Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från januari 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Gatumusikanten.

Häromdagen hittade jag en hundring vid busshållsplatsen. Jag blev lite nervös och började att fantisera om hundringens ägare. Tänk om det var ett stackars barn som hade med den till skolans klassresa, och får massa skäll då den var borttappad. Men jag kunde ju inte ge den till vilket barn som helst som passerade. 

Jag började då att fantisera om att jag skulle sätta in den till Rädda Barnen eller liknande och var bettagen av detta hela vägen till Gamla Stan. Där spelade otroligt skickliga musiker en av mina älsklingsmelodier, Some where over the rainbow. Jag blev så glad och det var så trevligt. jag tyckte synd om musikerna som måste ha varit jättekalla om sina gulliga fingrar i kylan. Så jag gav dem hundringen! Då var det löst! Jag tycker nämligen att det är mycket spännande med gatumusikanter och att fantisera om deras spännande liv. Speciellt då jag läst Violinisten!

Det är himla trevligt att jobba i Gamla Stan med så där fin musik. Min mammas superbästis bor granne med mitt jobb och hennes barn gick på min förskola för ca 40 år sedan! Så häromdagen träffade jag mamma där under lunchen och fick en lyxig kjol som jag hade beställt! En Lovikka! Mannen undrade om det var Prideflaggan som hon hade broderat in. Mamma påstod att det var samiskt. Själv tror jag att mamma helt enkelt tog det garn hon hade. Själva kjolen är stickad av ett garn som hon köpte på Kreta långt innan jag föddes. Jag är mycket glad över den korta kjolen som är en mycket skön och varm rumpvärmare då jag sitter mycket på golvet i jobbet. Tack mammis! Och tack Katarina för inspirationen! 

Norrtäljebruttorna.

My favorite things lampor, Chen Karlsson. SPATEMA!

I fredags var mina familjemedlemmar borta och jag hade mitt årliga hemmaspa med mina kompisar. Jag hade tänkt att shoppa lite på vägen hem från jobbet, för vännerna skulle inte komma förrän senare, men då jag står där och skulle impulsköpa ett par vinterskor så ringer ena vännen och säger att hon redan var framme, så det var bara att springa in på Gunnarssons och köpa lakritsfudge, vilket mina två spagäster älskade!

C och S heter spagästerna. C hade med sin bebis, annars inga barn hemma. Förra gången var vi hos S och bastade och slängde oss i snön, gången innan det var vi hos en vän som inte var med denna gång med fokus på ansiktsmask och manikyr, nästa gång ska vi till Funäsdalen där C har stuga så vi kan åka skidor. Om typ ett år alltså. Det som är så mysigt med dessa ungdomsvänner är att vi känner varandra så bra och så gillar vi att ge varandra saker. Helst begagnade eller reasaker. Gamla avlagda kläder till barnen, ibland ger jag även mina gamla avlagda trosor. Denna gång hade jag köpt vita fräscha rea-spacockor på Indiska till oss alla. Jag berättade självklart att de hade varit på rea, tänkte att delad glädje är trippel glädje, och jag är säker på att mina vänner blev gladare över att sockorna var på rea.

Själv fick jag lite mat som C hade fått i en sån där veckomatpåse. Men hon avskyr fisk så hon gav den till mig och lite annat som te x ingefära. Jag har aldrig köpt det själv någon gång. Jag har liksom fått avsmak efter första gången som jag åt sushi, och ingefäran påminde för mycket om parfym, vilket kändes giftigt att äta. Så nu behöver jag ingefärstips! Jag rev ner i teet, men sen blev det mörkt. Det blir alltid vegetariskt då vi ses, eftersom C har fiskfobi och jag har köttfobi. Det var så otroligt skönt att laga mat utan stress, utan att några gråter, hänger i mina ben, slåss, är hungriga osv. Alla mina favoriter åt vi, olika röror, halloumi, hembakat bröd osv.

Sen drog vi fram massagebänken! Vi masserade två på en, så att säga. Jag hade ansträngt mig med att ha rakat bort vinterpälsen lite här och där, med respekt för vännerna, men det hade inte de gjort. Och det kändes lite ovant. Jag hade gjort två plåtar med nöttigt hårt bröd fyllt med massa linfrön och sånt. Tyvärr så var det så gott så jag åt upp en och en halv plåt själv, så min mage var verkligen som en ballong vilket gjorde att jag inte vågade att ta emot massage med risk för pruttar. Jag använde mitt finporslin och tänkte att fina damer äter lite, men så vart det visst inte.

