Om

 

 

 




Hej! och Välkommen att läsa min blogg.

Jag skriver om mitt liv som förälder men även som människa och konstnär.

Sidor

Visar inlägg från december 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Gott Nytt 2012!

Hela december, och all annan tid för den delen, har varit tillägnad mina barn. Så i kväll så kommer det bli vuxenparty här. Ett barnfritt par kommer att parta med oss. Barnen får nöja sig med godis, hyrfilm för en lyxigare känsla, pussar, hamster och alla julklappar. Det känns lugnt och skönt, inte minst för barnen.

Jag har redan klätt upp mig, för att inte det ska rinna ut i sanden som vanligt. Jag har till och med rakat benen och under armarna. Tyvärr så hjälpte inte sminket. Jag ser sjukt trött ut! Förr har jag varit besviken då alla tycker att jag ser så pigg och fräsch ut, trots att jag har varit svintrött. Nu känner jag att jag skulle ha blivit lycklig om mascaran kunde ha piffat till mig, men man får kolla på min nya huvudbonad istället.


Känner att det är lite respektlöst mot gästerna att sitta i onepiecen på nyårsafton och även jag blir lite piggare av att vara påklädd. Så jag önskar nu ett Gott Nytt år!

(min onepiecedragkedja är trasig, så jag kan inte använda den längre, hade haft den ikväll annars)


Taggat med: 

,

Röd som i Blixten.

Jag har endast läst ett par sidor ur den Rosa boken hittills, Rosa-den farliga färgen. Men det står att förr så var röd mer en killfärg, som i blod och krig, och blått som stackars jungfru Maria. Så är det fortfarande i vissa kulturer.


Jag tänker då på all påverkan utifrån. Min sjuåring, som älskar rosa just nu, innan var det grönt, gick hos dagmamma till han blev tre år. Där var det tre till pojkar i samma ålder, så de barnen fick aldrig uppleva skillnaden på pojkar och flickor, genom färgkoder. Däremot så ärvde barnen sina storesystrars kläder, rosa som blått. Hos dagmamma så brydde man sig inte riktigt. Man tänkte lekkläder, vilket jag fortfarande tänker. Bekväma, sköna och praktiska. Tänker även så för mig själv, därför så ser jag inte alltid så snygg ut.


I två årsåldern kom den RÖDA coola kill Blixten McQueen, en bil. Och hans tjej, den BLÅA Sally. Då vart ju röd sjuåringens favoritfärg, så klart. Om inte rött fanns, då valde han rosa, som låg närmast. En gång var han på kalas hos tvillingar, en flicka och en pojke. På ena sidan så var det dukat för flickor, rosa och rosa tårta. På pojksidan, blått, och blå tårta. Pappan frågade sjuåringen vilken tårta han ville ha, du vill väl ha blå så klart? nej, sa sjuåringen-rosa. Tack vare Blixten.


Där vart färgerna otroligt tydliga! Mycket märkligt för mig, men naturligt för dem och många andra. Så klart att man ska få ha en rosa tårta, men även pojkar måste ju utan konstigheter, och kommentarer från föräldrar, äta från den.

Men, jag känner även tvillingflickor, där ena alltid hade blått och den andra alltid hade rött då de var små. Detta var ju längesen. Så klart att rosa även gillades på min tid, mycket, men tror ändå inte att det var lika extremt. Troligtvis så känner sig inte tvillingflickan som ofta fick ha blått mer killig än den röda flickan? Eller spelar inte färgen så stor roll, utan mer andra symboler och hur man främst är framför sina barn! På den tiden reflekterade jag aldrig över färgbudskapet på flickorna, utan beundrade mest deras kläder och att de var så lika! och gulliga.



Dusty Monroe.


I dag har jag och min bror haft lite businessmöte. Innan var vi och åt mycket god mat på Chutney, dock vegetarisk, vilket gjorde sig påmint i brorsans lilla ateljé. Som tur var hade jag min finmössa med mig, som jag använde som en slags gasmask då och då. 


Mössan blev jag "påtvingad" förra året på ett sånt där Me and I-möte. Ett klädföretag som utger sig vara lite unisex. Man skulle prova grejerna i ring, och alla tyckte att jag var så snygg i mössan, så det var ju bara att köpa den! Kläderna var mer unisexa för flickor än för pojkar, då jag har tre var jag ju intresserad av det. För killar fanns det inte mycket med "tjejfärger", som rött, lila, rosa, eller tjejmotiv som blommor. Men för tjejer fanns lite mer "tuffare" grejer. Besviken! Det vanliga, det är okej att tjejer är coola...Men inte lika okej att vara som Ferdinand, att lukta på blommor.

