Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från januari 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Alla lika, alla olika?

I dag hörde jag att det talades om skitprogrammet med mammorna som inte blev modeller, men vill trycka på den ångesten på sina små flickor. Det jämfördes med idrottspappor som tvingar sina söner att springa och sparka och allt vad de måste göra. Det är ju samma sak, tycker jag i alla fall. Papporna trycker på sina drömmar på barnen. Man kanske kan tycka att det är nyttigt med sport och onyttigt med skönhet. Håller med om detta, men pojkar kan också få en sned bild av sig själv och anorexia. Istället verkar det vara en machovärld istället för en prinsessvärld. Jag tänker också på att det har varit svårt för Anton Hysén att komma ut som homosexuell, bara för att han spelar fotboll! Stackars alla!


Men det är ju så, man har lättast att förmedla sina egna intressen och värderingar till sina barn. Själv så valde min pappa att jag skulle spela cello, fast jag ville spela saxofon. Pappa märkte snabbt att jag inte hade så mycket talang så han hade inga krav på mig. Varken jag eller mannen är sportintresserade, men vi upplever inte att vi har tvingat barnen att hålla på med musik eller konst heller, som är våra intressen. Däremot så har sönerna valt dans själva, vilket jag eller mannen inte är så intresserade av. Men vi är glada för barnens skull.

Jag har ju tre söner, jag hade klart tyckt att det hade varit roligt om en hade varit en flicka, men det är fult att prata om. Jag har alltid velat ha tre barn, och det har jag nu! Och jag är oerhört nöjd. Jag funderar mycket över varför jag har varit så besatt, innan jag fick barn, av att få en flicka. Jag vill tro att flickor och pojkar är lika i grunden. Jag har tänkt att det är meningen att jag skulle ha tre pojkar för att verkligen se det.


Alla barn är olika, så klart. Om jag jämför de två äldsta, styvdottern och sjuåringen, så har de inte stämt med dem könsroller som man kanske har ute i samhället. Tjejen har varit tuffare, mer bestämmande, imponerad av tuffa grejer som skateboard och inte velat klä sig så tjejigt, hon har sällan lekt med dockor och typiska "ta hand om" lekar. Sonen har varit lite "försiktigare", om han hade varit en tjej hade man inte reflekterat över det. Han har brytt sig och varit orolig för hur andra mår. Han har varit hjälpsam och går på dans. Så jag vet att alla är olika.

Sen tänker jag på 12 åringens fest. Tjejerna var jätte mogna och ville hjälpa till och tackade och satt fint vid bordet. Killarna, det var två stycken, ville prompt trycka ihop sig i soffan, trots att jag inte hade dukat där. Sen sprang de runt med treåringens metspö och skulle fiska på allt. Till och med på mig och tjejerna suckade. Då jag kom bärandes på en bricka med chips och godisskålar, som jag skulle ställa ned på bordet, så kastade killarna sig över mig och tog varsin godisskål och satte sig i soffan! 

Eftersom jag hade klätt ut mig till den elaka styvmodern så skällde jag lite och tog tillbaka skålarna. Tjejerna frågade istället om de skulle hjälpa till med något. Då undrar man ju hur det kan vara så stor skillnad. Har verkligen föräldrarna uppfostrat pojkar och flickor så här olika? Jag tror helt enkelt att killarna är fler år efter i utvecklingen (vilket är allmänt känt) och sen har svårt att komma i kapp, om de inte får krav på sig.

Så det är väl bara att kämpa på med mina små prinsar. 

(man behöver inte hålla med det jag skriver om och jag diskuterar gärna för att höra andra synvinklar, detta kan uppfattas som ett känsligt ämne)

Bordstabletter.

Vi har en riktigt tjusig, alltså dyr, tapet i vårt kök. Den är vit med växter på och heter något med Linné. Min brorsa brukar känna sig sugen att fylla bladen med lite färg, men det får han inte! Nu kom jag på att jag kunde göra bordstabletter av tapetresterna. Jag är lite trött på att klä in burkar och sånt med tapet.


