Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från augusti 2012

Tillbaka till bloggens startsida

MILF artgroup improvisation and performance!

I går skulle jag möta upp en polare för att gå till en fest där vi inte egentligen kände någon. Kompisen är sjkt rolig hela tiden och asgarvar och har otroligt många uttryck för sig. Jag ringde kompisen för att kolla var hon var. Tja kexet! Jag håller på att tjacka en ukulele, vill du ha en kazo? Alltså till vårt nya band. Jaaa, svara jag. Vilken färg? Vi tar lila för det är en flatfärg, hade vi precis fått lära oss.  Kompisen hade tänkt att köpa en blockflöjt men det hade de inte i den coola gitarraffären så expediten tryckte på polaren en ukulele för 1700 spänn istället. Känner verkligen att jag måste börja öva på fljöten nu då vi är så här seriösa! 

Min bandkompis och jag startade bandet i förrgår på jobbet då vi var lite musikalaktiga och hade mycket kul. Vi har även ett gammalt band, som vi aldrig repat med. Kompisen sa att förutom flöjt och ukulele så har vi dragspel, det är blytungt ju! Ja ha, är det jag som spelar dragspel, blev nervös att jag hade ljugit lite. Nej, det var en kille på jobbet som spelade det i det gamla bandet! Helt galet, viljan är det inget fel på.  

Det roliga är att min kompis inte kan spela varken ukulele eller gitarr men är otroligt peppad. Väl framme på festen visste vi inte vad vi skulle spela, för vi ville gärna uppträda lite, det var ju en vacker kväll på en takterass på Söder. Jag föreslog lite Dylan och Cohen, vilket inte alls kompisen gillade. Streets of  London gick inte heller hem. Så vi körde I natt jag drömde, och alla fick sjunga med. Jag körde en vers på kazon. Tydligen så gillades försnacket mycket mer än själva uppträdandet. Förstår det, vi utgav oss för att vara värsta Artgroupen med improvisationskonst och performanse, och körde en kass cover. MILF heter gruppen dessutom.

 

Man hade med egen mat till festen, men jag hade med en värdinnepresent, Gröna kulor, vilka jag blev mobbad för, då bara 85 åringar äter sånt. Jag som ville vara lite duktig!

Två gravida kvinnor.

Den här målningen gjorde jag 1998 på folkhögskolan, 14 år sedan då jag var 18 år. Ingen förstod min konst då, kanske inte nu heller. Speciellt min målerilärare tyckte att jag var kass, hen hade nog inte hört talas om konceptkonst bara. Men jag gillar den, i alla fall budskapet. Jag hade ju inte målat på samma vis idag, inte så många guldstjärnor till exempel. 

Texten som jag har skrivit i albumet lyder: EN AVUNDSJUK MAN SKITER PÅ 2 GRAVIDA KVINNOR SOM KLARAR SIG SJÄLVA

Jag målar ju sällan, så tänkte att jag kunde bjuda på något gammalt.

Tack till alla mysiga kompisar som förgyller mitt liv!

I går var jag på bandmiddag. Egentligen kan man nog kalla det kräftskiva med kompisarna som jag har försökt att repa med en gång. Och det var trevligt. Förutom att jag tyckte att de pratade om att de ville se kräftans spermier. Kan hända att jag inbillade mig det hela, men jag gick snabbt på toan för att slippa veta.

Egentligen så har jag inte bara köttfobi, utan också ägg och spermiefobi! Skulle egentligen vilja vara vegan, men det verkar för jobbigt, så jag försöker att ignorera vad ägg är. Varje gång jag bakar en kaka med ägg så håller jag på att spy, äckliga ruttna likdelar blandat med socker, makabert! Men då kakan är klar så har jag glömt bort ingredienserna. Speciellt ägg med tydliga vita navelsträngar och små röda prickar i och ägg med två gulor, påminner extra mycket om vad ägg är för något tycker jag. Men, jag försöker att äta så mycket ägg som möjligt ändå. Jag tycker faktiskt att ägg är äckligare än fisk.

