Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från maj 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Vardagen i maj.


I dag har två av mina barn varit på utflykt med matsäck (femåringen för första gången under de här fyra åren på förskolan,så det var stort), inklusive jag själv, men inte med något av mina barn utan med mina förskolebarn vilket gjorde åttaåringen besviken eftersom "alla" andra hade sina föräldrar med. Men åttaåringen var peppad på sin matsäck eftersom han ville ha med sushi, bara för att visa upp. Jag gjorde nämligen sushi i söndags för första gången, vilket barnen avskydde, men ändå vill ha med som matsäck. 

Det tog mig fyra timmar att göra den där sushin, lite på grund av att det är något fel på spisen så att den stänger av sig hela tiden, så att koka ris tog väl ca en timme. Sen råkade jag riva sönder de där sjögräsbladen, men nu har jag lärt mig. I söndags var det ju morsdag, vilket vi inte brukar fira, men mannen var så nervös och köpte blommor och en guldtårta och gick efter och masserade mig hela tiden. Till slut frågade han om min pappa brukade uppvakta min mamma på morsdag. Och det brukar faktiskt pappa göra med ett väldigt liv. Mamma vill ha liljekonvaljer på morsdag, eftersom det är sån säsong. Det har inneburit att pappa har gått upp mitt i natten och åkt långt bort till ett speciellt ställe och plockat en 20 cm i diameter stor bukett, och sen har han varit arg hela dagen för detta. 

Förutom morsdag så händer ju allt nu, för alla! Alla har mycket på sina jobb, jobbavslutningar och varje barn har massa avslutningar med fester, tårtor, scouter, föreställningar osv. Även alla utvecklingssamtal, jag har knappt kunnat gå på mina egna barns samtal då jag har ärslet fullt med mina jobbarn. Imorgon ska jag även ha ett på engelska, och alla som känner mig vet att jag suger på engelska och folk tror att mitt uttal är ett skämt. Men det som inte dödar, det härdar och jag blir bara visare för var dag!

Föreställningen som åttaåringen hade handlade om kroppen och jag satt jättenära det där äckliga skelettet som jag får ont i knäna av om att skriva om, så nu skriver jag inte mer om det.

Den här fina dinosaurien hade min fyraåring ritat av från en leksaksdinosaurie, det var mycket roligt att se.

Alla barn i åttaåringens klass skulle göra ett kort till sin lärare som går i pension. Jag måste säga att detta var supergulligt skrivet, och det är inte jag som har sagt vad han skulle skriva.

Och här ligger osten.


Skulpturvandring med kvinnan i fokus, från mitt håll.

Jag var nyligen på en skulpturvandring genom Söders vackra idyll. Fem av de 21 skulpturerna var skapade av kvinnor, och det var nästan samma kvinna som hade gjort alla dessutom. Men sen var det ju många kvinnor som hade hjälpt sina män med skulpturerna, men det räknas inte.

Där män gestaltades så var det pondus som utstrålades, även då de var nakna. Kvinnor getaltades antingen som ömma mödrar eller nakna och undergivna. Två av de få kvinnoskulpturerna var endast i 2D, som monument över Anna Lindh och Greta Garbo. Så tanigt. Skandal, lite mäktigare hade en väl kunnat åstadkomma!

Den här skulpturen citerade guiden mycket kring. Jag minns inte allt men det var horaktiga saker som kändes mycket förlegat. Även en annan skulptur av en naken 16-årig flicka som hade blivit gravid med skulptören och massa äckliga detaljer kring som gjorde mig spyfärdig. Men som var helt naturliga och festliga på den tiden det begav sig.

Bitte Jonasson Åkerlund är min nya favoritskulptris. 

Inte bara för att hon fick äran att gestalta en av mina absolut största idoler, mansgrisen Cornelis med sin ljuva stämma, utan även för att hon även har gjort Efter festen, som jag upplever mycket trevlig och festlig med figurer som inte är typisk man eller kvinna. Guiden berättade att hon var en härlig prick som gjorde susen med sitt dragspelande under invigningen av skulpturen. Jag är oerhört sugen på att kontakta henne för att fråga om hon vill vara med i mitt nästa band.

