Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från februari 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Slottet.

I går hade vi bara de två yngsta barnen hemma. De andra två var borta på sportlov. Så de som var hemma mötte upp mig efter jobbet och så gick vi ett stenkast bort från jobbet, till Slottet på sportlovsaktivitet. Jag valde denna aktivitet just för att det låg nära. Det var en upplevelse. Men dyrt, dock räcker biljetten under en vecka. Vi fick ett papper med djur som vi skulle lokalisera i de olika rummen och sen kunde man vinna något.

Det var mycket vackert och det som intresserar mig är kultur och konsthistorian. Inte monarkin. Det är otroligt fascinerande att se allt hantverk som tillverkats för 400 år sedan utan massa avancerade maskiner. Hur fick de upp allt i taket. Och alla stora tyger och tapeter och gigantiska kristallkronor. Det fanns ett rum som var mycket fult, 80-talsrummet. Det var konstigt.

Personalen på slottet var nästan de mest intressanta. I receptionen stod en typisk barsk tysk dam. Sen var det en dam som var så ståtlig att jag trodde att hon var adlig, hon berättade allt om alla årtal och då alla saker hade tillverkats samtidigt hon stod oerhört stiligt med benen. Han som delade ut djurpappret var supergullig och snäll. Jag skojade lite med honom om vad priset kunde vara om man man vann djurpappret. Han hade precis berättat att den turkiska presidenten skulle sova på övervåningen och jag undrade om jag kunde få skriva som önskemål att få dela rum med turken och även få hotellfrukost. Nej, tydligen är det böcker som brukar vara första priset!

Mina planer med gårdagen var att det skulle vara soligt och inte blåsa, den planen rök. Vi skulle ha vandrat runt och kollat på allt, och letat efter om Tunnbindargränd finns på riktigt. Den finns i filmen Dreven från gränden. Men det hann vi inte, däremot så såg vi vaktombytet, som mina barn var livrädda för, sen gick vi bara och letade efter en billig och barnvänlig restaurang, och till slut hittade vi Tacobar. Supermysig restaurang i Gamla Stan och vi satt under Milis Smithsvackra fotografier. Vi alla blev så glada och gick till en glassbar på en gång för att fira, Där var jag redan proppmätt så jag kunde inte äta något. Dessutom så bajsade tvååringen i blöjan och det fanns ingen toalett, så vi skyndade oss hem, så mannen kunde repa med bandet. Det var trevligt. 


Trådning.

Det jag har saknat mest från förra jobbet var det lite mer fysiska inslaget. Jag fick fina flätor och vi låg skavfötters. Självklart var detta under den obetalda rasten! Men nu har jag förstått att det existerar en annan slags systerskap på nya jobbets rast. Trådning! Under några veckor har nästan all personal blivit trådad. Det innebär att mustagen ryker snabbt som fan av en avancerat snurrad tråd. 

Första gången blev jag lite chockad då en kollega tryckte ner en annan kollega i en stol, redo med trådrullen, och sa; jag ser att du inte har orkat ta mustagen, jag fixar den åt dig! Jag såg ingen mustage alls! Men det såg trevligt ut ändå, mysigt systerskap. Tråderskan ville bara vara snäll. Sen har det fortsatt på de flesta som har närmat sig. Själv tycker jag att det är snyggt med en viss mustage och har gillat min egen, så jag slängde upp mina håriga ben, för lite omvårdnad, men de var för håriga. 

Så idag, efter ett frenetiskt studerande av andras trådningar var det dags för min tur. Jag är ju lite känslig för såna saker. Då jag var 17 år och ville ta hål i naveln så tog jag ett själv först, för att känna om det gjorde ont. Jag frågade nu om jag kunde avbryta efter ett trådtest, men det skulle se fult ut med mustage på bara ena sidan. De andra som trådade bort mustagen sa att de kände sig 20 kilo lättare osv. Jag såg ingen mustage på dem varken innan eller efter. Men de såg mycket gladare ut.

Själv blev jag så chockad så jag började att gråta och skratta och darra. Blev även illamående. 

Nu väntar jag redan på att mustagen ska växa ut och mannen skrämmer mig med att jag kommer att få en jättefet mustage nu! Precis vad alla de andra kollegorna lovade mig att jag inte skulle få. Jag är fascinerad över kulturen som råder på min arbetsplats. Denna generande hårväxt, som ska bort! oavsett hur lite man har, är inte generande att ta bort inför andra. Det är lika naturligt som att raka bena!