I helgen då mannen spelade med sitt killband, så kom en vegansk jobbarkompis hit och hjälpte mig med barnen. Mycket uppskattat! Jag bjöd på gammal vegansoppa. Hade även erbjudit en virkningskurs, men då jag tog upp virkningen som var helt ful och bucklig insåg jag att det var patetiskt. 

Kompisen följde med mig och barnen till Gröna Lund på Nickelodeondagen. Jag gillar ju inte riktigt Nickelodeon, men vi hade vipbiljetter och fick diverse grejer. Om jag hade vetat att en gratisdag på Grönan skulle ha infallit för två veckor sedan hade jag sparat de där 2000 spännen, som jag inte hade, det kostade att gå med familjen. Måste säga att dessa kulor är supersöta med Svamp bob på. 

Gillade inte skylten, som fanns i goodiebagen, där det stod Stör ej jag glor på NIckelodeon. Men det gjorde åttaåringen. Tyvärr råkade jag ge bort fyraåringens klistermärken som han fick i goodiebagen, de låg på golvet och jag trodde att de var ett annat barns då hen stod och tittade på dem. Fyraåringen blev jättearg och sa att jag aldrig mer fick komma hem till honom, och det var ju jobbigt, efter många försök med att avleda fyraåringen så fick jag be om att få tillbaka klistermärkena av det lilla stackars barnet.  Spöregnade gjorde det också, hela tiden. 

Troligtvis togs det sista badet för i år under helgen, jag fick låna ut kjolen till barnen att torka sig på. I Älta finns både vatten och skog och bra lägenheter. Och världens skönaste kusiner bor där. Vi blev bjudna på hemgjord nyponsoppa, det var mycket trevligt. Tyvärr vill åttaåringen att jag ska göra det till hans kompiskalas på lördag, men jag orkar inte det nu! Vi konstaterade att jag har varit på kusinernas kalas utan mannen nästan varje gång. Han har alltid någon spelning med killbandet just då.



Gamla sunkiga underkläder.

 

Tänkte bara visa vad man kan göra med gamla underkläder. Ett lapptäcke av strumpöverdelen, alltså inte den håliga hälen, utan den delen där det ofta är något töntigt motiv. Det kan ju bli trevligt i samlad skara.

Det här är Fem fina fåglar som åttaåringen sydde med hjälp av mig av mina gamla trosor. Han gav dem till ettåringen i doppresent. Det var ju gulligt! Men när jag tänker efter nu så hade man ju kunnat ta något tyg man verkligen ville ha, då man la ner så mycket jobb. Eller så kan man bara välja att se det som återvinning.

Men här var det något med mer klass! Kinesiskt tuschmåleri av Anita Hillgren Grandert. Bilden i mitten är också Fem fina fåglar. Passar utmärkt i barnrum eller på förskolan och en fin doppresent är det ju verkligen!

Fyraåring och åttaåring, Grattis till mig och barnen osv.

 

Från och med igår så har jag en fyraåring! Ingen treåring längre. Tyvärr kan han bara säga 50 själv, klockan är 50, han är 50, allt kostar 50 kronor, men jag ska öva honom på att säga fyra. Han har något motstånd mot fyra, då han räknade förut så var det ett, två, tre, fem, sex. 

Han fick tre presenter av oss. Michael Jacksonskor, Michael Jacksonspel som man kan dansa till på TVn, och magneter.

Magneterna har jag tänkt att köpa under flera år och slog till slut till. Alla barn ett till tolv år tyckte att det var jätteroligt att bygga. Alltså superbra present! Det var minst lika kul att sortera tillbaka alla magneter i sin låda.