Den här skulpturen, Hantverksstenen är den enda under denna vandring där jag upplever jämställdhet mellan kvinnan och mannen. En relativt stor skulptur med en berättelse av olika hantverk i relief som barn säkert skulle uppskatta att titta på länge. Tyvärr blev jag lite vimsig i alla gränder så jag kommer nog inte hitta tillbaka igen. Guiden kunde ha gett ett förtryckt papper med karta, titel, skulptör, årtal osv, så kunde en ha fått fylla på med önskad information själv.

Trevliga fotöljer i regnbågens alla färger mot en vacker bakgrund på Södershöjder, Mosebacke.

 

Sist men inte minst dessa två unga kvinnor, tillverkade av en man med mycket hjälp av sin fru... Man trodde länge att det var två systrar men på något vis fick man fram att det var ett ungt kärlekspar som dränkte sig tillsammans i Hammarbysjö ty de inte fick vara kära i varandra. Sjukt tragiskt. 

Jag önskar att det kunde komma lite nya häftiga och moderna skulpturer gjorda av både män och kvinnor.

Taggat med: 

Nikis Nanos, vilken kvinna! Vilka kvinnor! Heja!

 

Detta är den bästa melodi jag hört sen I wonder med Rodrigues. Klockren, den handlar om mångas besatthet av att visa andra vad vi ser och upplever eller låtsas att vi upplever. Jag är väl en av dem som försöker skildra min vardag och visa upp den för allmänheten, även om jag inte fokuserar så mycket på det glamorösa (eftersom mitt liv inte är så glamoröst). Jag hörde precis talas om ett barn som fick springa och köpa morsdagspresenter till sin mamma eftersom hon hade blivit hysterisk och grät då hon inte fick några. Sen la hon ut en bild på facebook och instagram med presenter där det stod om hur hon hade blivit överraskad av sitt fantastiska dotter! Alltså, hon var besviken över att inte ha något att visa upp för andra, inte egentligen för att hon inte blev firad.

Hos oss är vi dåliga på att fira såna här dagar. Andra år har vi åkt och firat min mamma på morsdag, men i år är hon bortrest så nu är min man så nervös över hur han ska fira mig. Jag utnyttjade morsdagfaktumet och drog med familjen till Moderna museet igår för att hinna se Hilma af Klint innan den tas ner idag, den mest omskrivna utställningen sen Modernas öppning. Det var nervöst och jag sprang runt och passade tvååringen som ville känna på allt. Men jag fascinerades av de gigantiska bilderna med relativt moderna och udda uttryck för den tiden.

Men sen gick vi och kollade in samlingarna, vilket barnen uppskattade mer. Och jag också eftersom jag upptäckte Niki de Saint Phalle. jag har inspirerats av hennes konst till två av mina verk och bara sökt efter det jag har varit ute efter. Jag är inte lagd så att jag blir intresserad av saker och snöar in på något för att sedan fördjupa mig om ämnet och ta reda på allt om det. Men så kände jag om Niki igår. Moderna hade konstfilmer med och av henne vilka fascinerade mig något otroligt. förutom hennes Nanor så har hon gjort massa installationer av leksaker osv, precis som att jag hade gjort dem själv! Ha ha, så får man inte säga men jag kände verkligen så, och tyckte att det var konstigt att jag inte tagit reda på mer om henne, så jag köpte en mycket dyr morsdagbok till mig själv som packades in mycket fint, och denna bok ska jag verkligen snöa in mig i och bli ett hängivet Niki-fan!

Mina Niki och Rospigg-inspirerade skulpturer i Konst i ån, Norrtälje.

Sen skyndade vi oss hem för att instruera den tappra barnvakten, så jag och mannen kunde gå på fest! Vi har endast varit på en fest tillsammans utan barn tidigare under dessa 11 år tillsammans. Förutom bröllop. Det är ju lite speciellt att gå bort som ett par och det var trevligt. Barnen grät, slogs och retades då vi skulle gå hemifrån varpå jag slängde fram en godispåse så barnen skulle bli glada och underlätta för barnvakten. Då ställde hon bort godispåsen och sa vänligt men bestämt att nu är det hon som bestämmer. Mycket bra gjort! Tack snälla M och tack för att på din "lediga" tid från ditt barn tog hand om mina fyra! Grattis på morsdag till dig!!! Jag vill också vara vänlig men bestämd istället för en hysterisk martyr.

Festen var i alla fall mycket trevlig och vi åt mat under fem timmars tid. Det stod lite bönor på bordet som vi började att smaska på. 