Jag färglade bara delar, tyckte att det blev supersnyggt! Sen laminerade jag in. Kludd, limpistol och lamineringsmaskin är helt klart mina bästa skapar (pyssel) verktyg! Jag kunde ha valt starkare färger men det gjorde jag inte. Jag kunde även låtit barnen få ha färglagt sin egen. Men det tänkte jag inte på innan. Då hade jag ju varit väldigt pedagogisk och så.


I det här skicket så platsar bordstabletterna på Svenskt Tenn!

Taggat med: 

Lite inredningsreflektion.


Vi har ju gjort om i dotterns rum. Barnen har ju små rum så det är en konst att få dem att kännas bra. På bilden under har jag förbättrat rummet lite mer tycker jag genom att lägga en rund matta framme vid fönstret. Det gör att det känns som att det är en större del där framme. Eftersom det ännu inte finns något fönsterbräde så har jag ställt ett litet runt bord med en blomma och lampa vid fönstret. Mycket trevligt och dottern kunde stolt visa upp sitt rum på sin fest.


I sjuåringens rum är det också fixat, ommöblerat och ny skrivbordsskiva. Hans rum är ganska nytillverkat, avkapat från den långa hallen. För att få så stort rum som möjligt så blev det en sned vägg, då dörrarna till andra rum var i vägen...Vilket fall så har vi specialgjort en skrivbordsskiva vid det sneda hörnet. Rummet känns förlängt i och med det.


Jag har även kommit på att det är väldigt bra att hänga något över spjälsängen, det blir som ett rum i rummet. Jag vet att detta inte är något nytt, det är bara det att jag inte fattat anledningen innan. Jag trodde att man hade sänghimmel på vaggor och sånt för att det ska vara gulligt. Nu vet jag bättre. Jag drar ju alltid upp suffleten på vagnen för en mörkare och mysigare känsla. Ett mycket glatt barn.


Sen vill jag visa en festlig slump. Den fina Babar-affischen med konstmotiv inköpt i Chicago satt redan på väggen i treåringens rum. Mobilen från Thailand med elefanter hängde där i hörnet. Sen tog jag Fem myrorbilden från dotterns rum då jag skulle rensa bort lite och satte upp den i treåringens rum istället. Då upptäckte jag att det var jättemånga elefanter av en slump. Och utav en oslump så tog jag lite kludd, ett av de bästa materialen, och satte upp en elefant inköpt i sydafrika. Det blev då elefanter i tema från olika världsdelar. Spännande!


Taggat med: 

,

IItalaskålen var borta!

Jag var ju så glad över att telefonen funkade till slut, efter ett halvår. Mannen bemödade sig med att borra upp den på väggen i går så inte bebisen ska där och pilla hela tiden, och förstöra. Det är bara det att vi har så många sladdar som ligger på golvet, till massagedyna och discokulor mm. Så mannen tog fel och telefonen brann upp. Så nu har vi ingen igen. Det känns som att vi har lite otur lite för ofta. Min mamma sa alltid då jag var liten: Har man inte jobb så får man. Förstår precis!


Sen hade jag lite mer otur i dag. Jag var så glad över att jag hade fått påminnelsen på Iitala-skålen, tappade bort den andra avin. Då jag dragit i väg i den kalla vintern med bebisen som skrek, så hade påminnelsen gått ut, sa postgubben. Han hjälpte mig att leta först länge, han kände igen att jag hade varit där innan och kollat efter den. Till slut så läste han att den blivit tillbaka skickad. Påminnelsen hade kommit för sent!!! Så då gick jag hem och ringde Family living, där jag skulle få den där J-skålen från, och vi ska göra ett tredje försök. Hoppas att skålen är skitsnygg!

Men jag hittade mina glasögon i alla fall, under sängen. Det är bra att städa lite ibland. Dessa har varit borta i säkert två veckor och mina andra har varit borta i säkert två månader. De andra är mina coola glasögon, har jag hört. Så får väl städa lite till då på konstiga ställen. Jag har svårt att välja vilka som jag passar bäst i, då är det bra att ta en bild på sig själv med båda och ha bredvid varandra. Det som är så bra med glasögon är att man inte behöver sminka sig. Glasögonen är som smink i sig självt tycker jag. Man ser inte hur trött jag ser ut då jag använder dem.

