Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från september 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Im happy!

Tack alla snälla för era uppmuntrande kommentarer. Jag vill nu säga att jag är glad och mår bra, det är inget synd om mig, jag är inte så mycket psykfall heller. Ska inte skriva såna där blogginlägg på ett tag tror jag. I dag var två arbetskamrater här med sina barn. Ena kompisen hade drömt om mig, eftersom det var så synd om mig och att jag var så fattig, så kompisen hade drömt att hon hade letat upp alla sina matkonserver hemma och hade med till mig. Som sagt, jag har det mycket celebert och har ätit dyra ostar och ostron till middag! Och nu är mannen hemma för att stanna ett bra tag.

Och igår kväll hade jag en modell här för två aptavlor. Jag tecknade direkt på duken med kol, det var längesedan sist, så jag skämdes lite inför modellen. Men som tur var så skulle ju det föreställa apor, så jag sa att det var meningen att skisserna skulle se ut så. Jag passade även på att plåta modellen, dessa bilder kommer inte att visas här. Bland annat hade hen på sig en hästmask. Den hästmasken är huvudperson i denna supercoola film som hen spelade in i Japan. Kolla!

Sen har jag möblerat om lite, som vanligt. Vi har ett stort sovrum men sängen har varit tryckt mot väggen så inte alla barnen ska ramla ner. Men nu får barnen ramla ner. 


En annan rolig sak är att styvdotterns regnkläder har kommit fram. Hennes mamma har smsat mig varje vecka under två månader om dem. Jag har hävdat att vi inte har dem här varje gång. Till sist så har jag trott att det är jag som har slarvat bort dem. Det har varit ett av tusen stressmoment. Så nu känner jag mig fri som en fågel. Regnkläderna var hemma hos mamman.

Åttaåringen brukar inte vara så förtjust över fyraåringen, supertyvärr. Men nu, då fyraåringen klippte sin lugg superkort, så tror åttaåringen att fyraåringen är en bebis. Åttaåringen tycker att fyraåringen är jättegullig och är mycket snällare mot honom. Åttaåringen gillar att man ser bebishåret på fyraåringen. Mycket intressant hur folks utseenden kan påverka en så otroligt mycket! Helt galet.

Och det roligaste utav allt idag! Jag gillar ju ordet HEN. Det gör ju verkligen inte alla. Jag är stolt över att jag har förmedlat ordet till mina barn med en naturlig och avslappnad inställning. Åttaåringen hade i läxa att beskriva en utomjording. Då jag läste texten så hade han använt ordet HEN på två ställen då han beskrev utomjordingen. Det passade ju perfekt! Jag tog en bild på det och sa varför, va? bara för att jag skrev Hen, sa han då. Han har mycket mer avslappnad inställning till ordet än vad jag har.

Det tredje klagobrevet i höst.

I natt kommer mannen hem och mellanlandar för att från och med måndag vara hemma en bra stund. Det har varit en tuff månad då han har varit borta. I början tyckte jag att det var skönt men speciellt inte igår. Dottern stod och tonårsduschade så han nästan missade skolan, åttaåringen hittade inte cykelnyckeln och då alla tänder var borstade och vi skulle gå utanför dörren så hakade fyraåringen fast en galge i ettåringens mun så det började att blöda massa, varpå fyraåringen låste in sig på toan, ettåringen gallskrek och jag blev apatisk och började gråta och hoppades på att soc kunde komma snart. 

 


Sådana psykbryt brukar jag annars hålla för mig själv, stackars barn! Sådana här mornar önskar jag att jag hade ett annat jobb, ett jobb där man kunde komma en halv timma sent om det behövdes, istället för att behöva vara tip top varje sekund. Då jag cyklade hem idag så cyklade jag förbi en tjock farbror med flanellskjorta som satt på en parkbänk och drack en öl. I vanliga fall hade jag tänkt honom som en alkoliserad uteliggare, nu log jag mot honom och fick stor lust att sätta mig där, nära, i solskenet och ta en bira med honom. Men jag samlade mig snabbt och hämtade hem mina fyra barn och åt tacos.