Under mitt möte med brorsan så kom självaste Dusty Monroe förbi ateljén en sväng. Jag blev mycket inspirerad av hans musikvideos. Vi kollade även in en balettfilm som jag hade skapat där brorsan gav sig hän ordentligt åt de finare danserna! Den filmen kommer en annan gång, nu är det Dusty Monroe som måste spanas in! Mycket läcker, men gillar inte riktigt att han har lagt beslag på Monroe...men han kanske är värd det.


Brorsans band ska vara husband på Teatern, Mosebacke i vår. Så nu vet jag vart jag ska svänga mina otroligt lurviga. Gör det du med. Går bra med slätrakade också! Balkan is the shit! http://www.superstarorkestar.com/

Cockies.

I går så köpte vi vår efterlängtade hamster. Det är inte bara sjuåringen som har längtat efter ett husdjur i flera år, utan även jag. Men nu tyckte vi att han var tillräckligt stor för att "ta hand" om ett. Och grannen har ju hamstern muffen, så lite koll har sjuåringen. Sonen var så glad innan så han gick med på att äta Kinamat istället för MC donald´s!!! Härligt. 


Djuraffärstanten var riktigt bra. Hon var tydlig och rak och berättade hur man tar hand om en hamster. Det var inte bara att hon gav oss den som att det vore råttmat, utan en liten sötnos. Treåringen tog tag i något äckligt och undrade vad det var. Ett grisöra, sa jag. Sen ältade han detta i flera timmar, det var ju klart en chock att bara örat av grisen var där bland alla söta djur. Treåringen berättade hur grisen hade blivit skjuten av en pistol och dödad. Stackars gris och treåring!

Buren fick precis plats i bokhyllan! Vilket är mycket bra då sjuåringen har ett minirum. Sjuåringen ser ju klart upp till sin storesyster och ville att den skulle heta Pepsi som hon hade föreslagit. Jag sa nej, för jag ville att han skulle bestämma själv. Då ville han Coca Cola, som styvdotterns katt hetat. Det var också nej. Då ville han Coco, som dotterns hund heter, det blev också nej. Då blev det en blandning. Cockies.

Hittills har allt gått bra. Förutom att jag inte förstod vad som lät i natt. Trodde att någon rullade ut saker från trädgården så jag sprang runt till alla fönster och tittade. Men det var ju bara lilla Cockies. Även mannen smälte över den lille. Sjuåringen fick ett litet jordgubbshus och hängmatta av sin gudmor i julklapp till hamstern. Och Ninjagosmedja! Nu har jag lyckliga barn som har allt de vill ha. Nu är det bara min önskelista kvar; ny bil, ny fasad, sophämtning, massage och en Iphone.

Roxanna och kungen.

I somras så var vi på semester i Köpenhamn. Det kryllade av scouter från hela världen där, som skulle på läger i skåne. Mannen skrattade och tyckte att alla såg så fjantiga ut i sina skjortor, löjligt stolta. Han visste att jag har varit scout. Men det är ju väldigt coolt med skinnjacka och tights, såklart. Såg en snutt av kungaprogrammet just, där kungen var på det där lägret, en världsjamboree, som det heter. Då kom minnena tillbaka, från det där stora lägret som jag har varit på, för 16 år sedan.


Jag har själv tyckt att det är lite nördigt med scouterna i efterhand, men förstår inte varför. Man träffade ju scouter från hela världen! Och scouter är människor, (som hjälper tanter över gatan och är riktigt fula) så jag träffade människor från hela världen, vilket självklart är mycket givande! Mina föräldrar gillade inte att jag var ute sent på kvällarna, men scouterna gillade dem, vilket var bra för mig!


Den jamboreen som jag var på var låg i Holland. Innan så bodde vi i Luxembourg några dagar hos några scoutfamiljer. Då var jag chockad över håret under mammans armar, speciellt då hon var frisör, idag tycker jag att det är naturligt, för hon är ju intresserad av hår. Det jobbigaste med Luxembourg var att jag var i min petigaste vegetarianperiod. Då jag kom till familjen ställde de till med stort gardenparty och en stor död gris rullades runt på en pinne över eld i deras lilla trädgård. Jag mådde så illa så jag var tvungen att gå och lägga mig.



Lägret var ju klart häftigt, 36.000 "människor" från hela världen samlades. Då inte så många var blonda, som jag var på den tiden, var det nästan tvunget att färga håret, annars blev ledarna så arga för alla killar som sprang runt. Kungen var självklart på besök. Ledarna sa att vi skulle sitta tysta och inte göra så stor sak av det hela, vilket blev väldigt konstigt, att han skulle stå där med sina livvakter, så jag gick fram och pratade med honom,lite om hans barn och så. På den tiden var det lite stort, nu för tiden så är det inte lika stort.