Hittills har ju bebisen druckit välling ca 5 gånger per natt. Jag har fått byta blöja två gånger varje natt! Nu under de senaste nätterna så har jag försökt att vänja honom av med detta. Han har vaknat och gnällt och jag har fått trösta, i natt drack han bara en enda gång. I dag har bebisen även lärt sig att äta gröt! Så nu blir han lite mättare och mamman förhoppningsvis piggare!


Bebisen har blivit en kopia av treåringen. Busig, packar och gillar instrument. Det kanske så de flesta små barn är...Men detta packande är lite jobbigt då han packar i sin lilla rullator och sen går och tömmer en hög med diverse saker där man inte vill ha dem!


I dag har jag varit på sjuåringens utvecklingssamtal. Bland annat så sa fröken att han gör illa sig hela tiden. Jaa, sa sjuåringen. Antingen vickar jag på stolen så jag ramlar av hela tiden eller så ramlar jag i snön eller så slår någon mig. Sen tog vi med oss en kompis hem. Pojken är från Peru och jag bjöd på tacos, men pojken gillade inte det...Han ville mest leka med alla leksaker medan sjuåringen hade hoppats på att leka med lego.

Det runda bordet.

En del tycker att jag gör för stora kalas och får skylla mig själv med allt jobb. Jag tycker att det är roligt med stora kalas! Och, då man har så här många barn så vill jag att en dag om året ska vara deras, de ska vara i fokus och känna att det är den bästa dagen. Sen kommer vardagen igen.

Mannen och jag hade planer på att gå ner en gång i kvarten under hela gårkvällen för att kolla att det gick rätt till på sleepovern. Jag somnade så fort mannen satte på en fajkdokumentär om ett rockband, mannen somnade kort därefter. Tjejerna somnade tydligen klockan tre... Jag har lite problem att se en fejkdokumentär om ett rockband då jag har så lite koll på rockband över huvudtaget. Tänk om det enda jag kan referera till är något påhittat, det är ju lite konstigt.

 

Bebisen vaknade vid sex. Jag försökte underhålla honom på övervåningen, vi tog ett bad och sånt. Till slut vågade vi oss ner, vid halv nio. Då sov alla tjejer som stockar. En sov under ett täcke och kudde. Jag blev livrädd att hon var död, jag öppnade upp och hon levde, det hade varit pinsamt annars! Efter frukosten så vågade tjejerna trycka fram att de ville se Barbie i Svansjön. Jag uppmuntrade detta, sonen köpte den för ett år sedan, han tyckte att det var en glittrig och fin framsida. Stackars pojkar som är "förbjudna" glitter. Jag passade på att berätta lite om Svansjön. Sen dansade jag lite balett för tjejerna. Då sa ena; du är inte som en vanlig mamma! Nej, jag är ju en styvmamma, sa jag då. Dessutom är jag säkert 10 år yngre än deras mammor, men det sa jag inte.



I går så gjorde jag en väldigt bra sak. jag möblerade om lite. Ett mycket bra sätt att få lite nytt men inte behöva bli av med pengar. I vardagsrummet så hade vi ett bord med runda kantar och två iläggsskivor, I köket ett lika stort bord men rektangulärt. Jag bytte plats på borden. Skillnaden blev att då iläggskivorna tog ur bordet i köket så blev bordet nästan runt, vilket mannen har drömt om att ha. Jag har inte velat göra mig av med det ärvda bordet och vi har inte prioriterat pengarna till detta heller. Så nu behöver vi inte prata om det mer. Sen vill jag visa den väldigt fina vaxduken från Åhléns, inte rea.


Ett annat tips som vi gjorde till festen var att inte sätta upp de kulörta lyktorna i dess vanliga hållare. Flera lampor var trasiga, så det blev så fult. Vi tog ut alla hela lampor och bytte ut dem mot alla andra lampor, vilket blev festligt, men lite mörkt, vilket passade på Discot. Nu ska vi bara byta tillbaks alla, denna belysning är lite för erotisk att ha till vardags för vanliga Svenssons!