Men C konstaterade att vi alla har jobbat på långvården så det gör inget. Nu jobbar hon på ett liknande ställe där de masserar kunderna på magen för att få dem lugna. Så hon gjorde det på mig med, och det var bara att ta emot och ge. Tyvärr glömde vi att ha delfinmusik på spat, det blir nästa gång.

Vi började prata om gamla goda tider, för minst tio år sedan då vi en sommar hängde mycket på en Vikingaby. Där skulle man bara äta kål hela tiden så då var man en gasmaskin konstant. Oerhört naturligt. Det roligaste var så S skulle följa med mig på dasste och jag fes och vi skrattade och då fes jag ännu mer och så höll det på så tills kålen hade luckrats upp. Det var tider det!

Vi hade även fotbad och massagedyna, sen så bidrog alla med olika produkter. Jag fick lite syra som fräter bort lite av ansiktet, så man får inte ha den för länge, efter det en jättedyr creme. Vi blev som nya.

Dessa  vänner har ofta fått ställa upp som mina modeller då jag fotograferade som mest. Detta var ju innan digitalkamerans tid, för mig. Denna bild är tagen på äng med dimma mitt i sommarnatten. Den blev ju inte så bra, så mycket jobb för lite. Men jag tänker att minnet av den upplevelsen är den fina. Bilden blir mer som en dokumentation av en upplevelse än att det är bilden i sig som är upplevelsen.

Detta är i skogen på dagen. S inlindad i lite gladpack på en cykel. Det var också en upplevelse med sin historia...

Taggat med: 

,

Mina proffsiga bröder.

Min mormor föddes 1911 och dog 96 år gammal. Jag avgudade henne. För fint för att skriva om.

Har sett några gamla fotografier på henne, men inte så många. En av mina tre skickliga bröder, har handcolorerat denna bild på henne. Jag älskar ju svartvita bilder, men vilket liv denna bild fick. Verkligen ett liv för mig. Det är som att jag verkligen får träffa henne som ung. Är förvånad över hur jag upplever skillnaden. För mig känns hon mycket mer närvarande på färgbilden. 

Det rekommenderar jag alla att göra på någon gammal svartvit bild. Om du inte kan fixa den själv så kanske brorsan kan.. har inte frågat, men han är ju grym! Han tyckte att jag var lik mormor. Det tycker faktiskt inte jag, men jag vill gärna vara lik henne på insidan.

 

Nästa lördag så är det rajtan tajtan på Pygméteatern! Då är det familjetillställning med balkanmusik. Min andra brorsas band Superstar Orkestar spelar. Jag kommer att ta med hörselkåpor till mitt yngsta barn. Det är himla drag i bandet och jag gillar att barnen kan se och höra klassiska instrument på nära håll. Nästan känna. Oroligt imponerande. En kan ju tycka att det är lite speciellt med att svenskar spelar balkan, men min filosofi är att allt är för alla! Så kom och njut! Och bli glad om du inte redan är det.

Brorsans fina CD-omslag.

Kär i kärleken. Eller i mig själv kanske.

Alltså jag trodde att detta skulle bli ett skit år. Det kändes så precis i början av året. På många vis. Nu känner jag mig tillfreds inombords. Känner mig inte så stressad och förvirrad. Jag märkte detta häromdagen då jag kom hem och uppskattade det jag har. Jag blev som en sol då jag kände golvvärmen på vårt köksgolv. Har aldrig reflekterat över den innan. Jag kommenterade för mig själv, Åh! golvvärme, så härligt! Sen kom jag in och satte mig i vardagsrummet och det brann i kaminen. Den har vi haft i snart två månader, men jag har ändå inte kunnat glädjas åt den än. Förrän nu, då jag tycker det är så trevligt.

