Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från februari 2012

Tillbaka till bloggens startsida

I morgon smäller det.

Mina två sista dagar hemma innan jag börjar att jobba så har jag tagit hand om sjuka barn. Precis som de flesta verkar ha gjort på sportlovet. I går kände jag för ovanlighetens skull att jag inte riktigt mäkta med situationen med alla barn. Ettåringen som klängde sig kring mina ben som vanligt, samtidigt jag behövde ta hand om sjuåringen som kräktes och treåringen som hade 39,5 i örat och ville hålla handen där han jämrade sig. Stackars barn.

Men idag på eftermiddagen var barnen bra och mina föräldrar kom för att hämta dem på sportlov i hemstaden. Jag berättade min oro (kanske har förstorat detta med att börja att jobba, men det är lite konstigt då man varit hemma i 15 månader) om att jag ser så trött och sliten ut. Oartigt mot barnen på förskolan. Min snälla sjuåring klappade mig på kinden och sa att jag skulle göra mig fin, raka mig under armarna och rulla på den rosa bollen. Han är snäll han.

Jag följde med barnen och föräldrarna för att vinka av vid tunnelbanan. Det var mycket skönt att komma ut. Jag har ju bara läst på facebook där alla beskrivit det vackra vädret, nu fick jag uppleva det på riktigt! Eftersom jag bara lever i nuet, suger ut varje plutt av varje dag, så har inte jag tänkt, eller velat tänka på, att jag börjar i morgon och vad det innebär på jobbet. Jag har mest tänkt på att jag inte kan gå dit i min onepiece. Men där vid tunnelbanan stod min nya jobbarkompis! Så då kunde jag fråga om allt jag behövde veta. Mycket bra! Vi ska även ha sällskap till jobbet imorgon så jag inte behöver vara så nervös.

Så nu har vi bara ett barn här hemma och det är ju inte så vanligt. Tänkte att vi kanske skulle gå ut och fira min sista dag hemma och min mans sista dag på jobbet. Men sen tänkte jag att man kanske skulle fira imorgon då det var min första dag på jobbet och mannens första dag hemma. Sen tänkte jag att man kanske skulle fira på fredag istället, avslut på veckan. Sen tänkte jag på att vi inte har så mycket pengar, speciellt nu då mannen ska vara pappaledig. Så jag tog fram en gammal fiskgryta från i söndags och bakade bröd istället. Nybakat bröd är ju alltid festligt! Jag tänker att man kanske kan tända en brasa och ligga på en fäll på fredag kväll, det kostar ju inte så mycket men är mycket festligt, har jag sett på film.

Jag är lite avundsjuk men samtidigt glad att mannen får så lugn start på sin föräldrledighet. Jag har ju gått upp tidigast varje morgon och fått upp alla barn ur sängarna och sett till att alla kommer iväg. Men jag är glad själv att jag bara behöver rå mig själv imorgon bitti, börjar 8 på morgonen! Ska nog gå och sova snart.

I går kväll då jag läste saga för barnen så valde jag Farbror Blås nya båt. Hade inte läst den innan, men jag har hört att vissa förskolor "förbjuder" den i genussynpunkt. En sida var fantastiskt rolig! Jag skrattade så jag grät då jag läste. Tant brun hade ett snöre kring sin handled då hon skulle bada ifall hon fick kramp. Såna fall skulle lilla Lotta dra in henne till land. Alla trodde att hon hade fått kramp så de drog in henne mot hennes vilja. Äh, detta lät ju inte så hysteriskt kul, det var bättre beskrivet i boken. Annars är det väl typiska roller, Farbror Blå går först och är en gentleman, och så har han tre tjejer och två barn.

I måndags så köpte vi Pelles på planetfärd. Jan Lööf är ju en klassiker, men jag fick reda på här om dagen att han är en av gubbarna i Tårtan! Han tecknar nästan uteslutet män. På en sida i boken, då det var danstävling, där var alla kvinnor! Denna bok är utgiven 2010.


Taggat med: 

Hem ljuva hemtjänst.