Men det bästa för fyraåringen var att han fick gå ner i källaren och repa med sin pappa! Då mår han som bäst. Han leker fortfarande inte med några saker. Michael Jacksondansen tog de två äldsta barnen över och bråkade och surade över vem som skulle dansa. Åttaåringen kan inte riktigt komma över att hans lillebror fyller en dag före honom. Det är ju mycket orättvist, och dessutom så längtade ju och pratade åttaåringen om denna dagen, sin födelsedag, hela tiden. Men jag är säker på att fyraåringen blev nöjd ändå. 

Och till slut blev det åttaåringens dag, den han har längtat efter under ett år! Först fick han en ny ryggsäck, inte så populärt, sen ett Nintendo!!! det var så där. Sen, den hemmagjorda dödsstjärnan! Åttaåringen har önskat sig en under tre årstid! Det är det enda han och 12åringen har pratat om! Men att köpa en legogrej för 4000 spänn är inte rimligt! Det är väldigt oprisvärt eftersom legot pajar på en gång med massa syskon omkring. Det är nästan lite fräckt att ens sälja såna där dyra leksaker. Såklart att föräldrar ska säga nej och sånt, men mitt barn blir besatt av saker, då är det inte så lätt!

 

Jag och mannen byggde en egen dödsstjärna åt åttaåringen. Så den kommer inte att gå sönder. Det är som ett litet dockskåp. 12 åringen kollade på bilder av dödsstjärnan och byggde en nästan identisk inredning. Väldigt ambitiöst. Vi har ju såklart fått göra detta i smyg för åttaåringen, men vi glömde en sån här platta i hans rum. Han trodde att det var sin gamla som var sönderklippt och undrade varför. Vi hade ju köpt fyra stycken för att klä in den där dödsstjärnan. Jag hittade då på att jag hade tagit en bit till mitt jobb, varpå han hatar mitt jobb. Men åttaåringen blev mycket glad över dödsstjärnan, hoppas jag.


Lite jobbig vecka.


I dag fyller sjuåringen 8 år och igår fyllde treåringen 4 år. Man kan tycka att detta är mycket praktiskt, kanske lite, men det är under den sämsta perioden på året. I går var även första skoldagen för de äldre barnen och fösta dagen som ettåringen skulle vara på förskolan själv. I går arbetade jag tyvärr även till kl 18, sen cyklade jag hem i regnet supertrött, efter att ha skolat in barn på min förskola där jag jobbar. Och ingen pizza fanns kvar! Redan idag, på sjuåringens 8 årsdag så skulle 12åringen ha matsäck och alla skulle hit och dit, så stress igen. Åttaåringen och 12åringen började att kleta smör på varandra pga 12åringen hade påpekat att åttaåringen smaskade, detta slutade med att båda grät. 

Sen skulle jag skynda mig till jobbet för att ta emot mina inskolningsbarn, vilket är oerhört viktigt! Efter en liten bit kände jag att jag inte skulle kunna cykla med brorsans tuba och ryggsäck mm, saker som han glömt hos mig, så jag cyklade hem och bad om skjuts. Självklart var det köer och jag kom en kvart för sent. Pinsamt! Detta ledde till att jag endast tog en kvarts rast på jobbet, för att jämna ut det, trots att jag hade behövt ett par timmars rast! Och nu repar mannen i källaren och imorgon åker han bort och spelar. Jag hoppas att familjen kommer in i alla rutiner nästa vecka, att hysterin har lagt sig lite.

 I måndags var det även inskolningsföräldramöte på mitt jobb, så då vart det också en mycket lång dag! Då skulle vi tillsammans med sitt namn säga något som man gillade. Först tänkte jag säga Dolly, men tänkte att hon var för kvinnlig. Tänkte då säga Cornelis. men tänkte att han var för manlig. Så jag sa att jag älskade skogen. Jag har mer av ett behov av skog. Jag hade typ på mig skogsmullekläder också. Sen sa föräldrarna att de gillade inredning och musik osv. Kände mig lite oinne då. Men jag gillar skarpt att de inte har någon aning om vad jag sysslar med eller har sysslat med, eller vad jag har för utbildning. De får skapa sig en uppfattning om just jag bara. Det tycker jag är viktigast. Nyligen så var det någon som var mycket ointresserad av mig, helt plötsligt så kom vi in på lite vart jag kom ifrån och denna person kände till mina föräldrar osv, och fick en helt annan inställning om mig och en helt annan attityd, vilket jag inte alls gillade! YTLIGT!