Jag tror att jobbytet har gjort susen. Jag tror ju att jag är i Paris varje dag, då jag jobbar i Gamla Stan. Det är så vackert vart jag än tittar. Jag får sån lust att gå in på någon restaurang eller fik, men det hinner jag inte. Men insupa atmosfären hinner jag. Innan jag började att jobba i Gamla Stan så var jag lite mätt på stället, tänkte bara på det kommersiella. Nu tycker jag att det är mysigare än någonsin. Vårkänslorna har redan kommit. Det lustiga är att jag brukar gå och fantisera om alla möjliga typer som Stellan Skarsgård eller Dolly Parton. Att vi är tillsammans. Men nu går jag och tänker att det skulle vara trevligt att gå ut med mannen. Det var många år sedan jag fantiserade om honom, och han känner samma sak. 

I julklapp fick jag en kalender och barnvakt av min brorsa, så att jag skulle kunna gå ut med mannen. Tack, sa jag. Så kul... Men nu tycker jag att det känns kul på riktigt och har väntat på att brorsan ska komma hem från Australien, vilket han gör idag. Men nu är mannen borta istället. Annars brukar jag vara orolig att vi inte ska ha något att säga till varandra, mannen och jag. Men det är jag inte nu. Om det blir tråkigt kan jag ju börja fantisera om Stellan.

Vi gick på parterapi en gång i höstas. Det var ju så att vi förnyade våra löften till varandra innan sommaren, och sen gick det bara utför. Vi hade hoppats på att den där terapeuten skulle vara lika rolig som han i det där TV programmet vi hade inspirerats av, men det var en tråkig tant som inte sa något. Det var bara vi som fick prata och det hade vi gjort innan ju. 

Så, får se om vi får ihop någon middagsdejt innan alla turneér börjar igen och känslan kanske försvinner. För känslan måste ju underhållas på det ena eller andra sättet så det inte rinner ut i sanden. Då är det Stellan för hela slanten. Jag tycker så mycket om Stellan, så jag inte ens fick döpa ett endaste av våra tre barn till det namnet för mannen.

Då en dörr stängs, öppnas ett fönster någon annan stans.

Nu har jag jobbat drygt en vecka på mitt nya jobb i Gamla Stan. Men i dag skäms jag eftersom jag vabbar. Annars går det superbra. Alla är jätteroliga, starka och mysiga. Jag tycker egentligen om de så ,mycket allihopa så jag skulle vilja ha dem på finhyllan hemma. Det är ju lite konstigt egentilgen att gillar de så mycket allihopa. Det har jag gjort på mina två sista jobb också. Jag tycker ofta om människor. Jag tycker i alla fall att det är spännande med olika slags människor. Jag blir så berikad. 

Och så undrar jag hur många som man känna egentligen. Jag vill inte lära känna fler. Då jag fick mitt första barn sög jag ut allt ur föräldragruppen. De andra barnens föräldragrupper hoppade jag över då jag kände att jag skulle få panik om jag lärde känna fler. Hinner ju inte träffa de jag redan känner! Men nu har jag lärt känna ännu fler, och det är trevligt. Och så många barn jag känner! Helt otroligt att hjärnan är så duktig som kan minnas vilket gosedjur just det barnet har. Och då jag var lärare skulle jag kunna 350 namn och vad eleverna hade gjort på bildlektionen veckan innan!

Jag har fått ett superbra schema som gör jättemycket för min kroppsharmoni. Inga öppningar eller stängningar. Det ger mig även mindre stress då mannen är bortrest. Och så behöver vi inte rida ryggen av en villig häst, våra mammor som har hjälpt till med hämtning under hösten. Mycket god mat får vi också av den egna kocken. Skulle helt klart kunna serveras som en exklusiv lunch på en av de finare krogarna i Gamla Stan. Jag älskar ju att möblera om och började redan första dagen med omplacering av grejer, och de andra pedagogerna såg nöjda ut. Tror jag. Men allt är vackert i Gamla Stan!

Det känns som att jag byter jobb ofta. Jag upplever det inte så. Två gånger i samband med föräldraledighet och nu har jag bytt förskola inom enheten, så det är inte helt nytt. Jag har gett hundra procent och lite till på mina jobb, alltid. Och detta ligger inte i släkten, detta jobbytande. Mina föräldrar har typ jämt, jobbat på samma jobb. Men de har nog blivit berikade på andra vis. 