Bro bro breja.

Jag vaknar på mornarna vid sextiden av att tvååringen antingen trycker en bok i ansiktet på mig eller att han tar mina händer så att jag ska göra "Fem små apor hoppar i sängen". Den gillar han jättemycket. Den går så här: Och doktorn svara, inga små apor i sängen får vara. Då undrar jag varför då? Varför får de inte vara i sängen? Det är ju hoppa de inte får! Men, jag förstår ju att det är för att den går på rim. Det låter ju bättre, och jag tror inte att barnen reagerar på det hela.

Vi sjunger även "Bro bro breja". Där tänkte jag att det skulle ha passat perfekt att säga hen istället för han! För man vet ju inte vem det är, eller vilket kön som man fångar i leken. Den går ju Förrän han säger sin kärastes namn. Vad heter han? Och hur vet man att han gillar en han? Han kanske har en hon eller hen till käraste. Men återigen, jag förstår att det handlar om rim och de som leker leken inte lyssnar på texten, utan bara har kul.

Min åttaåring är mycket intresserad av dialekter istället. Han låter nästan som en expert. Här om dagen skrek han hysteriskt att det bara var Mexikanska på radion, då han försökte sätta på lite käck musik. Och då min fyraårings ordförråd tryter så kompletterar han med "engelska" ord. Åttaåringen säger då argt, det där är inte engelska! Det låter som att du är från Sydkorea.

Idag har jag haft sportlovsledigt med de två yngsta barnen. För några månader sen planerade jag och min mamma detta med några väninnor. Fast då var planen att gå på Yasuragi, utan barn! Vilket jag har fantiserat om under de senaste två åren. Men vi gick tillsammans med fyra barn till en 4H gård istället och kollade på grisarna i vårsolen och sen hem och röjde här bland alla leksaker. Vilken kick och glädje solen ger! Det är nog omänskligt att bo så här i norr. Hawaii är nog bättre ställe att leva. Istället för Yasuragi så har jag i alla fall fått låna morsans nagellack. 

Då barngästerna var här idag så skämdes jag lite över alla våra leksaker. Men vi har ju fyra barn och eftersom barnen är i utspridda åldrar så har vi alla leksaker framme. Barnen har sammanlagt haft nästan 60 födelsedagar och julaftnar då de fått gåvor. Och andra namnsdagar, semesterpresenter och sjukpresenter. Så det blir mycket saker. Så mycket saker att jag knappt vill att barnen ska ha kalas, då de inte behöver mer saker. Ofta så måste alla presenter kosta minst 120 kr! till en vanlig kompis. En gång tänkte jag skriva på inbjudan till ett barnkalas att maxpris på present skulle vara 70 kr, men det kändes inte helt ok. Har även tänkt att maila alla föräldrar i klassen om att alla ska för 70 kr, men det kändes inte heller bra. Nu ska jag äta en bulle, det känns bra (under några sekunder).

Vad är konst.

Fyraåringen stod och ryckte bort allt mitt hår från min hårborste och sprang iväg. Och jag sprang efter för att fråga vad han skulle göra med det. Konst! sa han. Jag håller ju på för fullt med min utställning som har vernissage om tre veckor. Så han har väl blivit inspirerad. Det som är jobbigt med att ha så lite tid till utställningen är att jag tar ett ryck en gång i månaden och då jag avslutar så är jag nöjd. Nästa gång tycker jag att det ser ut som skit så jag börjar om. Det värsta är att jag är så trött jämt så verken blir bara värre och värre ju mer jag håller på. Men välkommen ända till Norrtälje bibliotek kl 17 den 20 mars. Utställningen pågår ca en månad.

Apropå hår så gillar jag Gudrun Sjödéns modeller starkt. Det har jag alltid gjort. Nu jobbar  jag nära en sån butik och gick in för att ge tantkläderna en chans. Hoppades på att hitta något på rea. Ett stort reasjok för 700 kr! Knappast. Fattar inte att kläderna ser så fula ut i verkligheten och så snygga ut i katalogen. 

För ett tag sedan då jag gick förbi butiken satt det ett par cellister i fönstret. Det såg mycket mysigt ut, gammal cellist som jag är. Men, jag tänkte att Gudrun Sjödén redan har en mycket smal publik och skulle kunnat skita i finkulturen och ta in Dolly Parton eller en rappare eller nåt annat.