Efter ett tags sugande och dissekerande  så konstaterade vi att det måste var fel på dem då det inte var något innehåll i dem. Vi förstod då att det var skräpskålen vi hade mumsat på! Blä, usch, helvete, hjälp! Men det var bara att gå vidare med lite ölprovning. För männen!...

Tack för en fantastiskt tjusig fest med megaballonger!

I dag har jag fått tid i morsdagpresent, det mest värdefulla! Mannen är och handlar med barnen och jag kan skriva på min blogg, min blogg, det egoistiska som jag gör för mig själv, som jag mår bra av, mitt! Jag behöver inte skriva kl tio på kvällen då jag är astrött!

Cirkus.

Förra veckan var jag till slut på Cirkus med familjen. Det var första gången som jag var med mina barn på Cirkus, jag har själv varit en gång då jag var i fem-årsåldern. Det jag minns från det besöket var att jag var där med min storebror och pappa. Jag och min bror ville ha popcorn, eftersom vi såg våra kusiner smaska på det ena och det andra. Pappa blev lite upprörd, och jag minns inte om vi fick popcorn eller inte.

Mmm.

Jag gjorde upp med mina barn innan att vi inte skulle köpa några sötsaker utan att de kunde dela på en popcorn, och vi tog med vattenflaskor. Detta främst för hälsan. Men det var svårt att motstå att köpa sockervadd då de gick runt och sålde allt möjligt exakt hela tiden. 

Mmm.

Barnen ville speciellt ha såna där dyra plastsnurror, som vi redan har massor, och som de tröttnar på efter en minut. Men jag stod på mig! 

Höjdpunkten för ena barnet var popcornen och för ett annat musiken som han satt och trummade till hela tiden. För mig var det själva Cirkusen. Det är ju en helt annan känsla, precis som med teater, att se det live. Jag hade väldigt låga förväntningar på Cirkusen eftersom jag hade hört att det skulle vara tråkigt, därför blev jag positivt överraskad, vilket var bra då det kostade 1500 kr för familjen att gå.

Men då jag tittade mig omkring på Cirkusområdet tyckte jag synd om Cirkusen eftersom jag förstod hur mycket omkostnader det måste vara. Minst 20 personer som ska ha betalt, tältet måste ha kostat flera miljoner, alla vagnar, alla djur och alla popcorn! Så deras ekonomi tänkte jag mest på under föreställningen. Men de passade på att tjäna stålar i pausen på allt möjligt. Bland annat drog de runt små ponnysar med små barn utan hjälm, jättesnabbt så barnen knappt hann att märka att de satt på hästryggen. men ju snabbare det går ju fler hinner de tjäna pengar på. Kamelerna gick inte lika snabbt. 

Förutom att titts på massa gulliga djur så var det superläskiga stunttricks. De stod på varandra hit och dit, hissades upp i luften utan säkerhetslina och på ett roterande hjul hoppandes med ögonbindel. Jag höll på att skita på mig och blundade halva föreställningen.

 

Taggat med: 

Sommarfeeling

Nu börjar det bli sommar och jag har min bränna kvar från förra sommaren. Jag skulle vilja påstå att den är från Hawaii men den är från Yxlan. I år har jag en snyggare baddräkt, som inte kommer att lämna ett kryss efter sig. Ett annat sommarteckan är alla miljoner turister i Gamla Stan där jag jobbar. Jag har ju tyckt att det har varit massa turister redan, och undrat hur många bilder jag är med på i fotoalbum världen över där jag lunkar runt i mina dagiskläder gåendes med massa barn i ett rep. Eftersom jag numera nästan kan kalla mig fotomodell så ska jagbörja göra mig lite snyggare och framförallt skaffa mig en väst där jag ska skriva min bloggadress och andra viktiga grejer!

Här är jag inte i Kungsträdgården, utan vid mitt hus. Ljuvligt! Tyvärr så är inte fasaden så vacker om man blickar upp. Vi håller på att ta en offerter på fasadrenovering. 800.000 kr var den första på, så nu så satsar vi på trä istället för puts. Bara för att vi inte har något annat att göra, och för att vi är så rika:(...

Men utsikten inifrån är vacker.

Skärgårdsdoktorn och glass är andra sommartecken.

Fjärilar och balkan.

I fredags var min pappa i åttaåringens klass och visade en del av sin fjärilssamling. Jag är ledsen att jag inte kunde vara med, men det betydde mycket både för åttaåringen och mig att pappa var där. Åttaåringen fick med sig en kamera och här kommer bilderna från hans perspektiv.