Då sönerna kom hem från farmorn, där de sovit och varit uppe sent, med andra ord var alla trötta, så ville vi prova på att göra en familjeutflykt. Vi gör ju sällan detta längre då det Alltid blir bråkigt och komplicerat. Men solen sken och jag hade skämts om vi inte tog vara på det fantastiska vintervädret. Redan hemma så gick vi igenom lite regler, låter väldigt tråkigt, men nödvändigt tycker vi.


Vi åkte till Lida, vilket är ett fantastiskt ställe med höjder och höga granar täckta med tung snö, som ståtliga vinterkungar! Jag är lite besatt av höjder, har bara varit på såna då jag åkt slalom, alltför sällan. Har en stark fantasi att åka till ett land lite söderut med familjen. En glad, dansant och sjungande familj...Eventuellt sy kläder till barnen, kanske av gardin med blommor eller nåt sånt på. Skulle vart trevligt om mannen hade haft gitarr med, annars har jag alltid flöjten...


Väl framme så blev det tjafs, gråt och sura miner över vilken hjälm barnen skulle ha och vilket åkdon. Sen puttades det och hånskrattades, så det blev ännu mera sura miner. Vi fick dela upp oss ändå. Men vilken bra träning för oss alla. Åka ner och dra upp för backar. Kändes även bra för själen!


Sura miner fortsatte hela vägen hem. Sjuåringen har svårt att inse att sin storasyster och bästa vän har blivit stor och inte är hans bästa vän längre. Han är deppad över detta. Han tycker inte att de har hunnit leka någonting! Så nu har jag ringt och bokat upp att jag ska ta med kompisar hem måndag, onsdag och torsdag. Allt för att göra mina barn lyckliga. Sjuåringen har inte kommit på att han kan leka med sin lillebror ännu. Själv har jag lovat mig att få gå till frisör och massör efter 1 åringens kalas och innan jag börjar att jobba!


Bästa dagen i hennes liv!

Just nu så sitter jag och mannen i sängen tillsammans. Det är inte var dag precis. Bebisen ligger i spjälsängen och treåringen och sjuåringen sover hos farmor för att inte störa på dotterns 12 års kalas. Vi har städat och förberett hela dagen, och det har det varit värt då 12 åringen verkar ha en väldigt lyckad fest!


Innan festen var hon hos frisören och stylade sig med klippnig och lite svart och blå färg för att se ut som en rockstjärna. På den här bilden ser hon exakt ut som sin mamma, alltså inte jag. För jag är bara en styvmoder som klädde ut sig till den elaka styvmodern! Tyckte det var kul. Har en tyllkjol, precis som dotter och en tröja där det står sam same but different. Jag har även en liten brosch där det står Hemsamarit och ett kors runt halsen. Mycket lyckat!


Jag bjöd på drinkar i de festliga muggarna och de fina sugrören inköpta i USA. Jag bad alla att verkligen kolla på vad de hade för motiv på muggen så de kunde ha den resten av kvällen. Men den kollen hade de i en halv sekund, sen hade barnen glömt bort. Det var bara några som gillade den exklusiva drinken, de gillade inte hallonen, men huvudsaken dottern var nöjd!


Vi tog in scenen för att barnen skulle ha lite att leka runt, för att trigga fanatsin så att säga. Man märker att dessa barn känt varandra i fem år, de är så trygga med varandra. De tog alla instrument de kunde hitta och började spela och sprang runt på en gång. Sen fick dottern stå på scenen, för att för en gångs skull bli lite längre än alla andra, och vi sjöng och spelade för henne som bara den. jag tror att barnen sjöng fem verser av Ja må hon leva!


Först hade vi tänkt att bjuda på tacos men förstod att det skulle ta för lång tid att göra så det blev hamburgare istället. Till dessert så skippade vi tårta och bullar och sånt. Det blev citrommousse med chokladmousse på. Sen mixade kalla jordgubbar, för de som ville. En mycket enkel men god och uppskattad efterrätt. Sen två stora brickor med snacks och godis.


Dottern fick en biodate av sin kille. Nu leks det ryska posten där nere. Dottern kom upp och kramade och sa att det var den bästa dagen i hennes liv! Sen ska tre kompisar sova över och kolla på Grease, så mysigt, jag ska inte fråga om jag får vara med. 