Själv köper jag allt på facebookgruppen Älvsjö Köp och Sälj nu för tiden. Såna grupper finns i många områden och det är ju sjukt bra. Man kan lägga ut hur mycket som helst utan att betala. Jag startade just denna grupp och har till och med lagt ut gamla haklappar bara för att få igång folket lite, så de också vågar. Skulle tro att det är jag som har köpt mest på listan. Det mesta har jag köpt av en åttaåringens klasskompisars mamma. Så åttaåringen har fått vara mellanhand. Tyvärr glömmer han ofta att lämna pengarna så nu har han sagt åt mig att jag inte får köpa mer, eftersom det blir pinsamt för mitt stackars barn. Denna fina tröja har jag köpt för 25 kronor!

 

En annan mycket bra facebookgrupp är Snippgympa. Det är en grupp som några gånger per dag påminner om att man ska göra knipövningar. Och då gör jag det. Annars är det väldigt svårt att komma ihåg att göra det. Då jag födde mitt sista barn så den aggressiva barnmorskan att jag skulle göra 100 knip om dagen, annars skulle jag få framfall! Så det var det enda jag gjorde hela tiden. Sen rann det ut i sanden tills jag gick med i den Snippgympa-gruppen.


Smaken är som baken.

 

Innan jul så installerade vi en kamin i vardagsrummet för att få ner elkostnaderna, som värst har varit 13.000 kr!/mån. Vi har haft en öppenspis på övervåningen som vi endast använt en gång per år, på julafton pga mysfaktorn. Nu passade vi på att köpa en kassett till öppna spisen för att även få behålla värmen. Men, vi har inte eldat en enda gång eftersom vi använder den i vardagsrummet istället. Däremot har mannen till slut målat över alla kurbitsar på öppna spisen, de var för töntiga tyckte han. Det ska vara snyggt och stilrent. Nu får endast Iittala-ljusstakarna stå på spiselkransen, inte mina hemmagjorda fula, lite för personliga, ljusstakar stå där längre.

Själv tänkte jag måla golvet vitt och stilrent! Såna saker brukar jag göra då mannen är på turné, för mindre motstånd. Han vill helst lägga nytt golv, och jag tycker att det är mycket coolare med lite sprucket vitmålat golv!
Jag får ju min mammas felköpta REA stringtrosor. Vill inte ha dem så jag har gjort ytterligare ett flaggspel. Detta passar ju perfekt i sovrummet och matchar min lampa gjord av mormors gamla handskar. Då kan en ju tycka synd om mannen, men han sover inte i detta rum, vet inte om han sover alls faktiskt. När barnen har flyttat hemifrån kanske jag lägger mig på en björnfäll framför öppna spisen, iklädd ett par av morsans gamla stringtrosor.

 Ja smaken är som baken. Eller smaken är som Bengt, som jag brukade tänka då jag frågade min konstlärare om råd. Mina grejer sög!

Köttbullar.

I helgen var det mycket hästköttsprat. Min mamma undrade om jag inte var glad över att vara vegetarian. Jag är skräckslagen över att min åttaåring älskar köttbullar och hamburgare, pga av att det kunde vara mycket farligt med att äta avföring. Att äta häst upplever jag lika snuskigt som något annat djur. Hellre häst än gris. Min mamma påpekade att hon alltid gör egna köttbullar av typ grannens gris. 

Nu har ju inte alla det så förspänt att känna och bo nära massa bönder men jag har nu två dagar i rad gjort egna kötträtter. I går gjorde jag köttbullar för första gången i hela mitt liv! Jag har fått för mig att det skulle vara jätteavancerat men jag gjorde efter behag. Blandade köttfärs, ägg, ströbröd och lite kryddor. Jag använde ingen lök eftersom att åttaåringen avskyr det. Men vi konstaterade tillsammans att löken nog behövdes, både för bättre smak och konsistens. Så idag gjorde jag biffar på samma vis fast med lök.  

Jag är oerhört stolt! Men jag gjorde ännu bättre biffar till mig med kikärtor, mozzarella och zucchini. Köttfärsen som jag köpte till den stackars familjen var enligt etikett svensk och butiksmald. Jag tänker att om den är butiksmald borde malaren se om det var en häst eller skit som slank ned i malen.