Det är ju lite speciellt med jobb och status. Alla är ju sin egen person och alla har olika smak och alla ska få gilla det som man själv vill. Man kan tro att mitt bästa jobb har varit som bildlärare, Nej! Detta har jag redan skrivit om. Jobbmobbing. Eller då jag har sommar och extra jobbat under två år på en Konsthall. Där var det ju lite status att vara. Blev årets Konsthall medan jag jobbade där så jag var med och tog emot pris i Stadshuset. Men det var väldigt ensamt. Varje gång jag hade lagt upp patienten (alltså kortspel, stavas det verkligen så?) så kom det in någon i Konsthallen och jag fick rafsa ihop allt snabbt så ingen skulle se, det skulle ju kännas lite oseriöst. 

Långvården är klart det värsta jobb som jag har haft. De gamla låg på rad och väntade på döden. Man hade ingen tid att prata med de gamla eftersom man skulle tvätta dem och byta lakan hela tiden. Men rena var de. Snoppar och löständer rengjordes hela tiden. De hade nog aldrig varit så rena någonsin. Det var ett deprimerande jobb. Det enda sättet att få paus var om man hade börjat röka som alla andra på arbetsplatsen. 

Men sen hittade jag hemtjänsten. Det mysigaste och trevligaste jobbet på jorden. Som att vara fröken för gamla. Ett otroligt varierande jobb, mycket spännande och givande jobb på olika vis. En del behövde endast hjälp med att få stödstrumporna på på söndagen inför kyrkan. Mycket mysigt att komma in till en välklädd gammal gumma som snällt väntade på lite hjälp. En del behövde endast hjälp med att ta sin medecin. 

En del hade bara tillsyn, då skulle man umgås en halv timma eller så. Ibland så spelade en gammal farbror på sitt dragspel för mig, det var magiskt. Det var ännu häftigare då jag kom hem till en gammal gammal gumma som bodde i ett gammalt gammal hus med en orgel. Där satt hon och spelade och sjöng kyrkliga visor för mig. Jag hade med mig min flöjt överallt så om man inte visste vad man skulle göra så spelade jag lite sommarvisor för de gamla. De såg ut att gilla det.

Sen fanns det självklart vissa äckliga ställen som man skulle städa på, men allt det positiva väger över. Det jobbigaste var att gå till de som var väldigt ensamma. Det var en kvinna som inte var så jättegammal. Hon hade två barn som hon inte hade kontakt med. Hon satt bara och rökte hela tiden inomhus och så skulle man spela finns i sjön med den gråtande kvinnan i två timmar. En annan samlade på blommor. Vart man än såg sig omkring var det proppat med blommor.p

p

En del var ju dementa. En kvinna sprang runt i baddräkt, på sin höjd. Man fick jaga henne då hon sprang ut på gatan. En annan var så faschinerad över att Sven Ingvars fick plats i bandspelaren och att han kunde sjunga så vackert. Sen var det den gulliga finska tanten. Hon tog hand om sin lilla porslins hund på bästa sätt. Den var med då hon åt och hon bäddade in den så fint då den skulle sova. 

Men det mest fantastiska var att jag jobbade i min hemstad. Eftersom jag gillar min hemstads historia så var det väldigt roligt och en ära att få komma hem till alla gamla och se deras fotografier och höra historier. En tant samlade på bröllopsannonser och hade bröllopsbilden på min farmor och farfar. Jag hade aldrig sett bilden innan. Det var mycket rörande. Hon hade bott granne med min farfars fosterfamilj, och berättade om hur dumma de var. Visste inte ens att min farfar hade bott i en sån.

Jag försökte ju hitta olika samtalsämnen med de gamla. En eremit berättade att han kom från ett visst ställe på landet. Jag sa att min farmor kom från samma ställe och gick ut för att piska mattor. Då jag kom in igen hade han plockat fram massa album med min pappa och farmor i. Han hade nämligen varit fosterbarn hos min farmors moster där även min pappa bodde från han var tre månader till tre år!

Jag och min pappa började att besöka eremiten och han blev så glad. Jag fick till och med hans mörkrums fotoutrustning. Jag tycker att alla skulle prova att jobba med människor på något vis. Sen är det synd att det ska ligga så mycket status i vilket yrke man har. Jag är mer än mitt yrke. En del är inte det och har turen att jobba med sitt intresse, men långt från alla har den lyckan! I alla fall ska man våga umgås med folk utanför sitt fack, för att bli berikad!