 


Det som är positivt är att lönen har kommit och jag har kunnat hämta ut den lagade bilen och tanka den och då även handlat på Willys för ett och ett halvt tusen. Så nu är pengarna slut igen. Det är härligt att få känna att man lever. VI hade ingen mat hemma alls, knappt blöjor och det jag var mest orolig för var att den laktosfria vällingen skulle ta slut, för den är så svår att hitta.

Min stjärna i mörkret, helt klart min nya idol!!!!!!!

Jag har ju haft en del hjälp, men det är inte alltid lätt det heller. Det kan bli en del missförstånd. Jag känner att situationen har gått ut mycket över åttaåringen den sista tiden. På tisdagar öppnar jag på mitt jobb mycket tidigt och åttaåringen börjar tidigt då klassen har en buss att passa till badhuset. Det är veckans höjdpunkt för åttaåringen, han älskar att bada och är jätteduktig på att simma. Denna tisdag ringde hans fröken argt till mig och undrade vart åttaåringen var, han hade inte hunnit med bussen och fröken sa att ingen skulle vara på skolan förrän kl 10. Så dottern fick jag tag på på mobilen, så hon fick cykla till skolan och säga till åttaåringen att gå hem till farmor igen. Det kändes hemskt att vara så maktlös på jobbet. Och förra veckan var det skolfotograferingen som jag missade.

 


I onsdags jobbade jag till kl 18 och det var bestämt att åttaåringen skulle gå hem till sin bästis efter skolan, men bästisen blev sjuk. Jag försökte ringa och smsade till slut barnvakten om att hen måste hämta åttaåringen från skolan. Men hen hade inte sett meddelandet så vid femtiden ringde jag hem för att kolla läget. Då var åttaåringen kvar på fritids och hade väntat i två timmar att någon skulle hämta honom. Jag känner mig som världens värsta mamma! 

 


Och hans ärvda skor var helt håliga och han blev helt blöt, så igår på rasten köpte jag nya till honom. Känner nu att jag vill åka på en sista minuten med honom och bada och gosa jättemycket. Eller så räcker det med badhuset i Högdalen, det är en höjdare. Saken blev inte lättare idag då jag hämtade åttaåringen på fritids och alla fröknar samlades sig och ville påpeka att jag inte skrivit upp någon tid till utvecklingssamtal, och nu var det för sent. Jag förklarade att jag varit själv under en månad och inte haft chans men jag sa att åttaåringen i alla fall hade fått nya skor. Ja ha, försöker du att må bättre nu? sa en fröken då! Va! de ska bara veta hur jag kämpar hela tiden och hur nära jag var på att börja att gråta. Så fortsatte fröknarna, ja du åttaåringen, det är inte lätt att ha massa småsyskon. Tack för det stödet, precis vad jag behövde! Jag förstår, jag är usel.

Streets of London. Here i come!

Bilen är på lagning. Kostar endast 7.800 kr. Så kul! Första månaden på ett och ett halvt år då vi båda får en lön! Jag som hade hoppats att ha med mig massa stålar till London. Men man kanske kan önska sig i födelsedagspresent. Kan man göra det då man fyller 33? Eller är man för gammal för presenter då? Eller är det så att det är ett magiskt tal och man får 3333 kr? Eller 33.333 kr? Eller kanske 33.30 kr snarare...

Vilket fall så längtar jag efter London. Har en mycket romantisk bild av det hela. Har ju egentligen inte varit där. Endast en dag. Men min mamma har varit där många gånger i sin ungdom. Det har man ju fått höra om. Hon var 16 år då hon fick åka dit för att leta efter Beatles och hällde skum i fontäner och sånt. Ska jag också göra.

 Här står morsan och poserar i hemvirkad kjol på båten. Ska nog också ha något hemmagjort på mig på resan, eller inte.