Jag skaffade mig denna kille från England, Armanimodell! sa han, fick även se några bilder senare... Jag pekade på vår kung, han kunde inte tro att vår kung gick runt i scoutskjorta! Men så var det. 


Taggat med: 

, , ,

Lilla Aktuellt.

Vilken lättnad, har till sist hittat ansiktet på en liten legogubbe. Sjuåringen har fått massa lego Ninjago i julklapp, men om en sak fattas så kan han inte leka med något! Han hade en kompis här i går som han har skyllt på, det är väl skönt att lägga över skulden på någon annan.

Vi har kollat under bokhyllan hundra gånger, där den skulle vara. Vi har kollat under sängen och överallt. Sen kollade jag på skrivbordet, och där låg det lilla fula ansiktet! Så nu kunde han börja leka. De två drakarna hånglades. Jag måste säga att sjuåringen säkert har lekt samma lekar som leks med dockor och Barbie, med sina Ninjago, dinosaurier och Blixten Mc Queen. 


Treåringen gillar sitt rum, till slut. Han har miljoner leksaker,men vill bara springa runt och leka Michael Jacksson, men har nu fått den här snygga bilden, som tog sjukt lång tid att sätta upp, bit för bit, jobbigt för någon som har dåligt tålamod med saker som tar lång tid. Men snyggt blev det! Tack Frida!..


Nu har vi sett på Lilla Aktuellt, vilket måste vara världens bästa TVprogram. Barnen satt som ljus och tog in all information om det gångna året, även jag var koncentrerad och tog in allt. Mannen repar, vilket han har gjort väldigt lite på sista tiden. I dag var jag extra glad då han stack i väg eftersom jag ska ha barnfritt i morgon förmiddag, då jag ska ha möte med min bror, så nu fantiserar jag om det.

Taggat med: 

, ,

Tryckapparat.

Tittar nu på Tsatsiki, med dansk text. Vår tryckapparat, eller fjärrkontroll som det heter, till DVDn har varit borta under ett par månader. Otroligt frustrerande! Efter ett ihärdigt letande under soffor, i städskåp, i leksakslådor och i treåringens väskor har vi kollat upp vad det kostar att köpa en ny. 700 spänn! Då är det ju lika värt att köpa en ny DVD.


Fast vi köpte en extra dyr DVDspelare, som man kunde redigera film och spela in på och sånt där. Tyvärr har vi inte lärt oss hur man använder den, så det var ju bortkastade pengar. Då vi köpte DVDn var det gratis parkering om man ställde en parkeringsskiva, vilket vi glömde, så vi fick 1000 kr i böter, så detta är nog den dyraste DVDspelaren som finns.

Att se Tsatsiki med dansk text gör inget. Man kan ju inte välja på menyn utan fjärrkontroll, men då vi skulle se Pettsson och Findus, så var det bara svart med en syntolk som berättade allt som hände. Då vi hyrde Hur många lingon finns det i världen? så var det ju svenskt tal och bild, men med en syntolk som sa allt som hände, mycket irriterande! Annars så får vi se filmerna på olika spännande språk, ja alltid lär man sig något.


Sonen tyckte att jag liknade Tsatsikis fröken med de håriga benen, då jag hade min förra frisyr. Kan tyvärr hålla med kraftigt. Fanns ingen bra bild på henne.

Ordet tryckapparat är jag uppväxt med. Det har varit ett ytterst naturligt ord för mig. Min pappa kallar fjärrkontroll för tryckapparat, vilket i och för sig är ganska logiskt. Mannen har inte reagerat förrän vi har fått barn som lärt sig att det heter tryckapparat. Han tycker att det låter lite ocivilicerat. En gång sa jag det till lillbrorsan, mannens inställning, brorsan sa; va, vad heter det då? Som sagt, helt naturligt för oss, precis som snuttkasse och lite andra ord. Tryckapparaten är för övrigt ett centralt redskap för min pappa då hans hobby är att spela in alla program som han ska titta på då han är på hemmet.

Pepparkaksgubbar och sopgubbar.

Vill tipsa om två superbra produkter från IKEA. 4 st bra och vassa knivar i olika storlekar och för olika ändamål för endast 100 spänn. Mycket användbara! Och dessa plåtar, de behöver inget smör eller smörpapper till pepparkakorna. Mycket enkelt. Min kropp har ett stort behov av att åka till IKEA och impulshandla lite, men det har inte plånboken, tyvärr.