Japp, detta var mitt fösta negativa inlägg, det kommer snart fler!



Kahlo och Cornelis, magiskt.

Här om dagen så träffade jag några folkhögskolekompisar. Jag fick en nyckelplatta som var så oerhört smart att man inte kan sluta att titta på den. Design Carina Ohlsson och Hanna Hjortek. Så här ser de ut med nycklar på. Vill ha! Fast den har jag ju redan, men förstår om du vill, och då går den att köpa! 

Denna magiska lampa har en annan folkhögskolekompis gjort, design Chen Karlsson. Vill verkligen HA, och en dag ska jag ha den. Jag fantiserar om vad jag skulle lägga i lampan. Lite allt möjligt efter årstid och fest. Lite romantiska blommor eller en morot.

Sen måste jag få berätta om Frida-Karolina. Världens goaste och finaste människa som har illsutrerat mina favoriter! Cornelis och Frida Kahlo. Och de har har jag också redan, bara ramen som fattas. Bild på det kommer senare. Kolla in Frida-Karolinas hemsida och anlita henne för tusan! Du kommer inte att ångra dig. Man får kreativitet, fantasi, kärlek och det man vill ha.  

Oh la la! Love, inspiration, hope, trust osv.

Själv så försöker jag att virka en matta, men det går inte bra, inte så framgångsrikt precis. Först så blir det som en skål, då gör jag annorlunda och det blir som en svamp, så håller det på tills garnet tar slut. är sjukt nöjd över färgkombinationen i alla fall! 

Så här ser det ofta ut i treåringens rum! Han river ut alla kläder som jag har vikt så fint. Har bestämt mig för att göra trasor av hälften av alla kläder så jag kan virka lite till, behöver ju öva mig mycket.



Kalas med mycket prutt.


I går gick familjen på stan för att köpa en del födelsedagspresenter till två av barnen som fyller år om några dagar. Den blivande fyraåringen leker inte med något speciellt utan gillar mest att dansa, rocka och klä ut sig. Men i leksaksaffären så blev han förtjust i en pangare. Men jag vill inte ge honom någon pistol. 12 åringen fick köpa en bonuspresent till sig själv, hon köpte en pistol. Och jag kunde inte förbjuda henne.

Treåringen såg sig själv i ett skyltfönster tillsammans med mej och sa, vad mysigt vi har tillsammans med ballongen mamma! Det var så gulligt att han såg det han kände. Det var ju Kulturdagar på stan, men vi var så målmedvetna och handlade endast det som stod på listan. Men på plattan så stod en tjej och en kille med plakat: GRATIS KRAM! Jag gick raka vägen fram till tjejen, det var mycket skönt och hon var i samma längd om jag, vilket undlättar för en kram. Killen närmade sig mig, nej tack sa jag. Sen såg jag att de andra som kramade, kramade den av motsatt kön.

I dag hade vi släktkalas för de blivande fyra och åttaåringarna. Ca 35 personer var här. Nu tog vi ned ballongerna från det förra kalaset, i februari och satt upp nya. Det är mycket snyggt att sätta i regnbågens färger.  

Det var också bra att måla på ballongerna själv eftersom alla motiv är gjorda för heliumballonger. Motivet blir upp och ned med vanlig luft.

 Tips på snabbstädning.

Man lägger bara på en söt filt på skiten.