Provade mössan mamma hade sytt till sin resa. Då jag ser bilden inser jag att jag inte är så ung som jag tror. Jag är ju dubbelt så gammal som mamma var. Men jag hoppas att det händer lite spännande saker på resan, att den blir magisk. Streets of London och sånt.

En sak som jag ska göra i alla fall, som kanske inte är så ungdomligt, är att köpa Julie Andrews barnböcker. Hon i Sound of Music alltså, hittar inte böckerna i Sverige. Ja ja. Jag hoppas att resan blir så spännande så jag inte kan skriva om det på bloggen!

Mamma till vänster med trumman, sen en med en sån där läcker mössa.

Mina Londonresekompisar frågade igår vad jag önskade mig av resan, något sånt där som mamma var med om. I och för sig var allt det där på 60-talet, får nog inse att min resa kommer att bli annorlunda. Är ju riktigt peppad nu, tänker ta igen den här månaden som mannen har varit på turné på tre dagar, så det blir tufft.


Hon köpte dessa sexiga trosor i London, på 60-talet, något liknande kanske jag kan köpa i alla fall. Då jag var hos mamma i helgen så fick jag hennes felköpta trosor, mm tack. Får alltid allt gammalt som inte morsan vill ha. Sen såg jag att de var string, vilket jag avskyr. Hur tror du att jag ska se ut i dessa, mamma? Troligtvis väldigt tacky.


Svampar.

Jag har hängt en del med min brorsa i helgen och han har en förkärlek för sådana här bilder då man mixar sitt ansikte med någon. Alla säger att fyraåringen är mest lik mig av barnen. Så här blev bilden på oss tillsammans. Tycker att det ser ut som ett stackars barnhemsbarn blandat med Juliette Lewis.

Brorsan hjälpte mig till hemstaden på bussen eftersom biljäveln har gått sönder. Det var snällt av honom. Först så tog han med åttaåringen på Cirkus cirkörkurs, det var första mötet, och alla hade sina föräldrar där, utom åttaåringen som hade sin morbror som lekte förälder och fotade och filmade alla konster. Mycket gulligt. Samtidigt gick jag med fyraåringen på första dansträffen. hela hösten kommer dessa aktiviteter att krocka varje lördag, smart!

Tunnelbana är ju spännande för barn som inte är vana. Och stressigt för mammor som inte är vana.

Jag hade kollat upp hur jag skulle ta mig kommunalt till dansen. Två byten och en timma skulle den annars fem minuter långa bilfärden ta. Så jag tog den trasiga bilen som tjöt jättehögt så jag körde fort som fan så ingen skulle hinna höra oljudet medan bilen luktade bränt gummi. Men fyraåringen älskade dansen. Jag hörde andra barn som sa att det var tråkigt och att de bara fick leka. Jag var rädd för att min son var för avancerad för dansen, men det verkar som han körde eget race och tolkade dansen på ett annat vis. Han visade Michael Jackssondans för mig, att det var så de gjorde. Så det var ju bra.

Röksvamp

Då vi kom fram till hemstaden så åkte vi ut i skogen. Barnen som knappt har sett en skog var som kor på grönbete. De klagade inte en sekund. Ettåringen plockade blåbär och vi andra plockade tre stora korgar med kantareller på en halvtimme. Vi hade kunnat plocka mer men svamparna måste ju rensas också.

Gul svamp

Många svampar

Många tomtar, fuljackorna på, ett måste då man går i skogen med min mamma.

Jag med avkommor, trodde jag passade i den där mössan tills jag såg den här bilden.

Sen åt vi svampmacka och hade kräftis och krabbis och räkis. Tyvärr även musslis också.

Plockade av de sista vinbären.

Gröna tomater.

Vi gjorde de årliga handavtrycket. Och övrig konst. 

Pedagogiska leksaker av trådrullar. Inte konstigt jag blev retad som barn in the 80s.