Förutom lyckade "äckliga" köttbiffar har det varit en sån där lite misslyckad barnhämtning i dag. Jag skyndade mig till åttaåringens fritids efter jobbet. Åttaåringen brukar möta upp vi de yngstas förskola annars. Men nu var jag tvungen att se till att läxan kom med hem, som han glömde att ta med hem i fredags och i går. Men åttaåringen var inte där och en fröken frågade på ett elakt vis om jag inte hade läst veckobrevet om att barnen skulle komma tillbaka kl 16. Jag svarade lite skämtsamt att jag mest försökte komma ihåg att åttaåringen ska ha med badkläder imorgon, vilket han ska. Så jag fick leta efter läxan i klassrummet och skämmas eftersom jag var en sån slarvig förälder. 


Sen stod jag ute i kylan och väntade under tio minuter på min prins. Efter ett tag kom klassen tillbaka och mitt barn var det enda barnet utan mössa. Den var borttappad och personalen fick låsa upp till matsalen osv. Vi hittade den inte i det kalla vädret! Åttaåringen passade på att påpeka att vi hade glömt gympakläderna på morgonen. Då vi hämtat de andra barnen och kommit hem upptäcker åttaåringen att han har kvar alla pengar i fickan som han skulle ha lämnat till en kompis i klassen. Hoppas på mer flyt i morgon. Och att jag kan känna mig som en bättre förälder. Och framförallt att mina barn är lyckliga, med eller utan mössa. Läxan är nu gjord, badkläderna ihoppackade, pengarna i ryggsäcken och en nya mössa. Nu är det bara att ta tag i resten av barnen. Jag har i alla fall gjort egna köttbullar!!!


Lotusblomman.

Under helgen har jag varit med mina två mittenbarn till mina föräldrar i hemstaden. Det var ju klart annorlunda att inte vara med det yngsta barnet då jag behöver tänka på vagn, blöjor, välling och sovtider. Jag sov helt själv utan ett enda barn intryckt kring mig, i mitt tonårsrum där taket fortfarande är täckt med tusen självlysande stjärnor i olika stjärntecken.

Nu är detta rum min mammas arbetsrum så hon passade på att visa lite bilder för mig som hon kommer ha på sin utställning i Gamla Stan om några veckor. Väldigt nära mitt jobb faktiskt, så jag tänkte kanske ta med några barn dit, men barnen kanske inte får se krokibilder. Men mamma gör även Kinesiskt tuschmåleri, små söta fåglar, så en kan ju fokusera på dem istället.

Eftersom min mamma är en Kinagillare så brukar vi fira Kinesiskt nyår på Östasiatiska museet, men det gjorde vi inte i år så vi gjorde Kinamat hemma istället. Det har tydligen de flesta gästerna fått på sista tiden hos mamma. Och det var gott. Vi fick även passa på att fira åttaåringens namnsdag. Han heter Fride och har ingen namnsdag egentligen, så vi slog på stort och tog igen alla förlorade namnsdagar.

Morfarn köpte ett par slalomskidor på rea till namnsdagsbarnet! Superbra. Det som även är superbra i en sådan här liten stad är att jag kan göra massa olika ärende under oerhört kort tid. Köpa slalomskidor, köpa på Åhléns, lämna in tre par skor till skomakare och gå på vernissage. Norrtälje har nämligen en utsökt Konsthall där jag har extrajobbat under flera års tid, bland annat var jag med i Stadshuset och tog emot priset Årets museum! Nu visas där Noora och Kimmo Schroderus.

Den här gröna tröjan köpte jag. Blev grymt nöjd eftersom jag alltid annars bär svart. Tänkte att det gröna skulle bli mycket trevligt till det röda håret. Pappa tyckte att det såg hemskt ut, att jag blev mycket blek. Men smaken är som baken.

Mamma satt och stickade en färgglad kofta till mig. En rosa, jag har inte beställt den, men den såg lovande ut. hon hade sett en liknande för 5000 kr, vilket var upprörande, så det var ju bra att hon kan sticka själv.

Åttaåringen vill ju bo på landet och gillar mycket att vara i hemstan. Jag förklarade här om dagen att vi nog inte kommer att flytta till landet, ingen av oss vuxna vill arbeta med en bondgård. Då föreslog åttaåringen att mormor och morfar kunde bo med oss och jobba och laga mat. Man brukar alltid ha en gammal vis människa där man bor, och mormor kan ju allt, du kan ju inte så mycket mamma.

 

Vi har varit på skogspromenad, skridskoåkning på sjön och på en bondgård och haft matsäck! Fyraåringen hittade mina gamla skidglasögon, vilka han även bar på stan och vernissagen. 