Klassen har en puppa var som de sedan ska släppa ut på grönbete, därför passade det bra att pappa kom och visade och berättade. Då jag var liten blev jag lite trackad för att min pappa var en mördare, som tur var upplevde inte sonens klassisar det. Pappa visade håv, burk, samling och berättade om hur han fick intresset, om svåra ord och historien då polisen kom. Pappa stod med håv mitt i natten och jagade nattfjärilar på den upplysta fängelsemuren. Helt plötsligt så slogs polisbilars strålkastare på mot honom och för att bevisa vilken hängiven samlare han var så bjöd han hem dem för att se samlingen. Sen fick de lukta i burken... 

Pappa tog med sig åttaåringen till Norrtälje för att kolla på koutsläppet, eftersom åttaåringen ska bli bonde (och artist). Pappa tog tyvärr även med min mobil så det var oerhört jobbigt för mig under ett dygn innan jag fick tillbaka den. Jag firade ju min lillebror 30 år, och ville fota det. Men det gick inte. Jag träffade en rolig kille på tillställningen som var från Vilhelmina. Han berättade på lite bitter och humoristisk norrländska om att det bara var han och en till i sin högstadieklass! Och den andra från Norge! De fick åka helikopter över bergen ut på sjön och sen tog det en vecka att gå tillbaka till skolan, bara för att lära sig lite om närmiljön. Osv (det var roligare då han berättade).

Detta gjorde att jag och mannen endast hade två barn att gå på stan med i lördags! För oss är två barn lika med inget barn;) Vi brukar inte gå på stan så ofta men vi hade lite ärenden. Till exempel att lämna tillbaka mannens skitdyra scenbyxor, använda under högst 40 timmar, som har gått sönder. Men till Gamla brogatan gick vi förgäves!!!!!!! Så dit ska man inte gå igen! Otroligt snopet och snålt och ofattbart!

Men då peppade vi upp oss med ett ytterst trevlig balkanband. Superstar orkestar, med min bror, som spelade utanför Engelbrechts blommor som fyllde 7 år! Fyraåringen som älskar musiken i smyg stod helt stilla även då trummisen tog hans klubba ur handen och stoppade in en trumpinne istället. Resten av gatufesten dansade med till den fantastiska musiken som jag inte kan skriva om på ett rättvist sätt, den måste upplevas! Där mötte vi upp åttaåringen och jag fick tillbaka min telefon.

Och så gick vi för att köpa paket till ett dubbelkalas som åttaåringen ska på. Det är två tjejer och vi tyckte att det skulle vara festligt om de fick såpbubblesvärd. Det fanns bara dessa två kvar. Så såg jag på bilden att det var två olika bilder, egentligen en klassiker som jag och många andra tjatar om ofta, men jag blir ändå lika förvånad över att jag ser detta fortfarande. En bild på en tjej med "tjejfärg" svärdet och kille på det andra! 

Sen gick vi för att köpa sandaler till åttaåringen. Där öppnade expediten en kartong och sa oj det blev fel färg, jag bad att få se på färgen, han sa "den här läckra färgen". Den var röd/aprikos. Den "rätta" var blå! Åttaåringen sa snabbt, ja den läckra! Expediten sa inget, kollade ner lite, och den rätta storleken fanns inte så det blev en maskulint svart sandal!

En cool lampa.

Den här lampan tycker jag är mycket trevlig och kitschig. Dessutom ganska dyr, eftersom jag tycker att det är en slit och slänggrej. Jag blev oerhört inspirerad av att göra en själv. Vilket jag har gjort på mitt vis. En gåva till min bror i 30 årspresent. Jag var jättenervös att han inte skulle gilla den, men han älskade den (sa han). Han fick även en champagne som min andra bror tydligen hade gett till mig på min fest en vecka tidigare, det hade jag inte koll på så det blev pinsamt. Men igår kväll firade vi lite och det var trevligt!

Jag fick den här supersnygga ljusstaken av trettioåringen då jag fyllde 30, den grova betongen med de delikata snirklarna. Älskar kontraster. I vilket fall så tänkte jag att denna lampa skulle passa min bror. Självklart ville mina barn ha tillbaka leksakerna då jag hade målat dem, fast de aldrig leker med dem annars.