Vi skippade fiskdamm i år. Däremot så fick alla barn en varsin julklapp, en minificklampa från Willys 10 kr. För att få den var barnen tvugna att göra någon uppgift. Till exempel: Knut fick göra en Knut. Treåringen som vill visa hur bra han är på att cykla fick göra det. En kusin som har gått på Cirkus Cirkör fick göra en konst. Barnen fick skina med något de var bra på. De jag inte visste riktigt fick gissa lukter på luktinstallationen.

Mamma hade köpt likadana skjortor till barnen. Dottern blev gladast!

Bajshatten hade brorsan sytt. Den var mycket populär då många i släkten gillar bajs.

 Världens gulligaste kompisgranne kom förbi med den snygga Marilynbilden i bakgrunden, inköpt på min favvoaffär, Dollarstore!

Det var såna gulliga människor på kalaset, men man hinner ju knappt prata! Så fler träffar är uppbokade!

Helt plötsligt stank det prutt. Det var mamma som hade halat fram lite surströmming. Jag hade föredragit kräftskiva istället! Det hade de flesta på surströmmingsskivan hoppats på. En del placerade sig långt ifrån bordet.

Det var bara flugorna och morsan som gillade detta.

Mamma var tvungen att äta allt själv nästan, fem såna här mackor, stackarn!

 Pappis.




Ett år med Roxanna.

I dag är det ett år sedan som jag fick det stora behovet av att skriva av mig. Jag skrev på bloggen under ett par veckor själv innan någon fick läsa. Efter att en relativt kritisk läsare godkänt min text så började jag att länka bloggen till Facebook, så tack för det här året! Jag fortsätter lite till, fast inte varje dag! Måste ju hinna uppleva något nytt först. Detta är det första inlägget.

Det speciella med detta år är att jag har haft min bästa födelsedag, min bästa nyårsafton, min bästa Valborg, den bästa sommaren och varit på den bästa möhippan. Jag undrar om allt verkligen har varit så bäst, eller om det är min tid till att reflektera i text som har bidragit? Vilket fall så är jag glad att det just var detta år som jag har skrivit, om jag hade skrivit för ett par år sedan hade texterna varit mycket bittra och tråkiga. Men snart börjar den verkligheten igen då både jag och mannen arbetar, och då blir det bittert igen.

Här om dagen hittade jag en text som jag skrev för 12 år sedan på Lanzarote, som det var tänkt att jag skulle ge till någon på resebyrån, typ. Här nedan kommer den helt avskriven. Jag trodde att jag hade utvecklats i skrift otroligt mycket under detta år, men jag upplever att jag skrev på exakt samma vis för 12 år sedan. Tror det är dags för mig att börja läsa lite vad andra skriver, för att utvecklas och utvidga mina vyer helt enkelt! Teckningarna är också gjorda på Lanzarote, har nog inte utvecklats där heller...

Lanzarote. 28/1-2001 (21 år)

Jag fick den här resan av min pojkvän i kombinerad födelsedagspresent och julklapp. Det betyder att jag har längtat sen den 21 oktober. Jag har köpt massa fina nya sommarkläder och berättat för alla att vi skulle  på solsemester. När jag fick reda på att vi skulle åka till Kanarieöarna så tänkte jag att där är det väl ej så varmt. Alla sa att jag var så tråkig pessimistisk. Jo det är jättevarmt och härligt där, sa alla. Till och med resebyråtanten som varit här bara några dagar tidigare sa att det var så fantastiskt. 

Jag började få hopp om att det skulle vara härligt men vågade ej hoppas på för mycket. När vi kom hit för två dagar sedan var det alldeles grått på himlen, kallt och det duggregnar då och då. Som den värsta tråkiga sommardag då man bara är innne och städar. Jag längtade och längtar så efter sol. Jag hoppades att värmen skulle vara bra för lederna, nu har jag bara ännu ondare istället.