Det är ju klart skillnad att ha kalas för en 12 åring som kan göra sin hamburgare själv och byta musik än för en sjuåring! Då dottern gick i ettan så bjöd vi alla 16 tjejer på kalas. Det var mat, karaoke och pyssel. Vi fick hjälpa alla med allt pyssel och brände oss jättemycket på den där limpistolen.

Roxanna Melkersson.

Jag har äntligen kommit på en person som jag känner att jag påminner om på många många vis. Möjligtvis inte utseendet. Jag tänker på denna person ofta, känner exakt igen hur jag uppför mig, trots att jag inte vill. Man skrattar ju åt denna person...


Melker Melkersson i Saltkråkan!!! Han vill väl men det blir ofta fel och tokigt. Han är nervös och lite naiv. Han kan även ha kort stubin. Jag känner igen mig i honom så mycket. Synd bara att han är påhittad och säkert överdriven.

Men kul att ha hittat en like! Då jag älskar skärgårdsmiljön så är jag redo på att ställa upp att spela Melker om det kommer en uppföljare!

Flöjten på berget.


I dag har jag varit på Susanne Fristers utställning på Upplandsgatan. Jag hade med mig ettåringen och treåringen och tog därför den breda syskon vagnen som det visade sig att vara punka på. Det var sjukt trögt att skjuta den i snön med två barn i. Vägen till tunnelbanan som i vanliga fall tar tio minuter tog en halv timma istället. 

 
Men då jag tillslut kom fram och överlämnat den finaste presenten jag sett på länge till konstnärinnan och studerat hennes spännande och personliga konst så tog hon den punkterade vagnen till en cykelaffär bredvid medan jag var kvar med barnen och fantiserade att jag var personen med flöjten uppe i bergen på en av hennes målningar. Det var en mycket harmonisk upplevelse jämfört med hur det skulle ha varit att passa de två små barnen i en cykelaffär. I vilket fall så tycker jag att man ska vallfärda till Upplandsgatan för att köpa en Frister!


Så här såg min treåring ut idag, han har även en grön jacka. Två olika undrade om han var en flicka. De blev helt förvirrade av den "flickiga" röda färgen på overallen!!!


 
Jag och treåringen bestämde oss för att ta bussen hem istället för tunnelbanan. Det är ju lite jobbigare med vagn på buss men roligt för treåringen att titta ut då vi inte är inne i stan så ofta. Allt gick superbra till en början. Treåringen somnade i vagnen och bebisen satt i mitt knä och flirtade med alla pensionärer på bussen. Alla log och var snälla. Jag lämnade plats för en äldre dam men fick snabbt en sittplars igen. 


 
Sen kommer en gumma med rullator på. Hon fick inte egentligen plats då det var min stora och en till barnvagn på. Men vi var snälla och försökte ge plats men min vagn kom ut i gången vilket gav stora problem nästa gång bussen stannade. Det var ca 20 personer som skulle på och gumman vägrade att flytta sin rullator så jag kunde flytta min vagn så alla andra kunde komma på. Alla började skrika och bussen stod stilla i fem minuter. Jag erbjöd mig att gå av och vänta på en annan buss men jag kunde inte komma av. 


 
Gumman tyckte att jag skulle ha en smalare vagn och att min sovande treåring skulle gå. De andra på bussen blev väldigt upprörda över gumman och eftersom jag var så snäll och även höll i bebisen och började känna mig smått svim och gråtfärdig så hjälpte resenärerna den envisa gumman av och alla applåderade. Jag fick jättedåligt samvete då en äldre med rullator fick gå av bussen. Alla klappa på mig och sa att jag var där först. Kommer nog dröja innan jag tar vagn på buss igen!

Tandborste i ögat och jag drömmer mig bort.

I dag har jag haft hemma treåringen och bebisen. I går gick det jättebra, men idag var båda gnälliga och ville inte sova. Jag var gnällig, sjuk och ville sova. Barnen ville i alla fall inte sova samtidigt. Då jag till slut skulle få bebisen att sova så gör treåringen illa sig för tjugonde gången och jag får trösta och börja om igen. 