Jag vet att alla som jobbar på hemtjänsten inte upplever sitt jobb så här. Men det gör jag. Jag är intresserad av människor och vill gärna hjälpa. Sen hade jag en bra arbetsgrupp där alla var närmare pensionsåldern. Även chefen var det och tyckte inte att vi skulle ha för mycket arbete. Vi skulle klara av utan stress och så att inte de gamla skulle bli lidande. Min mormor sa att hon inte fick hjälp med något extra än det som var bestämt sedan tidigare. Jag skulle aldrig neka en 90-åring att byta batteri i hennes klocka till exempel. Men det handlar ju om att ha tid. 


Taggat med: 

Vad är feminint?

I går då jag hämtade barnen på skolan och förskolan så förstod jag att det endast var mina och några till där. Nästan alla barnen hade ledigt. Fröknarna berättade att de flesta har far och morföräldrar som hjälper till. Mina barn skulle vara lediga resten av veckan, men nu var det ju mina tre sista dagar hemma så det var bättre för barnen att vara och leka med sina kompisar än att slåss hemma igår tyckte jag. Men båda barnen blev smittade av någon och blev sjuka.

Så deras aktiviteter som de sett fram emot så länge blev inställda. Treåringen skulle med sin bästa kompis och hennes pappa på Junibacken och sjuåringen skulle gå på bio med farmor idag. Så nu har jag hemma sjuka och besvikna barn istället för att åka och handla färgpatroner som jag hade planerat. Stackars barn. Jag hoppas att de blir snabbt bättre för i morgon ska de på sportlov till mormorn och morfarn.

Barnen har varit friska jättemycket. Jag har hört att alla andras barn är sjuka hela tiden. Men vi har klarat oss till nu och det var ju lite typiskt att detta inträffade just nu. Hoppas ingen har ätit av den här maten. Jag rafsade ihop lite rester från allas tallrikar i en låda. Tänkte slänga det, men mannen tog över köksstädningen och ställde in lådan i kylskåpet! Tur att han inte tog med det till jobbet. Jag hittade den flera dagar senare. Undrar om han tyckte att det såg gott ut.

Igår var vi till Willys. Barnen sprang hit och dit, men det var lugnt. Jag känner att jag precis kan hålla koll på alla utan att det blir alldeles för jobbigt. Jag förstår inte hur de med 10 barn klarar detta. Imponerande. Vi tittade på bokrean och köpte några böcker. Jag tvekade mycket innan jag köpte en betongbok, eftersom jag ser mig som en betongexpert. Men tänkte ödmjukt att jag kunde få något tips.

Jag blev besviken istället. För det första så har jag tyckt att jag är ett snille som har kommit på alldeles själv att man kan gjuta i äggskal. Har varit otroligt stolt över detta. Men detta hade författarna också kommit på. Inget är nytt under solen. Sen var det mesta gjutet i färdiga former. Jag är ju expert på att göra formar. En kruka som jag höll på med i ett par veckor gjorde de på några sekunder!

min

deras

Om jag skulle göra en betongbok så tänker jag att framsidan inte skulle vara så "feminin". Denna är rosa, romantisk och blommig. Men sen tänker jag att rosa och blommor också är för pojkar och då är ju inte boken feminin. Det kanske inte finns något feminint och maskulint. Jag blir nu lite förvirrad. Min framsida skulle helt enkelt visa lite mer variation. Inte bara blommor. Lite ruffare saker för de som inte är lika förtjusta i bara blommor.

 

Taggat med: 

, ,

Tre dagar kvar!

I dag fick jag ett meddelande med en bild på en glad tjej där det stod; BARA 3 DADAR KVAR, LÄNGTAR! Jag skickade ett tillbaka på mig där jag mös med min bebis och skrev, Va kul. Det är min vän som jobbar på förskolan där jag ska börja på torsdag, som skickar såna här sms då och då. Jag tycker att det ska bli spännande men jag vill verkligen njuta av varje sekund som jag har kvar hemma. 

Är lite vettskrämd över att börja jobba. Mest över att jag är nervös för att jag kommer att vara trött, försova mig, inte hitta kläder på morgonen. Har ju bara mjukiskläder på mig nu. Inget annat passar på in mage. Såna fall klänning, det har jag ofta, men är osäker om det är så bra att ha på jobbet varje dag. Sen vet jag inte om jag ska säga till mina nya arbetskamrater att det är kakor som ligger i min mage, eller om det är konstigt. Vill ju inte att de ska börja misstänka andra saker. 