Jag tog min gamla tonårslampa med råttäten sladd. Jag minns att jag hade en lampskärm som jag hade limmat fast massa fjädrar på. Så den är inte bara en gammal sketen lampa, den har historia. Hoppas brorsan fattar skillnaden.

Sen limmade jag på diverse trevliga grejer och målade allt med svart!

Och på med en bortvirkad lampskärm. 

Grattis fina lillebror,

nu är du mycket stor!

Denna lampa kan du tända,

då du tror något läskigt ska hända.

Då kan du tänka på mig,

jag älskar dig!

Folkfest.

I dag fyller min lillebror 30 år! Älskar dig!

Varje onsdag slutar alla på mitt jobb kl 18, pga möten. Igår bestämde jag och ett par kollegor att promenera hem i kvällssolen, kanske grabba en falafel för bättre hälsa. Efter en bit såg de öl för 29 kr, så då ändrade promenaden karaktär, jag föll för grupptrycket, och jag som var så stolt. Det blev tunnelbana hem istället. Men det var trevligt att ta chansen att vara lite spontan! 

En annan grej angående hälsa som leder in på miljön, är något som jag lärde mig på TVprogrammet Plus förra veckan, som jag tänkt på oerhört mycket. Att det är bättre med plastkassar än pappkassar. Plasten behövs då sopor ska återvinnas pga bla bla. Såg här om dagen reklam för superfina skålar i bambu. Det stod att dessa var miljövänligare då de inte var av plast. Tänker att med den information som jag nu besitter (minns inte riktigt infon) så känns det hemskare med bambun, men jag kanske har missat en del.

De här bilderna la jag stolt ut på Instagram, eftersom andra också har gjort det där, och på Fejan. Kommentarerna som jag fick på Instagram: Det ser lite läskigt ut, men jag gissar att det är poppis. Åh fyy! Det såg faktiskt lite nasty ut! Ha ha. Tror att andra som gjort såna här marätter har varit mer pedanta. Jag lät mina barn trycka i okokta spagetti i en äcklig korv och skjuts ned i grytan. Mycket festligt.

Något annat festligt är att min brors balkanband Superstar orkestar spelar utanför Engelbrecht blommor på lördag. Det brukar vara ett jävla drag, en lokal folkfest helt enkelt och gratis. Men det är ju alltid trevligt att gå in i blomseraffären och köpa en fräsch snittblomma om man ändå har vägarna förbi. Oerhört många kändisar har fått magnifika blommor från Engelbrecht blommor. Känn dig som en kändis! Bandet spelar till och från mellan 2.05-5.30, Renstiernasgata 17.

11 årsparty!

I morgon så firar jag och min man ettårig bröllopsdag eftersom vi gifte om oss/förnyade våra löften för ett år sedan. Läs här. Detta bla för att vi inte firar vår andra bröllopsdag eftersom mamma alltid fyller år samma dag. Så nu har vi årsdag-förlovningsdag-bröllopsdag i ett, så behöver vi inte tänka på det så mycket. Förra året då vi även firade tioårsjubileum tänkte vi ha en fest att fira det hela men eftersom mannen var bortrest så mycket så funkade det inte och det vore lite boring att ha bröllopsfest själv, Så i helgen hade vi festen istället!

Under två veckor har jag städat för att sen städa igen efter festen;) Samma dag som festen var fick jag ca 20 återbud, ( ska aldrig ha fest på en långhelg igen) vilket gjorde att jag fick en snabb depression. (Jag tänkte att vi i alla fall hade tur med vädret...) Men sen röck jag upp mig och gladdes åt de 50 som kom och gick under kvällen. Det var blandande människor. Grannar, folkhögskolekamrater, konstfackpolare, rockers, syskon och den ena och den andra! Det är bara synd att jag inte hann att prata så mycket med alla. 

Karlssons Gold, oerhört exklusivt!

Mina syskon, oerhört exklusiva!


Det var också synd att bandet Sisters and misters, eller Misters and sisters gav återbud med kort varsel! Om jag hade haft mer tid på mig hade jag letat fram min favorittrubadur som brukar stå och sjunga vackra visor i tunnelbanan, har funderat på henom mycket. Många blev besvikna och efter att jag hade sovit en stund (vilket jag rekommendera alla att göra under en fest för mer ork) gick vi ner i källaren och jammade. Alla fick vara med med flöjter, trumpet, gitarr, trummor, didjerido, dragspel, tamburin och sång. Det var mycket festligt och det kändes som många levde ut sina musikerdrömmar! Inklusive jag.

