångest. Då jag var där för snart tio år sedan så var jag alldeles nygravid, jag mådde illa, var orolig, kunde inte dricka paraplydrinkar, blev allergisk mot fisk och citrongräslukt som luktade över allt. Helt klart fel tajming att åka dit! Fick även en stor förkylningsblåsa som gjorde att det sved otroligt mycket då jag skulle trycka i mig de fräscha juicerna.

Men, jag tog Thaimassage varannan dag då jag var där. Första gången var olidlig. Jag hade bränt mig, även mina öron var röda och uppsvällda av solen! Och öronen skulle de på och slå hårt, och att bli rafsad hårt i en öm hårbotten var förjävligt! 

 

Men sen skippade jag huvuddelen och satsade på ryggen, eftersom jag blev uppskrämd att en kunde få missfall av deras brutala fotmassage. Några få gånger fick jag förfrågan om jag ville ha Happy ending, jag tackade nej eftersom jag inte riktigt förstod innebörden. Mannen fick elefantmassage! Vad jag vet. 

Så här sur ser jag ut på alla Thailandsbilder, förutom på den sista, då jag mötte min gudfar.

Eftersom jag mådde så dåligt under Thailandsresan så började jag att ge ALLA asiater onda ögat då jag kom hem till Sverige. Men, jag har kommit över det nu och ska försöka gå på thaimassagen bredvid jobbet, minst en gång i månaden under hösten! Det ser jag fram emot! 

Det roliga på Zoo i Bangkok var att turisterna ville ta bild tillsammans med mej och mannen, det var bra, för då var det bara att fota tillbaka, vi kanske hade kunnat tjäna stålar på det!

Taggat med: 

, ,

Kåldolmar och kalsipper.

Under helgen har min mamma varit här för att vara med mig och barnen. Det är mysigt, men hon har andra referenser än barnen. Åttaåringen önskade höra sången om Oboy. Den kunde så klart morsan och drog i med någon seglarvisa från 20-talet!

Efter den sköna visan åkte vi åt Drottningholm hållet, bara för att det är så vackert i krokarna där kungen bor. Vi var först i Abrahamsberg på fem årskalas! Det var ett mycket trevligt utomhuskalas, med massa tårtor med ljus i alla på mycket fina afrikanska dukar! Musikerpappan spelade trumma till mina barns förtjusning och dansmamman dansade med alla barnen. 

Det var även mycket trevligt att träffa några fler av medarbetarna till Konstiga visboken, som jag har illustrerat ett par bilder till! Kommer i höst, hoppas jag!

Sen stannade vi förbi Mc Donald´s i Vällinby, vilket var tur då barnen fick kikare i Happy Mealen så de kunde spana på Parkteatern i vackra, lummiga Rinkeby. 

Som jag har längtat efter skog. Förtrollande tjusigt längs hela vägen mellan Tensta och Rinkeby! Vi såg Kåldolmar och kalsipper. 

Typ alla, har skrivit om föreställningen på facebook, och som vanligt har jag känt att det är för svårråddat att sticka iväg. Men då fyraåringens förskolepedagog sa att jag måste gå med honom, eftersom den skulle passa så bra, så hade jag inget val.

Jag ångrar det inte en sekund och även tvååringen satt som förtrollad, alldeles stilla, under hela föreställningen! Oavsett ålder så kan man fascineras av musik, text, former, färger osv! 

Tack för hjälpen mamma!

Ute och cyklar.

 

Förra våren cyklade jag varje dag till jobbet, efter att få frågan om jag var i femte månaden. Det var då jag var i Prag på kärlekssemester och jag tvingade min man att vi skulle få ett karikatyrporträtt på oss! Sista dagen gick han med på det. Då "konstnärinnan" hade ritat klart, så frågade hon om jag var i femte månaden. Jag blev paff, betalade, visste inte vad jag skulle svara eftersom jag inte ville att det skulle bli så pinsamt för henne!? Jag tittade på bilden och hon hade ritat mig hållandes på magen!!!! Efter det blev det andra bullar! Och med facit i hand skulle jag ha vägrat att betala och bara gått, och köpt en till glass. Faktiskt var jag nojig efter det att alla kolade på min mage!

I vilket fall gick det snabbare att cykla än att åka kommunalt. Men, min cykel har varit trasig och jag har precis fått den från verkstaden. Som tur var fick jag rabatt på reparationen, endast 1000 spänn kostade det!? Och biljäveln har jag också hämtat från verkstaden, som vanligt...

Men det är på grund av alla mina busskort som jag inte vill cykla! Jag köpte ju först ett månadskort för 800 kr. Det försvann första dagen, oerhört mystiskt, och kag letade över allt. Tills jag skulle hitta det dyra månadskortet så köpte jag kuponger. Då de 400 kr på kortet tagit slut, på mindre än en vecka, var jag tvungen att köpa ett nytt busskort!!! Helvete. Alltså uppe i 2000 kr. Då hittar jag busskortet i min son, Kleptomanens, jackficka! Så nu ska jag åka på alla mina kort tills dem tar slut, även om min kropp skulle mått bättre av cykling. Men dessutom har jag längre till jobbet nu än innan, så jag orkar inte cykla!

 


Förra veckan, innan mannen åkte bort köpte vi en ny cykel till åttaåringen, bara så där. planen var att han skulle få en i födelsedagspresent i augusti. Men, det är dumsnålt att inte låta honom få en innan sommaren! Och dessutom så ärver hans syskon alla cyklarna, utan att fylla år. Så nu fick han en cykel och är jätteglad för det. Det skulle verkligen vara alla barns rätt att få ha en cykel! Nu behöver de ju inte vara sprillans nya som denna, så klart, men eftersom alla barnen ärver, så köper vi ny. Däremot tycker jag att cykelpriserna är grymt höga! Det var svårt att hitta en under 4000 kr! Skandal.