Den dyra höstkoftan, det syns väl!

Min lilla konstnär!


I går var jag hemma med en sjuk fyraåring. På förmiddagen drack vi färskpressad apelsinjuice och sov, juicepressen från Höganäs är mitt bästa köksredskap, men sen började kreativiteten ta liv och det började klippas i allt. Då tog jag fram en pannå som fyraåringen fick rita med kol på. En stor hit! Spännande med nytt material och ett material som kräver lite mer. Jag tycker att bilden blev asbra! Ska skicka in den till Liljevalchs och se om den kommer med på Vårsalongen.

Jag har tänkt att börja skapa lite så jag målade över gamla tavlor. Fotograferade av dem först som minne, ett hemskt minne. Detta är målningar som jag aldrig skulle vilja sätta upp eller ge bort, känns mycket skönt att ha gjort detta trots att jag är en samlare.

Dagen efter jag hade målat över alla målningar så gick jag på Kreatima för att köpa färg och där kostade megastora målardukar bara 150 spänn på Rea så då ångrade jag mig lite grann. Men det är bra att gå vidare i livet!

 


Det var ytterst mysigt att vara hemma själv med fyraåringen, vet inte om jag varit det sen ettåringen kom. Han satte sig och spelade sorgliga melodier på pianot. Han bara att filma lite grann, så självklart var melodin bättre innan... det roliga var att han själv bedömde melodin som sorglig.

 

Sen kom min brorsa och hjälpte mig med barnen och sov här. Mycket uppskattat av alla! Han hjälpte mig att fixa Instagram, men ska hålla låg profil där, räcker med bloggen gott och väl. Vi skojade mycket med ett annat program där man mixar ihop ansiktena. Det lustiga var att vi såg ut typ samma.

I dag hjälper brorsan mig in med 8åringen som börjar på Cirkus Cirkör inne i stan och jag ska lämna 4åringen som börjar på dans samma tid! Härligt med helg, har jag hört!

Jag är ett träääd.

Mamma, titta jag är ett träd! Sa åttaåringen igår kväll glatt. Jag sa Ja ha, så fint. Det var väl lite opedagogiskt sagt av mig. Jag kunde ju ha frågat vilket träd? En björk? Var bor trädet? Vad känner trädet? Känner du något annat träd? Men det händer lite för mycket för att vara så alert hela tiden, speciellt då man är det på jobbet hela dagarna, tyvärr. Jag misstänkte ju att det var en björk min lilla filosof föreställde med sina svarta streck i ansiktet.

I morse sa åttaåringen att han skulle ha skolfotografering idag varpå jag försökte att gnugga bort de svarta strecken hysteriskt. Men förgäves. Jag skämdes jättemycket, jag som brukar ha koll på det mesta! Så på lunchrasten cyklade jag det fortaste jag kunde till den dyra Polarn o Pyret för att köpa en fin tröja till åttaåringen så jag kunde känna mig som en bra mamma. Då jag hämtade åttaåringen så sa han att det visst var imorgon som det var skolfotografering, så nu har han nytvättat hår och en trevlig kofta från P.oP. Känns bra att folk förstår att jag bryr mig om mina barn.

Annars behöver man ju inte köpa alla skolfoton. Det blir sjukt dyrt då man har fyra barn. Och förresten brukar jag själv fota barnen två gånger om året i min homestudio. En gång i slutet av augusti i samband med deras födelsedagar, men det har jag inte hunnit i år, kom jag på nu. Och en gång om året brukar jag göra handavtryck på barnen och det ska jag göra imorgon, så nu kan jag känna mig lite lugn.

På mitt jobb så städar vi i personalen lokalerna. Speciellt en person gör det mer, hon är mycket bra på det. Då jag har städat så har hon gått efter och städat lite i smyg vilket har känts så där. Nu har vi haft en vikarie som hon har öst städberöm över. Men, i lördags då hon var på min fest så berömde hon mig för mitt kliniskt rena badrum, och det lever jag på än. Hon kunde prata hur länge som helst om hur fräscht det var. 