Sen vill jag tipsa om något mer roligt, som inte är från IKEA, och inte så tvunget att ha. En slags knivspiral som gör roliga grönsaker. Man kan låtsas att man äger en kinakrog och göra lite avancerade maträtter. Barnen och min pappa gillar sånt här mycket. Mannen fick den i julklapp av min mamma.

Sen vill jag säga något mindre roligt. Vi ställde ut vår soptunna för sent, halv 9 i morse. Så nu får vi ha den överfulla soptunnan och hela garaget fullt med julavfall en vecka till. Mannen föreslog att vi skulle gå igenom exakt allt och plocka ut varenda liten papperstuss och åka till insamlingen med. Känns lite jobbigt, äckligt och tiddödande! 

Annars ställer vi alltid ut tunnan på tisdagkvällen, men under julen blir man lite dagblind. Vi är lika nervösa varje tisdag att vi ska glömma, vi skriver in det i kalendern och på lappar överallt, ibland kommer vi på det mitt i natten, det är väldigt stressande med denna soptunna varje vecka. Sopgubbarna orkar inte ta några julsteg in innanför vår grind, bara en endaste gång, för att hämta tunnan.


Men sen kom mannens brors familj, vilket var bra, för de tipsade om fasader, bilar och om att man faktiskt kan ringa och be sopbilen att komma hit extra, självklart kostar det extra, men det är det värt. De kan så mycket, känns inte som att jag kan något nästan. Svägerskan är även veterinär, vilket är mycket bra, då vi kommer att inhandla den där minihamstern i morgon. Hon sa att man skulle vara uppmärksam på deras kinder, och det känns ju lite nervöst.


Taggat med: 

, , ,

Folke med yfronten.

Jag kom på nu lagom efter jul att jag har en låda i garderoben som heter säsongstextilier. Där hittade jag den här fina julkökshandduken. Det är lite roligt med kontrasten med den lite gamla handdukskänslan och skelettfladdermustomten. Skelett är väl kanske egentligen äldre än kökshanddukar egentligen...


Vår vän Jenny Holmlund är illustratören och har även illustrerat ett gäng böcker och tidningar. En del även för barn och en klar favorit är berättelsen om Folke och Flora. Den är så fin i sina illustrationer och jag skulle verkligen kalla den en unisexbok. Både flickan och pojken har vilka färger som helst och båda hjälper varandra osv. Men den är inte övertydlig, vilket är det bästa, så det inte blir som då Ernst sitter och syr symaskin och vill påpeka hur speciellt det är, bara vanlig och trevlig. Jag rekommenderar att du spanar in Jennys hemsida rejält! http://www.jennyholmlund.com/


Sen har VI äran att ha Jennys man, Peter Eriksson, till gudfar till sjuåringen. Och Peter har äran att ha sjuåringen till gudson. Peter är författare och har bland annat gett ut böckerna på Y-fronten intet nytt och Ursäkta, när går jorden under? Läs allt du kommer över!!! Det är väldigt roligt. Och spännande!  http://www.peterixplanet.com



Blöta flingor.

Nu har mannen läst bloggen och han gick igång mest på hundinlägget. Mannen är inte heller en överdriven hundälskare, vilket så klart är skönt, så inte en av oss hade varit en överdriven hundälskare. Det är inte så att vi har hittat ett gemensamt ämne och gaddar ihop oss mot hundar, utan mer; där går en hund, hoppas den inte bajsar i vår rabatt.

För det händer ganska ofta, eller snarare, det har hänt kanske en gång om året i genomsnitt. Mannen tyckte att jag skulle ha skrivit något om detta, så nu gör jag det. Däremot så är hundägarna väldigt trevliga som går förbi vårt hus. Det är tre olika som passerar några gånger om dagen, och då brukar vi prata om det ena och det andra. 

Det lustiga är att jag känner igen hundägarna och känner igen deras olika kläder för varje årstid, även huvudbonaderna. Men däremot skulle jag aldrig kunna säga hur hunden ser ut. Inte ens om den var stor eller liten. Så jag är nog mer människointresserad än hundintresserad.

Men, som jag sa förut, jag är inte en hundhatare! Min bästa kompis hade en jättefin Lassiehund till exempel som jag säkert klappade. 


Mannen är "allergisk" mot hundar pga att han var tvungen att gå ut och gå med hans styvmors hund hela tiden, fast han egentligen ville spela gitarr. Jag gillar att dränka flingor i mjölk, så de blir mjuka, lite geggiga och goda. Mannen hatar det, det påminner för mycket om den där hundens mat, som han var tvungen att gå ut och gå med. Och jag vill ju inte framkalla såna äckelkänslor hos honom, jag vill ju att han ska tycka att jag är läcker!


Äldre inlägg