Det var även exotiskt inomhus med djur och natur. Katten tog in en skrikande supergullig fågel som vi fångade med håv och tog ut, som katten tog in igen. annars brukar det vara små möss som springer runt i deras bokhyllor och äter upp alla värdefulla böcker som man aldrig har fått titta i.

Tre blommande Magnolior hade föräldrarna inomhus också. 

De gåtfulla barnen.

Nu är den halvåriga fotograferingen gjord! BONUSdottern 13 år och Ettåringen TVÅ år! Och några bilder på alla barnen, inte det lättaste.

 
 

 

Hen till vänster försöker i alla fall se snäll ut.

Cellister i Globen

 

I går blev jag och åttaåringen bjuden av åttaåringens gudmor på Art on Ice i Globen. Vi bor bara några tunnelbanestationer ifrån Globen och cykelvägen tar tio minuter. Men eftersom det skulle bli sent så tog jag bilen. Det skulle jag inte ha gjort eftersom det var en djävulsk kö i tunneln så bilfärden tog en timme och en kvart! Vilket innebar att vi kom för sent! Det var det flera andra som också gjorde, vi cirkulerade runt i Globens parkeringshus, varv på varv, utan att finna någon parkeringsplats. Klockan började att närma sig 20.00 och showen startade 19.30. Jag hade otroligt dåligt samvete inför gudmodern och sonen. Det fanns hur många handikapparkeringar som helst och till sist så tog jag en sådan. Har aldrig gjort något liknande, vet att man är ond om man gör något sånt, men ville vara god mot sonen och gudmodern. 

 

Jag hade förväntat mig en relativt tråkig skridskouppvisning, men blev överraskad. Det var en Artshow med poesi, sång, dans, performance, skridsko, musik, ljus och övrigt ljud. 

 

Den mest spännande skridskouppvisningen var det lite otippade paret, den lilla mannen som påminde om Alice i Picassos Äventyr, och den stora muskelknutten. Båda iklädda i balettkläder där de hade en långsam uppvisning med fantastisk styrka och precision.

 

Och det helt klart bästa var två cellister som spelade Smoth Criminal sig fördärvade. Sååå coolt! Ska skaffa en cello snart! Då vi kände oss mätta på diverse underhållning traskade vi till bilen där vi mottog parkeringsboten på 1000 spänn. Som väntat, jag som är så rik! Sen åkte jag ut ur parkeringshuset där jag fick betala 150 kr för en parkeringsplats som inte fanns! Då undrar jag om jag ska betala för den? Ja ja, det var kul att vara i Globen igen, det var längesen, kan inte minnas om det var Dolly Parton eller Harry Belafonte som jag såg där sist.

Taggat med: 

,

2 årskalas.

My favourites things, Chen Karlssons magnifika lampa. I dag med ett kalaståg!

Min ettåring fyllde två år igår! Nu har jag verkligen ingen bebis längre.

Tvååringen fick flera fina böcker, några från bokförlaget OLIKA!

Han fick även Skrållandockan. Tanken var att den skulle hjälpa tvååringen att tala. Den säger: "Jag vill ha en lillasyster." Tror nog inte att jag kan ordna det. Funderade en stund på att klippa dockans hår så den liknade tvååringen pga jag blev irriterad över att det inte fanns någon pojkskållan, men tvååringen kan låtsas att det är lillsyrran.

De närmaste 30 släktingarna kom för att fira både tvååringen och trettonåringen. Trettonåringen hade sagt, by the way, att hon gillade Pipptröjor, och fick därmed tre stycken!

  

Vi brukar baka allt i förväg och tårta beställer vi för att minska stressen. Detta år tog vi en klassisk prinsesstårta eftersom vi blev så besvikna förra året då vi hade beställt en lila men fick en bajsbrun tårta.

Helt plötsligt kände jag mig iakttagen och såg att en svåger gav mig onda ögat via en spegel.

Mitt i allt värdinneskap, där tretton kusiner sprang runt, fick jag nys om att det satt en trubadur i källaren. Jag gick ner och berättade att jag var känd för att byta tonart, så hade jag gjort det, och så sjöng vi massa Cornelissånger tillsammans. trubaduren var väldigt snäll och hade överseende och jag hade en otroligt mysig stund där jag för en stund flytt undan mitt ena liv till mitt egna liv.

Äldre inlägg