Vi hade ju städhjälp ett tag, men hen ville inte komma mer eftersom vi hade för stökigt och smutsigt. Så på grund av det har vi sjukt mycket olika slags städmedel. Det är ju jättestressande att läsa på alla de flaskorna hela tiden så jag körde schampoo på allt, micron, handfatet, trappan osv. Fräscht!

Fyraåringen älskar att hjälpa till, pyssla, riva sönder och greja runt så jag ibland blir lite lätt stressad. Men nu har han hittat den perfekta uppgiften tillsammans med ettåringen. Ettåringen blöter upp tapeten med en pensel och fyraåringen river bort den. Sånt där jobb som är så tidsdödande men som barnen älskar. Tack! 

Den svarta hästen.

Förra veckan tog jag med blockflöjten till jobbet för att spela för de små barnen. Under samlingen så kom jag bara på sommar och jullåtar, vilket jag inte tyckte passade. Så det blev lite platt fall. Men då tog min bästis fram sitt fingerpiano och började att kompa mig. Hon plinkade hej-vilt med mycket inlevelse, vilket gjorde det svårt för mig att spela då jag mest skrattade i flöjten. Helt plötsligt så började jag att spela scoutlåten och min två kollegor sjöng med. De har också varit superscouter precis som jag!

Vi började genast att planera nästa sommars hajk tillsammans. Jag önskade att åka dit man såg vida vyer och renar som gick. Då sa min bästis att hon har en stuga just där som vi kan åka till nästa sommar. Då vi ändå planerade resor så bestämde vi att vi ska åka till New York nästa höst. Kollegorna är experter på New York och det är ju mycket roligt att åka med någon som har koll. 

Jag har även "bestämt" med en person att åka med på balkanbandet Superstar Orkestars balkanresa nästa år. Oj oj oj, så mycket pengar jag måste samla på, jobbigt! Jag hoppas att någon av dessa resor kommer att slå in, kanske en hajk i trädgården i värsta fall. Men, om exakt en månad så åker jag ju till London med några andra bästisar, så det kan jag ju nöja mig med så länge! 

Eftersom mannen och jag har helt gemensam ekonomi så är det svårt att ge varandra presenter. Så på min resa till London så får jag extra pengar för att köpa något för istället.  Det fick mannen lov att göra på sin Japanresa, en fejk-Kissgitarr. Jag kommer säkert köpa resväskor fulla med billigt krimskrams till barnen. Det tycker jag är kul.

Men mannen fick en present igår ändå. En dalahäst. Tror han blev glad. Alla i familjen har haft en och då har han känt sig utanför. Nu fick han en svart och det passade bra. Sen dukade jag fint med specialdesignat porslin av keramikern Miriam Axelsson. Bården är ett mönster av T och T upp och ner. T som i Torbjörn.

I morgon åker mannen till Tyskland på en 10 dagar lång turné. Så idag passade jag på att ha min egna eftermiddag eftersom mannen hämtar barnen varje tisdag (då han är hemma). Det är bara lite synd att jag öppnar på förskolan varje tisdag, cyklar innan sex hemifrån så jag är sjukt trött. Jag började att kolla på H&M Home. Det var så där men jag hittade en kitchig kudde med en uggla för 29 kronor som jag tänkte impulshandla. Som tur var så skulle personen framför mig köpa sjukt mycket så efter ett tag så lämnade jag kön för att gå till min favoritrestaurang på Hötorget som resten av min familj avskyr.

Massa goda vegetariska röror. En jättegullig tant kom och frågade vad det var för saker som låg där, jag trodde att hon var skeptisk, sen kom det fram att hon ville köpa de där konstiga sakerna och att hon hade varit vegetarian sen 1976! Maten är så sjukt god så det inte går att beskriva, i detta fall skulle tusen ord säga mer än bilden nedanför.