Den blomstertid nu kommer.

Jag är lättad nu. Det mesta börjar att bli färdigt på jobbet och nu är mina egna barns tillställningar över. I dag var det åttaåringens skolavslutning. Det var meningen att han skulle ha sin nya vita skjorta, använd endast en gång, men mannen hade tydligen svartfärgat sina jeans, och färg var kvar i tvättmaskinen som missfärgade den vita skjortan. Den är nu värdelös, om jag inte färgar hela skjortan svart.

Då fick det bli Hawaiiskjortan som mamma köpte förra året, till alla barnen! Andra avskyr att klä sina barn i lika kläder, men jag tycker att det är mycket festligt och oerhört praktiskt, speciellt vid såna tillfällen som idag, då det är en stor folkmassa. Då är det lättare att känna igen barnaskaran. Dock har barnen ändå sin egen prägel på sin outfit, ungefär som de som bär skoluniform utvecklar sin stil. 

Åttaåringen kände sig supersnygg som det var och kammade en strikt snedbena. Tvååringen skulle prompt ha sin Blixten Mc Queen-tröja under och fyraåringen bär bling-bling, som alltis. Och tajta jeans, i värmen, som sin pappa. Det som är bra då alla barn får lika kläder är att de kan ärva varandras och ändå ha lika nästa år igen, då de egentligen har vuxit ut den de fick från början. Eller så är det tråkigt, då jag tänker efter.

Skolavslutningen var så klart fin, men ett sjukt långt tal hölls, så mina yngsta var tvugna att röra sig lite. Som tur var hjälpte min mamma mig vid den stora klätterställningen. En sådan ofantligt rolig klätterställning hade tvååringen aldrig tidigare upplevt, och sprang fram och tillbaka, skrattande som en galning, över en svajig bro utan säkerhetskanter. Mamma skrek hysteriskt varje gång och det gjorde tvååringen ännu mer peppad att springa, och mamma skrek så alla kollade. Jag hoppade upp i ställningen och fick fatt till slut. Men jag var nervös eftersom då jag klättrade upp så var det risk att han hade ramlat ned eftersom ingen stod där. Alla skrattade åt min hysteriska familj... 

Jordgubbstårtan hann jag inte att smaka, jag var tvungen att åka till jobbet, så klart. 

Semesterbilderna puts veck.

I dag åker mannen på turné till USA under två veckor. Jag är glad för hans skull, och stolt, men under de här två veckor innebär det att jag måste ha barnvakt åtta gånger! Tre onsdagar då jag slutar kl 18, en fredag då det är avslutning för barnen och jag måste sluta kl 18 och tre mornar då jag börjar kl 8 pga planeringsdag och utbildning.  Men jag ska inte klaga, de finns de som alltid är ensamma med massa barn!

Och jag har faktiskt min mamma som kommer och hjälper imorgon, vilket jag är mycket glad över eftersom biljäveln ska lämnas in på lagning innan jag ska springa på åttaåringens skolavslutning och jag håller mitt sista utvecklingssamtal för terminen! och sen hämtar hon barnen då jag jobbar till 18. Min mamma är lite som en syster för mig eftersom jag inte har någon syster. Men ändå Väldigt mycket mamma. Mina föräldrar har just kommit hem från en tvåveckors utlandssemester. Och de första dagarna tyckte jag att det var lite skönt att inte prata i telefon med mamma så fort barnen hade somnat, men sen har jag saknat henne! Och speciellt alla kommentarer på bloggen, eftersom det nästan bara är hon som kommenterar. Jag gillar kommentarer...

Mina föräldrar hade haft en trevlig resa, som var en semester. Tidigare har mamma varit skeptisk mot just semstersemestrar. Att betala pengar för att glo i en bok vid en pool i Thailand. Semester har hon annars sett som ett äventyr, att man vill uppleva något och att bli berikad. Men, att bara ha semester, komma bort, ta det lugnt med mat serverat, är underbart!

Tyvärr så försvann hennes kamera sista kvällen, mycket spårlöst. Hon tog det ganska bra och sa att det finns värre saker, som att bryta benet på semstern. Det är nästan så att jag hade valt att bryta benet istället. Något liknande hände mig för åtta år sedan då mannen och jag åkte på förlovningsresa till Rhodos med vår niomånaders gullegris. 

På den tiden fanns det ju inte Iphone att fotografera med, så det var den lilla kameran som gällde. Minneskorten rymde inte så mycket, så jag hade flera stycken med. Utan min vetskap hade min nya fästman lagt det fulla minneskortet I kamerafodralet som bebisen sög på och tappade bort I folkmassan. 

Mister Ouzo.

Jag blev faktiskt hysterisk då mannen berättade att han hade lagt minneskortet där. Vi hade ju varit överallt och jag hade gjort allt för de perfekta bilderna, till och med hoppat upp på en åsna, och mannen sprang efter och plåtade, bara för att visa min supergamla mormor, eftersom hon hade ridit på åsna på Rhodos.

Men, på den tiden var jag hobbyfotograf och hade med en undervattenskamera, engångskamera och en Lomokamera, så jag hade några bilder i alla fall... Läxan blev att leva I nuet, inte göra allt för fotoalbumets skull. Och tank nu är det ännu hysteriskare då folk till och med lägger upp maten snyggt på tallriken för att fota och visa för alla! Inklusive jag själv!


Äldre inlägg