Åttaåringen var så gullig häromkvällen. Han brukar vara lite sur och arg på mig. Allt jag gör är fel liksom. Men nu så frågade han om jag inte kan bli fröken i hans klass då hans nuvarande går i pension till sommaren. Tyvärr får jag inte det svarade jag. Men på fritids då! Jag sa då att jag kan skicka in en ansökan i alla fall. Han berättade då att han tycker att jag är snäll och rolig och kan lära hans kompisar att torrtova, för det kan ingen annan fröken, och det är ju coolt. Däremot gillar han inte att jag kallar honom för Fifi inför hans kompisar, så det skulle jag få jobba på. Han sa även här om dagen, Cornelis är faktiskt verkligen bra. Det var lite gulligt för det kom verkligen från hjärtat. precis som att han hade hört Cornelis i periferin men nu verkligen lyssnade själv, och gillade det han hörde.


Fifi och jag.

 


Men oj då, i går var jag på teater för tredje gången denna vecka. Så roligt. Jag och åttaåringen såg Peter Pan på Stadsteatern. Åttaåringen var mest fascinerad över att Peter Pan inte såg ut som den vanliga Peter Pan, visade sin bringa och hade trasiga jeans och lite rosa i håret. Jag var fascinerad av det mesta. Jag gillade mycket Wendys kitchiga hem med de många flamingona och då de flög tillsammans. Det påminde mycket om min favorit Laterna Magica i Prag där skådespelarna spelar mot rörliga bilder.

I vanliga fall brukar jag leva mig in i och låtsas att jag är en av skådisarna, men det gjorde jag inte denna gång. Jag var för intresserad av det mesta av det praktiska med teatern. Allt utom smink och kostym är jag oerhört intresserad av. Som scenografin och framför allt musikerna denna gång. Det är ascoolt att se dem samtidigt och hur synkade de måste vara. Och jag är glad för alla barns skull som får se dessa musiker.

Vi åt tillsammans på Kulturhuset. Inte Mc Donalds! Åttaåringen gillade maten mycket och då jag nattade honom i går kväll så pratade vi om vår fina dejt. Han sa att han gillade maten, men det kändes konstigt att äta den om man tänker på alla gulliga och snälla djur. (detta har jag inte förmedlat!) Jag sa då att det är ytterst naturligt att äta kött, det har man alltid gjort. Annars kan man bli vegetarian ett tag. Då blev åttaåringen lite upprörd och sa, ja ha, går man till doktorn bara och säger det eller. Nej, det bestämmer man helt själv, det är ingen sjukdom eller så, sa jag. (åttaåringen är laktosintolerant, så han känner till specialkost.) Då blev han ännu argare och tyckte att jag förolämpade hans mat, om jag hade valt själv att inte äta kött! Det kom som en chock för honom. Han som älskar korv!

Jag är så lycklig över att snön kom tillbaka! Det är så vackert, men framför allt så hann vi inte göra alla snögrejer. Mer skridskor, slalom, pulka och grottor! Allt var vackert fram till jag hämtade barnen på förskolan i fredags. Då gick ett barn och spottade blod i den gnistrande snön eftersom hen hade slickat på staketet där halva tungan satt kvar! Jag höll på att svimma kändes det som, men det var ju inte mest synd om mig så det var bara att försöka vara normal så jag inte lär mina barn att vara lika känsliga. (brukar min mamma säga till mig)

Barn av i dag.

En arbetsvecka har gått på mitt nya jobb. Jag firar med en stek och rött vin. Ska ta ett varmt bad och smörja in mig med en produkt. Ska ut och fira med tjejerna sen. Äh, bara skoja. Alla fyra barn + en kompis som ska sova över kastar popcorn över hela vardagsrummet. Och det tycker jag är festligt. 

I går var jag på teater igen, och det var riktigt festligt! Det går ingen nöd på mig alls. Teater Brunnsgatan 4, "Efverman på slak lina". Jag gick med min, numera, före detta kollega och Milf artgroup kompanjon. Hon sa att hon inte saknar mig på jobbet, det går bra ändå. Det känns skönt tycker jag. Det är hon som har klippt mig.

Anna-Lena Efverman utförde en dödsförskräckande lindans, omgav sig med blodtörstiga skånska hemmafruar, förtryckta fotbollsmän och bittra skådespelerskor. En muskulös kriminalkommissarie försöker lösa en gåta - vem slaktade den kvinnliga teaterpubliken? Och under oss ett bråddjup, den påstådda skillnaden mellan kvinna och man!