Jag frågade mannen om han kommer ha mjukiskläder på torsdag då han blir föräldraledig. Varför då, undrade han. Ja, det kan man ju undra. Det är ju inte bara det att det är skönt, det är själva känslan att inte behöva klä sig. I dag så bara njöt jag av att studera min bebis, jag stannade upp och bara tittade. Sen ville jag ta en sån fin bild på oss, som skulle illustrera den där känslan jag hade. Då jag tittade på bilden så förstod jag. Det är inte snyggt att ha ett nattlinne på sig kl 14 med ett fejk raffset tillsammans med en ljuvlig bebis på bild.

Jag har i dag försökt att skriva ut bloggen. Det var någon som undrade om de gamla inläggen försvinner efter ett tag, så nu är jag nojig över det. Förstod bara inte att jag hade gjort så många inlägg så mina sprillans nya färgpatroner tog snabbt slut. Ska köpa nya imorgon. Jag har ju skrivit mina memoarer här så det hade ju varit jobbigt om allt var borta. 

Målet denna mammaledighet, förutom att ta hand om barnen -självklart, var att jag skulle ta ut mina bästa bilder från ca 80 album och göra en fotobok. Detta har jag inte lyckats med, men jag är glad att jag har haft bloggen, min bästa vän som aldrig avbryter eller säger emot, istället. Ett annat mål var ju att få ordning i min ateljé och det har jag ju nästan fått, i sista sekund i ett annat rum.

Ettåringen fick leka i mitt rum under tiden. Hade endast ett dockhuvud och en häst att leka med. Ettåringen gillar att peta i ögon, så han petade och petade i ögonen. Hästen är den hästen som min mamma köpte till mig då jag var liten istället för en My little Pony. Den var säkert dubbelt så dyr. Det var en byggsats som man fick sy ihop själv. Det var även en lädersadel till. Men den var inte så färgglad som jag önskade. Ganska blek faktiskt. Men väldigt fin!

Sjömansgossen.

Nu har jag redigerat bilderna som jag tog förra helgen. Jag fotograferar barnen i min hemmastudio en gång i halvåret. Den här gången var det ettårsfotografering och 7 1/2 års och 3 1/2 årsfotografering. Jag är väldigt glad att två tre och sjuåringen fyller med en dags mellanrum och ettåringen med ett halvårs mellanrum. Annars hade jag gjort detta sex gånger om året istället för två. Det är ju roligt, men som det har varit nu så har jag fått möblera om hela rummet för att få ner fonden. Just denna gången var inte dottern med, men hon brukar det annars.


En del reagerar på att jag ibland klär mina barn lika. Barnen har väldigt olika stilar så detta är bara något som händer sällan. MEN, för det mesta är det kläder som passar både tjejer och killar jag köper, unisex som det heter. Så då jag bara hade styvdottern och sjuåringen så hade de oftare lika kläder än vad mina tre pojkar har.


Till fotograferingen får barnen välja de kläder de vill. Det speglar den tiden som de är i just nu. Förra året valde treåringen att ha på sig en for kort uttvättad Svampbobtröja. Mycket fult.


 De två äldsta pojkarna poserar själva, jag ger dem inga direktiv. Det kan väl hända att de har övat en del genom åren, men för min skull får barnen se ut hur de vill. Men det är väl en mani, att dokumentera. Sjuåringen fotograferade jag på detta sätt varje månad upp till ett år, men det skulle jag aldrig orka eller prioritera tid (som jag brukar kalla det) till nu.


Ok, dessa kläder har jag valt åt barnen.


Taggat med: 

,

Skattjakt.

Nackdelen, enligt mig, med iphone är att man får så mycket information snabbt och enkelt. Det gör att jag inte minns hur jag har fått informationen. Förut så fick jag sms på min mobil, och jag svarade på dem så fort jag fick tid. Jag satte mig vid datorn då jag fick tid och svarade på mail, facebooka och kolla bloggen. Nu gör jag allt detta hundra gånger om dagen. Jag tittar på iphonen hela tiden om det kommit något nytt. Men jag hinner aldrig svara på en gång då. Troligtvis rullar jag vagnen eller sitter på toa eller lagar mat. Så, en del folk har börjat att irritera sig på att jag inte svarar på deras meddelanden. Jag tror att jag har svarat fast jag inte har det. Förlåt! Men fler borde väl ha detta problem? En kaka?


På den här delikata tallriken tillverkad av Miriam Axelsson så ligger diverse delikata kakor. Jag fick dem av konditoriet som gav oss en bajsbrun tårta istället för en lila till barnkalaset . Det var ju snällt. Jag delade med mig till familjen också. Nu kan jag gå vidare och njuta av mina tre sista dagar som föräldraledig.