Jag tittade in på Indiska och undrade mycket över de vackra påfågelfjädrarna. De ser ju faktiskt äkta ut! Kan de vara det? Såna fall är det ju jättekonstigt. Var har de kommit ifrån, bara i denna butik fanns det säkert flera hundra. Dödar man fågeln innan man tar fjädrarna? 

Fattar ingenting! Så jag köpte en mössa och vantar i regnbågens alla färger och en svart underklänning. Det kändes lyxigt att köpa något jag tyckte var fint, inte bara för att det var billigt.

Sen gick jag på Kreatima för att använda mitt presentkort innan det går ut, men det hittade jag inte. Där fanns gigantiska canvas på rea, så jag ringde mannen för att få skjuts hem med dem. Men vår bil är trasig så det gick ju inte. Hur ska jag nu kunna åka till Willys och storhandla då mannen är borta! Jag som ska till hemstaden i helgen. Mycket jobbigt. Jag tog mina fynd på tunnelbanan istället. Fick dock vänta tre tåg innan jag fick plats.


Feministparty.

I fredags var jag hemma från jobbet eftersom jag hade ont i halsen och kände mig helt slut. Men det gick inte att vila och få ro då huset var kaotiskt, så jag städade. Och det var så skönt, förutom att det tog två timmar med endast köket. Jag fick ro i kropp och huvud. Då jag passerade sängen drogs jag dit och sov under två timmar! Jag blev arg då jag vaknade eftersom jag hade förstört min tid. Inom kort förstod jag att det var välbehövlig sömn.

På fredagkvällen kom mannen hem från Japan och gav oss fina gåvor som en rymddräkt, hajcykelhjälm och monsterbyggsats. Och jag fick en fin gjutjärnstekanna och ett the som smakade hö. Så nu känns det som att mannen gärna kan ut och resa lite till. Och det ska han redan på onsdag, till tyskland. Hoppas han köper ett par lederhosen.

Och igår hade jag jobbfest här hemma. En del tycker att jag är jättedum som har fest den enda helgen i september som mannen är hemma, men när ska jag annars ha det? Det var en städad och välplanerad fest, tycker jag.

Feministqiuz! Jag fick 7 rätt av 25 möjliga, sämst utav alla! Nästa gång blir det ett scoutquiz. För att kompensera så hade jag feminist konstrunda i hemmet.

En jobbarkompis önskade äta marängsviss. Tyvärr glömde jag att köpa grädde och nu kom jag på att jag glömde ställa fram allt strössel, känns jobbigt men vi drack festliga hallonmojitos och självklart Karlssons Gold! 

Sen gick vi ner i mannens replokal där Milf artgroup hade ett performance. Det vi konstaterade var att vi nog mest är en improvisationsgrupp, det blir bäst så. Jag kom inte in i rätta känslan utan glodde mest fascinerat på den andra medlemmen istället för att prestera så mycket själv.

Först körde vi vår hit Övergångsstället där jag var Hengårman.

Sen tog vi Jättemycket bajs/byta blöja låten. Den är inspirerad av vårt jobb på förskolan. Jag föreställde då en stor blöja.

Sen tog jag av den vita dräkten och där under hade jag en lika klänning som min bästis. Vi smetade på läppstift och dansade och plockade vindruvor ur varandras BH:ar till den trevliga låten Ska vi plocka körsbär i min trädgård.

Dansstop.

Ett par tappra sov över eftersom jag hade sleepoverparty! En av nattgästerna hade med sitt 40 år gamla gosedjur som skulle föreställa en katt. Nu var det en 1 meter lång trasa, men väldigt gullig. (aldrig tvättad...)

Lite photoshoot med Christel! Tema hår, tror jag. Följ på instagram!