Bebisen gillar att hålla i hårda saker, som tandborstar. Jag har fått den där tandborsten i ögat tre gånger i dag så nu är jag helt röd. Annars har vi mest lekt leken; mamma städar, sorterar och lagar- barnen plockar fram och förstör på en sekund. Jag undrar hur mammorna i programmen med alla barn gör för att vara en glad och pedagoisk och opsykbrytmamma. De har ju ofta sju barn. Just i dag fantiserar jag mest om att vara med i programmet Mamma på Yasuragi i en vecka! Men samtidigt så njuter jag varje sekund av mina små gullegrisar!

Jag försökte sätta på min favoritfilm, Saltkråkan, till treåringen så jag kunde ta det lite lugnt och ha det mysigt, jag är faktiskt också förkyld och har ont i ögat och här och där. Men treåringen skriker bara att han vill se King Kong, Harry Potter, Jurassic Park eller Indiana Jones! Han tycker att dessa DVD omslag ser lockande ut! Det blev en annan film om en dinosaurie istället.

Nu ikväll var jag bjuden på Susanne Fristers vernissage, men omöjligt! Mannen kommer ju hem halv sju varje kväll, och den tiden är det ett himla liv här hemma, så det känns inte så lockande att gå iväg, speciellt då jag är sjuk och det är så mörkt ute. Kvällen kommer klockan 17 på vintern och 21 på sommaren tycker jag. Så det är vl bara att gå i ide. Men jag ska se Susannes fantastiska målningar en annan dag! Hon är min favoritkonstnär! Kolla du med på Upplandsgatan 37, pågår till den 24 februari.


Nu har vi ringt runt till alla inbjudna på dotterns kalas i alla fall. Hon gjorde en facebookinbjudan hos sin mamma, där hon skrev osa till sig själv och att alla 12 fick sova över!!! Hälften svarade på facebookinbjudan, men vi har ju inte haft någon aning om om barnen har berättat om festen för sina föräldrar. Så vi har fått kolla med alla vilka som kommer och sagt att deras barn inte får sova över, vilket var lite jobbigt då vissa föräldrar hade hoppats på detta. Tre kompisar får sova här.

Den förtjusand Marilyn.


Här om dagen då jag var inne i stan så fick jag äran att se Marilynfilm-reklam.  Jag började att tänka vem jag skulle vilja gå och se den med. Jag har massor av vänner som gillar Dolly Parton men kunde bara kom på en som jag visste gillade Marilyn Monroe, men hon bor i Finland.

Det var då vi gick på mellanstadiet som vi gillade henne, vet inte om vännens intresse kvarstår. Den halvfinska vännen var lite mer insatt i Marilyns liv, jag tyckte mest att hon var vacker och samlade på affischer och vykort och såg filmerna. Vännen chockade mig med information som att M hade gjort massa aborter och egentligen hette Norma Jean! 


Här om dagen så hittade jag detta lånekort som min vän gjorde till mig! Jag hittade den i en bok. Vad kul man hade som barn, vilken fantasi! Min vän var redan som barn väldigt duktig och intresserad av litteratur och fortsätter med detta än i dag. Saknar dig!

Men jag kontaktade självklart en annan underbar vän som jag trodde kunde vara lite intresserad. Den halvportugisiska svägerskan. Jag är mycket taggad över vår date nästa fredag. Det ska bli så mysigt. Vi har alltid superkul tillsammans! Har nog mest sett barnfilmer på bio de senaste 10 åren, förutom då mannen och jag fick barnvakt och skulle se en romantisk film och pussas och sånt. Det blev en skittråkig actionrulle utan handling som jag somnade på!


Här är lite nyare delar i min Marilynsamling. Ett par koppar och en ful tavla. Gillar inte det oranga. Då vi var i Thailand så köpte vi den här målningen. Jag tror att vi nästan gav 1000 spänn för den! Lite speciellt med en målning av ett massproducerat tryck egentligen. Man kan verkligen prata om att det är konstnären som man betalar för, inte motivet.


I vår källartrappa förvarar vi souvenirer som vi inte vill ha framme. det gör det hela mycket trevligare att gå ned i källaren. Det är också trevligt att inte ha massa souvenirer överallt i hemmet.

Taggat med: 

Äldre inlägg