I dag har vi varit på ett kalas och fått andra kakor, så därför är det lite överdrivet att jag trycker i mig gamla sega ostbågar just nu. Det var världens finaste skattjakt. En riktig karta över hemmet fick alla barnen och sen leta efter sin egna skatt! Mycket bra tips. 


På kalaset vi hade för ett par veckor sedan så hade jag gjort fina påsar men glömt bort att ordna fiskdamm eller skattjakt. Någon kom med en jättestor och tung rock och höll upp den och jag slängde över påsarna till de godissugna barnen medan de fick hålla i en pinne så de trodde att de fiskade. men nästa år vet jag hur man gör.

Taggat med: 

Lite tyskt och lite franskt.

I går skulle jag möta mina konfirmationsvänner för första gången på 15 år på en specifik plats på Centralstation. Jag fattade inte riktigt vart de menade och tänkte ringa numret till en av dem, som jag fått på facebook. Jag var tvungen att memorera numret eftersom jag inte hade någon penna. Självklart memorerade jag fel och kom till Roffe, och honom var jag inte intresserad av att äta lunch med. Men då ringde de andra till mig och sa snällt att de kunde möta upp mig. Jag kände mig helt klart att det var som för 15 år sedan. Jag var den ända som inte var från Stockholm av oss, jag var lantisen.


Det var himla kul att träffas och vi tittade på massa kort som jag hade med mig. De andra två, den tredje var sjuk, såg exakt likadana ut. Det gjorde ju inte jag precis. Då jag visade den här bilden för sjuåringen undrade han hur gamla de andra tjejerna var. Som jag, sa jag. Han tyckte att jag såg jättemycket äldre ut. Men de andra tjejerna har inga barn och har fått sova på nätterna de senaste sju åren. 


Den här bilden är tagen hemma hos mina föräldrar då alla kom och sov över hos mig på "landet". Vi provar min pappas hattar. Jag minns tröjan som jag hade på mig. Jag hade batikfärgat den själv och sytt på en vinröd blomma. Jag har visst sytt förr fast jag inte minns det.

Vi åt lunch i Gamla Stan. Garderobjären hade en tysk barsk stil samtidigt han försökte skoja lite. Jag förstod inte vad han sa, men de andra tjejerna är så beresta och bor i Australien och är ihop med en tysk, så de förstod lite mer. Då vi satte oss vid bordet så var det en kypare med en annan nationalitet som hade gått en annan charmkurs och skulle spana in mina grönmålade avflagnade naglar som verkligen så sjaskiga ut. Och skrek ut detta till ytterligare en charmör. Inte just detta som jag ville bli uppmärksammad för.

Sen pratade vi om vad vi gör nu för tiden. De andra tjejerna hade doktorerat flera gånger och bodde här och där och hade klättrat upp. Jag sa då att jag hade klättrat ner istället. I alla fall brukar folk tycka det då det gäller mitt jobb. Men vad det gäller mitt andra jag, inte jobbjag, så klättrar jag upp fort som bara den! 


Vi skrattade en del åt konfirmationsklädseln. Det var endast jag som var scout men alla var tvugna att ha scoutskjorta. Tjejerna skulle ha en knälång kjol och knästrumpor. Jag hade mina klumpiga Dr Martens för att kompensera.


På kvällen så hade vi middagsgäster. Lena Mörsare med familj. Det var så trevligt. Hon vann en boktävling som jag hade. Tips till tonåringar. Här står hon glad och överraskad över att hennes tonåring kunde spela piano!


Även treåringen blev mycket glad då han hittade några nya bandmedlemmar!

Jag måste visa vilka fina presenter som de hade med! 50 tulpaner som jag har placerat ut i hela huset i små buketter. Sånt där lyxigt the. Jag älskar ju the, och detta var med chokladsmak. Och jag älskar choklad. Sen var det världens smartaste gosedjur som jag är avundsjuk över att jag inte själv har kommit på. Grisen har en ficka på magen där man lägger en napp. Det är samma sak varje natt. Jag lägger nappar i sängen men hittar dem inte då de behövs.Nu är det bekymret ur världen. Nytt liv börjar.


Ölkorv.