Snabbt blev denna fest ett minne blott och familjen åkte idag till en byggmarknad, då vi i sista sekund kom på att kaminen snart kommer till oss så vi måste gjuta en grund fort som f. Så jag vet inte hur detta ska hinnas då det är mycket som ska hinnas innan mannen ska bort igen. Så nu är stressen tillbaks. Jag har börjat att riva tapeten på väggen där kaminen ska stå och det var faktiskt ganska kul.

Just a little lovin.

 


I dag är jag hemma från jobbet, för första gången på ett halvår. Och jag vabbar inte. Jag är sjuk, sjuk i huvudet och lite ont i halsen. Jag har dåligt samvete, känns som att jag skolkar från jobbet, men jag behövde verkligen detta. Och i kväll kommer mannen hem från Japan. Jag brukar passa på att möblera om då han är borta, men det har jag inte gjort denna gång. Däremot tänkte jag göra om vardagsrumslampan eftersom alla som kommer hit tycker att den är så ful. Men har inte hunnit det heller.

Där emot så har det skett andra förändringar då mannen har varit borta. Han kan ju inte räkna med att allt har stått still. Jag utgår inte från att han är samma person då han kommer tillbaka. En förändring, som kan tyckas ganska liten, kommer att vara mycket stor för mannen. Mannen är en stor kökspedant och inte en enda sak får stå framme på diskbänken. Fina gamla kakburkar och sånt är ett big NO NO.

Men nu! så står det en gladpack-maskin på diskbänken. Fick den av svärfar i helgen då han var här. En mycket fiffig maskin. Man ska använda den hela tiden. Så den måste stå framme, enligt svärfar.

Den här bilden skickade min mamma till mig i förrgår då jag var på jobbet. Men åh vilka söta snälla lugna hjälpsamma barn! Jag blev jätteglad. Och för en kort stund trodde jag att barnen endast cyklade runt, inte hamrade och sågade här och var eller drack skitigt vatten eller smet ut på gatan eller band fast varandra mot träd. 

Sen kom jag på det gamla ordspråket: tusen ord säger mer än en bild! Fast det är ju fantastiskt att en bild kan fånga en sekunds händelse. Och på bilden kan jag ju faktiskt se att fyraåringen hade behövt ett hårspänne i luggen. Fyraåringen sprang före mig i trappan då vi skulle på övervåningen för att borsta tänderna. Så här såg han ut två sekunder senare. En oerhört kort lugg. Stackars barn som tyckte att luggen hängde i ögonen. Det blir också en förändring för mannen.

Åttaåringen.

En riktigt rolig förändring som har hänt denna vecka är att jag typ skaffat en bästis. Jag har inte riktigt velat ha en enda bästis innan men det är ju kul att veta att man har en. Det var så här att jag tänkte på alla mina fina kompisar under förra fredagen. Man gör ju lite olika saker med olika kompisar. Sen kom jag på en kompis, en kollega, och för övrigt den andra medlemmen i MILF artgroup, med henne skulle jag kunna ha roligt och prata med om vad som helst, var som helst. Då tänkte jag ringa henne och berätta nyheten, men kände att det kanske vore lite märkligt. Så jag berättade det hela för henne på jobbet istället. 

 


Precis då jag hade gjort det, jag sa typ att jag kommit på att hon var min bästis, så ångrade jag mig lite, för det var ju lite konstigt sagt då man är i min ålder. Och troligtvis så hade inte hon tänkt samma sak.  Men hon var så artig och blev jätteglad och tackade och anpassade sig efter den nya titeln på en gång och sa att om vi är bästisar så måste vi ju umgås mer. Ja men det vill jag ju gärna, men när? Det är ju ganska lyxigt att få umgås varje dag med sin bästis på jobbet. För övrigt är resten av kollegorna också nästan mina bästisar, men inte så här uttalat. Då jag skulle gå hem så sa min nya bästis, som har så blytunga uttryck hela tiden, BFF! Jag började tänka, menar hon något med BarnFritt så jag bara nickade lite mesigt. Sen förtydligade hon vad det betydde. Best friend forever! Härligt! Ska köpa ett sånt där hjärthalsband man delar, vid tillfälle. 