 

Hon fängslade publiken med sina olika karaktärer. Ibland skrattade jag så jag nästan grät. Ibland grät jag nästan av medlidande med de sorgliga kvinnokaraktärerna. Sjukt träffsäkert och medryckande. Föreställningen följdes av en paneldiskussion. Det var självklart intressant och roligt! Speciellt med den fantastiska talaren Martina Montelius som med sin sköna stämma får allt att låta spännande och intressant. 

I såna här sammanhang och diskussioner om kvinnohat och jämställdhet osv hamnar jag ganska ofta i. Det kan vara en svår balansgång, det blir annars lätt en pajkastning. Att det blir manshat istället. Jag tycker att alla ska älska varandra! Ha ha! 

Sen tänker jag att jag är ju barn av i dag. Min pappa till exempel är ju barn av sin tid. Och man kan inte lära gamla hundar att sitta, så ingen idé att försöka med det. Men man kan göra alla uppmärksamma på hur vårt samhälle ser ut. Tänker även på då jag och mina väninnor pratar om hur våra män gör lite mer hemma, de har blivit lite bättre, sen de fick barn. Så duktiga de är. De är ju inte perfekta, men har blivit lite bättre vilket man får vara glad över. Då tänker jag att det är barnen vi kan ge barnen av i dags värderingar. Därför har jag det viktigaste jobbet!


Limpan.

 

I går efter jobbet så hämtade jag barnen, klädde av dem ytterkläderna, sprang ner i källaren och hängde tvätt, satte på potatisen, tvättade håret i handfatet, gjorde färdigt resten av middagen, plockade upp kläderna i hallen och hängde på tork, sminkade mig och begav mig in till stan så fort mannen kom hem. Där träffade jag mina föräldrar och vi gick på min favoritteater tillsammans. Teaterbrunnsgatan 4 där vi såg föreställningen Limpan med Johannes Brost. Det var jättemysigt, som vanligt. Det är speciellt med en sån liten teater där det blir rätt intimt.

Mina föräldrar kan vara ganska högljudda mot varandra så jag förmanade dem innan att uppföra sig. Då vi kom in till teatern så stod det en trevlig typ i piccolojacka och välkomnade oss. Pappa svarade, var är muggen?! Mugg? Sa piccolon. Jag förde pappa till den upptagna toaletten, och han började förbereda sig genom att knäppa upp skärpet. Annars var det lugnt. Mamma blev sugen på en toastskagen för 180 kr efteråt men eftersom jag bjöd drog jag med dem på Tacobar där vi mumsade från samma vegtallrik. Det gick mycket bra och var väldigt trevligt trots att pappa är mycket skeptisk mot vegmat.

Jag älskar er, mina fina odd föräldrar!

 

Då mamma var här sist tog jag mod till mig och berättade om min idé om en av alla korta och opassande tröjor som jag har ärvt av henne. Tänkte att det var lika bra, för då kunde jag eventuellt få hjälp, om mamma tyckte att det var en bra idé alltså, och det tyckte hon. 

Så i går fick jag tillbaks tröjan som nu är en minikjol/rumpvärmare och benvärmare. Assnyggt! Så borde alla göra med sina tröjor!

Det stora klivet till Gamla Stan.

För nästan exakt ett år sedan skrev jag det  HÄR inlägget. Jag bytte jobb, från mitt fina trygga jobb till ett främmande nytt jobb på Söder. Den största anledningen var att få komma in till stan men det största blev alla fina vänner som jag har fått. Jag hinner inte umgås med så många annars så det har varit superlyxigt att få umgås gratis med mina bästisar varje dag. Vi har haft det så roligt. Men allt är inte alltid så roligt och med väldigt kort varsel så tar jag ett nytt kliv till Gamla Stan idag, till ett nytt jobb. 

Nu får jag bygga upp nya relationer till kollegor, föräldrar och barn. Jag vet inte om detta blir bra, men det är mitt eget val och jag lämnar nu det andra bakom mig och satsar på det här. Min sista dag på mitt förra jobb var i fredags och jag är väldigt dålig på avsked och ville inte låtsas om det. Jag smyggrät lite då och då. Det var även jag som stängde för dagen så jag gick runt i mörka, tomma lokaler och plockade ihop mina saker. 