I fredags så träffades jag och pappa på en Indisk restaurang innan vi skulle träffa resten för att dansa en sväng. Det var väldigt mysigt och pappa undrade om jag inte saknade kött, det var ju 20 år sedan. Jag berättade för honom att jag får ont benen då jag ser kött och han förstod precis, han kan också få såna symptom. Det var superskönt!


Sen gick vi till Boule bar där vi träffade två av bröderna med diverse tillhöringar.


Jag köpte varsin öl till pappa och mig. Jag ville vara snäll och köpa lite ölkorv, men hade inga händer kvar så jag fick hälla ut alla de små fingerliknande torra korvstumparna i min sprillans nya gröna handväska! Man vad gör man inte för stämningen!


Den traditionella familjebilden togs. Mellanbrorsan fattas på bilden, det var han som skulle spela senare på kvällen. Till vänster är min äldsta och till höger min yngsta. Äldsta brorsan var ute med sin bästa vän och bästa vännens syster som var på besök. Det blev lite uppförstorat det där med systern, jag trodde att hon hade åkt från USA eller liknande eftersom de skulle fira att hon var på besök. Hon hade åkt från Uppsala!


Sen bar det av till Kägelbanan där brorsans band Superstar orkestar spelade tillsammans med Ferus från Makedonien. Riktigt drag!


Ett bra tips då man har kortkort är att ha ett par snygga trosor över strumpbyxorna om man råkar visa lite för mycket. Lite som stålmannen tänker jag. Dessa är såna här med spets i lager liksom, ungefär som det finns till bebisar. Däremot så var pälsvästen inte det bästa vid en sån här livad tillställning. Jag skulle ha haft sidenpyjamasen precis som Ferus.



Även han var tvungen att ta av sig en del. Hela han var blank, kläderna, håret, ansiktet och saxofonen. Matchad hela vägen. Han imponerade på olika vis, bland annat genom att spela flöjt med näsan. Där ligger jag i lä! Något att öva på tills jag börjar på förskolan kanske? Egentligen är jag mest imponerad av Superstar orkestar som spelade exakt hela tiden. Blåste och blåste så jag trodde att någon skulle svimma när som helst. Själv blir jag helt slut av att spela Bä bä vita lamm.


Det var som att gå ut i hemstaden där man känner alla. Pappa var där, mina bröder med flickvänner och flickvänner mammor och kompisar och bröder och hela bandet. Det var väldigt skönt att jag inte hade någon kompis med som jag behövde ta ansvar för, nu gick från den ena till den andra. 


Ett tag ställde jag mig helt själv och tryckta min svettiga kropp mot den kalla väggen och bara tittade nöjt ut mot den dansande folkmassan. Men då undrar folk hur det är med mej. Det är ju väldigt snällt, men man kan faktiskt må bra även om man inte visar det med dans eller genom att omringas av vänner. Jag var nöjd!.



Jag och gullebror.



Taggat med: 

Dans och glada grabbar.

I kväll ska jag på Mosebacke och dansa till Superstar Orkestar som min ena bror spelar med. Vännen som jag tänkte dansa med är sjuk men då ringde pappa så nu ska vi dansa tillsammans. Han är oerhört dansant. Han slänger runt den han dansar med så det gör riktigt ont. Fort ska det gå. Så detta blir spännande. 

Pappa 50 år jag 10 år.

Först kommer vi att äta middag tillsammans, det har vi inte gjort på väldigt länge på tu man hand. Undrar vad vi kommer att prata om då han frågat om jag lånat ett videoband av honom. Vi kanske är lite tysta för han tycker att jag och mamma pratar för mycket. Han vill inte älta saker och prata om hur folk är. Han brukar stänga av sin älskade TV då jag är hos honom för att jag och mamma förstör genom allt prat. Tv ska man titta på, inte prata till. Efter middagen så ska vi möta upp resterande bröder med partner.

Det ska bli riktigt trevligt. För några år sedan åkte pappa och brorsan till New York för att lyssna på andra brorsan då han spelade i Carnegie Hall. På kvällen var pappa ute och dansade så mycket så han blev igenkänd och fick gå före i köerna till uteställena. Han hade tydligen gått in i en ring och dansat och dansmuckat med någon. Då var han nästan 70 år. Få se om han har dansskorna i kväll. Men till sån här balkanmusik brukar det vara svårt att sitta stilla.

Mammas 60 årsfest.