En höna av en fjäder.

Min mamma har sovit här några nätter nu, och vi har dragit diverse rövarhistorier för varandra. En gick så här:

Det var en gång, för 20 år sedan, en vanlig trevlig tjej, Bettan, som ville alla väl. Hennes intressen var scouterna, New Kids on the Block och musikaler. Just innan skolavslutningen i sexan så åkte hon på sleepover med sin nya högstadieklass. Det var kul. Bettan träffade en av de nya klasskompisarna, Lena, på den lilla stadens marknadsafton. De slog följe ett slag. Den nya kompisen Lena stötte på några andra kompisar, Lucy och några sommargäster, från landsbygden där hon bodde. De pratade i ett par minuter och Bettan och Lena gick sedan vidare.

Efter det började det att busringas hos Bettan, på nätterna och när som helst. Det var de där sommargästerna som hade gått på marknadsaftonen tillsammans med Lucy. Lucy som Bettan knappt kom ihåg. Sommargästerna sextrackade stackars Bettan som inte vågade säga något till sina föräldrar, hon förstod ingenting. En jobbig sommar var över och Bettan började i sjuan. 

Bettan gick i en 20-grupp, den bestod av tio klasskompisar från hennes klass och tio från en annan klass. I denna 20 grupp gick Lucy! Bettan frågade Lucy varför hon hade utsatt Bettan för detta, men Lucy nekade. Killarna fortsatte att busringa till Bettan och kopplade in Lucy till samtalet så Bettan fick höra med egna öron att det var Lucy som låg bakom allt. I dag förstår Bettan att Lucy känt sig hotad, blivit avundsjuk eller något annat och smutskastat Bettan istället för att bli vän med henne.

Sextrakasserierna blev bara värre och värre. Ett tag var hela skolgktoaletterna nedklottrade med skitsnack om den stackars Bettan. Även med hjälp av några släktingar till Bettan som också ville förpesta Bettans liv. Trots att Bettans mamma jobbade på högstadieskolan så fick hon inte höra något om detta. 

Bettan åkte hem till kompisen Lena på landet, som bodde granne med Lucy. Tillsammans gick de hem till Lucy för att prata, men ingen öppnade dörren. Dagen efter i skolan så hade Bettans lärare samlat klassen till ett möte. Där pratade klassföreståndaren om att förtal och att sprida falska rykten kan polisanmälas. Bettan kände sig lite glad för en gångs skull, Åh, hade lärarna kommit på vad som hände!

I korridoren så stoppade klassföreståndaren Bettan och frågade bestämt om vad Bettan höll på med! Va? Bettan kopplade inte vad klassföreståndaren syftade på och trodde att det var det hemska klottret på toaletterna. Men nej, i all hast så förstod Bettan att det var hon som var polisanmäld eftersom hon hade gått hem till Lucy och då stalkat henne!

Från att inte gjort något så var stackars Bettan misstrodd av alla. Lucy såg snäll och mild ut, alla trodde på henne. Bettan försökte pratat med en av hennes bästa kompisar i 20-gruppen, Adam. Han sa rått, skyll dig själv om du håller på så där! Bettan var avskydd av alla och gick från skolan ned till parken för att dränka sig i ån. Där låg hon och frös på en parkbänk då två tanter tog henne under varsin arm och förde henne därifrån medan Bettan bara grät.

Om detta hade varit nu för tiden, då facebook och annan nätmobbing finns, så hade troligtvis inte Bettan överlevt. Då helvetet hade pågått under ett halvår, på självaste julafton, så ringde Lucy Lucifer till Bettan och bad om ursäkt för allt! Det var ju ädelt. Tänk hur falska rykten kan förstöra tonåringars uppväxt! I dag mår Bettan bra och heter egentligen något annat. Hennes motto är; Det som inte dödar, det härdar.


Äldre inlägg