Vid tretiden började nästa spelning. Jag och trummisen körde ett solo, jag på sång och dragspel!!! Han var lyrisk och jag sjöng bara i Wonder typ 100 gånger, tills alla hade tröttnat för mycket på den förtjusande biten. Efter ett tag ville han gå ner och spela med mig igen och jag var jätteglad men lite oförstående. Denna gång tog jag fram flöjten, jag frågade honom om det var konstigt, han svarade då att det alltid är konstigt med flöjt... Så nu kan man säga att jag har ytterligare ett band, som säkert aldrig kommer att spela igen.

Jag hade kul i alla fall. Kl fem försökte de sista gästerna ta sig hem, men de bara pratade så jag inte kunde sova och sa till snällt några gånger. Sen satt de utomhus i soluppgången och skrålade medan jag skämdes inför alla grannar. Då de inte lyssnade på mig om att de skulle vara tysta så skrek jag Sticker ni inte nu är ni aldrig välkomna igen. Jag skäms för detta och ber nu om ursäkt!!!

Några sov över och var supersnälla och hjälpte oss att städa. Tyvärr vaknade jag av klirret. Men det roliga var att ju mer jag städade desto fler gåvor hittade jag! Hann inte öppna eller tänka på presenter på festen, blev förvånad över att vi fick några, men vill tacka för allt, vet ju inte vem något är från. Två uppsättningar med lika tröjor fick vi... är det ett tecken på att vi börjar att bli gamla? Eller att vi är ett matchande par? 

Min brorsa kom med en kopia av en teckning från min och mannens bröllopsbild, vilken gästerna fick färglägga! Superduper bra festunderhållning. Om jag hade gjort om något på festen skulle det vara att börja jammningen tidigare, många hann att gå innan, festen hade tre liv kan man säga.

Tack för en fin fest hörni!

Taggat med: 

, ,

Lyckade misslyckade.


Jag har så många, enligt mig, lyckade bekanta. De är framgångsrika, har hälsan och fina hem, men ändå så olyckliga och Mycket vill ha mer! Det är alltid något som fattas. Jag känner mig faktiskt ofta lycklig, men trött, nöjd med mitt jobb, jag har många oerhört fina vänner och en relativt frisk familj, dock har jag en man som är borta då och då, men då han är hemma så är han verkligen hemma.  

Men här om dagen så besökta jag Tyska kyrkan, och då förstod jag vad som fattades mig! En kyrka! Jag ska helt enkelt, kanske, skola om mig till präst. Tyvärr är jag djävulskt dålig på namn och Bibeln finns ju väldigt många namn. Men jag tänker att jag är faktiskt ganska god, vill alla väl, försöker att se alla godas sidor, vill hellre att andra ska må bra än jag själv osv. Tänker att jag kunde ha en lite modernare åskådning, eller vad det kallas. Jag tror att jag har den rätta andan helt enkelt. Budskapet om allas lika värde, att alla är lika värdefulla.

Och, vilken förtjusande arbetsplats som jag skulle få! Tyska kyrkan är fantastisk. Jag är grymt imponerad av allt gammalt hantverk och all historia som finns där. En magisk plats helt enkelt. Då jag kom hem så berättade jag den nya idén för min man, som tyckte att den var så där, men han är snäll och stöttande så han sa inget. Men jag såg hans blick då jag hade hittat en Cd skiva med barnpsalmer som jag spelade upp för de två yngsta då de skulle sova. Jag kunde nästan alla låtar! Fattar inte hur, kanske bara de fanns där inom mig. Eller så är det från Frälsningsarméns julskiva och konfirmationslägret.

Då Den blomstertid nu kommer, kom, så kände jag ett vemod. Den sjöngs på alla skolavslutningar. Då var man både lycklig över sommaren men ledsen för att skiljas från sina klasskompisar. Och sin fröken. Jag hade den bästa lågstadiefröken. Hon var så snäll och vi hade mycket respekt. Hon bjöd hem oss alla på klassfest och varma mackor, den vackraste kristallkronan hade hon. Hon var god, såg alla! Den bästa. Sån lärare skull jag vilja vara. Jag kanske ska satsa på det istället för att skola om mig. Helt enkelt.

Äldre inlägg