Den enda gång som jag har sett att några inte uppskattat musiken till 100% var då mamma hade bokat bandet på hennes 60 årsdag. Först var alla 100 personer ute och dansade ringdanser till musiken. Gästerna i 90 årsåldern gick in och satte sig eftersom musiken var ganska hög. Men då började Superstar orkestar att gå runt på led och hittade till slut gänget som hade flytt. Musikerna stod ganska länge en halvmeter framför de gamla och spelade som bara den. Högt var det och det var ju bara för de gamla att artigt le!

Nu kan det ju verka som att jag är borta jättemycket, det tycker i alla fall jag. Men mannen har nu repat två dagar i rad och har spelningar varje helg i april och mer ändå. Så jag ska njuta så gott det går. Huvudsaken att barnen har det bra. Sjuåringen är mycket avundsjuk på sin syster som imorgon får följa med en kompis till Sälen för att åka slalom. Vi tycker att det är för komplicerat att åka iväg med så här små barn. Men vi ska försöka hitta på lite andra roliga saker.


Sjuåringen tycker även att det är orättvist att dotterns föräldrar är skilda för hon får ju alltid dubbelt av allt. Hon kommer ju alltid och berättar om allt kul hon haft hos sin mamma. På alla hjärtans dag så hade hon varit inne i stan och ätit på en jättegod restaurang och bowlat. Här hade jag gjort mannens favoritmat som inte ens barnen gillar och mannen kom hem kvart i åtta på kvällen. Annars brukar jag ringa honom kl fem varje dag för att påminna att han ska komma hem, men på alla hjärtans dag ville jag inte vara så jobbig. Men då kom han inte! Vi får försöka att bowla lite i helgen så sjuåringen blir glad. I kväll ska han i alla fall ha fredagsmys hos sin bästakompis. 


Taggat med: 

, ,

15 år sedan!

I morgon så ska jag träffa några som jag inte sett på ca 15 år! Mina konfirmationskompisar! Vi var på ett läger under fyra veckor tillsammans och då vi bara var 4 tjejer och drygt 20 killar så höll vi tjejer ihop. Två av de andra tjejerna bor i andra länder så för ett år sedan bokade vi in en träff nu, då alla skulle vara hemma. Då jag tittar på bilder på facebook så ser de exakt likadana ut som förr. Frågan är om jag gör det.

Innan vi åkte på konfirmationslägret så hade vi några möten i en kyrka på Lidingö. Då såg jag ut så här, med långt och ganska ljust hår.


Sen klippte jag mig och färgade håret rött. Ville se lite tuff ut. Folk sa att jag såg ut som Mona Sahlin, jag visste inte vem hon var då men fick lära mig snabbt. Det var ju en miss av mig.


Jag ville sen att håret skulle bli långt och trodde att det skulle bli en pagekänsla om jag rakade i nacken. Det vart ju som en rufsig pottfrilla med polisonger. Skitfult och inget för någon som inte orkar att styla sig. Sen då vi skulle på lägret så kände ingen igen mig, man kunde ju inte förstå att man bytte bort det långa håret mot en sån där konstig frisyr. Den blir fulare ju mer jag tittar på den.


På lägret så bodde vi tjejer på ett loft. Öborna visste tydligen vart tjejerna på konfirmationslägren brukade sova, för vi fick ofta nattgäster. De klättrade in genom fönstret på en stege. Minns att efter några nätter så frågade en kille hur jag brukade se ut då jag hade fixat håret. Så här svarade jag. Vad skulle jag annars säga.


Det var ett naturligt läger. Det fanns ingen kyrka. Vi hade mest kul och badade. Jag brukade ta ett morgondopp för att fixa ångestfrisyren så gott det gick. Det värsta var att prästen tog nakendopp samtidigt varje morgon. Men det var säkert härligt för honom.


Vilket fall så fortsatte tjejgänget att träffas under några år. Vi bodde ju inte så nära varandra. En gång så kom alla hem till min hemstad för att sova över. Min pappa kom och hämtade vid busstationen. De hade aldrig träffat min pappa då han och min bror var och spelade i Kina. Jag såg till att alla kom in i bilen innan jag själv hoppade in. Jag hann inte hoppa in för pappa körde. Tjejerna började skratta så mycket och fick inte fram ett ord. Inte förrän de var hemma hos mina föräldrar märkte pappa att inte jag var med. Jag är glad att de inte blev avskräckta och ville åka hem igen. Jag ser fram emot i morgon! 

Taggat med: 

,

Äldre inlägg