Det är ju inte grönt och vackert här precis. Ett grått landskap och en grå himmel på det exotiska Lanzarote. Om det bara hade funnits varmt vatten på hotellrummet så man kunde ta ett bad. Det enda man kan göra är att gå och lägga sig. tur att jag tog med virkningen som mamma sa att jag inte skulle göra. Synd också att priserna är som i Sverige, att det bara är spriten och cigaretterna som är billigare, synd också att jag varken röker eller dricker. 

Om kläderna skulle varit billigare kunde jag bytt ut min garderob. Nu går jag med mina små sommarkläder, strumpbyxor som är trasiga för jag trodde ej att jag skulle använda dem här och killens XXXLtröjor på mig. De som jobbar här, speciellt taxischaufförerna är otroligt otrevliga, har aldrig träffat så otrevliga människor förr. Bensinen är också billig, så  det man kan göra på denna underbara ö är att åka runt och titta på massa gamla vulkaner och spela golf.

Jag har tagit ledigt från skolan, missar undervisningen, föredrag och pengar på det här. Jag fattar inte hur en från en resebyrå får ljuga så här. De ska säga att det är en bra ö för de som vill spela golf. Inte för de som vill sola, bada, shoppa billigt och se vacker natur. Kan inte rekommendera detta till någon. Värre väder än i mina värsta fantasier. Hittills har det ej varit mer än en halv timma sol sammanlagt. Molnfritt har det ej varit någon gång. Man kan nog jämföra ön med Island, förutom att det finns varma källor där så att man kan bada. Jag vet ej vad jag ska göra med min undervattenskamera jag har köpt.

Har i alla fall värmt upp vatten på spisen vilket tog drygt en timma så jag kunde värma mig i det lilla badkaret. Det ser verkligen ut som helvetet här med alla svarta stenar, jag som trodde vi skulle till paradiset. Ett annat inlägg med bilder från resan.

By the way, mannen och jag förnyade ju våra löften under detta år.


Miljön.

I kväll åt jag middag med en kompis på stan. Det är otroligt sällan jag träffar någon på det viset. Ofta träffar jag vänner tillsammans med barnen. Jag och kompisen bestämde denna träff för ca 4 månader sedan, hon är otroligt upptagen då hon jobbar för Miljöpartiet. Denna kompisen är en gammal scoutkompis, så det var ju kul att prata lite sånt, det är ju inte varje dag. Vi hade faktiskt jättemycket att prata om, det var ju tio år sedan sist, minst!  

En sak som jag minns från då vi gick på lågstadiet var att vi blandade ihop våra skor. Vi var de enda på hela skolan som hade röda Eccoskor, kraftiga sådana med svart skosnöre. Jag tyckte att de var så otroligt fula, detta var ju under 80-talet. I dag skulle jag tycka att de var skitsnygga. 

Något jag glömde berätta för min kompis var att vi har börjat att avfallsortera. Jag ville gärna impa på henne med det eftersom jag är så otroligt nöjd. Vi har varit oerhört slarviga med detta innan i vår familj, vilket har tryckt som en ångest över hela kroppen. Stora plastsaker, glas, metall har ju klart sorterats innan. Jag bara ringde till sopstället, så kom de med en till soptunna och påsar för matavfall efter några dagar! Mycket smidigt och dessutom billigare! Känns otroligt skönt, befriande.

En annan sak som är härlig är att Dallas börjar snart. Helt plötsligt så har jag blivit pirrig i kroppen och känt att snart händer något kul. Som att man ser fram emot till någon resa till sin mormor eller så. Men, det är ju Dallas som jag ser fram emot som gör mig så där glad. Synd bara att det inte ligger på bästa sändningstid på helgen. På måndagar så lägger jag ju barn den tiden! Hoppas nu Dallas blir så bra

Då jag var yngre fanns massa familjeprogram som Rederiet, Skilda världar och Tre kronor. Nu är det mest realityserier, därför så är det så mysigt med Dallas nu!

Äldre inlägg