Jag fick fina blommor av en familj och mina kollegor hade skrivit ett fint kort som jag inte kunde läsa med risk för gråt och de hade även köpt mitt favoritfika, lakrits från Gunnarssons. Så snällt. Ett mycket muntert fika.

Även en krona fick jag som jag helst inte ville ha på mig. Det vart liksom inte så muntert. Men nu känns det bättre. Jag la ut denna bild på Instagram och min brorsa kommenterade att jag såg ut som Hilding i Tårtan då han deppade med massa cigg i munnen. Han blev dock glad av en brakskit, hoppas att någon fjärtar ljudligt idag! Äh, är glad ändå. Mina kollegor undrade vem de nu ska skratta åt... eller vem de ska skratta med? 

Jag undrar snarare vem som ska göra fina frisyrer på mig, pilla i mitt hår och ligga skavfötters med på rasten. Tänk om de nya arbetskamraterna inte vill det. Kanske blir rädd för mig då jag hoppar upp i knät på dem på rasten. det vore ju inte så bra första intryck. Jag har ju i alla fall min familj att gulla med. De var mycket snälla mot mig i fredagskväll. Vi hyrde film. Filmuthyraren sa att Cockpit var en familjefilm. Det tyckte inte åttaåringen. Jag hade ingen aning om vad den handlade om. Den handlade om manshat, homosexuella, att göra skillnad på kön, transvestiter. 

Till mina fina vänner på S och N! Hoppas vi fortsätter att vara vänner och tack för allt!

Puss.

Att fylla ett tomrum.

En vän sa till mig:

Se livet som tre rum: relationen/familjen, yrket, boendet. 

För att livet ska vara intressant ska det ALLTID röra sig i ETT av rummen. Helst något kul så klart: nytändning i förhållandet/ny bra grej för barnen på deras fritid el nytt jobb/ ny utmaning på gamla jobbet el flytta/ renovera/ tapetsera.

Även om dålig sak händer så ska det helst hända i ETT av rummen, typ skilsmässa/ kaos i ungarnas skola el arbetslös/ trist på jobbet el status que i lgh man ej trivs i/ renoveringen blev kaos...

Rör det sig i TVÅ rum samtidigt (särskilt negativt då) så mår man dåligt och i alla TRE samtidigt (skilsmässa, nytt jobb, flytt ) så blir det kaos!

Det är nog därför som jag gör om hemma så mycket. Det området är lättast att göra förändringar på. I köket har jag vänt på bordet, det blev mycket luftigare, som ett nytt rum. Jag har även målat några loppisstolar gröna. Jag hade massa  ärvda stolar innan som jag inte fick måla för mamma, så jag fick köpa någon annans gamla stolar att måla. #Fräschtivår

Eftersom inte ettåringen sover i sitt rum utom i den stora sängen med resten av syskonen, så har jag tagit in hans säng i sovrummet. Hans pyttelilla rum blev självklart större. En sockerlåda till bord fick han, såklart. Så snyggt! Jag köpte en fin ljusslinga med blommor på Rustarean som jag inte har vetat vart jag ska trycka upp. Den passade perfekt att ha över bordet. De snygga bordstabletterna med apor och mat är från Liljevalchs;)  #retrohipp

Det känns som att jag gör om hela tiden hemma. Borde ju finnas något bättre att göra, men det blir liksom hela tiden nya behov då en har så många barn. Hade varit bättre att inte ha så mycket saker. Våra nya grannar har varit här ikväll. Gick precis hem för att lägga barn. Ena grannen beundrade allt och verkligen påtalade hundra gånger hur personligt, mycket och speciellt och roligt vi hade det. Jag försökte att tysta henne då mannen är lagd mer åt det sparsmakade hållet. Men det var roligt att höra att någon gillar det.

I dag har jag gjort färdigt trädet på åttaåringens vägg. Tyckte att väggen såg lite tom ut.  Det är ett Star Wars träd där jag satt upp små legoinklädda hyllor så legofigurerna kan hoppa runt lite. Mycket lyckat! #starwarslek

Nu kommer Cornelisfilmen av den professionella (och grymt snygga) Amir! YES! 

Äldre inlägg